Stanley Cup-finalen 2018

Vi är framme!
Efter åtta månader, en yrvaken försäsong, 1271 grundseriematcher, några events och uppehåll och tre playoff-omgångar a’ 79 omtumlande showdowns – inklusive tre Game 7-thrillers – når vi äntligen resans mål.
The Stanley Cup Finals.
Det slutgiltiga avgörandet.
Upplösningen.
Det är hitåt vi strävat hela tiden, det var mot den här destinationen alla matcher vi såg under hösten och vintern och tidiga våren pekade, det är när vi stävar in i den här hamnen hela hockeysäsongen 2017-2018 knyts ihop, förseglas med ett gyllene sigill och skickas in i historien.
Nope, vi hade inte riktigt räknat med att färden skulle ta oss dit den tog oss.
Det vi såg framför oss när vi visualiserade årets epilog var honky tonk joints i Nashville, rasslande palmer i Tampa, tallrikar fulla av krabba i Boston, vindpinad tundra i Manitoba eller – ännu en gång – Pittsburghs lummiga backar.
Men nej.
Vår final – vår högmässa, vår feast, vår galaföreställning – avgörs i skuggan av Las Vegas glittrande over the top-kasinon och Washington DC:s imposanta monument och departementsbyggnader.
Helt crazy.
Det är den mest oväntade finalen under alla mina år här – sensationsvärdet i 2012 års match-up mellan New Jersey Devils och LA Kings bleknar ju exempelvis till ingenting.
Men det förtar ingalunda tyngden och betydelsen och the majesty i bokslutet Golden Knights och Capitals ska författa åt oss.
Tvärtom.
Det häpnadsväckande i att antingen Alex Ovetjkin eller Deryk Engelland inom de närmaste två veckorna sträcker den sägenomspunna bucklan mot skyn skänker ännu mer magisk glans åt hela showen.
Så jag konstaterar det igen – med eftertrycket och lidelsen och den sakrala glöden hos en baptistpastor på väckelsemöte i Louisianas träsk:
Vi är framme!
• • • 
206 profiler – plus ytterligare några som svarade efter publicering och får samsas i ett uppsamlingsheat här nedan – gjorde alltså sina röster hörda i Stora Finaltipset i år.
En respektabel siffra, tycker jag man får säga – fast den kunde varit dubbelt så hög om alla som blev tillfrågade kollade mail och meddelande-funktioner på sociala medier!
Och ja, det tar sin lilla tid att klippa och klistra med allt, men det var betydligt mer utmattande innan det fanns just sociala medier, för då behövde jag ringa nästan samtliga och alla är inte kortfattade, om man säger så.
Nu är det i princip bara Christer Abris och Börje Salming jag söker på telefon – för det har blivit en underbar vårtradition – och resten svarar på sms, mail eller meddelande på Twitter och Facebook.
Hur tipsen fördelade six i exakta tal har jag inte haft tid att kolla, men det känns som att Capitals har ganska kraftigt favoritskap i vår församling.
Inte riddarna emot, törs jag påstå.
De lever för att prova experterna wrong.
• • •
Det börjar kännas hopplöst att försöka skildra de febriga stämningarna i Sin City.
Möjligheterna att att hitta nya infallsvinklar, nya liknelser och nya ord är uttömda (så Materialspelaren vet…jag försöker i alla fall!)
Men för att använda en term med tung lokal förankring:
Vegas har gått all in nu, lagt alla hjärtats marker på guld och fullkomligen rister av upphetsning och engagemang och glädje och iver.
Shit man, för att kunna följa träningarna ute i Summerlin måste fansen vara på plats minst två timmar innan spelarna masar sig ut på isen.
Sedan är de – relativt sett – väl tilltagna läktarna i City National Arena fullknökade och flera tusen får stå ute i lobbyn och trängas.
Unheard of – till och med uppe i Kanada.
There’s a new sheriff in town och han heter hockey.
• • •
Här har vi eftersläntarna som svarade när Stora Finaltipset redan var publicerat och istället nu får dväljas här i det klassiska uppsamlingsheatet

– Jag tror, och kanske ännu mer hoppas, att Washington tar hem Stanley Cup i år. Det här är Bäckis och Ovetjkins chans att skriva historia och ingen lär vara mer motiverad än dem. Fleury har dock varit helt fenomenal och Vegas har visat att man aldrig någonsin ska räkna bort dem. Så jag tror att det går till 7 matcher men att Washington drar längsta strået.
Camilla Enström

– Caps i sju. För jag är dum.
Mark Lazerus, Chicago Sun-Times

– Inte för att jag ömmar för alla bookmakers i Las Vegas – men hjärtat vill hellre se Bäckis och Ovie äntligen få lyfta bucklan. Uppfriskande med Vegas – verkligen – men nu när de har gjort en poäng redan så räcker det. En sida av mig hoppas Bäckis handleder fått vila upp sig så pass att Washington förnedrar Vegas i fyra raka. Men Gyllene Riddarna är förstås för bra, och årets slutspel förtjänar både fler övertider och game 7:s , så jag säger 4–3 till Caps. 
Hampus Hagman, Sportbladet

– Sitter nu här i Gammalkil och stirrar hålögt ut över Östgötaslätten och funderar på nattens finalmatch. Eftersom jag ofta går in med cementerad skepsis så säger jag att Vegas vinner hela rasket. Det finns ju något över det här som inte känns alls bra. Golden Knights har mer eller mindre kört järnet från dag ett i grundserien och de har än så länge inte stannat upp en sekund för att reflektera över hur sjukt det här är. Capitals har å andra sidan funderat i snart 20 år över hur de ska kunna komma till en final igen och eftersom de under de senaste tio åren varit ett topplag, med Ovechkin och Bäckström i det främre ledet, är det ju något alla har väntat på som följt Capitals i synnerhet och ligan i allmänhet. Det som också oroar mig är ju det faktum att GMGM finns i Golden Knights och vi vet ju alla hur topptunnor galen den mannen är. Men tydligen har han lyckats få ihop detta gäng som Vegas är och det bådar ju inte gott. Dessutom har Vegas Fleury i målet och alla vet ju hur han systematiskt gjort det till sin livsuppgift att göra livet surt för Capitals. 
Jag säger 4-1 till Vegas av den enkla anledningen att det nog blir så. William Karlsson gör hattrick i första matchen. 
Kim Evertsson, Washington Capitals-skribent, Svenska Fans.
• • •
Brooks Orpik och James Neal är de enda på isen som har spelat i Stanley Cup-finalen tidigare och således också de enda som vet vad det verkligen innebär.
De har säkert försökt förklara för sina lagkamrater, men det hjälper inte.
Bara när man själv stått i hockeyns allra starkaste strålkastarsken och känt the heat förstår man till fullo hur mycket allt förstärks, hur själva atmosfären liksom tjocknar, hur overkligt allt plötsligt känns.
Finalrookisarna fick dock en första föraning under Media Day i T Mobile-entrén igår eftermiddag, när de traditionsenligt satt på varsitt podium och gapade åt det största mediauppbåd de nånsin sett krylla på golvet framför dem.
– Man känner verkligen att vi kommit upp på ytterligare en nivå, sa till och med den vanligtvis kolugne Wild Bill med stora ögon.
– Men, la han till, det ska ju vara så också. Det här är Stanley Cup-finalen.
Precis.
• • •
Vad jag själv tror?
Det skrev jag om i den här krönikan.
4-2 till Washington alltså – men med reservationen att jag inte blir det minsta förvånad om Knights drar mig vid boxarnäsan ytterligare en gång.
Och det börjar med att de vinner första matchen i kväll med samma siffror.
Det har ju Saida Loob berättat.
• • •
Bloggen har ett eget scoop från media-dagen:
Jag skakade Bäckis kvaddade högerhand.
Det var han som sträckte fram den och jag sa direkt att hey, kan man verkligen ta i den där?
– Jodå, försäkrade han, det är ingen fara. Bara lite ömt.
Så nu vet ni det.
Bäckis sprakar på alla cylindrar i sin första final.
• • •
Även Varpu, Lakritsdrottningen, har landat i Vegas och titta vad hon har med sig åt bloggbiffen.

Lakritsi Kuningatar betyder, påstår hon, dessutom Lakritsdrottningen.
– Och det finns mer where that comes from, meddelar min partner in crime ända sedan finalen mellan Anaheim och Ottawa 2007.
Jag som trodde att det skulle bli gamblingen, borsten och de långa flygresorna som skulle knäcka mig i år.
Men det blir det svarta finska knarket…
• • •
Det roligaste som hände under media-dagen var annars att Burra Burracuda agerade reporter åt NHL Network.
– Bara han inte får syn på mig, sa Bäckis med en grimas när han såg att den unge landsmannen stod och kluckade med Braden Holtby.
Men jodå, det gjorde han – efter att bloggen pekat ut riktningen.
Som det står i texten:
Bäckis hade uppsynen hos en storebror som aldrig får vara ifred för sin överenergiske lillebror – och det är lite den dynamiken de båda Capitals-svenskarnas relation har.
Men don’t worry.
Jag har själv ingått i en sådan ekvation i hela mitt liv – i rollen som lillebror – att kärleken mitt allt gnabbande och alla storebroderns trötta suckar är grundmurad.
• • •
Jag kom tillbaka till Vegas – efter fem dagars frånvaro – igår morse och kan meddela att Fru Fortuna sedan dess varit ungefär lika charmig som Kathy Bates när hon hugger foten av James Caan med en yxa i ”Misery”.
Fy fan, faktiskt.
• • •
Wild Bill Karlsson slutspelsskägg består nu av ingenting mindre än en klassisk skepparkrans – och den får honom, underligt nog, att likna Chris Hemsworth i ”Thor” ännu mer.

• • •
Här är årets ackreditering.

Bilden togs inför nån All Star-helg för många år sedan och används varje gång NHL arrangerar ett event och jag finner det något olyckligt för det ser ju ut som ett mug-shot.
Det är den tolfte finalbrickan sedan jag för första gången träffade Varpu i baren på Marriott-hotellet några kvarter från Honda Center och samtliga ligger i en kartong hemma på Manhattan.
Jag tror jag ska se till att få samtliga svenskar som deltog i respektive final att signera dem och sedan rama in dem och hänga på lämplig vägg.
Få se, vilka skulle jag behöva få tag i…Alfie och Samuel Påhlsson (2007), Nicklas Lidström, Henrik Zetterberg, Tomas Holmström, Niklas Kronwall, Andreas Lilja, Mikael Samuelsson och Johan Franzén (2008 och 2009), Jonathan Ericsson (2009), Niklas Hjalmarsson (2010, 2013 2015), Daniel Sedin, Henrik Sedin, Alex Edler och Mikael Samuelsson (2011), Johan Hedberg, Henrik Tallinder, Jacob Josefson och Adam Larsson (2012), Marcus Krüger och Johnny Oduya (2013 och 2015), Carl Söderberg (2013), Henrik Lundqvist, Anton Strålman, Carl Hagelin och Jesper Fast (2014), Joakim Nordström, David Rundblad, Victor Hedman och Anton Strålman (2015), Patric Hörnqvist och Carl Hagelin (2016 och 2017), Melker Karlsson (2016), Filip Forsberg, Viktor Arvidsson, Mattias Ekholm, Calle Järnkrok och Pontus Åberg (2017).
Det borde väl gå?
• • •
Apropå Varpu sitter hennes snart 90-åriga mamma, Inkeri Sihvonen, i natt uppe hemma i Finland – där klockan är 03.00 när matchen börjar! – och ser finalen.
– Hon älskar hockey och missar aldrig en stor match. Men hon blir förbannad om det är dålig underhållning. Hon hatar the trap och vill se snabb possession-hockey , berättar dottern.
Underbart.
Mrs. Sihvonen, we hope you’re having a tremendous game!
• • •
Det är lite ont om svängrum i T-dojans backstage-korridorer så de har inrättat presscentrat i ett stort tält på baksidan.
Så plötsligt känns det som att jag är på Hultsfredsfestivalen igen.
Nu väntar jag bara att Håkan Steen – Lo fi-Håkan! – ska komma och ställa fram en kall Åbro, ”så du kan köra igen så fort lämnat”.
• • •
Apropå skägg har Prins Oscar Lindberg fått ut en riktig härlig, rödlätt matta.
Han se ut som Patric Hörnqvist de senaste två vårarna och han i sin tur såg ju ut som Ernst Günther, så yup – Prins Oscar är årets Ernst.
• • •
Finalkostymen?
Svart rakt igenom – och så en röd slips.
Nåt klädesplagg i just rött har anmodats av PHWA som en diskret hyllning till vår grundare Red Fisher, Montreal-ikonen som gick bort i januari.
• • •
Prins Oskar har inte spelat sedan första matchen mot Winnipeg men är glad ändå.
– Ja, det är bara att fortsätta slita stenhårt och vara beredd. Vi fick ju stryk i den matchen och då vill coachen gärna ändra i uppställningen. Sedan har vi vunnit varje match och då ändrar han inte. Jag har inga problem med det men är redo om det behövs, säger han.
• • •
Ikväll är en särskilt vemodig kväll för Ondskan hemma i Örby.
Om den östra konferensfinalen gått som han hoppades hade han nämligen varit i Tampa nu – och sedan följt sina hjältar resten av finalen.
Istället sitter han hemma i den svenska sommarnatten och suckar.
Vår eminente redaktionssekreterare Jan ”Flash” Hagberg är desto gladare.
Han anser att Ondskan behövs på redaktionen under förberedelserna inför fotbolls-VM och har hållit stenhårt på Washington senaste veckorna.
Det är en hård bransch…
• • •
Lill-Djoosen har alltså chansen att bli något så unikt som Stanley Cup-mästare som rookie.
Det är det inte särskilt många svenskar som blivit. Jag tror så här på rak arm att det bara är Anders Kallur, Tomas Jonsson, Mats Hallin, Kjell Dahlin, Tomas Holmström och Oskar Sundqvist.
Så han är värd den vargtass Jacob De La Rose lovat bjuda på om det händer!
• • •
Vi har ett fint svenskgäng på plats i år också.
Förutom er biff är Gunnar från Expressen, Annica från Sveriges Radio, Kung Uffe från Hockeysverige samt Viasat-duon Cosmo Kramer Lönta och fotograf Martin här.
I Washington ska även Göran från TT ansluta och så säger The CEO of everything Sibner att han kommer till Game 5, men det tror vi inte på.
Han har varit så nedslagen sedan det stod klart att han inte skulle få åka till Nashville att han inte går att prata med.
• • •
Det har ju varit osannolika produktioner kring matcherna här i T-Dojan hela året – och ju längre Knights tagit sig i playoff, desto mer har ambitionsnivån stegrat.
Vad för slags David Copperfield-show som väntar nu, i finalen, kan man verklige undra.
Allt jag vet är att det tidvis kommer vara svårt att fokusera enkom på hockey…
• • •
Bjuppes vinnare i GWG-lotteriet ikväll:
Carlson.
John alltså.
Inte helt dumt.
Fast det hade ju gärna fått vara en annan som stavar samma namn på ett annat sätt…
• • •
Springer på Kenny Albert och hinner bli euforisk, om inte annat så för John J:s skull.
Men tyvärr.
Han och Joe Micheletti gör radio – och Doc pratar som vanligt åt NBC.
Jag berättar dock att jag och många läsare i min blogg, ”särskilt en som heter John”, tycker att han och Joe och Brian Boucher är överlägset bäst.
Kenny tackar så hjärtligt.
• • •
Det häftigaste just nu är det vi pratade om redan när slutspelet skulle börja för snart två månader sedan:
Innan pucken släppts för första gången är finalen ett blankt ark.
Vi har ingen aning om vad som kommer hända.
Men snart febrar vi över spännande storylines, kontroverser, överraskningar och väntade saker.
I can’t wait – samtidigt som jag vill dra ut på alltihop, så det pågår för evigt.
• • •
Caps är smartare än Jets och bor på Oriental Mandarin, lyxhotell utan tillhörande kasino, under den här Vegas-vistelsen.
Inte Bellagio.
Det är en särskilt bra idé med tanke på att Bellagio agerar presshotell och har såna som mig som gäster just nu…
• • •
Folk håller på och pratar om man inte vet någonting om riktig lycka förrän man fått barn.
De har, kan jag konstatera, aldrig varit på Stanley Cup-final och upptäckt att de har premium-plats på ordinarie pressläktaren i höjd med rödlinjen!
• • •
”Hur är the vibe i omklädningsrummet så här några timmar innan match”, är det någon som frågar Trotzen när han håller presskonferens under tidiga eftermiddagen.
– Well, just nu är jag där helt ensam och jag har en suverän vibe, flinar han.
He he.
Men strax därefter kommer spelarna och jag lovar:
Då skälver en vibe de aldrig varit med om tidigare i luften.
• • •
Det är Memorial Day i USA idag.
Så vi minns forna tiders hjältar – och ser nya födas på isen i T-Mobile Arena.
För nu, dear amigos, är det dags.
Stanley Cup-finalen 2018 ska börja.

Välkommen!