Vegas, baby, del 5 – The End

VEGAS – WINNIPEG 4-2 (Slut)
• • •
Jamen eller hur, det blev ju verkligen en tredjeperiod spectaculare.
Det bästa jag sett i stan sedan de premiärvisade de dansande fontänerna utanför Bellagio 1998 – eller när Aretha Franklin sjöng ”You Make Me Feel (Like a Natural Woman)” på House of Blues på Mandalay Bay 2006.
Efter den magiske Scheifeles tidiga reducering – som ju var så snygg att det svartnade för ögonen – fick Jets till sist fart på spirorna och iscensatte en sjuhelvetes push.
I normala fall – och mot Pekka Pinne i förra omgången… – hade de gjort åtminstone två-tre mål.
Men Blomman blommar ju på nytt på Strippen och rånade dem gång på gång. Framförallt en dubbelräddning, som slutade med att han kastade sig som den värsta Bernt Ljung, fick T-Dojan att gå fullständigt beserk.
Ojvoj, vad skoj att vara med om.
Och därmed:
För första gången i hela slutspelet har Jets förlorat två raka matcher – och för första gången ligger de under i en serie.
• • •
Det känts som vi varit igång och stökat rätt länge och på östkusten hade klockan snart varit ett – och möjligheterna till avslappningsövningar högst begränsade.
Här är klockan kvart över tio och en glad bloggare kan lugnt gå till hem till hotellet och droppa grejor och byta om och gå ut och känna på Vegas-natten.
Coolt ändå.
Det ämnar Bjurre Lustigkurre härmed göra.
Imorrn har vi critical Game 4 mellan Caps och Bolts och den klipper jag från rummet här i Vegas.
Hörs då, kamrater.