Stanley Cup-finalen 2018, del 17

WASHINGTON – VEGAS 3-1 (Slut)
• • •
Åh, Jesus.
Bloggen håller på att ställa till tidernas katastrof i Capitals omklädningsrum.
När Bäckis, som står barfota vid sin plats, talat klart med nordamerikanska journalister hastar jag fram – och trampar honom rakt på en tass.
Just snyggt.
Här har det trasiga fingret precis läkt – då kommer det 450 kilo (nåja…) mas och stampar sönder ett par tår istället.
Dessbättre går det bra.
– Ja, det är lugnt, flinar Valbo’s finest, men va fan…har du 14 i skostorlek eller?
Finns på band.
En instant classic!
• • •
Om den här urladdningen kan mäta sig med den i The Joe för exakt tio år sedan, på dagen, vet jag inte – mer stod ändå på spel den gången.
Men det var en fantastisk jävla match och en underbar kväll och den kommer leva kvar i minnet resten av livet.
• • •
Bäckis uppskattar att unge Djoos tog för sig och markerade mot den betydligt större James Neal i andra perioden – men han är inte förvånad.
– Han är Gävle-bo, vet du. Tjurig. Och lik pappa sin, dessutom, säger den äldre landsmannen och skrockar gott.
• • •
Nu får vi se hur Golden Knights reagerar.
Det här är första gången i hela slutspelet de fått spö två matcher i rad – och första gången de ligger under i en serie.
Och precis som jag förutspådde går tvärsäkra kollegor nu ett par timmar efter slutsignalen omkring i pressrummet – beläget i NBA-laget Wizards träningshall – och babblar om att det här är avgjort.
Snacka skit.
Ja, det KÄNNS som att Caps har det här nu, att det sitter på allt momentum, men det krävs de facto bara några studsar hit och dit för att allt ska vända.
Dock:
Om de vinner även på måndag börjar det lukta Championship i Chinatown, så den matchen är definitivt finalens hittills mest kritiska.
När den börjar hörs vi här igen.
Till dess:
Ta in den här bilden. Känn på den. Hör, se, upplev…