Stanley Cup-finalen 2018, del 19

WASHINGTON – VEGAS 3-0 (Period 1)
• • •
Här i Lajens blogg burkar vi vara extremt försiktiga och rädda för att säga för mycket, men nu slår jag fast:
En sällsynt doft – ja, man kan bara känna den en gång per år – börjar sprida sig i den amerikanska huvudstaden.
Det luktar Stanley Cup Championship.
Det beror huvudsakligen på att Knights har laddat med tomhylsor igen.
De inleder förträffligt och radar upp chanser – många resultatet av extremt kvicka och briljanta passningsparader nära kassen – men ännu en gång får de kramp i ögonblicket när de ska piska in pucken.
Och är det nåt vi lärt oss senaste två månaderna är det vad som händer då.
Laget som varit under attack tittar plötsligt upp – den här gången i ett powerplay – och sticker hål på allt momentum med ett out-of-the blue-mål.

Det verkligt jobbiga för gästerna är att det i detta fall handlar om en motståndare som när den får ledningen är omöjlig att spela mot för den stryper syretillförseln och mycket riktigt:

Efter Oshies ledningsmål bara dör Vegas och ett plötsligt rasande hungrigt Washington gör två mål till och by god, de kommer att kunna slå in matchbollen i Vegas på torsdag.
• • •
Ojvoj, vi tror alla att Holtby sänder The Save i repris när James Neal har öppet mål i kvällens första powerplay.
Men den elake snipern lyckas – efter en helt suverän upprullning – träffa stolpen.
No Deal Neal.
• • •
Uh, Colin Miller sticker faktiskt ut benet när han tacklar Lars Eller.
Undra på att Burracuda blir förbannad och ger honom en jävel i bröstkorgen.
Det är väldigt fult.
Kostar gör det också, Leffe Oshie hugger in ettan när han sitter i båset och blänger.
Bra där, Colin…
• • •
Flower avslutar matchvärmningen med att skicka en puck över isen – in i Washingtons mål.
Då buar Bunkern.
• • •
Jo, jag hamnade i first goal-poolen också, dum som jag är.
Där fick jag – Beagle.
Och Bellemare, eftersom jag VERKLIGEN är dum och tog två lotter.
Så Burra, det är upp till dig nu…fast det är ju kört det med.
• • •
Britney Spears ger sin support till Vegas – ”my home away from home” – i en tweet.
Då ska det ju inte vara nåt snack.
Hon sjunger nationalsången i T-dojan på torsdag.
• • •
När de hyllar gamla Caps-hjältar på jumbon efter värmningen glömmer de Rolf ”Råttan” Edberg.
Det tycker jag är oförlåtligt.
• • •
Väldigt fin, värdig nationalsång ikväll – av en marinkårskör som får med sig hela hallen.
Föredömligt snabbt går den som vanligt här också, precis som Sunny Jim påpekar.
• • •
Jag kan inte sluta tänka på Colin Miller.

Det är han – delvis i skön förening med No Deal Neal – som sänker Vegas.
Vilken pappskalle.
• • •
Det känns som själva luften här inne örfilade upp oss oavbrutet i 20 effektiva minuter så nu måste jag nästan luta huvudet mot Carl-Johans axel och pusta lite.