The Rasmus Dahlin Draft 2018, del 15 – The End

Det har gått en och en halv timme sedan Washington Capitals valde Eric Florchuk sist av alla i sjunderundan – och nu ser draftgolvet i American Airlines Center ut så här.

Det går fort att montera ner det som alldeles nyss var en fest Dallas hade väntat på i flera år.
Ja, så fort att det nästan känns lite vemodigt för oss tappra själar som sitter kvar på press-risern och försöker hamra ihop våra sista texter.
Men hey – vi ses i Vancouver om ett år.
Då är det en kull nya febriga ynglingar som får sina drömmar uppfyllda.
• • •
I övrigt har jag svårt att samla mig till en anständig slutrapport efter det som hände i fotbollsmatchen.
Fy fan, det måste varit den mest svidande landskampsförlusten genom alla tider, no?
För mig blev det inte bättre av norska och finländska kollegor redan visste vad som skulle hända på den lätt försenade stream jag följde och helt hånfullt vara beredda med kameror när ridån gick ner i gamla Sotji.
Igen:
Fy fan.
Så jag konstaterar bara kort att detta var den mest succéartade svenska draften någonsin, att vi slog rekord och sprängde 30-vallen för första gången – men att de som inte blev valda inte ska bryta ihop; det finns flera vägar till NHL-himlen än draften.
Och nu får ni titta på bilder istället.

• • •
En liten fotnot bara:
Bloggens säsong är inte riktigt över nu heller.
Vi ska ha ett litet rally när free agency brakar igång 1 juli – och sedan blir det stora sammanfattningen innan sätter lås och bom på dörren.
Till dess:
Peace!