Aptitretare i Buffalo
Nu ska ni får höra på fan.
Bloggen ska se ytterligare en pre season-drabbning ikväll – i Buffalo!
Jo, Buffalo!
Här har jag, om jag räknar rätt, inte varit sedan Ottawa vann avgörande konferensfinalen mot Sabres våren 2007.
Och det har, om vi ska vara helt ärliga, inte funnits mycket till skäl att åka tilllbaka hit under drygt elva år som gått sedan dess – allra minst på försäsongsövningar.
Men nu finns det – till och med på försäsongsövningar!
Den största svenska talangen på ett decennium – ja, kanske på en generation – har ju hamnat här och kommer inom kort att inleda sin säkerligen gloriösa NHL-karriär.
Jag har aldrig sett honom – Rasmus Dahlin, som han som bekant heter – spela hockey live tidigare, så det blir kittlande premiär i afton.
Hur många ”möten” kommer att följa de stundande femton-tjugo åren?
Ett och att annat, gissningsvis.
Men för nu – mycket nöje denna fina septemberlördag en och en halv vecka innan Opening Night.
• • •
Det är Maple Leafs som tagit sig över Lake Ontario för ett snabbt returmöte idag.
De vann en likadan vänskapsmatch mot gamla grannen Buffalo hemma i Scotiabank Arena (ja, jag skrev först Air Canada Center…så kommer det fortsätta länge) igår kväll.
Då hade de flest stora namn på isen. Nu är det Sabres som går i clinch med en uppställning mest lik den som kommer luftas i premiären mot Boston, inkluderande bland andra Jack Eichel, Jeff Skinner, Sam Reinhart, Bulan Berglund, Marco Scandella, Rasmus Ristolainen och just Dahlin.
• • •
Jag har haft en kärvänlig (well…) dust med svenska Sabres-fans under eftermiddagen.
De tycker, typ, att ”jaså, nu passar det!” och kräks lite i munnen över tanken på att såna som jag efter alla år av försummelse och förnedring ska börja åka hit och vara inställsamma och hajpa deras bespottade lag.
Jag har förståelse för den känslan. När nåt man själv hållit kärt och engagerat sig i medan få andra brytt sig plötsligt blir allmän egendom…det är en liten kränkning. Själv minns jag hur det var när en tanig sångare från Göteborg som alla utom en liten klick överväldigade nördar inledningsvis hatade plötsligt började bli folkkär…
Men nu är det ju så här, svensk media kommer hårdbevaka Rasmus oavsett känslor i supporterleden, så jag tycker vi ska ta och röka fredspipa redan nu.
Jag lovar dem härmed att ha dem och deras känslor i åtanke – och hoppas innerligt att de kan njuta av det som händer på isen och inte slösar bort inledningen av det efterlängtade lyftet på att vara irriterade på mig…
• • •
Det finns dock Leafs-spelare att titta på ikväll också.
Auston Matthews lirar, till exempel – och så kryllar det, som vanligt när det gäller Toronto nuförtiden, blågula pjäser i uppställningen.
Calle Rosén, Andreas Borgman, Pär Lindholm, Andreas Johnsson och Carl Grundström går alla upp i ringen, av fact-sheetet vi just fick oss tilldelade.
• • •
Det känns mycket lugubert att se Patrik Berglund i Sabres-tröja.
Men skoj också.
• • •
Okej, bloggen må vara on the road, men det är fortfarande försäsong även för mig. Så jag gnuggar mig långsamt i form.
De riktiga ordbajs-festivalerna kommer först när riktiga matcher avgörs…