Kung Bore på offensiv blålinje, del 3

NY RANGERS – CALGARY 0-3 (Period 2)
• • •
Som Henke himself konstaterade efter någon av matcherna förre veckan:
Rangers gör mycket på rätt sätt, men kan inte sätta puckarna längre.
Den här matchen är ett praktexempel.
De har haft det mesta av spelet och ledde ett tag skotten med hur mycket som helst men precis i finishen påminner de mest om 90-åringar som glömt viagran hemma.
Inget händer alls.
Och därmed räcker det att en offensiv superstar som Johnny Hockey får ett par okej lägen för att Calgary ska vinna.
• • •
Garnet Hathaway låter som namnet på en soulsångare – inte som en hockeyspelare som gör mål på Henrik Lundqvist.
• • •
Burt Lancaster har pratat sig blå i fejan om att han vill se mer speed i Rangers powerplay, men det verkar inte som någon lyssnat.
Passningsspelet i de lägena är och förblir långsamt som en Bette Middler-ballad.
• • •
Det visar sig i periodpausen att vissa av mina gäster köpt upp sig på Rangers-regalia och sitter och hejar på Henke för fullt.
Men så var det väldigt god mat på Tiny’s i fredags kväll också…
• • •
Marc Staal är en mycket fin person, men tyvärr alltså – han håller ju inte nödvändig klass för att spela i NHL längre.
Att han ändå gör det beror på det som brukar kallas politik, hävdar jag bestämt.
• • •
Tråkigt bara, att the ladies inte får uppleva mer liv i luckan.
Efter den här perren är stämningen i Broadway-ladan lägre än den var i min lägenhet när vi vaknade efter den ystra Tiny’s-kvällen.
• • •
Johnny Hockey är numer elit på samma sätt som Nathan MacKinnon, Taylor Hall, Auston Matthews och – nästan – Connor McDavid.
Jag böjer mitt gamla huvud i djup respekt.
• • •
Nu ska vi ta och höra vad damerna tycker om det HÄR. Känner jag dem rätt kan de ha övergått till drinkar nu…