Matiné i The Rockhhhh

Jaha, efter en dryg vecka wrappar hockeyhajarna från Kalifornien upp sin extensiva New York-residency med en räd över Hudson River, för ett moment of truth mot New Jersey Devils i Newark.
Hittills har de inte lyckats tillgodogöra sig fullt så mycket föda i dessa farvatten som de hade hoppats på förhand.
I Brooklyn i måndags fick de till exempel lämna kalaset helt utsvultna – och på Manhattan några dagar senare hade de bytet mellan käkarna men glömde bita.
Nu?
Well, villebrådet de jagar här i Sinatra-land är det mest svårfångade i The Metropolitan Area så ska det bli en lyckad slutpunkt på resan vill det till att DeBoer och Hedbä eggar sina rovfiskar med blodigare bete än någonsin tidigare.
Hur som helst har de varit trivsamt att ha dem här så länge.
Vi säger Au Revoir och ser fram emot besöket nästa säsong, för såvida de inte spelar Stanley Cup-final mot något av våra tre lag till våren – och tillåt mig uttrycka mina djupt kända tvivel – kommer de inte tillbaka förrän dess.
• • •
Alltså, denna liga och dess korkade neandertal-kultur…
Här kommer det fram en ung, genial artist som bländar oss alla med fantastiska finter, oerhörda skott och ett spelsinne gud himself helt helt uppenbart kreerat.
Och vad händer?
En betongskalle som Mike Matheson känner sig kränkt när han, på grund av att han är en så mycket sämre hockeyspelare, blir bortgjord och hämnas genom att kasta den överlägsne begåvningen i isen med huvudet före.
Jag vet inte om det Florida-puckot gjorde mot Elias i BB&T Center igår kväll enligt gällande regelverk ska rendera avstängning, jag hoppas ju det – men alldeles oavsett känns det så jävla trist att hockey ÄR på det viset.
• • •
Tar en bil ut till Newark, för det känns lite bekvämt en småkall söndagförmiddag, men när vi en halvtimme efter avresan från 38:e gatan kör upp utanför en ruffig industritomt i de träsk där Tony hotade att avrätta Christopher efter Adriana-affären – ni civiliserade som kan ert Sopranos vet vad jag talar om – känns det som ett mindre lyckat beslut.
Chauffören hittar helt enkelt inte till downtown Newark, fast det råkar vara hans jobb att hitta och köra sina kunder dit de betalar för att få åka.
Det slutar med att jag får lotsa oss rätt med mobilens GPS och låt oss säga så här: När någon frågar chaffisen om han hade en trevlig passagerare under förmiddagen kommer han bara kunna svara ”ja” om han är bekväm med att ljuga…
• • •
Erik K var sjuk igår och kunde inte delta i Sharks träning på Manhattan, men han ska vara i stridbart skick idag igen – och nåt säger mig att hans stora, stora genombrott som haj kan komma under den här matinén.
De ”fast forward”-passningar han slog under sista powerplay-läget på Garden i torsdags – så extremt snabba och välplacerade att Brent Burns bara skrattade – indikerar att han börjar känna sig så bekväm att han kan göra sin grej och vara, you know, Erik Karlsson igen.
Let’s hope.
Det finns inget större att se – alla kategorier – än Erik Karlsson när han är Erik Karlsson.
• • •
Welcome to The Rockhhhh, som vi Sean Connery-fans som bekant alltid säger.
Här är allt sig likt.
Det kostar fortfarande så mycket att parkera att man sånär tvingas underkasta sig en kreditupplysningen innan man svänger in på Mulberry Street, tanten i mediaentrén delar ut hjärtliga kramar, pressläktaren tornar så högt över isen att vi egentligen borde få syrgastuber med oss upp i hissen och trallgöken som i två timmar innan puckdrop ”underhåller” på orgel har en osviklig känsla för cheese.
Ah, det värmer hjärtat att få uppleva så så mycket välbekant igen.
• • •
Fan, ni verkar ha lika svårt att få fram en statsminister i Sverige som Philadelphia Flyers har att få fram en anständig förstemålis.
• • •
Det skulle förstås underlätta för King Karl om det blev lite studs i Sharks powerplay – och om DeBoer bara lyssnade på Lönta Lindquist skulle det bli det också.
Jag har funderat oavbrutet sedan han – Lönta – skickade sitt sms och han har givetvis rätt.
Erik ska var på point och Brent Burns ute till vänster.
Då smäller det.
• • •
Mina dagar som representant för ”Finland Media” i New Jersey är över.
Kolla.

Mm, jag har fått en korrekt säsongsackreditering i år.
Trevligt på sitt sätt, men fan – jag trivdes lite som Pekka Bjurman.
• • •
Svenska NHL-stjärnor borde alltid be om att jag ska ta en night off.
För då händer det alltid spektakulära saker.
Som igår kväll:
Rasmus Dahlin satte sitt första mål, Linus Ullmark höll nollan, Elias Pettersson fortsatte briljera (innan Matheson-pajasen satte stopp för showen), Pär Lindholm spräckte sin nolla, Flipper Forsberg satte två, Elias Lindholm gjorde sitt fjärde för säsongen, John Klingberg bidrog till Dallas fantastiska vändning med sin tredje fullträff och Norris Trophy-Vigge hängde sin första i Tampa.
Man häpnar ju.
Men Jarkko – min wingman i referat-fabriken – gjorde ett lysande jobb, så vi hade såklart ändå fullspäckat med NHL på sportbladet.se i morse.
• • •
Det har blivit kallt i den här delen av världen – och det blev det utan att vi ens hann blinka.
Som någon sa:
Det gick så fort från 90 till 45 att man kan skulle kunna tro att vädret fick syn på en trafikpolis på motorvägen…
• • •
En sak som ändå inte är sig helt lik i The Rockhhh är att laget som spelar här numer håller riktigt hög klass.
Som jag skrev i Listan igår:
Devils är inte blott på väg mot något riktigt fint. De är där redan.
Den sophmore slump jag befarade att det unga manskapet skulle fastna i den här säsongen is nowhere to be seen. Istället har alla kidsen – som Mojo Johansson svor på i telefon häromdagen – tagit ett resolut steg framåt och utgör nu stommen hos en riktigt gedigen slutspelskandidat.

Det ska bli ett nöje att se dem live för första gången den här hösten.
• • •
Han tyckte att de åtta mål han gjorde förra säsongen var för få.
Så till årets svängom har Burger Klingberg som målsättning att sätta fler puckar.
Och visst – han är redan, efter fyra matcher, uppe i tre fullträffar.
Att säga att man ska göra nåt och sen bara gör det – jag älskar sånt!
• • •
DeBoer och Hedbä rör sig i gamla jaktmarker idag. De var ju, som coach respektive backup-keeper, med och tog Devils till Stanley Cup-final 2012.
Hoppas de får en liten applåd för besväret.
• • •
Elias Lindholm börjar se ut som årets William Karlsson.
• • •
När hockeymatcherna var avklarade igår kväll såg jag, som av en händelse, History Channel-filmen om USS Indianapolis, med Nicholas Cage i rollen som kaptenen på kryssaren som levererade Little Boy innan Hiroshima och sedan sänktes av en japansk U-båt.
Och ett är säkert: Om hajarna vi ska se här idag är lika skoningslösa som de som mumsade på den arma besättningen i Filippinska sjön i juli 1945 ligger Devils jäkligt taskigt till.
• • •
Planen var att jag skulle åka till Pittsburgh och kolla på Elias Pettersson på tisdag, men nu är det ju högst oklart om han kan spela.
Ytterligare ett skäl att vara förbannad på Matheson alltså…
• • •
Corey Schneider är fortfarande inte helt återställd, så det är ingen mindre än Taco-Eddie Läck som backar upp Keith Kinkaid mot Sharks.
Jag ska inte säga att jag hoppas han får hoppa in, för det betyder antingen att Kinkaid skadas eller att det går alldeles åt helvete för Devils, men det vore kul.
• • • 
Okej, matinéer i The Rockhhhh är inte så vanliga, men här har vi en.
Hoppa den smakar!