Rasmus Dahlins NHL-debut

10 oktober 1973 debuterade Börje Salming med Toronto Maple Leafs, mot Buffalo hemma i gamla Maple Leaf Garden – och noterades för en assist.
4 oktober 1990 framträdde Mats Sundin för första gången i ligan, med Quebec Nordiques i Hartford – och gjorde mål direkt.
3 oktober 1991 var det Nicklas Lidströms tur att spela debutmatch med Detroit Red Wings mot Blackhawks i Chicago.
21 januari 1995 – efter första lockouten – begick Peter Forsberg NHL-premiär, med Quebec i Philadelphia, och spelade fram till ett mål.
7 oktober 1995 dök Daniel Alfredsson upp på scenen i Ottawa, spelade hemmamatch mot Buffalo Sabres och stod även han för en assist.
5 oktober 2000 skickade Vancouver Canucks för första gången ut tvillingparet Daniel och Henrik Sedin på isen, i Philadelphia.
10 oktober 2002 fick Henrik Zetterberg sin cherry poppad med Detroit i San Jose. Facit: En assist.
8 oktober 2005 startade Henke Lundqvist för första gången mellan stolparna för New York Rangers, mot Devils i Meadowlands.
3 oktober 2009 hade Erik Karlsson galapremiär med Ottawa, mot New York Rangers på Madison Square Garden, och säkrade den första av sina hittills 392 assist.
Och idag – 4 oktober herrens år 2018 – debuterar Rasmus Dahlin med Buffalo Sabres mot Boston Bruins i Keybank Center.
Jo, med gud som vittne hävdar jag att Rasmus första framträdande i världens bästa liga har samma dignitet som de tio nämnda legendarernas.
Den Lidköping-bördige artonåringen kommer troligen precis bli lika stor som Sudden och Foppa och de andra och den här premiärkvällen i framtiden framstå som en sann milstolpe i den svenska hockeyhistorien.
Jag känner stor tacksam över att få vara på plats, för som Cat Stevens – och sedermera även Rod Stewart – konstaterade:
The first cut is the deepest.
Det första av allting har alltid en alldeles särskild sorts förtrollande lyster – även i normala, för oss vanliga dödliga.
Första kyssen, första konserten, första droppen vin, första utlandsresan, första blicken utöver Grand Canyon – man är bara med om den upplevelsen en enda gång och glömmer den aldrig.
Och när vi kommer till så HÄR stora entréer, när artisterna Gud försett med överjordiska talanger för första gången kliver ut på de största estraderna, öppnas ytterligare en dimension.
Ett öde tar form, ett gyllene äventyr börjar – och vi som får vara med är vittnen när historia skrivs.
Så nu sträcker vi på oss och tar ett djupt andetag, mina vänner.
Rasmus Dahlin ska spela sin allra första NHL-och datumet 4 oktober 2018 brännas in i hockeysportens evighet.
• • •
De blyertsgrå molnen hängde återigen gråa över Buffalo när jag vaknade i morse – med förnyad insikt om varför sömnbrist används som tortyrmetod av särskilt samvetslösa tyranner.
Men faktiskt:
Ju längre dagen gått, desto finare har det blivit och när jag under tidiga eftermiddagen går de få stegen från Marriott till Keybank Center bränner solen riktigt het från en klarblå hösthimmel.
Det är en händelse som ser ut som en tanke, för temperaturen här i nordvästra New York har börjat stiga mot kokpunkten inför Sabres säsongspremiär.
Folk i de här trakterna älskar sina hockey och har, till skillnad från befolkningen i exempelvis Raleigh och södra Florida, varit lojala med det lokala laget även under senaste decenniets vandring genom dödsskuggans dal.
Och nu, när fansen fått vittring på nytt hopp och börjar tro att det det här faktiskt kan vara säsongen när Sabres blir ett värdigt hockeylag igen, går det som elektriska stötar av hänförelse genom atmosfären.
Rasmus står definitivt i fokus, det är framförallt kring honom de spinner sina drömmar, men han är inte ensam om att representera Hopp.
GM Botterill har ju trejdat till sig ett helt koppel nya pjäser och sett till att Phil Housley ikväll kan ställa klubbens intressantaste laguppställning på åtta-nio år på isen.
Följaktligen:

Det kommer bli brakande vilt tryck i Keybank i afton.
Så kul!
• • •
Jag har fortfarande inte hunnit testa kvällstid, för det har bara varit jobb under senaste veckornas två besök, men ett par luncher räcker för att jag ska våga utse 716, inhyst i samma fastighet som Marriott, till en av USA:s bästa sportbarer.
Jag har aldrig sett så många tv-skärmar, ej heller så stora – och inte så många varianter av hur och var man ska sitta och avnjuta sina favoritsporter.
Imorrn kväll, när schemat ser lite lättare ut, kan det bli åka av där.
• • •
Rasmus själv verkar uppriktigt oberörd av alla förväntningar den nya hemstaden har på honom.
I förmiddags, efter NHL-karriärens första riktiga morgonvärmning, var han föremål för en tvättäkta mediascrum i omklädningsrummet, med tredubbla led av reportrar och tv-fotografer runt sig, men han såg inte ut att tycka ens det var mer märkvärdigt än en korvkö hemma i Lidköping.
– Ah, press, jag vet inte. Det är bara hockey. Jag kan inte göra något annat än att försöka spela så bra som möjligt, säger han med en axelryckning.
Den tryggheten, invirad i ett lager av blyghet, är verkligen beundransvärd – och kan definitivt komma visa sig nyttig de kommande 20-25 åren.
• • •
Oväntad flagga i Keybank-taket.

Wtf liksom?
Nå, det visar sig handla om hockeyspelaren John Tavares farbror – som tydligen är den bästa lacrosse-spelare som någonsin funnits.
Man lär sig verkligen något nytt varje dag.
• • •
För ett dygn sedan kändes det som en klar fördel för Sabres att få möta Bruins i just den här premiären – eftersom de, helt taskigt, fått inleda säsongen med en back-to-back-giv.
Men efter den brutala proppen i Washington igår kväll är jag inte så säker längre.
Det kommer rimligen ryka av revanschbegär ur öronen på Bergeron & co.
– Ja, varnar Housley under förmiddagens presskonferens, vi måste ha respekt varifrån de kommer till den här matchen. Men i första hand ska vi som vanligt koncentrera oss på det vi själva kan kontrollera.
• • •
Grundserien brukar jag stånga mig genom med öppen hals – för annars är man ju hockeymördare, har jag förstått att vissa kollegor tycker, ho ho! – men nu är det live-premiär för bloggen och en av de största talangerna någonsin debuterar i NHL.
Så det är slips på.
En svartvit-prickig smash hit, närmare bestämt.
• • •
Man vet vem SVT skickat som reporter när Jack Eichel står på tå under intervju och tittar uppåt – fast han bär skridskor.
Yes, Dusan Umicevic is in the house!
• • •
Just för att det är back to back har Bruins ingen morning skate men spelarna kommer ändå till hallen under förmiddagen och spelar lite fotboll och meddelas kan att det verkligen inte går att se på dem att de för mindre än tolv timmar sedan fick smisk på bara stjärten av regerande mästarna.
Brad Marchand gapar och skriker, Patrice Bergeron gapskrattar, David Pastrnak och Danton Heinen skojbrottas vid en vägg – och the new swede on the block, Jocke Nordström, står och ser ut att bara må fint.
Hos hockeyspelare vilar ledsamheter aldrig särskilt länge.
• • •
De har faktiskt ett stor jävla uppstoppat buffelhuvud uppskruvat på väggen i Sabres omklädningsrum.
Det vill jag väldigt gärna ha på bild, men jag vet hur stingsliga NHL-klubbarna är med fotografering inne i det allra heligaste så jag frågar den vänlige PR-mannen och mycket riktigt – det är förbjudet att plåta.
– Just den detaljen är det känsligt med, vi vet att den är där men ingen ska riktigt tänka på det, meddelar han.
Hm.
• • •
Vi har första riktiga manglingen för säsongen ikväll, med sammanlagt tio matcher på programmet.
Det känns lite som få Grilled Mix-tallrik på Martin’s BBQ i Nashville framställd på bordet framför sig.
”Herregud”, tänker man, ”vad mycket. Hur ska jag orka”?
Men sen är det så satans gott att man bara vräker i sig och efteråt mår som en pascha.
Jag räknar kallt med att ni pepprar spåret med uppdateringar om hur det går överallt.
• • •
Efter tio år och sammanlagt 694 matcher – plus 60 i playoff – med St. Louis Blues debuterar även Patrik Berglund för Sabres ikväll.
Det blir konstigt att se – och kul. Han borde kunna få en saftig nytändning i det här unga, ”uptrending” laget.
– Jag vet inte om nytändning är rätt ord, men det känns som ett nytt kapitel och ett nytt, jäkligt spännande äventyr, säger han.
• • •
Vi befinner oss nära gränsen till Kanada, så kaffet här är ännu svagare än längre söderut.
Underbart.
• • •
Bulan kallas för övrigt Gudfadern av sina nya yngel till lagkamrater.
Det avslöjar Linus Ullmark.
– Han har framtoningen hos en Gudfader och agerar som en sådan mot oss yngre killar. Och han gillar att vi kallar honom det, berättar keepern.
Ok.
Gudfadern Berglund itv is.
• • •
Keybank hette HSBC Arena första gången jag kom hit. Sedan blev det First Niagara under några år – och nu är det alltså en tredje bank som får äran.
Detta ständiga bytande av namn, som förekommer överallt utom på Manhattan, kan man ju tycka vad man vill om, men alldeles oavsett vad den kallas är det en fin lada med egen, lätt majestätisk karaktär.
• • •
Rasmus är inte ende Lidköpingsbon som begår sin NHL-debut ikväll.
Christoffer Ehn – även han från bandyfästet vid Kinneviken – spelar, något överraskande, Red Wings premiärmatch mot Blue Jackets också.
– Ja, två från Lidköping samma kväll, det lär aldrig ha hänt tidigare, ler Rasmus.
– Men jag är otroligt glad för Christoffers skull. Han har alltid jobbat stenhårt och förtjänar den här chansen.
• • •
Det tog sin lilla tid, men en premiärjagande Bjuppe ger sig aldrig så sent i natt hade jag Elias Petterssons nummer och fick tag i honom borta i Vancouver.
Trevlig pöjk, visade det sig.
• • •
Phil Housley har alltid sett så snäll ut – och det är han också, får vi bekräftat när han håller en extra liten presskonferens med svensk media.
Han svarar till och med glatt – ja, tänker till och med till en stund – på frågan vilka han ser som de bästa svenskar han själv spelat med.
Svar:
Calle Johansson, Fredrik Olausson och Thomas Steen.
• • •
Rasmus såg Boston-matchen igår – och Elias mål på Mike Smith likaså.
– Ja, det är jag ju inte direkt förvånad över. Det kommer lugnt komma fler, kluckar han.
• • •
Nä, hörrni.
Time.
En av svensk hockeys stora stunder är här.
Enjoy.
Vin kommer aldrig glömma detta.