The Times They Are A-Changin’

Efter regn kommer sol – och sedan börjar det obönhörligen regna igen.
Ingenstans är den lätt reviderade maximen så sann som i NHL.
Cyklerna maler oavbrutet decennium efter decennium och den som är herre på täppan ena årtiondet är smuts i rännstenen nästa – för att sedan börja klättra uppåt i hierarkin igen.
Draftsystemet och lönetaket samverkar effektivt i den processen och är som fenomen därför svåra att inte älska.
Det faktum att NHL är en stängd liga bidrar förstås också, men det törs man ju inte bejubla lika entusiastiskt. Då kommer väl maestro Leifby och knockar mig med ett batteri blytunga one-liners.
Men det är ju så. Med det nordamerikanska upplägget finns det möjlighet till mångåriga rebuilds. Det gör det inte med det svenska. Det kräver att man är tillräckligt bra hela tiden – eller så åker man ur.
Det systemet har i sanning sina poänger – och framförallt är det så förankrat i den blågula idrottskulturen att blotta spekulationerna om något annat med all rätt uppfattas som förolämpningar.
Fast jag gillar även det The American Way. Ja, jag har för egen del rentav kommit att uppskatta det ännu mer. Det skänker ett annat slags fascinerade dimensioner åt leken att det fungerar som i Dylans ”The Times They Are A-Changin’”, där ju han – den sanne hockeyälskaren från Minnesota… – sjunger:
”The loser now will be later to win” och ”The slow one now will later be fast”.
Dagens gäster på The Island of Manhattan – Colorado Avalanche – är ett bra exempel på hur det kan gå.
De var ett sant powerhouse under Foppa-eran på 90-talet, blev sedan ett lag i klungan efter lockouten 04-05 – för därefter rasa rakt ner i tabellens mörkaste gravkammare några år. Men nu befinner de sig plötsligt i en spännande pendelrörelse framåt igen.
Därmed känns det åter lite exalterande att se dem live igen också.
Jag erkänner, under ett par riktigt saggiga år här på slutet har Av’s framstått som så genuint likgiltiga att själva klubbmärket orsakat motvilja och om det inte varit för Kapten Landeskog och sedermera Carl Söderberg hade de varit ett sånt lag jag undvikit under besök i Metropolitan-området.
Nu ska det bli riktigt häftigt att se detta hungriga, kvicka, energiska storlag i vardande.
Så:
Thank God för NHL:s cykler.
• • •
Det blev alltså två matchers avstängning för Florida-Matheson efter det grekisk-romerska kastet med Elias Pettersson häromdagen.
Inte mig emot – men jag är förvånad.
Sanningen är ju att ingen ens hade kommit ihåg situationen om Elias inte slagit huvudet i isen när han vräktes omkull.
Men det gjorde han och NHL-bossarna är, på goda grunder, lite nervösa när det gäller huvudskador på de stora stjärnorna och talangerna.
Det går inte heller komma från det osmakliga i att det var den mediokres hämnd på den begåvade för en förödmjukande fint som ledde till hela haveriet.
Så ja, schas in med Matheson i skamvrån ett par matcher.
• • •
Att Rangers inte skulle ha någon skate i förmiddags fick jag officiellt mail om igår, men jag trodde Avalanche skulle gå på is vid elva så jag höll på att göra mig redo för sedvanlig trekk över Manhattan.
Men då kom det mess från vänlige Carl Söderberg.
”Då blir du rätt ensam på Garden. Vi har bara en kort träning på Chelsea Piers”, skrev han.
Vi tackar för förlängd sovmorgon, men beklagar utebliven möjlighet att samla stoff till bloggen – och tydligen är det Maroon 5 vi ska skylla på.

De framträdde här igår och konserter kvällen innan brukar i och för sig inte vara några problem, Gardens drillade personal hinner nästan alltid bygga om hallen på ett par timmar, men tydligen var produktionen till just den här föreställningen så överdådig att det inte hanns med.
Jävla Maroon 5.
• • •
Ett lag som rör sig i motsatt riktning mot Colorado är Detroit Red Wings.
Snacka om powerhouse när jag började med det här. Min första säsong, 05-06, vann de 58 matcher, förlorade blott 16 under ordinarie matchtid och samlade på sig 124 poäng.
Igår förlorade de sjätte raka matchen, av sex möjliga, och sämre än så har Wings aldrig tidigare under sin 92-åriga historia startat en säsong.
Det kommer vända för dem också, men det krävs att de byter general manager för även om han nu har ett alibi i fyra ordinarie backar på skadelistan har Ken Holland flera år i rad underlåtit att vidta de åtgärder som krävts för att uppgradera och modernisera truppen som försvarar Hockeytowns färger.
Jag ser det rentav som att han svikit de bra spelarna i laget – grundligt.
Så bort med honom och låt sen cyklerna göra sitt.
• • •
Taxichaffisen som tar mig från öst till väst idag blir något tyken på en trafikpolis som vinkar ut honom i en korsning och sedan låter honom stå där.
– Det måste, fräser han, vara otroligt svårt att leva ett helt liv utan hjärna.
Det tycker jag är lite kul – och väldigt new yorkskt.
• • •
Now, det finns ju också ett och annat lag som trotsar naturlagarna och förblir kassa hur dessa cykler än snurrar och ändrar förutsättningarna för alla.
Jag tänker närmast på ett med ett lönnlöv på tröjbröstet…
Fast jisses, efter den här starten är det svårt att se något annat än att….ja, vi måste ju hela tiden påpeka att det bara är oktober ännu, men nu vore det väl fan om Toronto åtminstone inte tog sig till konferensfinal.
Auston Matthews, pojkar och flickor, han står ju för rena rama Gretzky-säsongen so far.
Ojvoj.
• • •
Quinn behöver en win.
Såg ni där?
Det rimmade ju!
Men that’s the truth, Ruth.
Han sitter visserligen helt säkert, Rangers kommer inte sparka sin nye coach om han så förlorar varenda match som återstår för han är inte anställd för att vinna – ännu – men för arbetsrons, glädjens och självrespektens skull vill han till varje pris undvika en sjätte smocka ikväll.
Därför petar han Pavel Buchnevich – och retar upp The Tobias Petterssons of the world, antar jag.
Men i gengäld flyttar han upp Filip Chytil i top 6 – och får The Tobias Petterssons of the world att jubla.
Antar jag.
• • •
Andra lag som spräckte 100-poängsvallen säsongen 05-06:
New Jersey, Philadelphia, NY Rangers, Ottawa, Buffalo, Carolina, Nashville, Calgary och Dallas.
Bottenlag i de då sex divisionerna:
 Pittsburgh, Boston, Washington, St. Louis, Minnesota och Phoenix.
The Times They Are A-Changin’ indeed!
• • •
Ytterligare ett skäl att applådera Mathesons avstängning:
Om Elias Pettersson spelat hade jag varit i Pittsburgh ikväll.
Istället sitter jag här och yes, det finns i sanning bittrare öden – men jag var lite sugen på RC Cola i PPG Paints.
• • •
Det finns tre forwards i ligan som är viktigare för sina lag än några annan i samma position.
Connor McDavid i Edmonton, Taylor Hall i New Jersey – och så Nathan MacKinnon i Colorado.
De är så dominanta, tar så stort stort utrymme, driver sina lag med sådan pondus, att blickarnas dras till dem som metall dras till magneter.
Fantastiskt att se.
Lucky us här ikväll alltså.
• • •
Det är verkligen remarkabelt hur mycket bättre presskonferenser Burt Lancaster-kopian håller än sin föregångare, hur mycket öppnare han är om sin beslutsprocess och sina åsikter i största allmänhet.
Om Badtofflan fortfarande varit här hade han motiverat Buchnevich-petningen med ett lätt sardoniskt leende och det meningslösa ”jag tror att det ger oss bäst chanser att vinna den här matchen”.
Quinn sa redan i lördags, helt opåkallat, ”jag måste ge Chytil mer istid på något sätt” – och håller nu ett långt, klokt anförande om hur han kommit fram till detta drag.
• • •
Det går väldigt dåligt för New York Dolls i Fantasy-wänschet just nu.
Vi ligger faktiskt näst sist i Bladetligan, helt skrällartat.
– Men du har också mött riktiga fantasy-rävar i Kingfors (Nacka Nuggets), Jarkko (Non Thai Drunks) och Fredrik Pettersson (Dionysos Dekadenter). Dem slår man inte hur som helst, försöker Team Lyftkranarnas (!) general manager Ondskan Ekeliw trösta.
Mm, det kan mycket väl vara så att jag helt enkelt inte förstår upplägget. Jag är ganska dum i huvudet, så det är inte otänkbart.
Men det kan också vara helt naturligt för ett sällskap som heter New York Dolls.
Verklighetens Dolls hade också sina svackor eftersom ”spelartruppen” hyste ett rätt passionerat intresse för saker som harmonierar dåligt med idrottsutövande, men sen slog de plötsligt till med femplus-album som ”Too Much Too Soon”.
Så ta er i akt, Drunks och Nuggets – räkna inte bort Johnny Thunders och the boys!
• • •
Exakt en timme innan matchstart ligger en ung man som är misstänkt lik Gabriel Landeskog på betonggolvet bortanför zamboni-entrén och utför stretchövningar som ser fruktansvärt plågsamma ut.
De tjänar mycket pengar och så, men ändå – en sån tur att man inte är hockeyspelare…
• • •
Så Wild Bill Karlsson har inte gjort några mål ännu?
Det hade han inte vid den här tiden ifjol heller. Det första av de 43 fullträffarna under första säsongen med Vegas kom först i sjunde matchen.
Apropå det spelar Knights sin sjunde match för säsongen ikväll, mot Sabres hemma i T-Dojan…
• • •
Så sent som för fem år sedan kunde ingen i Avalanche ta ett skär någonstans på kontinenten utan att någon av beatreportrarna från mäktiga Denver Post var där och berättade om det.
Nu har de inte ens egen personal på plats under en New York-tripp.
Istället får en lokal stringer skriva åt dem.
Sorgligt.
• • •
Buffalo, ja. De har befunnit sig på Strippen ända sedan segern i Phoenix i lördags.
Mycket vanskligt.
Tur att Rasmus bara är arton och inte får vistas på några kasinon förrän om tre år…
• • •
Det är dags.
Nu gör vi det här igen.
Hoppas det blir vad Niklas Holmgren hade kallat en klang- och jubelföreställning på Garden.