Good Rockin’ tonight; Elvis på Garden

– Han såg ut som en prins från en annan planet…när han utförde sina konster stannade tiden och alla blev 17 år igen…en flicka kastade upp en näsduk på scenen, han torkade han sig i pannan och slängde tillbaka den, som en gåva från en Gud som stigit ner på jorden…

Så skrev New York Times när Elvis Presley sommaren 1972 gjorde sina klassiska framträdanden på Madison Square Garden – de som bevittnades av Bob Dylan, David Bowie och George Harrison och vars bästa delar strax därefter gavs ut som live-albumet ”Elvis: as Recorded at Madison Square Garden”.
Ikväll, mer än 46 år senare, kommer en annan artist som ser ut som en prins från en annan planet, får tiden att stanna med sina konster och uppträder som en Gud som stigit ner på jorden till samma arena.
Även han kallas Elvis – i alla fall i en exklusiv, särskilt sofistikerad krets (…) – och beundras lika mycket av sina ämbetsbröder.
Hans konstart är förvisso hockey snarare än rock ’n’ roll, men han besitter samma himmelska begåvning, samma elektriska swagger och samma förmåga att skapa tidlös prakt.
Så nu sluts cirklarna.
Elvis återvänder efter fyra och ett halvt decennium till The Wooooorld’s Most Famous Arena för ännu en oförglömlig show…
• • •
Att efter matiné-racet i Buffalo sitta ensam vid ett bord på 716, med en tallrik småheta wings och ett hyggligt konstant flöde av kalla Yuengling, och ha tre matcher – Bruins-Leafs, Canadiens-Knights och Blue Jackets-Ranger – på olika bildskärmar i närheten visade sig vara exakt så rasande nice och välbehövligt avkopplande som jag hade föreställt mig.
Bara ännu mer.
Ge mig bara det – en bra sportbar i Nowhere, USA och några bra NHL-matcher – så ska jag aldrig mer klaga på nånting.
• • •
Det är inte bara så att Elias begår sin Madison Square Garden-debut ikväll.
Han fyller år också!
20 nast, blir det originella lilla geniet.
Och snacka om coolt att fira en sådan högtid med karriärens första framträdande i världens mest berömda hall.
– Fast jag är van vid att spela match när jag fyller år. Jag har faktiskt inte varit hemma på min födelsedag sedan jag fyllde femton, berättar han efter förmiddagens påfallande intensiva skate under det omsjungna cirkustaket.
Men ändå.
Det här är Garden – inte Kastbergshallen i Ånge.
– Ja, det är en väldigt speciell arena. Och en väldigt speciell stad. Jag har aldrig varit här förut så det ska bli kul att spela ikväll.
Det ska bli kul att titta på också, kan jag meddela.
• • •
Bloggen brukar gnälla när det är skakigt på flygresorna över kontinenten.

Well, igår, från Buffalo till LaGuardia, var det kav lugnt. Som att åka inne i en av Spotifys ”Chill”-listor.
Då är det riktigt trevligt och gött att vara flygpassagerare, faktiskt.
• • •
De tillbringade hela soliga söndagen ihop i New York-solen, med respektive familjer – och då kom Loui Loui Konsthandlare och Henke Lundqvist, som den senare säger, ”bra överens”.
Men han vet. Stämningen kan förändras. Konsthandlaren har en säregen förmåga att nästan alltid göra mål på honom – i synnerhet på Garden. Och då kan hela den kommande sommaren vara förstörd.
– Jo, han är ju en retsticka, suckar Lundy.
Loui själv skiner upp när hans fina Garden-facit kommer på tal.
– Jag verkar trivas här, he he. Men han kommer väl i så fall säga som vanligt: Att jag siktade högt och sköt lågt. Det är så det brukar låta…
• • •
Idag får jag rycka in som vaktmästare i den världsberömda hallen igen.
Den här gången är det Markan som kommer och vill ut vid zamboni-entrén där jag står och begrundar gästernas träning – så jag rycker ut och drar loss rören som håller dörren stängd.
– Bra jobbat, berömmer han lite senare i omklädningsrummet.
Jo, jag är något av dörröppnarnas egen Elias Pettersson.
Men det här var andra gången och nu vill jag snart veta var Rangers anställda skickar sina fakturor.
• • •
Lias Andersson är omsvärmad av kanadensiska journalister efter Rangers morgondans och det är han för att de lyckats klura ut att han är en av Elias bästa kompisar och bjöd födelsedagsbarnet på middag på Manhattan igår kväll.
– Ja, flinar han när de dragit vidare, jag fick inte en enda fråga om något annat än Elias, haha.
Jag vill ju inte vara sämre och konstaterar att de framstår som diametralt motsatta personligheter.
– Ja, vi är väldigt olika. Men det är väl just därför vi blivit så bra vänner under alla landslagslagsuppdrag ihop. Vi kompletterar varann bra. Men sedan är inte Elias så tyst och tillbakadragen som han kanske kan verka för er. Bakom stängda dörrar kan jag avslöja att han tycker väldigt mycket om att prata…
Det ser jag fram emot att få upptäcka någon gång!
• • •
New York Dolls hade länge brutalt övertag i veckomötet med det Tucson Roadrunners-besläktade lag som rattas av Sportbladet-reportern Andreas Käck – och ägnade sig, jag erkänner, åt mycket lågt hån veckan lång.
Sedan vände allt under den katastrofala helgen och vi fick till slut stryk med 7-3.
Efter sista matchen var det stängt in till Dolls omklädningsrum länge, länge.
General managern himself höll krismöte och meddelade att enough är enough.
Förhoppningsvis får Team Norberg lida för det kommande vecka…
• • •
Enligt vanligtvis tillförlitliga källor brukar Markan se till att alla i laget som fyller år bjuds på en raklödder-tårta, men Elias klarar sig.
– Ja, funderar den reslige keepern, det är ju match ikväll. Då låter jag honom fokusera på den. Om det bara varit vanlig träning hade det kunna bli annorlunda.
Efter eventuell seger ikväll borde det också kunna bli aktuellt med en ”bjudning”, tycker jag dock.
• • •
Inte för att jag förstår alla juridiska teknikaliteter i den ”class action” som idag slutade med att NHL och de som stämt ligan för hjärnskakninsproblematik genom åren gjorde upp i godo, men 18.92 miljoner dollar – eller 22 000 dollar per målsägande – låter som hutlöst lite.
Bettman & co bränner fan mer på mediakaffe under en All Star-helg.

Dessutom:
I den här dealen ingår att NHL inte behöver ta på sig något ansvar alls.
Hoppas alla spelare säger ”thanks but no thanks” och går vidare.
• • •
Hans kompis från Ånge må vara – eller åtminstone verka – lite tillbakadragen; själv är Lias allt annat än just det.
Som Quickie Fast, med ett snett leende, konstaterar:
– Det märks inte direkt att han bara spelat tre matcher. Han hörs och syns i omklädningsrummet.
Precis som du när du var ny här?
– Hehe…nja, du. Fast det är härligt med Lias. Han är alltid glad och positiv. Han höjer stämningen.
Jag säger detsamma. Om fler var lika charmiga, vänliga och bra på att uttrycka sig skulle inte bara NHL utan hela världen vara en finare plats.
• • •
Ni fick aldrig veta om jag såg Jennifer Lawrence efter Montreal-matchen (var det väl?) eller inte – och jag hoppas åtminstone några av er utgått från att min tystnad berott på att hon kom fram och undrade om jag ville följa med på en drink, men i så fall bara om jag höll det inkognito!
Men hon dök aldrig upp – och blev aldrig inzoomad heller. Förmodligen tyckte hon det var så trist att hon drog innan tredje perioden.
Så kan det gå.
• • •
Ikväll är det sista chansen för Burt Lancaster-kopian.
Med både Buchnevich – borta med bruten tumme – och Zuke i en lyx-loge på läktaren måste han matcha kidsen Chytil och Lias hårt.
Annars kommer Tobias Pettersson och de andra ledande supporter-rösterna på sociala medier (jo, Tobias har blivit en av dem; bloggen känner sig som en stolt far när den ser vilken han status han börjat åtnjuta) kräva hans avgång.
Efter mindre än två månader, ja.
Det är stor humor.
Jag håller dock med om att det är konstigt att han förefaller nästan lika förtjust i veteraner som gamle Badtofflan och really; att man har framgång som college-coach betyder inte att man nödvändigtvis föredrar kids framför old-timers. Man HAR ju inga old-timers att använda i de sammanhangen.
Så, well, här krävs ingen avgång, på hela säsongen, men jag förstår frustrationen…
• • •
Det var många cross-team-middagar igår kväll.
Markan var ute med Fredrik Claesson också.
– Det var väldigt trevligt, upplyser Canucks-keepern.
Kan jag tro.
Själv har jag ingen möjlighet att steppa ut på byn förrän på onsdag, men då jävlar!
• • •
Henke har inte mött Elvis tidigare, men vet vad det är för fenomen han kommer ställas mot.
– Jag har sett några av hans moves på tv och jo, det är imponerande. Lite Datsyuk.
Precis.
Ju mer jag studerat bilderna på övertidsfinten i Buffalo, desto mer bedrövad är jag över att den inte ledde till mål.
Den struten – avgörande och allt – hade blivit en instant classic.
Alltså: En backhand bakom ryggen till bakre delen av skridskon – sedan en klack fram till forehand-sidan av klubbladet. Inom loppet av en sekund.
Herrejeflar, det är genialitet på Mozart-nivå.
Snälla Elias, fira 20-årsdagen med en repris ikväll!
• • •
Sent ikväll har vi The Battle of Ryan på tv också.
Alltså Anaheims Ryan Kesler mot Nashvilles Ryan Johansen.
Inga andra tycker så genuint illa om varann i dagens NHL, så jag ser fram emot att rusha hem till tv:n för åtminstone de två sista ronderna.
• • •
Själv fyllde jag 20 sommaren 1987 och har inga särskilt tydliga minnen av vad jag gjorde, men ett är säkert:
Jag var inte superstar i vardande i NHL.
Men jag bodde, faktiskt, i Sundsvall den sommaren och jobbade som sportreporter på Dagbladet, saligt i åminnelse, och känner jag mig själv rätt firade jag på den då alldeles utmärkta Skeppsbrokällaren.
• • •
Hur det artar sig på isen får vi se, men på pressläktaren blir det tung Vancouver-dominans.
Larry Brooks är i Toronto och blir invald i Hall of Fame – och de övriga New York-reportrarna är där och skriver om att han blir det.
• • •
Hurra för Lindelöf.
Något finare än Sportbladet-priser finns ju inte.
• • •
Vissa av Canucks-reportrarna grymtar fortfarande hotfullt om mina envisa försök att jobba in smeknamnet Elvis.
– Fortsätt med det där och jag ska begrava dig, säger en.
Ojvoj.
Istället är de tillfreds med det fantasilösa ”Petey”.

Zzzzz!
Inget – i hela världen – är tråkigare än de där lika banala som slappa böjningarna av namnet.
Staalsie, Marchy, Bergie, Heddy, Marty…hallå.
Lite mer ansträngning kräver vi – som när man ”döpte” exempelvis de här ännu aktiva spelarna; de som toppar min just-nu-lista
:
Tyler Myers – The Big Easy.
Marc-Edouard Vlasic – Pickles.
John Klingberg – Burger, (och Ghost, det är ju också finfint)
Jamie Benn – Chubbs.
Claude Giroux – Ginger.
Carl Söderberg – Soda.
Beau Bennett – Sunshine.
Melker Karlsson – Melkman.
Artem Panarin – Breadman.
Patrick Kane – Showtime
Mike Green – Game Over.
Charlie McAvoy – Chuckie Bright Lights.
Andre Burakovsky – Burracuda.
Joonas Donskoi – Donkey.

David Krejci – French Fries.
Alex Edler – Eagle
Niklas Hjalmarsson – Hammer (fast ”Yellbear”, som vi säger i den här bloggen, är förstås ännu bättre!).
Nick Leddy – Ledpipe
Marcus Johansson – Mojo, Jojo.
Wayne Simmonds – Wayne Train.
Tomas Tatar – Hot Sauce.

Jordan Staal – Gronk.
SÅ ska det se ut!
• • •
När det blir mörkt redan innan 17.00, då gråter Biffarna.
Se där ett gammalt ordspråk.
• • •
Mika har också ett vasst smeknamn i DJ ZBAD – och som om det inte vore nog håller han verkligen på att etablera sig som Rangers ledande forward.
Han spelar med en pondus jag inte vet om vi sett tidigare – som att han vet att det här är hans lag nu. Hans och Lundqvists.
– Jo, det känns bra. Jag har bra självförtroende och känner framförallt att jag håller en jämnare nivå än förut, säger han och torkar sin nu väldigt mäktiga hårman med en stor handduk efter värmningen.
Just så.
• • •
Plötsligt surras det dagligen om att NHL i framtiden nog ska ha en division i Europa – en med ett lag vardera i Stockholm, Helsingfors, Moskva, Prag, Berlin, Zurich, Bratislava och kanske London.
Vad tycker ni om det egentligen? Skulle det verkligen funka? Skulle ni gå och se Stockholm Polar Bears mot Pittsburgh Penguins – och pröjsa vad NHL anser att deras åskådare ska pröjsa? Jag känner viss skepsis – men money talks och bullshit walks och får NHL chansen att hugga för sig av europeiska tv-pengar kommer man garanterat att försöka.
Då ska ni fan få se på hockeymördare…
• • •
Svensk goalie-kamp är ingenting unikt i NHL längre, men likafullt:
Det blir ju skoj att se Lundqvist vs. Markström.
Det tycker Markan också.
– Under själva matchen tänker man inte så mycket på vem som står på andra sidan isen, då har man fullt fokus på att stoppa pucken. Men visst, Henke är en fantastisk kille som betytt oerhört mycket för andra svenskar, inte bara målvakter. Och när man möter en sån vill man vinna, säger han.
• • •
Om en dryg vecka är Nylander-affären löst – och mitt stalltips är att han då fortfarande tillhör Maple Leafs och spelar sin första match för säsongen strax före Lucia.
• • •
Fredrik Claesson – eller Claysson, som de säger i Nordamerika – ansåg att tajmingen var lite off i första matchen efter återkomsten från skadan, i Columbus i lördags.
– Men jag tyckte det gick bra innan skadan och det känns redan som jag är på väg in i det igen.
Bra nyheter för Rangers, Claysson var lätt en av lagets stabilaste backar i oktober.
• • •
Klart Gretzky gillar, och ser sig själv, i Elias.
Sinatra – den yttersta representanten för den äldre generationen på den tiden – var till slut tvungen att erkänna att han gillade, och såg själv i, Elvis också.
• • •
OK, folks – det här blev så långt att jag är tvungen att smacka ut redan nu, så NÅN i alla fall hinner läsa.
Och håll i er nu.
För som han som showade här i juni 72 sa:
There’s gonna be good rockin’ tonight!