Lias på Broadway

Jaha, titta här nu då – bloggen är tillbaka på Garden igen.
”Vad är det med det då”, undrar ni och höjer förbryllat på ögonbrynen, ”där är den väl för jämnan?”.
I och för sig sant.
Kvällens match, mellan Rangers och Montreal Canadiens, hade jag dock tänkt skippa – för att jag har mycket att göra och ska ut och åka imorrn igen.
Men sent igår eftermiddag landade ett mail från Blueshirts PR-avdelning i burken.
I det stod:
”For immediate release: New York Rangers recalls Lias Andersson from Hartford”.
Så – change of plans.
Naturligtvis kan jag inte missa Lias första match för säsongen – hur busy schemat än är.
Jag har dock ägnat dagen åt en massa ärenden och kommer till ladan på Broadway betydligt senare än normalt, så ni, mina amigos i läsekretsen, får hålla tillgodo med ett lite kortare intro än vanligt.
Hoppas vi kan ha – ännu – en fin kväll ihop ändå.
• • •
Chicago Blackhawks ledning har en löjeväckande skev självbild.
På annat sätt kan man inte tolka det faktum att Bowman & co i morse sparkade en av de bästa coacher som funnits.
Det visar ju att de tror att manskapet de försett Quenneville med senaste åren ska vara förmöget att nå ett mycket bättre resultat än det vi sett på slutet.
I själva verket är det ju ”the brass” som med idiotiska trejder, vansinniga signingar och förvirrad personalpolitik förvandlat den ständiga contendern till mediokert lag i klungan
Locos!
Vår vän Punggrepparn – Q – kan dock trösta sig med att han får nytt jobb så fort han vill.
Hela tränarmarknaden ritas ju om i ett slag nu och lagen som borde göra som Montreal när Claude Julien blev tillgänglig – alltså sparka den nuvarande coachen och försöka städsla Quenneville – är många.
Etta på min lista: Anaheim Ducks.
Tvåa: Philadelphia Flyers.
Trea: St. Louis Blues.
Fyra: Edmonton Oilers.
Femma: Detroit Red Wings.
• • •
Han var extremt besviken när han blev skickad till Hartford efter campen, men nu har Lias den stora chansen att ta en tröja – forever, höll jag på att säga.
GM Gorton sa så himself i början av oktober:
– Nästa gång vi plockar upp Lias hoppas jag att jag aldrig behöver skicka ner honom igen.
Men då önskar man ju också att denna framtida Mark Messier-karaktär får verka i en omgivning där han har chansen att lyckas.
Som vår vän Tobias Pettersson – ständigt saknad i spåret, han med – sagt:
En kedja med Chytil-Andersson-Buchnevich vore en sight for sore eyes.
• • •
I morse var det gissningsvis aningen tryckt bakom kulisserna i Canadien Tire Center i Ottawa.
Matt Duchene, Chris Wideman och Thomas Chabot lär i alla fall ha stirrat skamset i golvet när de träffade ass-coachen, den förtalade stackars Martin Raymond.
Jag håller med alla som påpekat att det egentligen inte är så jävla märkvärdigt att en bunt arbetskamrater pratar skit om en överordnad. Det händer överallt, på alla arbetsplatser och i alla branscher; det är ett ett för folk att lätta på trycket och bonda och betyder ingenting. Och allra värst är att vi fått ännu ett bevis för att vi intre längre har något privatliv. Jävla Uber.
Men samtidigt: Att det måste fortsätta hända så pinsamma saker i just Ottawa gång på gång på gång…
• • •
Lias får starta mellan Quickie Fast och Jimmy ”Makes it Look Easy” Vesey.
Jaja, okej – bara han slipper McLeod…
• • •
En som måste ha slagit näven i sitt kaliforniska köksbord i morse är Rob Blake.
Det är dålig tajming monumentale att sparka John Stevens och ersätta honom med Snark-Willie Desjardin – och så blir Joel Quenneville tillgänglig ett par dygn senare.
• • •
Går det trögt för Lias i första perioden får han döpa om sig i pausen och sätta ett E före L:et.
Då får han ju ett namn som är väldigt gångbart den här säsongen…
• • •
Det lag Quenneville själv borde vara mest intresserad av att ta över är Flyers.
Där finns en enorm potential han ju bara vet att han skulle kunna förlösa efter de här åren med den stenhårt spända pianosträngen Dave Hakstol.
Agera, Hextall!
• • •
Några av dem hade, som ni kanske minns att jag berättade, kommit redan till Buffalo-matchen i söndags.
Nu är hela Montreals mediafölje här och ojvoj, vi har fullsatt i pressrummet – och på pressläktaren.
Alla Habs-fans är inte så förtjusta, det har jag förstått, men lite häftigt måste det ändå vara att hålla på ett lag som genererar sånt enormt intresse.
• • •
Om Jeremy Colliton vet jag inte så mycket – och framförallt inte så mycket som de kollegor tror som ikväll smyger fram och vill höra vad jag har synpunkter på honom.
Jag var här när han utförde sina trollerinummer och Mora är inget lag jag, host host, följer med så stort intresse.
Men hur fel jag nu än tycker det var av Bowman att sparka Q ska det bli väldigt spännande att se vad denne uppenbart begåvade yngling kan uträtta i NHL.
• • •
Sedan De La Rose försvann till Detroit är Montreal, som ni vet, ett av de nu tre lag som inte har några svenskar alls.
De andra två är Florida och Winnipeg – och någon borde berätta för dem att vi inte kan ha det på det viset.
Signa en blågul gubbe, för satan!
Istället har Habs desto fler finländare och dem ska det bli kul att se ikväll – särskilt Jesperi Kotkaniemi.
• • •
I många rapporter från Chicago framgår att Scotty Bowman – min bänkgranne i Tampa för precis en vecka sedan! – fortfarande har stort inflytande över sin son och de andra officiella Blackhawks-bossarna (det ska bland annat vara därför Colliton får Sverige-bekante grå pantern Barry Smith, en av Scottys bästa kompisar, som förkläde…).
Scotty är alltså Chicagos egen Olle Öst.
Och som alla i Leksand kan berätta är den sortens osynliga powerplayers alltid ett givet recept för succé….ooops, förlåt!
• • •
Åh, idag kommer Hall of Fames-Brooksie fram och lämnar över det här förnämliga medlemskortet.

Skryter jag?
Kan du ge dig på.
• • •
Det blir repris av en av senaste decenniets mest klassiska målvaktsmatcher på Garden ikväll:
Lundqvist vs. Price.
Och ska man tro coach Quinn kommer Henke gå upp i såna showdowns många, många år till.
– Jag visste att han är bra, men inte att så här bra. Han kan mycket väl bli hockeymålvakternas Tom Brady, säger han under sin presskonferens en och en halv timme före matchstart.
Hyggligt stora ord.
• • •
Han var ledig under början av säsongen men sedan en vecka är kvällsredaktören Jörgen Källström – känd som Kung Jögga i en trängre krets – tillbaka i tjänst och jag blir så glad.
I tio års tid har han nämligen svarat – ”Smackar ut” – när jag mailat hem och berättat det blir liveblogg och nu har denna hjärtevärmande tradition återupptagits.
Kolla bara från tidigare ikväll.

• • •
Elvis in Motown.
Den rubriken låter magisk även utan kopplingar till det samtida NHL – men eftersom den nu gäller Elias Petterssons första match i Detroit känns det som den är skriven i eldskrift.
Något säger mig att han kommer trivas väldigt, väldigt bra mot Red Wings backar…
• • •
Blackhawks visade även Tuffe Uffe vägen till personalutgången idag, vilket vi rapporterat alldeles för lite om.
Hoppas han landar på fötterna , gamle Samuelsson – och snabbt får ett nytt ass-jobb nånstans.
• • •
Julia, är du med oss?
Det vore fantastiskt.
• • •
Tammefan, jag tror jag tar och tippar hela omgången ikväll med – för det är så kul.
Toronto – Vegas 1
NY Rangers – Montreal 2 (OT)
Columbus – Dallas 2
Ottawa – New Jersey 2 (och Uber sponsrar powerplay…)
Detroit – Vancouver 2
Tampa – Edmonton 1 (OT)
St. Louis – Carolina 2 (Straffar)
LA – Anaheim 2
San Jose – Minnesota 1
• • •
Det är val ikväll också. För några år sedan hade jag ju bevakat det, men nu är det hockey 24 hours och jag är glad för det. Och politik undviker vi här.
• • •
Det här blev ju inte alls så kort.
Men när man har kul rinner det iväg ibland.
Och nu gör jag som Kung Jögga och – just det – smackar ut!