Mästarna i Brooklyn/Veckans Lista

Back to Brooklyn.
Här, i the land of the hipster, inleder vi årets sista novembervecka med en clash mellan Barry Trotz och hans gamla lag från the nation’s capital
Alltså: New York Islanders, laget Trotzen tränar nu, tar emot Washington Capitals – laget han vann Stanley Cup med för drygt fem månader sedan.
Pikant indeed.
Innan vi fördjupar oss i den förvecklingen ska en Veckans Lista dock brännas av.
Upplägget är samma gamla vanliga:
Bloggen pekar enhälligt ut det bästa och det sämsta i NHL på senaste tiden.

VECKANS LISTA

1. Patrik Laine.
– Ny etta i målligan efter elva mål på fyra matcher och fem i en och samma St. Louis-slakt. Finlands bäste genom tiderna – jo, jag tror man kan börja säga så – är så het att en majbrasa skulle blåsa i händerna för att få upp värmen om den mötte honom.

2. Buffalo Sabres.
– Om någon för ett år sedan hävdat att Sabres, laget resten av ligan använt som Pinata i flera år, skulle ligga tvåa på den här listan i slutet av november 2018 hade man ju trott att personen fått ett slagskott av Rasmus Ristolainen rakt i pallet. Men med en gloriös segersvit a nio matcher var de ju under ett dygn till och med etta på den stora listan, också känd som NHL-tabellen. Då regerar man hos Biffen också.

3. Mikko Rantanen.
– Apropå saker ingen hade kunnat fantisera om ifjol: Big Mikko inte bara toppar poängligan när en tredjedel av grundserien är avklarad. Han har fem poängs försprång visavi Connor McDavid. Ojvoj.

4. Regerande mästarna.
– Festen är slutligen över och gårdagen glömd. Caps har återigen blicken riktad framåt och spelar bättre och bättre hockey för varje omgång. Ikväll, mot Barrys nya lag, lär de ha nästan samma blodvittring som mot Columbus, Pittsburgh, Tampa och Vegas i våras.

5. Blåvit höst.
– Det är Laine och Rantanen som hissar flaggan allra högst under den bästa finska NHL-hösten genom tiderna, men det finns fler som bidrar till att min vän Jarkko knappt kan sova längre. Aleksander Barkov, Sebastian Aho, Mikael Granlund, Kasperi Kapanen, Teuvo Teräväinen, Esa Lindell Pekka Rinne och Mikko Koskinen gör också succé. För att inte tala om rookie-ynglen Miro Heiskanen och Jesperi Kotkaniemi. Vad kan man säga annat än – tuuletin mitä hauskaa!

6. Tampa och Nashville.
– Mina finallag är bäst, punkt och slut.

7. Ken Hitchcock.
– Säga vad man vill om den fryntlige nestorn från Alberta, men han är svårare att bli av med än mjäll. Att han får nya coach-jobb gång på gång betyder definitivt nånting.

8. Vegas.
– Lyckan tycks ha vänt igen, som den förr eller senare alltid gör i Vegas – och plötsligt fäktas riddarna med vassa svärd igen. Det kanske ändå blir nya Stanley Cup-fester i T-Dojan.

9. Andreas Johnsson.
– Som han själv sa efter sitt sanslöst snabba hattrick i lördags: Vad är det som händer? Det var ju en annan svensk som skulle ta Toronto med storm i år…

10. Segerfesterna i Raleigh.
– Canes har bara roligare och roligare ihop med publiken efter sina segrar, och gamla surtroll som Brian Burke blir bara grinigare och grinigare. Det är underbart.

VECKANS BU

•Los Angeles, St. Louis och Chicago.
– Tre sedelärande exempel på hur det kan gå. Storlag så sent som för två-tre år sedan. Nu i olika stadier av fritt fall – och samtliga bytte tränare innan de 25 första matcherna var spelade.

•Flyers målvaktskaos.
– Att den här följetången aldrig får ett slut, det är ju helt otroligt. När Hakstol i lördags bytte ut Calvin Pickard och istället ställde Anthony Stolarz mellan stolparna tog han sin femte keepern keeper för säsongen i bruk. Och Flyers har alltså bara spelat 23 matcher. Morsning korsning.

•Travis Green.
– Det är sannerligen inte Scotty Bowman Canucks har i båset, men på något sätt har Green sluppit spekulationer om att han kan vara näste coach att få packa trunken och åka hem. Det borde det bli ändring på.

• • •
Ja, som sagt – vi är alltså framme vid datumet Mannen Utan Hals, Barry Trotz, garanterat haft inringat i almanackan sedan han i somras lämnade segerparaden i The Mall och åkte till Brooklyn och skrev på för Lou Lamoriello.
Nu ska han visa framförallt sin gamle GM, Brian MacLellan vilket misstag det var att låta honom gå.
Men samtidigt vill hans gamla spelare göra klart för honom att hey, det var vi som gjorde jobbet och kolla här – vi kan spela mästerlig hockey även utan dig.
Så det borde bli en fin holmgång i Barclays-kylan ikväll.
• • •
Det spelas hockey på även inne på Manhattan ikväll.
Senators är i stan.
Den matchen hade jag under inga omständigheter missat de närmast föregående tolv åren för…ja, ni vet.
Alfie och Erik.
Men nu saknar Sens den sortens attraktionsvärde, så jag lämnar Garden åt sitt öde och korsar East River istället..
Så kan det gå.
• • • 
Sanningen att säga verkar det inte vara så spänt mellan parterna som möts på nytt i Brooklyn ikväll.
Nån timme innan matchen bjöds Trotzen – tillsammans med målvaktsgurun Mick Korn och assisterande coachen Lane Lambert, faktiskt in till Caps omklädningsrum för att motta sin Stanley Cup-ring.
Mästarna har gjort likadant när de stött på de fåtaliga spelare som lämnat dem sedan ifjol – Jay Beagle i Edmonton och Philipp Grubauer i Colorado.
Man kommer osökt att tänka på den där maximen om att walk together forever.
• • •
Vänta nu, det måste väl varit någon blandade ihop namnen Hextall och Hakstol idag?
För den rediga general managern fick sparken medan den tafatte coachen blev kvar.
Only in Philly, baby.
Nävars, Hextall har såklart även han betydande ansvar för att laget varit så mediokert senaste åren – och, inte minst, för ovan nämnda målvaktshaveri. Dessutom var det de facto ”Hexy” som anställde Hakstol…
Men det var också han som bringade ordning i den hopplösa cap-situation Paul Holmgren lämnade efter sig och det var han som fyllde poolen med talang.
Så det var fel man som fick ta bakvägen ut från Wells Fargo Center.
• • •
Kvällens tips:
•Toronto – Boston 1 (OT)
•Florida – New Jersey 2
•NY Islanders – Washington 2
•NY Rangers – Ottawa 1
•Detroit – Columbus 1
• • • 
Att sparka en GM mitt under pågående säsong tror jag till på köpet kan vara rent kontraproduktivt – och det är såklart också därför det sker så sällan.
För den som tar över är jobbet näst intill omöjligt. Han kommer inte ha hittat sin plats i den interna hierarkin innan säsongen är över, inte heller lärt känna spelare eller chefer – och än mindre kunnat sätta egen prägel på verksamheten.
Ändå lär kön av sökande vara lång som en Pink Floyd-låt, för på papperet är det så klart en ren dröm att vara GM i en NHL-klubb, och det surras redan kring namn som Ron Francis (tidigare i Carolina) och Chuck Fletcher (tidigare Minnesota).
Men är det inte lika bra att Holmgren själv tar över skutan och börjar dela ut såna där fina kontrakt till höger och vänster igen…
• • •
Vilken scam Fantasy-konceptet är ändå.
Det var oavgjort mellan mig och Ondskan ända in till slutet igår kväll.
Då åkte Ryan Hartman – som hör till Lyftkransjönsarna – på en utvisning.
Och det vann han veckans showdown på.
En utvisning räknas alltså som ett plus – och som ett plus precis lika tungt som mål.
Det är ju helt befängt.
Vem är skapat reglerna? Zac Rinaldo?
• • •
Men se, det räcker inte med att byta coach.
Är man Edmonton Oilers modell hösten 2018 kan man få stryk av LA Kings i alla fall.
• • •
Idag har det regnat som bara fan i New York.
Tänkte ni ville veta.
• • •
Caps har varit kvar i New York sedan matchen mot Rangers i lördags – och avnjutit vår fantastiska stad tillsammans med sina pappor ( det finns fina videos på Caps twitterkonto).
”Då blir det väl lite lugnare än vanligt, när de har farsorna med sig”, tänker ni.
Ja, som jag jag förstått saken är det vanligare att spelarna får hålla reda på fäderna såna gånger…
• • •
Idag bör det ha stramat fint i käken på Bill Peters när han vaknade.
Aj.
Och nånstans sitter Eddie Läck och äter taco med ett litet leende…
• • •
Hoppas det går bra för Dylan Strome i Chicago, jag gillar honom – men det är långtifrån givet. Ibland blir även de som har stor talang ”busts” och så är det bara med det.
• • •
Till sist lär sig även den mest förstockade gubbe.
Case in point:
Jag har kommit ihåg att sätta på mig tjocktröja under kavajen ikväll – och har robusta jeans i stället för tunna kostymbyxor.
Utan sådana åtgärder – och brott mot Biffens vanliga dresscode – blir kvällarna i det flashiga kylskåpet här på Atlantic Avenue regelrätta plågor.
• • •
Islanders, vänner, vad är dealen med dom egentligen?
Jag får inget riktigt grepp om årets upplaga.
Vi är way beyond Tavares-härvan vid det här laget, ingen pratar eller tänker på honom längre – åtminstone inte förrän 28 februari börjar närma sig – och det råder ju inga tvivel om att Trotzen gett laget en helt annan defensiv stadga.
Men det fortsätter gå upp och ner. Vissa kvällar säger coachen himself fortfarande att de är på tok för enkla att spela mot – andra är de det svåraste motståndarna nånsin (nåja…) stött på.
Inte end – bra eller anus?
Jag törs inte riktigt ha någon bestämd uppfattning om det ännu.
• • •
Tunnelbaneresan ut hit tar sin lilla tid, fast jag tar expresståget från Grand Central, och jag börjar som vanligt sväva fritt med tankarna och kommer fram till att det skulle bli väldigt konstigt om det var så att vi svenskar skrev engelska namn precis som de låter.
Kolla bara:
Bärry Tråtts.
Tajlär Säggvin.
Klååd Jiroo.
Kånnår Mäkkdäjvid.
Jakk Äjkäl.
Fil Kässäl.
Jånni Gådråå.
Rajjan Å Rajli.
Patriis Bärjerån.
Chäjn Gåsstisbär.
Bränt Börns.
Rajjan Nujänt-Håpkins.
Bråkk Bäjser.
Joel Kvännvill.
Jonatan Marjscheså.
Tijäy Åshi.
Dasstin Braan.
Brus Bådråå.
Majk Bäbbkåck.
Näjtan Mäkinnån.
Pättrik Käjn.
Jo Tårntån.
Mark Ståån.
Mark Andrä Flöry.
Däjv Hakkstål.
Rändi Karlajl.
Känn Hitchkåkk.
Jånn Hajns.
Trävvis Grin.
Käll Klattärback
Ja, ni ser hur mycket tid jag har över ibland…
• • •
Den är inte lite fet, ringen Stanley Cup-mästarna får.
Det är å andra sidan inte jag heller, så det jämnar ut sig.
• • •
Hehe, rättstavningsprogrammet får fnatt när man skriver namn på det där sättet – som Ändråv Lädd!.
Det kan det ha, så mycket som det jävlats genom åren och till exempel velat döpa om Dany Heatley till Dagny…
Eller Dääni Hitly, som vi säger här.
• • •
Här tar man ett och ett halvt dygn off och kommer tillbaka och hittar 146 kommentarer under sista The End-inlägget från i lördags.
Ni är ju golden!
• • •
Jag hade hoppats att Kuznetsov skulle göra comeback ikväll – om inte annat så för att han spelar i New York Dolls – men nope, det dröjer ytterligare några dagar innan vi får se NHL:s finaste fågeldans.
• • •
På lördag är det första december.
Så klockan tickar för Leafs och Nylander nu.
Fina Leafs-vänner i spåret, hur upplever ni detta?
• • •
Det håller på att bli en riktig mess med Kovaltjuk i Los Angeles.
Men det är ju Rob Blakes fel, det också. Att skriva dyrt treårskontrakt med en 35-åring som inte spelat i NHL på fem år, det är att lägga allt på rött och hoppas på det bästa.
• • •
Får apropå bloggens nya favoritord Flegmatisk – snart lika inarbetat som Luguber – något så unikt som en ny Abris!
En mycket centralt placerad källa avslöjar att han en gång som coach i Leksand sa åt sina grabbar att ”vi måste vara mer flegmatiska i egen zon”.
Han menade, gissade LIF-stjärnorna, att de skulle vara mer flexibla men sa alltså åt dem att agera mer sävligt, lojt och trögt framför egna målisen.
Haha, det är ju fem plus!
• • •
Oj, det här blev betydligt längre än planerat.
Jag gör antagligen bäst i att smacka ut det redan en timme innan matchstart, så Kenta – som muttrar upprört när jag blir långrandig – hinner läsa..
Så here it is – introt inför matchen mellan New York Islanders och Washington Capitals i Barclays Center 26 november 2018.