Seriefinal i Tampa

Ärligt talat.
Det är bara första november och grundserien har inte pågått ens en hel månad.
Då ska man inte kunna känna så här.
Hjärtat ska inte slå som en stångjärnshammare i bröstkorgen, andhämtningen inte skena och dopaminet inte brusa i mellangärdet.
Men jo.
Det är med den sortens symptom er vän Biffen under sena eftermiddagen denna bedårande torsdag kliver ut i centrala Tampas solsken och lufsar bort längs Waterside-kanalen, mot Amalie Arena – den USS Enterprise-kopia Kapten Kirk och Spock parkerat mitt i stan.
För faktiskt:
Även om fem sjättedelar av serien återstår ska en match som mycket väl kan kallas en av årets stora happenings avgöras här ikväll.
Ettan i sammanlagda tabellen, Nashville Predators, går upp mot tvåan, Tampa Bay Lightning, i en tidig seriefinal.
Därtill kan det mycket väl vara trailern till den ultimata uppgörelsen i vår. Många, den här bloggaren inkluderad, tror ju att det är just dessa två sydstatsrivaler som möts i 2019 års Stanley Cup-final.
Och:

Lightning och Predators är mer än bara bra. De spelar båda fruktansvärt sevärd hockey; snabb, stridslysten, explosiv, tekniskt ekvilibristisk.
Så slå, gamla hjärta, slå – du har mycket goda skäl.
Det här kan bli en showdown vi bär med oss och minns hela vintern.
• • •
Elias Pettersson gjorde, förvånansvärt nog, inga nya mål när Pacific-ettan (!) Vancouver nöp till Chicago igår.
Men det var hans dag ändå – och då tänker jag inte i första hand på att han några timmar senare utsågs till Månadens Rookie.
Utan på att det framkom att den sensationella rookien från Medelpad av media och lagkamrater i Vancouver fått sitt officiella smeknamn nu.
Elvis.
Jo, fantamme – Elvis!
Det är ju ingenting annat än underbart.
Fatta vilken field day den här bloggen kommer att ha med det namnet…
• • •
Spelarna själva är inte lika upphetsade som omvärlden över att det är seriefinal de utkämpar ikväll – eller försöker åtminstone få det att verka som de inte är det.
Efter morgonvärmningen behandlas den lilla detaljen snarast som en kuriositet ingen ägnat så mycket tankemöda.
– Ja, just ja, det var det någon som sa nyss, säger Strålle.
– Mm, jag hörde just om det, säger Eky Ekholm.
– Ja, det är det, ju, nu när du nämner det. Vi är etta i tabellen och de tvåa, va, säger Filip Forsberg.
Hrmf.
Jag som i trummat på som en sån där Nya Zeeländsk rugby-macho Strålle gillar i flera dygn…
Det visar sig dock snabbt att det bara är just tabellplaceringsfaktorn som – så här tidigt på säsongen – inte intresserar så mycket.
Det räcker med att motståndaren håller så hög klass, och är en fellow contender, för att alla inblandade ska få högre plus än normalt.
– Jo, det är klart, fortsätter Flipper.
– Man tänder alltid till lite extra när man möter riktigt bra lag och de här är ju grymma.
Således:
Flipper själv kommer spela med den där rent ilskna Åkerö-energin och mata skott mot hemmakassen tills Vasse Vasilevskij ber om nåd.
• • •
Shake, rattle and roll, Elvis Pettersson!
Ja, förlåt – jag måste dra en sån redan nu.
• • •
Igår kväll satt jag med vännerna Sven och Maja på en uteservering på sjunde avenyn i Ybor City och spanade på den minst sagt ystra Halloween-festen.
Plötsligt stannade Döden och ville prata med oss…

Jag frågade förstås om han hade ett schackbräde med sig, men det förstod han inte alls.
Amerikansk liemän vet för lite om Ingmar Bergman, tydligen.
Vilka dönickar…
• • •
Helt fantastisk att Finland – som alltid haft förstånd att uppskatta NHL på ett helt annat sätt än Sverige gör – fick se Laine fullborda ett hattrick med sitt gudomliga skott i Hartwall tidigare idag.
Det är likvärdigt med ett hattrick av Zlatan på Friends – eller Råsunda som det väl fortfarande var då – under Inter-tiden.
• • •
Det är överhuvudtaget mindblowing att se hur ambitiösa och kreativa amerikaner är när de ger sig i kast med en högtid som den igår – och hur mycket de ääääälskar att visa upp sig.
Själv sitter man där, hämmad och försynt, i sin vanliga grå mundering, och tänker att man aldrig skulle kunna hålla på och utmärka sig på det viset, för ja, den typen av värderingar fick ju en borlängepojke planterade i hjärtat direkt:
Tro inte att du är nåt och gör dig inte till.
Fy satan så dumt…livet är helt uppenbart otroligt mycket roligare om man tror man är nåt och gör sig till hela tiden.
• • •
Nope, Vigge Hedman kan inte spela ikväll heller.
Den sargade axeln gör fortfarande för ont.
– Hoppas han är tillbaka snart, ler Filip, men det gör ju inte direkt nåt att vi slipper möta honom…
• • •
Strålle firade också Halloween i går – med barnen.
Alla fyra var ute, med pappa, och trick- och treatade i grannskapet dagen lång.
– Nu har vi så mycket godis att jag får försöka muta dem så de inte äter allihop. I så fall kommer hela familjen ha diabetes till helgen, suckar han.
Sweet tooth Bjuppe kan komma över och hjälpa till, jag lovar.
• • •
Som traditionen bjuder mailar jag redaktörerna hemma i Stockholm och upplyser om att det blir liveblogg från seriefinalen mellan Tampa och Nashville ikväll.
Kvällschef Björkman replikerar:
– Jo, det har vi koll på. Ondskan jobbar…
Haha, då förstår jag – ingen på redaktionen lär ha fått höra om något annat under hela skiftet.
• • •
November, ja. Då önskar jag man ju att gamla Spåret-stammisen Taggen kunde dyka upp och upplysa om när och var Novemberkåsan arrangeras i år – och vem som tippas vinna.
• • •
Oväntad syn i Predators omklädningsrum efter skejten:
Hal Gill – expertkommentator i radio, numer – står och fnittrar och viskar med PK Subban.
De stora backgenierna håller ihop, eh…
• • •
Fast Ondskan – min podcast-partner Ekeliw – kan inte njuta av Big Time Showdowns som den här.
Inte när Bolts är inblandade.
– Nej, det är 50 procent obehag, 40 procent taggad och 10 procent välbehag, förklarade han i ett sms i morse.
I nästa, mycket ångestfyllda stod det:
– Jag är säker på att Filip gör mål. Minst ett. Det känns som att han alltid gör mål på Tampa, framförallt i Tampa.
Poor Mowgli.
• • •
För att vara småbarnsfar ser Eky Ekholm påfallande utvilad och fräsch ut när han sitter och knyter av sig skridskorna efter morgonens övningar.
– Ja, William sover fem-sex timmar i sträck nästan varje natt nu. Det är rena lyxen. Och även om han vaknar och skriker, så, äh, jag har vant mig, berättar han.
Heja William, säger bloggen.
• • •
In the house tonight:
Självaste Erik Granqvist – ni vet målvakstgurun på Viasat.
Han bor på Marriott också, och säger nu i DM att han efteråt ska komma upp på mitt rum och studera när jag skriver.
Ha ha, då kanske slutrapporten för en gång skull är värd att vänta på…
• • •
Nästan varje gång jag ser Strålle Strålman i ett omklädningsrum tycker jag att han sitter och byter skosnören i skridskorna. Och han gör det visserligen med samma elegans och snabbhet som Yngwie Malmsteen spelar gitarr, men ska det verkligen vara nödvändigt så ofta?
– Ja, förklarar han, de här snörena är elastiska. Så när de är helt nya hjälper de till att ge stadga, och samtidigt rörlighet, åt foten om man knyter riktigt hårt. Men det elastiska försvinner snabbt och då vill jag byta.
Se där, man lär sig något nytt varje dag.
• • •
Apropå målvakter verkar det – hurra, HEK! – som att Pekka Rinna gör comeback ikväll.
Det kan man inte kalla mjukstart. Tuffare motståndare än Tampa – besinningslösa i offensiven – är svåra att hitta.
– Ja, men jag börjar hellre mot ett riktigt bra lag än mot ett dåligt, upplyser han.
Tufft.
• • •
Förstår att ni håller andan i väntan på besked och här kommer det:
Jo, jag tog mig till en mall utanför stan och köpte nytt bälte igår.
Nu sitter brallorna som de ska igen. Typ.
• • •
Många härliga matcher ikväll igen – som ni kommer hålla mig uppdaterad om, förstås – och jag får ännu en gång lust att tippa allihop.
Så here goes
Toronto – Dallas 1 (Straffar)
NY Islanders – Pittsburgh 2 (OT)
Montreal – Washington 2
Ottawa – Buffalo 2
Detroit – New Jersey 2
Tampa – Nashville 2 (OT; Flipper Forsberg avgör)
St. Louis – Vegas 2
Calgary – Colorado 2 (OT)
Edmonton – Chicago 1
Anaheim – NY Rangers 1 (OT)
LA Kings – Philadelphia 2
San Jose – Columbus 1 (Erik Karlsson gör sitt första mål för säsongen).
• • •
Rubrik i NY Post igår:
Henrik Lundqvist ends any hint of Rangers drama: I’m all in.

Och sen inledde Brookise brödtexten så här:

”You know what? You can stop asking. You can stop asking after every defeat or every downturn whether Henrik Lundqvist is truly all-in for this Rangers rebuild or whether he might change his mind and request to be traded to a Stanley Cup contender. You can stop asking. And so can I.“I’m committed,” The King said when The Post popped the question following Wednesday’s practice in San Jose”
Det trodde jag redan var klargjort.
Henke kommer vara Blueshirts trogen, i nöd som i lust.
Så sluta fråga…
• • •
Så här framåt tidiga kvällen har det plötsligt blivit lite molnigt i Tampa-trakten.
Vad är det för befängt trams?
• • •
Vigge Hedman pratade häromdagen om att Eky Ekholm är en av Sveriges mest underskattade NHL-pjäser och jag frågar Strålle om han håller med.
– Han är en väldigt bra hockeyspelare, helt klart. Men de spelar ju i västra konferensen, så jag ser honom inte så ofta. Och till skillnad från Heddy sitter jag inte och kollar hockey på TV. Jag har ju lite saker att göra jag, svarar han med ett flin.
Ouch!
• • •
De har lagt ett litet lysrör vid varenda stol i Rymdfarkosten – och mitt hjärta går ut till den som fick den arbetsuppgiften under dagen.
Så det blir nåt slags kollektiv ljusshow – vilket ju bara stärker intrycket att det är en duell med slutspelsnerv som brakar loss snart.
• • •
Chall, är du med nu då?
Då blir vi glada.
• • •
Bettman meddelade idag att blir NHL-matcher i Europa även nästa säsong och de siktar på både Sverige, Schweiz, Finland och Tjeckien.
Till gamla Sweden tycker jag i så fall att de ska skicka de här två lagen.
Globen skulle koka.
• • •
Ladies and gentlemen:
Seriefinalen är här.
Hjärtat slår, mellangärdet skälver.
Ojvoj, vad kul vi kommer ha nu.