Star Wars; The Next Generation

Som när Foppa mötte Sudden för första gången. Som när Lidas och Alfie hade sin jungfruduell. Som när Zäta och bröderna Sedin återstiftade bekantskapen på nordamerikansk is…
Det är en blågul debut-clash av den digniteten vi får uppleva i Buffalo idag.
Rasmus Dahlin, den den första svenska draftettan på decennier, och kompisen Elias Pettersson, den största svenska rookie-sensationen någonsin, ställs öga mot öga i sin första showdown i NHL.
Stars Wars; The Next Generation kan vi gott kalla denna happening.
Trots att de unga essen tillhör varsin konferens kommer det kriget att fortsätta så länge de spelar i världens bästa liga. I två decennier – alltså fram till 2038 nån gång…hm – lär vi komma säga det inför varje match mellan Sabres och Canucks: ”Ah, nu är det Rasmus mot Elias”.
Men matinén idag är själva urpremiären i denna envig och något säger mig att vi kommer minnas just den särskilt länge
Bloggen är, till sin gränslösa hänförelse, på plats i KeyBank Center och vill ni ska jag ta med er in i värmen så vi kan följa den potentiella klassikern tillsammans.
Välkommen!
• • •
Buffalo tog igår emot med regn och snö och en vind så byig och elak att landningen med det oförskämt lilla plan de flög hit mig med från Boston helt osökt fick mig att reflektera över hur mina T-shirts egentligen har det när jag kör dem i torktumlaren.
Vedervärdigt, faktiskt.
Idag är vädret något mindre räligt, vi ser till och med glimtar av solen, men det är fortfarande kallt, det blåser ännu hårdare, en massivt går molnfront stävar in från Lake Erie – och området runt Keybank har samma kantstötta, ruffiga, råbarkade framtoning som vanligt.
Så bara att komma ut genom hotellentrén känns som att kliva rakt in i vinjetten till ”Spanarna på Hill Street” – vars minne ni äldre ler nostalgiskt åt och ni andra kan ta del av här.

Brutalt.
Men också…suggestivt.
• • •
Ojvoj, igår kan vi lugnt säga att Elvis-debatten tog fyr på allvar.
Pierre LeBrun hade vänligheten att berätta för sina 699 000 Twitter-följare att jag anser att Elias påminner om han som bodde i Graceland på Elvis Presley Boulevard i Memphis och därför bör kallas Elvis.
Många tyckte det var kul, retweetade och replikerade med skrockanden och smileys.
Men inte alla.
Några lyckades till och med bli sura och upprörda – ”Det är Alien, för fan!” – och det betyder att vi fick två gamla sanningar bekräftade:
1. Somliga är helt befriade från humor.
2. Att hoppas på rimliga meningsutbyten på Twitter är som att hoppas att katter ska marschera i takt.
• • •
Som det undersökande skjutjärn jag är – well… – kollade jag igår med Lidas om han mindes sina första NHL-matcher mot de andra i Den Gyllene Generationen – Sudden, Foppa och Alfie.
Svar: Nej.
– Jag kommer inte ihåg de första matcherna mot de herrarna, men det det var alltid lite mer speciellt att möta dem då de var bland de bästa spelarna i motståndarlaget. Dusterna mot Foppa och Colorado var ju alltid tuffa och dem mötte vi ju oftare. Men även de andra två var killar man mätte sig med och då vill man ju vinna, säger han.
Det är just så Rasmus och Elias kommer känna också – varje gång de mäts.
”Jag mäter mig med den här kanonkillen – och jag vill vinna”.
• • •
Ni är ju för fina, kära kommentaorsspårsbesökare.
Här lämnar man er åt ert öde för lite fredagsmys – och så bombar ni in 112 kommentarer, inte en enda dum eller oanständig eller otrevlig.
Bloggen har världens bästa läsare.
• • •
Kan ju inte låta bli att terra Lidas lite med frågan hur det är hemma i Västerås så här i november – den minst charmiga av månader.
Han svarar:
– Jag känner att det är dags för en USA-resa snart. Måste få en ordentlig köttbit!
Den förstår jag. Åker man härifrån under för långa perioder är det just biffarna – no pun intended! – man börjar längta efter, för bara Amerika amerikanska biffar har.
• • •
Min förhoppning var att namnet Elvis skulle gå som gräsbrand genom medialeden i Vancouver och därmed bränna in det i det kollektiva medvetandet, men…mja, de ledande skribenterna tänder i alla fall inte på det.
Därmed tar jag åtminstone tills vidare ett steg tillbaka och använder det enkom här i bloggen, inte i de reguljära referaten och intervjuerna.
Men jag har inte gett upp. Jag jobbar med Konsthandlare Eriksson också…
• • •
New York Rangers har en ny höst-hit.
”Late Goal Special”, heter den.

Det är ju alldeles häpnadsväckande att de gång på gång lyckas släppa in så sena, förödande mål.
Nästan lika häpnadsväckande är att coach Quinn i en match som den i Motown ger Chytil nio minuter på isen och Lias fem.
Var det inte för sin förmåga att utveckla unga spelare anställde Burt Lancaster-kopian?
• • •
Kliver in i hotellhissen under tidiga förmiddagen och vem står där, om inte Konsthandlare Eriksson – i en kostym just så salt och stilig som det anstår en player i konstvärlden.
– Ska du redan till hallen, frågar han förvånat.
Jo, svarar jag, det tar sin lilla tid att få ihop mina kompositioner.
Loui skrockar.
– Det kan jag i och för sig tänka mig…
Ha!
• • •
Nä, varför skulle Burger Klingberg gå och göra illa handen just nu?
Stars kommer till New York för matcher mot både Rangers och Islanders nästa helg och jag såg verkligen fram emot att få avnjuta honom live.
Men det blir inga burgare för barnen alltså.
Det är fel.
• • •
Ser Elias i hotellobbyn under förmiddagen också. Han har jättelika Bose-lurar på hjässan och ser oerhört fokuserad ut.
Det kan bero på att han inte var helt nöjd med den egna insatsen i 8-5-krossen i Boston i torsdags.
– Jag var lite tafatt och behöver nog spela lite mer rejält, sa han efteråt.
Håll i hatten, Buffalo.
• • •
Det värmer mitt gamla hjärtat att fine vännen Brooksie förärades en så classy jumbotron-hyllning innan Hall of Fame-matchen i Toronto igår.
• • •
Razzamatazz Dahlin – också ett namn ett jag tror att det nog är bäst att jag bara använder i bloggen… – har längtat efter det här mötet med Elias.

Det berättade han efter Sabres besök i New York förra söndagen.
– Det ska bli jäkligt kul att se hans skills igen, och försöka stoppa honom, sa han.
Förvånad över att han gjort sådan succé?
– Inte det minsta. Jag förstod att det skulle bli så här…
• • •
Det blev förresten inte mycket till hattrullning efter matchen i Boston i torsdags.
Jag hann få i mig två Sam Adams på klassiska Fours – där man vanligen bara behöver nämna namnet på en klassisk NHL-skribent för att bli behandlad som kung. Sedan hade Celtics avgjort en match mot Suns på tv-apparaterna och en sur bartender kom fram och sa att det var last call.
Före midnatt.
Städer där sånt kan hända ska man akta sig för.
• • •
En av Vancouver-skribenterna som gör tummen ner för mitt smeknamnsförslag – ja, han reagerar ungefär som om jag föreslagit att Elias borde kallas Hannibal Lecter – är Jason Botchford på The Athletic.
Men han har ett rätt övertygande argument också.
– Om ert land låtit honom spela OS hade jag kanske tillåtit detta, men eftersom ni nobbade honom har Vancouver blivit tillerkänt rätten dela ut smeknamn, säger han.
Man ska inte sniffa i gamla dynghögar – se där ett klassiskt ordstäv jag härmed tar åt mig äran av att ha myntat – men vad hände där egentligen?
Hur kunde Grönborg & co INTE ta ut detta mirakel till spelare?
Finns det några förklaringar?
Hade vi fjorton forwards som var bättre?
Nä, då hade vi vunnit varje match med 20-0.
• • •
Vi har ytterligare två finfina matcher på matinétid idag.
Först Flyers-Blackhawks – med er vän Colliton i gästernas bås! – i Wells Fargo Center i Philly – och sedan Central Division-clashen Nashville-Dallas i Bridgestone Arena.
Ni håller bloggen uppdaterad med info även från de hallarna, right?
• • •
Rasmus inledning här i Buffalo har inte varit lika spektakulär som Elias i Vancouver och en och annan uttrycker förvåning över det.
Men som vi konstaterat i bloggen vid åtskilliga tillfällen:
Att vänja sig vid spelet i NHL tar betydligt längre tid för backar och dessbättre vet Sabres-coachen Phil Housley allt om det. Så han skyddar sin ädlaste tillgång, matcher försiktigt och låter Rasmus utvecklas och lära sig i egen takt.
Vad det lider kommer han vara en av de stora, det är nästan garanterat.
• • •
Naturligtvis kollar jag om den riktige Elvis nånsin uppträtt i Buffalo och jodå, flera gånger. Sista showen hölls i Buffalo Memorial Auditorium i juni 1976.
Och tänk, nu är han här igen…
• • •
Håll koll på Jeff Skinner i Sabres, om ni inte känner till honom sedan tidigare.
Justin Bieber – som han ibland kallas – öser in mål som en hel Ovetjkin just nu.
• • •
Elias radarpartner Brock Boeser är tyvärr skadad och missar resten av de roadtrip som fortsätter i New York på måndag och tisdag.
Istället får vår nye superstar chansen att spela med Jake Virtanen idag och det är nog inte så dumt, för även han har sett väldigt het ut på slutet.
• • •
De har inte anlänt från Toronto ännu, men enligt sittplatsschemat har jag tre av de verkliga tungviktarna från nhl.com som bänkgrannar i Keybank-ladans förtjusande pressbox: Mike Zeisberger, Nick Cotsonika och Shawn Roarke.
De ska få höra om ett visst smeknamn, that’s for sure…
• • •
Örebro-coachen Niklas Eriksson messar och upplyser om att även Olow Sundström – den gamle Leksandskeepern – kommer från Ånge.
Ah, se där.
Ånge kanske inte producerar så MÅNGA hockeyspelare, men de som kommer ut i världen är sanna stjärnor!
• • •
Jamen hörrni – nu släpper vi pucken i Star Wars Episode 1 i Buffalo.
Det här blir en eftermiddag för historieböckerna.