The Great Grind

Välkommen till The Great Grind.
Serielunken.
Den oändliga vardagen i NHL.
Det är nu den tar vid. Det är nu, i det mörka november, när nyhetens behag från seriestarten lagt sig helt och vägen fram till våren känns som en omöjlig evighet, den kopplar greppet och skiljer skorporna från gräddbakelserna, päronsodan från årgångsvinet och pojkarna från männen.
Det är i det här läget lätt att få för sig att det inte är lika kul som vanligt för att matcherna inte betyder lika mycket som under spurten i mars och april.
Men det är ju bara inbillning.
Vi ser världens bästa hockeyspelare gå i clinch kväll efter kväll även nu – och poängen de slåss om har lika stort värde som de som ligger i potten i omgång 81.
Man behöver bara anstränga sig lite mer för att inse hur det ligger till – just för att det är så jävla mörkt och för att de avgörande slagen känns så avlägsna.
En match som den på Garden ikväll, mellan New York Rangers och Dallas Stars, kan vid en första anblick till exempel framstå som mindre angelägen.
Det är måndagen innan Thanksgiving, Stars spelade även igår, Rangers väntar på returderbyt mot Islanders på onsdag och inget dramatiskt står i begrepp att hända i tabellen.
Men på samma gång är det helt avgörande för Dallas att vinna för att försvara sin ställning i det sedvanligt brutala Central-racet och vill Rangers verkligen vara med i kampen om playoff-platserna i öst är det helt nödvändigt att de samlar på sig alla poäng de kan nu, innan allt blir tajtare och hårdare och tuffare efter julfester och nyårskarameller.
Dessutom kommer det som vanligt att krylla av världsartister på isen.
Hos gästerna från The Lone Star State har vi till exempel det mest dynamiska radarparet i hela ligan i Jamie Benn och Tyler Seguin, ryske artisen Alexander Radulov, finska rookie-sensationen Miro Heiskanen och hans plötsligen glödheta landsman Esa Lindell, ikonen Jason Spezza och underskattade svensken Mattias Janmark – och hos hemmalaget en av tidernas bästa målvakter, tjeckiska superlöftet Filip Chytil, Mika Zibanejad på väg mot toppformen och Lias Andersson, näste Mark Messier på Broadway.
Yeah, brothers and sisters.
Välkommen till The Great Grind.
Den är underbar.
• • •
”Snubbla inte och slå dig nu”, messar alla och envar när jag gör mig redo för att lämna lägenheten och ta mig till Garden igen.
Hrmf.

Det har hänt en gång – och då var det snöstorm och jag gick i skor lika hala som en advokat i tobaksindustrin.
Nu har snön smält bort, solen skiner genom ett tunt lager av dis och jag rör mig lika okuvligt och stabilt som en stridsvagn när jag stävar västerut längs 34:e gatan.
Enda åkomman är lite förhöjt blodtryck över att julträngseln redan börjat runt Macy’s, så att det är svårt att ta sig fram – folk är verkligen inte kloka – men det går att hantera.
Så don’t you worry.
Biffen står stadig på jorden igen.
• • •
En vi däremot inte får se i strålkastarskenet på Broadway ikväll är Burger Klingberg.
Mycket tråkigt.
Han – för mig numer en lika essentiell Texas-ikon som Sam Houston, Lyndon B Johnson, Doug Sahm, JR Ewing, Janis Joplin, Howard Hughes, Boddy Holly, Jayne Mansfield och bbq-såsen på Louie Mueller i Taylor – är ju skadad och hockeygudarna ska ha en örfil för att de ställt till det på det viset.
Det för att se virtuoser som honom spela hockey jag bor på den här planeten, goddammit!
• • •
Ur askan i leden, tänker jag helt osökt när jag ser att Lias Andersson får en ny kedjekamrat i Steven Fogarty, för nej – det är inte Marmormannen denne Fogarty ersätter. Det är Lettieri som fått sätta sig i bilen och köra I-95 norrut, till Hartford.
Vilket mörker.
Så länge Lias har den omgivningen kan vi se det som att han spelar med en skivstång från gymmet på axlarna, ty sådan är den omöjliga bördan.
• • •
Visst, visst, det fortsatte regna givna vinklar över Jarkko hela lördagsnatten och jag sa ju det – Eriks första cannoli skulle komma nygräddad och fin ur ugnen.
Jag var tvungen att messa honom – EK65 alltså – och berätta att jag sagt åt dom där hemma att nu går jag ut och tar ett järn ”så Erik får göra sitt första mål”.
Det skrattade han ganska gott åt.
Jarkko, å sin sida, kan trösta sig med att det som helhet ändå är en finländsk höst i NHL.
Mikko Rantanen, mister – han är something, den biffen.
• • •
Om vi ska fortsätta slå på serielunkens trumma kan vi också konstatera att den inte bara rymmer matcher som blir mycket bättre än man tror.
Åtskilliga som redan på förhand andas Big Time ingår också.
Som ikväll.
Mitt i given har vi en ny seriefinal mellan Lightning och Predators – den här gången i Bridgestone Arena.
Ettan mot tvåan och så griniga som de var på varann när bloggen satt i Amalie och tittade för några veckor sedan kan vi vara försäkrade om att det kommer slå gnistor i country & western-land.
Önskar jag var på plats nu också, men det går inte vara med på allt kul och vi har ändå i representation i ladan i form av Bladet-trion Hebbe, Vargen från Lautakoski och Marco Polo-Persson.
Må de få en oförglömlig kväll – som avslutas med femstjärnig honky tonk på Robert’s Western World.
• • •
Precis utanför Gardens backstage-entré på åttonde avenyn står idag en man i kostym med en pappskylt där det meddelas att han delar ut gratis kramar.
Jag skulle verkligen vilja ha en, men är för mycket Borlänge och tänker att så kan man ju inte göra och smiter in genom dörren helt okramad.
Vad dum jag är.
• • •
På torsdag slår sig alltså hela nationen ner och äter torr kalkon – inklusive yours truly; jag är bjuden på riktig familjehögtid i New Jersey i år igen.
Det är, kort sagt, Thanksgiving.
Då brukar NHL-tabellen traditionellt ha fått sin struktur. De flesta av de som befinner sig ovanför strecken den här tiden på året går till slutspel till våren – och merparten av de som befinner sig under samma streck gör det inte.
Men i år vetifan. Det är ju så jämnt, och så kort avstånd mellan toppen och botten, att placeringarna den här gången inte ger samma relevanta vink.
Pittsburgh Penguins sist?
I don’t think so.
Washington Capitals utanför playoff?
I don’t think so either.
Och Islanders och Rangers etta respektive tvåa i Metropolitan – bakom Columbus?
Nej du.
I får vi vänta tills vi delat ut julklapparna innan vi kan dra riktiga slutsatser.
• • •
”Förr eller senare börjar Lundqvist svaja”.
Det är ett av de vanligare argumenten hos de som fortfarande är helt förvissade om att Rangers kommer krokna under våren.
Inte helt otänkbart, förstås. Han fyller 37 i mars och Rangers har inget annat val än att slita hårt på honom.
Men den här helgen pekade på något annat, tycker jag.
Han hade något av stinker mot Islanders i torsdags – och ifjol och förfjol följdes såna matcher nästan alltid av fler mindre lyckade insatser. Självförtroendet fick sig alltid en törn då.
Nu kom han tillbaka mot Panthers två kvällar senare – och var enastående.
Jag tror det säger nåt. Han har gått tillbaka till sin gamla stil och tänker fortsätta så, no matter what, och det kan vara så att det ger en trygghet som inte fanns där under de yvigare åren, när han och tränaren Benoit hade för sig att han måste spela mer aggressivt.
Men vi får se.
Det kan de andra som har rätt och jag fel. Det vore inte första gången.
• • •
En annan man utanför Garden-entrén på 8th Avenue står och busvisslar.
Gång på gång.
Högt.
Lätt irriterande – men jag blir lite avis också, för jag vill kunna busvissla men har aldrig nånsin fått till det.
Kan ni?
Hur gör ni?
• • •
Tippa kvällens omgång?
Självklart, här håller vi hårt på traditionerna.
NY Rangers – Dallas 1 (OT)
Toronto – Columbus 1
Pittsburgh – Buffalo 2 (OT)
Montreal – Washington 1
Ottawa – Florida 2
St. Louis – LA Kings 1
Nashville – Tampa 1
Calgary – Vegas 1
Vancouver – Winnipeg 2 (Straffar)
• • •
Jarkko messar ivrigt om Heiskanen:
”Jag är avis på dig som får se honom…nu kan du jämföra med Dahlin, jag tror du kommer bli överraskad!”.
Well, jag har redan höga tankar om denne unge man – Hesikanen alltså, även om tankarna om Jarkko också är höga. Fast han är inte så ung! – och tycker det ska bli en fröjd att se honom, oaktat jämförelser med Raz i Buffalo.
• • •
Här är ett löfte:
Var än William Nylander begår sin säsongsdebut i NHL den här säsongen, och med vilket lag han än gör det, kommer jag att vara på plats.
• • •
Rättstavningsprogrammet vill förstås ändra ”Fogarty” till ”Fogerty” och really – om man nu heter så, varför inte byta a:et till ett e så man får dela namn med den gudomlige Creedence-sångaren?
• • •
New York Dolls går den här veckan upp mot HC Lyftkranarna – för det är ju så det är upplagt; man tävlar en vecka i taget i tio olika kategorier mot ett annat lag i ligan.
Och vem är GM för Lyftkranarna om inte Ondskan Ekeliw i Örby.
Räkna med hårda tag, mycket trashtalk och en hel del gurgel. Inte ens långvariga avstängningar kan uteslutas.
• • •
Det är inte så ofta man ser raka krav på avgång och avsked i nordamerikansk hockeymedia men idag går Ken Campbell på Hockey News faktiskt ut och kräver att Oilers sparkar både coach McLellan och GM Chiarelli.
Ojvoj.
Läs här, han spar inte på krutet.
• • •
Fint besök i stugan ikväll.
Commendatore Grönborg är och kollar på svenskarna.
Kammaa er, pojkar.
• • •
OK, folks – nu spänner vi fast oss för ännu en mörk kväll i The Great Grind.
Den kommer bli grym.