The Great Grind, del 5 – The End

NY RANGERS – DALLAS 2-1 (Slut)
• • •
8-1-1.

Där har ni Rangers record för de senaste tio matcherna.
Morsning och hallå – så bra skulle det ju inte gå mitt under pågående rebuild.
– Men vi mognar som lag för varje match. Det är väldigt roligt att se, säger Lundqvist.
• • •
Gissa vad som händer?
Big Ben Bishop går sönder och kan inte spela tredjeperioden.
Jag SA ju det!
Man kan inte utsätta norra halvklotets känsligaste ljumskar för tjänstgöring back-to-back.
• • •
De brakar på med riktigt dammig mainstream-rock när vi kommer in i Rangers-kabyssen och jag måste fråga DJ ZBad hur han står ut med det.
– Det är inte mitt val, det kan jag lova, muttrar han med ett snett leende.
Vem ska vi misstänka?
Staal?
Det är han som får Broadway-hatten av lagkamraterna, så antagligen.
• • •
Det börjar kännas som att Vegas spelar i år som vi trodde att de skulle göra ifjol.
Weird.
Eller inte.
• • •
Henke nickar instämmande när jag framför teorin att klipper magiskt med plocken oftare än vad vi sett de senaste åren.
Förklaring:
Återgången till den gamla spelstilen.
– När jag står djupt i kassen, som jag alltid gjort förr, får jag mer tid att läsa spelet och förlita mig på min reaktionsförmåga, förklarar Lucky Luke.
• • •
Jaha, Yeo har gjort sitt.
0-2 hemma mot Kings klev droppen, Armstrong sparkade honom på stående fot.
Näste man till rakning: Randy Carlyle, följd av Todd McLellan och, kanske, Mike Sullivan.
• • •
Imorrn är det bara en enda match – och sent dessutom.
Så vi har sändningsuppehåll till onsdag.
Hörs då.