Back In Gotham, del 5 – The End

NY RANGERS – ARIZONA 3-4 (Slut, OT)
• • •
Senast Derek Stepan gjorde ett övertidsmål på Madison Square Garden var i Game 7 mot Washington i andrarundan 2015, när han i en klassisk sekvens ögonblicket därpå hoppade bakåt in i sarghörnet i galen eufori.
Well, nu, nästan fyra år senare, gör han om bedriften.
Fast mot Rangers den här gången.
– Jag skulle ljuga om jag sa något annat än att det känns rätt bra, myser han.
Det kan man tro.
• • •
Såklart.
När jag efter lämnat referat kommer ut på åttonde avenyn med min stora jävla resväska har det börjat regna.
Då är det, i alla fall på fredagkvällar, omöjligt att få tag i taxi, så jag plaskar runt i en halvtimme tills jag lyckas få tag i en Uber som hittar i de röriga kvarteren runt Garden.
Jag borde förstått.
Det bara var en sån dag – från början till slut…
• • •
Satan i gatan vilken bomb OEL får på när han kvitterar den här egendomliga matchen.
Det bara susar till kring öronen på Lundqvist och sen sitter pucken.
– På tiden, säger Yoyes-kaptenen efteråt, jag har aldrig skapat så mycket chanser under de 30 första matcherna utan att få in pucken.
• • •
Igen, det låter löjligt att säga – men Ovetjkin har aldrig varit bättre än just nu.
Inte i grundserien.
Vi får se till att njuta så länge han håller på.
Det är en av hockeyhistoriens allra störta konstnärer vi har ynnesten att få följa kväll efter kväll.
• • •
David Quinn säger att de är för att de spelar ”scared” som Rangers tappar matcher som den här.
De är rädda för att det just det som hände ikväll ska hända – och därför händer det.
– Det kan inte fortsätta, säger han.
Nej, in med Lias igen.
• • •
Jag höll faktiskt på att glömma den här slutrapporten ikväll också, jag var precis på väg att somna i soffan när det slog mig – för fan, Kung Kenta kan ju sitta och vänta!
Nå, nu är den gjord och jag ska be att få gå och lägga mig – och imorrn tänker jag sova så länge att det liknar ingenting.
Vi får se om vi hörs under kvällen, det är rätt mycket på programmet men jag hoppas det.