Eriks återkomst till Ottawa

Som när Michael Jordan återvände till Chicago med Washington Wizards 2002.
Som när Elvis – den riktige alltså, inte ynglingen från Ånge… – gjorde comeback på scenen 1968.
Som när Charles Lindberg kom tillbaka till Amerika efter första flygningen över Atlanten 1927.
Det är på den hisnande nivån vi befinner oss i Ottawa idag, när Erik Karlsson kommer hem igen.
Nä, det har inte gått mer än två och en halv månad sedan han blev trejdad och skickades över kontinenten och blev nordkalifornisk haj.
Men likafullt.
För den kanadensiska huvudstaden är det ändå en hemkomst av enorm magnitud.
Hela Ottawa liksom skälver i förväntan och kan inte vänta på att få hylla sin återbördade son.
Något liknande har inte hänt här sedan…mja, det var ju när Alfie kom tillbaka med Detroit 2013.
Det var en synnerligen känsloladdad kväll, minns jag – och det kommer den här eftermiddagen också bli.
Jumbotronhyllning, standing ovations, jubel varje gång han kommer ut på isen och varje gång han touchar pucken, en King Karl i tårar – vi kan räkna in hela registret av av homecoming-ingredienser redan på förhand.
Så stor är Erik här.
Så älskad.
– Men är inte fansen där uppe förbannade för att han inte skrev på kontraktet de erbjöd honom förra året, undrar min kompis Bullen.
Nej, de är förbannade på ägaren Melnyk – av många anledningar, men framförallt för att han inte gjorde mer för att behålla den bästa backen, för att inte säga spelaren, i klubbens historia.
Som Bruce Garrioch, den lokala hockeygurun, sa när vi stod och väntade i den där kalla, rustika University-hallen igår.
Idag har Ottawa äntligen chansen att ta farväl av Erik på riktigt. Och vice versa.
Näsdukar fram, folks!
The Big homecoming är här.
• • •
Flighten från LaGuardia i torsdags kväll var sen så det räckte redan från början – och blev rena red eye-äventyret när Delta inte ville lyfta förrän framåt 23.00
Men även de passkontrollanter som sitter på Ottawa International efter midnatt är tydligen torsk på hockey, för det blev precis som vanligt.
Hon som tog emot mig frågade barskt vad jag ska hit och göra, jag svarade att jag ska kolla på Erik – och när hon fick klart för sig att jag är bekant med den småländske ikonen blev hon alldeles till sig, spärrade upp ögonen, slog stämpeln i mina landningspapper så det sjöng om det och bad mig hälsa ”otrolige Karlsson”.
Only in Canada, kids.
• • •
Inte helt oväntat svallade känslorna som vågor i Mexikanska Golfen under en Kategori 5-orkan efter nya Wilson-Gate i natt – och det var inte som att stormen bedarrade när såna som Taddson vaknade och blev varse vad som hänt.
Det känns kanske som många, på bägge sidor i ”debatten”, borde lugna ner sig en smula.
Min åsikt står fast:

Det är otroligt dumt av Wilson att glida ut på den tunna isen igen.
Varför?
Så satans poänglöst och onödigt – i synnerhet när han varit det stora utropstecknet hos Caps sedan han kom tillbaka.
• • •
Det är för övrigt absurt att notera att myndigheterna i det här landet via skyltar på flygplatserna ser sig nödgade att upplysa befolkningen om att det fortfarande är ett brott att föra marijuana över internationella gränser.
Verkligen…?
De har ju legaliserat bruk av gräs i Kanada och inte mig emot, även om jag – vad ni än tror – inte är det minsta intresserad för egen del; Yuengling, bourbon, Pinot Noir, välblandade drajjor och mycket stress räcker för papa Baloo.
Men ändå.
Man hajar till inför den sortens upplysningar.
Then again, man kan sedan legaliseringen beställa rökat direkt av kanadensiska regeringen.
En bekant berättar hur en vän – well, han säger så… – beställde en dos och fick ett ursäktande brev om att efterfrågan varit så stor att lagren tömts,.
– Trodde du nånsin, skrockar min bekating, att vi skulle få uppleva dagen när myndigheterna ber om ursäkt för att de inte kan ordna fram gräs åt sina medborgare.
Nej, det är beyond min fattningsförmåga, faktiskt.
• • •
Erik och hans fellow hajar flög in redan efter matchen mot Toronto i onsdags kväll och som ni kanske såg i intervjun i Sportbladet igår ställdes det ett dygn senare till med samkväm i casa Karlsson.
Han och hustrun Melinda har sitt grandiosa hus strax utanför stan kvar och till det fick hela Sharks-truppen komma på middag och NFL-kväll.
”Det är kaos”, rapporterades det från förberedelserna och jo, för oss som får panik när vi har en gäst över på kaffe låter det som garanterad hjärtinfarkt att bjuda hem ett helt jävla hockeylag på middag.
• • •
Hur ställer sig NHL – och andra ligor och idrottsförbund – egentligen till laglig marijuana?
Om det nu är fastställt i lagen att man får röka på, gäller det idrottsutövare också?
De kan ju dricka – och det ska gudarna veta att de gör, höll jag på att säga – och…well, you tell me.
• • •
Det är nästan lite spooky, men vet ni vad det var för datum när Daniel Alfredsson återvände till Ottawa med Detroit 2013?
Första december.
Så glöm första advent.
I Ottawa markerar detta datum för evigt de stora hemkomsterna.
Märkligt nog minns jag väldigt lite av den tillställningen, hur jag kom hit och var jag bodde och hur själva matchen gick, och det stör mig för jag brukade komma ihåg precis allting, men jag vet att jag var här för det var Alfie själv som i kaoset efteråt såg till att jag fick några egna små citat på svenska.
Vi hoppas förstås på samma service i eftermiddag…
• • •
Roligast på presskonferensen igår var Eriks svar när den store Don Brennan frågade om han fortfarande har koll på hur det går för hans gamla lag.
– Ja, jag följer ju olyckligtvis dig och några andra av er journalister på Twitter så det är svårt att undvika…
Ho ho!
• • •
Er bloggare har varit här åtminstone sju-åtta gånger, kanske fler, men fråga mig inte om Ottawa.
Jag har aldrig fått nåt grepp om stan och känner mig mest konfunderad när andra säger att det är skoj här.
Efter dagens värv har det dock utlovats rajtantajtan i i något som heter Byward Market och när jag varit där kommer jag förstå, påstår dom.
Så imorrn kanske ni kan fråga ändå.
• • •
Hittills har Sharks pågående roadtrip varit, ehum, mindre lyckad.
De blev duktig tillplattade av Knights i Vegas, förlorade på övertid mot Sabres och fick spö även av Maple Leafs.
Nu är det meningen att de ska bryta den tradiga trenden här i Canadien Tire Center och på papperet borde ju det vara en lätt uppgift, men…nehej du.
Det Senators saknar i rå begåvning och talang tar de igen med hjärta och glöd och den som kommer hit och tror att det räcker med att snyta sig för att vinna är in for a surprise.
Fråga bara Rangers hur det gick i torsdags.
Men gissningsvis samlar sig hajarna till säsongens urladdning för King Karls skull och ser till att han får förgylla denna återkomst med en lycklig slutkläm
• • •
För att vara north of the border är det hyggligt milt väder just nu, men allt är som bekant relativt och jag kan fortfarande inte tänka mig att det nånsin var meningen att arten homo sapiens skulle befolka de här trakterna.
• • •
Det är nästan tio år sedan en annan svensk ikon kom ”hem” till en annan kanadensisk metropol med sitt nya lag
21 februari 2009, skrev vi i almanackan då och yes, jag syftar förstås på Mats Sundins första, och enda, match med Canucks i Toronto.
Det var en synnerligen bisarr tilldragelse. Toronto tyckte att Sudden svikit och buade varje gång han rörde pucken – tills det var dags för jumbotronhyllning. Då fick han en lång, innerlig standing ovation. Sedan började de gamla fansen bua igen.

Schizofrent är ett begrepp som comes to mind – och den kluvna behandlingen lär the man of the hour här i Ottawa slippa.
• • •
Allt som allt har vi tolv matcher denna december månads allra första dag – och jag ber härmed att få tippa samtliga.
•Ottawa – San Jose 2
•Vancouver – Dallas 1 (OT
•Minnesota – Toronto 2
•Boston – Detroit 1 (OT)
•Montreal – NY Rangers 1
•Florida – Tampa 2
•New Jersey – Winnipeg 2
•NY Islanders – Columbus 2 (straffar)
•Pittsburgh – Philadelphia 1
•Arizona – St. Louis 1
•Nashville – Chicago 1
•Edmonton – Vegas 2
• • •
Pete DeBoer, Sharks-coachen, höll också presskonferens efter träningen igår och var på bättre humör än han brukar vara.
Inte ens frågorna om det tagit Erik längre tid än väntat att acklimatisera sig i San Jose fick honom att himla med ögonen.
Istället slog han fast att den småländska artisten senaste veckorna bara blivit bättre och bättre och bättre.
– Några matcher har han kontrollerat och dominerat fullständigt. Så kan det inte vara varje kväll, men det händer oftare och oftare och vi är exalterade, hette det.
• • •
Vi kommer säga att vi är i Ottawa och det kommer står Ottawa i våra datelines – ortsnamnet i versaler i början av texterna när journalister är ute och reser; det är så kallad dateline! – men under förmiddagens biltur med mighty Mike Zeisberger från dowtown blir vi ännu en gång påminda om att Canadien Tire Centrer inte alls ligger i Ottawa utan vid en soptipp i Kanata – 40 minuters bilväg från centrum.
Men hallen i sig är fin…
• • •
Nylander?
Nej, jag har ingen inside-info och väntar lika otåligt som alla andra på besked.

Om några timmar vet vi hur den här sagan slutar, och jag är helt inställd att det sker mitt under den här matchen, så allt blir ett vansinnigt kaos, men i nuläget vet jag inget mer än ni vet.
• • •
Erik citerade, kanske något otippat, Shakespeare igår också – och slog därmed en elegant liten passning till Ken Campbell på Hockey News.
– The time is nigh, sa han med ett flin när han satte sig ner vid podiet och det var just uttrycket ”nigh” Kenny drog till med efter matchen i Toronto, när EK65 inte var så sugen på att prata och bara gick därifrån,
Kanske en ”you-should-have-been-there”-situation, men tro mig – det skrockades gott i det provisoriska pressrummet.
• • •
Det bästa med Kanada är inte hockey, fri sjukvård eller friska vinterdagar (allra minst det…).

Det är kaffet.
De har faktiskt ännu svagare blask här än i USA – och i loooove it!
• • •
Bloggen har vad den kan minnas inte suttit på den här fina pressläktaren sedan Badtofflan Vigneault sumpade Rangers senaste playoff-äventyr med luguber matchning av laget våren 2017.
Då slutade det med att Senators – eller snarare Erik Karlsson – stormade vidare till konferensfinal mot Penguins och var ett enda sketet övertidsmål i Game 7 från att nå den stora festen.

Sedan dess har organisationen dessvärre befunnit sig i fritt fall och fått stånka sig genom skandal efter skandal efter skandal.
Att alla inblandade, vad jag kan se, fortfarande står upp och inte är helt beroende av psykofarmaka får ses som en stor framgång.
• • •
Sören på Rören har finfin bollkänsla, framgår det tydligt när han och ytterligare ett par hajar värmer med tvånuddsfotboll i korridoren utanför omklädningsrummet en och en halv timme före matchstart.
• • •
Får mail om att All Star-omröstningen startat och känner ett sting av sorg över att vi inte kan iscensätta samma kampanj som vanligt.
Zäta har ju slutat.
Men det är min uppfattning att vi ska försöka skriva in honom ändå, så han får åka till San Jose som hedersgäst – som kompensation för alla gånger han hade otur att missa evenemanget på grund av ömmande handleder…
• • •
De är överallt nu, på läktarna nedanför oss, strax innan värmningen startar.
Senators-tröjor med nummer 65 – och namnet Karlsson – på ryggen.
Det här kommer bli en oförglömlig eftermiddag – i Eriks ära.

Den börjar nu.