Nyårsfyrverkeriet i New Jersey, del 2

NEW JERSEY – VANCOUVER 2-0 (Period 1)
• • •
Jo, det är – i fall glimtvis – som vanligt:
EP får oss att dra efter andan med små Dan Rosen-mackor till passningar och – framförallt – sitt kusliga skott.
Det är framförallt en sekvens i början när han bara klappar till på en felpassning och finfine Blackwood håller på att följa med in i kassen.
Shit, man.
Vilken hockeyspelare.
• • •
Annars så vet jag inte.
På Canucks nyårsfest är hummersoppan tydligen kall, skumpan avslagen och stubinen till raketen fuktig.
Understundom känner jag mig rentav som Lieutenant Dan när Forrest Gump tar med honom på nyårsparty i New York.
Men partyn kan ju ta sig – och det kan hockeymatcher också
• • •
Devils, däremot, blåser glatt i plast-tutan.
I egen zon bjuder de på mindre än en genomsnittlig smålänning och framåt är de opportuna som skator som ser guldhalsband i ett öppet fönster.
Och Blackwood är so far den finaste målis de haft här sen – törs jag säga det? – Marty.
• • •
Som Sean Connery skulle sagt:
Welcome to The Rockhhh, Jakob Flygar!
• • •
Det är ingen tillfällighet att just Miles Wood – efter förarbete av Bratten! – sätter 2-0 på Nilsson.
Det syns redan i första bytena att han vaknat med champagne-bubbel i benen.
• • •
Jag gillar att hon som sjunger nationalsången här heter ingenting mer än Arlette.
Sångerskor från New Jersey SKA heta Arlette.
• • •
Det är aningen avvaktande stämning i ladan ikväll.
Som satt Puddy och hans vänner och väntade på något annat.

Vadå, händer det nåt speciellt i kväll?
• • •
Precis bakom mig sitter, som vanligt, gubbstruttarna som håller ordning på den officiella statistiken och jag är ledsen, men att lyssna på dem är att tappa all tro på alla slags siffror utom möjligen de som anger hur många mål som gjorts…
• • •
Så Montezuma hämnas ända uppe i British Columbia?
Trodde man inte.
Men jag vet hur det kan vara.
En gång på 90-talet var jag på nyårsfest på Mosebacke i Stockholm, men mådde så dåligt att jag redan vid tiotiden åkte hem till den rätt sorgliga etta på Gärdet som då var mitt hem – och när klockan slog tolv låg jag böjd över toan och, som det heter, körde buss.
Därmed var tonen för det kommande året satt…
• • •
Dagens musikval i The Rockhhh väcker onödigt starka associationer till en After Ski på Högfjällshotellet i Sälen.
”Olé, olé, olé”…really, discjockeyn?
• • •
Nu tar vi några djupa andetag, Canucks – så inte bilden av att jag kyler ner Elias med min närvaro börjar sprida sig…