Tampa Boys i The Rockhhh

Hej bloggen!
Idag är det måndag tredje december – den första måndagen på en månad då det inte står fucking november i almanackan, vilket borde firas! – och jag befinner mig i downtown Newark på andra sidan Hudson River för att se en grundseriematch mellan New Jersey Devils och Tampa Bay Lightning i hallen vi brukar kalla The Rockhhh eftersom det låter som när Sean Connery sa ”The Rock” i den där filmen om Alcatraz.
När jag vaknade i förmiddags övervägde jag att steka den här utflykten och istället se matchen på tv. Inte för att jag var ankommen efter utekvällen igår. Det blev ingen utekväll, nämligen. Planet från Ottawa var – precis som det jag flög dit med – försenat och när jag väl kom hem hade jag för mycket att fixa för att hinna ut i tid. Dessutom har det helt skandalöst brunnit på Smith & Wollensky, där jag skulle ha träffat Lungan, så där är stängt.
Det var mer mitt allmänna behov av bekvämlighet som kom till uttryck. ”Vilket jox ändå”, tänkte jag medan jag petade igång kaffebryggaren, ”att ännu en gång krångla sig genom decembertrafiken till Penn Station, ta det alltid överfulla NJ Transit-tåget till Newark, promenera till The Rockhhh, för att sen sitta i den halvfulla hallen och se en måndagsmatch ingen minns om en månad”.
”Tänk”, fortsatte tankegången medan jag satte mig i soffan med en mugg från Yellowstone, ”vad mycket softare att bara ta det lugnt här, äta en långlunch på Gemini, gå på en promenad längs East River och sen inta korresoffan framåt femtiden”.
”Då”, löd resonemanget vidare när jag gick och hämtade Post och Times utanför dörren, ”kan jag kanske blidka vissa argsinta HV 71-supportrar också. Lawrence Pilut ska ju inte bara spela mot Nashville ikväll. Han bildar första backpar med Rasmus Ristolainen. Om bloggen fokuserar på den detaljen kanske HV-mannen kommer tillbaka till spåret…”.
Men efter dusch, påklädning och ytterligare en slurk ur Yellowstone-muggen – inköpt när jag och Eken var där sommaren 2014, i de västra vildmarkerna , och bodde en mycket yster natt i timrade hotellet Lake Lodge – kommer jag på bättre tankar.
Även om också NHL på tv är fem plus blir det mer närvaro, mer nerv och mer möjligheter att samla bra material när vi sänder live, du och jag.
Det är ju inte heller vilket lag som helst som gästar The Rockhhh.
Tampa Bay Lightning har i flera år varit ett av världens allra bästa hockeylag och kommer hit med truppen full av artister som det är värt vilka strapatser som helt för att få se live: Nikita Kutjerov, Steven med Kniven Stamkos, Victor Hedman, Brayden Point, Ondrej Palat, Yanni Gourde, Ryan McDonagh, Strålle Strålman och Tyler Johnson.
Och en grej till: De mötte Devils i slutspelet i våras och det var en tidvis grinig serie, så det finns historia att hoppas på också.
Ett par timmar senare sitter jag följaktligen på tåget ut genom träsken – uppsnofsad och game-ready – och funderar på om det inte var precis utanför en av de kantstötta, ruffiga industritomterna de filmade Sopranos-scenen när Tony hotade att skjuta Christopher för att Christopher trodde att bossen hade bassat med Adriana.
Helt klart är att han – Tony – i ett av de sista avsnitten säsong 2 stod med syster Janice precis där jag såsmåningom kommer ut genom Penn Newarks huvudentré. Hon hade råkat skjuta den förfärlige Richie Aprile strax innan hon skulle gifta sig med honom och var tvungen att ta Greyhound-bussen tillbaka till Seattle.
”Här var det”, tänker jag jag varje gång jag passerar just den trottoarplätten
Den här gången är jag så tidig att jag åter hinner med en sen, fin lunch på Dinosaur BBQ vägg i vägg med The Rockhhh.
Över en gumbo och ribs St.Louis style reflekterar jag över följande saker:
•New York Dolls hade sin bästa match-up under hela Fantasy-säsongen förra veckan och vann till slut med utklassningssiffrorna 9-1-0 mot Skott In The Slott – anförda av den vanligtvis mycket sluge och framgångsrike GM:n Carl-Johan Bjäreborn. Vi i ledningen är mycket nöjda och har lovat grabbarna att de ska får fira den här triumfen. Och med tanke på att de viktigaste kuggarna i truppen för närvarande befinner sig i Vegas lär ju inte det bli några problem…
•Marcus Pettersson, just bortbytt av Anaheim mot Daniel Sprong, kommer trivas fint i Pittsburgh. Om inte annat får han ju Bengan Hörnqvist som lagkamrat och det tror jag i social mening är det bästa som kan hända en svensk spelare.
•Uppläxningen i våras svider fortfarande i Devils, så de kommer förmodligen samla sig till en riktigt explosiv insats ikväll. Och de borde kunna utnyttja det faktum att Louis Domingue startar i kassen för elfte matchen i rad. Han är som, som en kille från Örby jag känner ojat mycket om på slutet, ingen Martin Brodeur.
•Att Chuck Fletcher tar över som GM i Philadelphia känns väntat och det finns inte mycket att invända mot det valet. Men det känns kanske inte direkt innovativt.
•Om de under det pågående GM-mötet på Sea Island i Georgia – ja, the good old boys vet fan att välja rätt adresser för sina konjaksindränkta träffar! – kommer fram till något annat än att NHL:s 32:a lag börjar spela i Seattle säsongen 2020-2021 är det största skrällen sedan det senaste expansionslaget gick till Stanley Cup-final direkt.
•The Kominsky Method är en småcharmig Netflix-serie och man får ju aldrig nog av att se Michael Douglas briljera.
När jag gnagt det sista St. Louis-benet rent hänger jag på mig rocken, lufsar över till media-entrén på Mulberry Street, tar mig in, letar rätt på en bra pressläktarplats – jag tar Dan Räkmackan Rosens eftersom jag for a fact vet att han bevakar GM-mötet – och börjar hamra på den här texten.
Ganska snabbt bestämmer jag mig att den här dagboksanteckningen får fungera som intro i kväll.
Nu är den färdigskriven och fajten i The Rockhhh kan börja!