The Nyllet Show i Boston, del 5 – The End

BOSTON – TORONTO 6-3 (Slut)
• • •
Bu-hu ändå.
När alla kompisarna i pressrummet är klara är de verkligen klara och kan gå ut i Boston-natten och förlusta sig.
Men Furman-Biffen har fler matcher att bevaka och skriva om, och dessutom den här slutrapporten, så han får åka hem till hotellet och fortsätta jobba – fast det krusas och lockas och pratas om osedvanligt skummande Yungelin på något Porter House.
Tråkigast i stan, det är jag.
Å andra sidan:
Imorrn bitti vaknar de i ruelse och plågor – medan jag studsar upp som en torped.
Typ.
• • •
Det höll på att riktigt nasty i TD Garden i tredje, precis som väntat.
Vi får vara glada att ingen skadades allvarligt av alla sena och våldsamma tacklingar – och att domarna faktiskt lyckades stävja det värsta.
• • •
Jag har träffat JFK!
Att kunna säga det ändå.
Man behöver ju inte nämna vilken JFK det gäller…
• • •
Jaha, där tappade Nashville förstaplatsen i västra tabellen – till det synnerligen respektingivande Calgary.
Skadorna på Filip, Arvy, Subban och Turris börjar bli väldigt, väldigt kännbara.
• • •
JFK – alltså Jakob Forsbacka-Karlsson – visar sig för övrigt vara en lite blyg men vänlig ung man som är glad över att han fått den chans han nu tagit.
– Det här är en väldigt fin organisation och det är för att få spela här jag jobbat så hårt så länge, säger han.
• • •
OM jag följt med de andra ut ikväll hade jag skålat för Oliver Kylingtons första NHL-mål.
• • •
Lill-Nyllet syns inte till i Maple Leafs omklädningsrum och det gör ingen annan heller, förrän PR-männen släpar ut Matthews och Tavares och nån till.
Inte så konstigt, det finns inte mycket att säga efter en sån duvning.
Men för Williams del var det här ett klart framsteg – på en gång.
Den där tajmingen satt bättre och bättre ju längre matchen led.
Nästa gång vi ser honom är allt normalt igen.
• • •
Hehe, Tårtan håller en väldigt Tårtan-artad presskonferens efter 0-4-knocken hemma mot Capitals.
Det blir inte mycket sagt…
• • •
Nu säger vi morsning och goodbye från Boston Town för den här gången.
Imorrn flyger jag söderut och nästa gång vi hörs – på måndag kväll – kommer solen att lysa i bloggen…