Pride Night på Garden

Ikväll börjar vi så här.

Visst, Village People i ett av sina minst kända men likafullt mest gloriösa ögonblick – och vad skulle kunna passa bättre som signatur när vi har Pride Night på Madison Square Garden?
Det har vi, nämligen.
Rangers slår ett slag för allas rätt att spela hockey – och att göra det utan risk för trakasserier i omklädningsrum, på isen eller annorstädes. Så de ställer till med en fest i regnbågens färger.
”To spread the message of acceptance and respect within the hockey community”, som det heter i det officiella programmet.
Fint, tycker bloggen som ser hela denna fråga som synnerligen odramatisk och självklar, men förstår att den inte är det i alla läger och att den här sortens manifestationer därför fortfarande behövs.
Så jag applåderar och nynnar vidare på Village People-gossarnas hyllning till New York – toleransens, vidsynthetens och den livsbejakande hedonismens amerikanska högborg.

[What do you want]
You want a town where you can go
[What do you want]
A town that’s bright, where lights are low
[Do what you want]
Nobody cares, nobody knows
[New York City]
[What do you need]
You need some tender loving care
[What do you need]
Something kinky, something rare
[Whatever you need]
You know you’re gonna find it there
[New York City]
• • •
Jag kommer till den grandiosa gamla ladan på sjunde avenyn redan i arla morgonstunden, ty för ovanlighetens skull håller Rangers en morning skate.
Såna gillar coach Quinn egentligen inte, men tja, vid det här laget är han väl beredd att testa vad som helst.
Men då visar det sig istället att dagens gäster i the woooorld’s most famous arena – Carolina Hurricanes – inte är på plats för sedvanliga förmiddagsövningar.
Mycket snopet.
Det är i första hand för att träffa de jag inte ser så ofta jag släpar mig hit om morgnarna, ju.
Och med tanke på Canes track record på just Garden kan man tycka att de borde ta sig hit och liksom ta in vibbarna innan det blir skarpt läge.
De har de facto inte vunnit här sedan – hör och häpna – 2010.
Men jaja, sitt kvar på det lyxiga Midtown-hotellet och ät bullar då, om ni tror att ett spöke kan dräpas på det sättet.
• • •
Dagen mest exalterande rykte:
Både NHL och NHLPA är verkligen inne på att undvika lockout om två år.
Går att läsa om i denna Pierre LeBrun-drapa.
Som den gode Pierre flera gånger understryker ska man verkligen inte ta något för givet när det gäller den dysfunktionella processen kring NHL:s kollektivavtal, men det finns ett par faktorer som talar för att bägge parterna faktiskt är angelägna om att undvika konflikt den här gången.
1. Ett nytt tv-avtal ska förhandlas i just 2020-vevan och det är så extremt lukrativt för alla inblandade att det vore vansinne att fucka med det. 2. Seattles expansionslag kliver in på scenen just då och det innebär också nya, feta intäkter ingen vill riskera. 3. De vill arrangera en till World Cup – och då, som det verkar, spela matcher både i Europa och Nordamerika.
Samtal förs hela tiden och som jag förstår saken ligger även deltagande i Beijing-OS 2022 i potten.
Gläd dig, hockeyälskare.
De kan bli gloriösa, de kommande åren.
• • •
Går helt casually förbi Henke i omklädningsrummet efter Rangers-skejten och frågar om allt är okej.
Han svarar med en blick som säger att jag inte ska komma här och tro att jag är lustig.
– Jamen, fortsätter jag lätt stammande, jag menar i livet i största allmänhet alltså…
Som att hockeyn och ”livet i största allmänhet” går att skilja åt i Henkes värld.
Ridå, Bjurman.
Nå, Hans Majestätens så kallade ”mental break” är i alla fall över. Han spelar ikväll och är, tycker jag också jag kan se i morgonens blick, jävligt revanschlysten.
• • •
Kvasten går i Anaheim-land och efter old Cogliano sägs det nu att Jakob Silfverberg står på tur att bli trejdad.
Well, han sitter på utgående kontrakt och har varit föremål för trejd-spekulationer ända sedan i somras, så att Jackes namn kommer upp i det här läget är ingen skräll – särskilt inte som det gått lite trögt med produktionen.
Min gissning är att han är galet trött på den förbannade Carlyle och skulle må utmärkt av ett klubbyte – bara han hamnar nånstans där det till skillnad från i den jävla surgubbens skvadron är roligt att spela hockey.
Lamoriello och Trotz på Long Island, vad säger ni?
• • •
Som den enda kända svenske supportern – Emil Ullbrand – kan vittna om är Hurricanes ett lag bloggen genom åren letat febrilt efter i spelschemat på Garden för att kunna bocka av kvällar när jag kan stanna hemma.
Enligt mitt förmenande har de, till Emils besvikna grymtande, varit tråkigast av alla att titta på och därför enklast att steka.
Men det var förr. Det var på tiden när Erik Cole ensam stod för all stjärnglans – typ.
Nu är truppen fullspäckad med små modern artister och för tillfället råkar de dessutom vara heta som de rökiga ugnarna på Raleighs bästa bbq-syltor.
Just den omständigheten, att Canes svingar hårt i mitten av januari, är verkligt anmärkningsvärd.
Det har hänt att de spelat lysande hockey även de närmast föregående fyra-fem åren, men bara i oktober och november och halva december. Sedan har de alltid säckat ihop och varit helt avsågade en bit in i februari.
På det lilla viset såg det ut att gå även den här gången. Sebastian Aho och Teuvo Teräväinen anförde en fantastisk rush under hösten – bara för att åter braka rakt in i väggen i december.
Men tänka sig. I år har de studsat tillbaka och kör stenhårt i streckracet när vi närmar oss All Star-uppehållet.

Det är nytt och det är kul och jag hoppas de orkar hela distansen för ju fler nya inslag vi får i playoff, desto mer kittlande blir det.
• • •
Jaha, jaha – vi har en rejäl laddning a’ tio matcher denna ohyggligt svinkalla tisdag mitt i Lucifers månad januari.
Vet ni hur jag tror att de slutar?
Jo, så här.
•NY Rangers – Carolina 1
(traditionens makt är stor)
•NY Islanders – St. Louis 1
•Columbus – New Jersey 1
•Montreal – Florida 1
•Detroit – Anaheim 1 (OT)
(Hästpolo avgör)
•Nashville – Washington 1
•Minnesota – LA Kings 2
•Winnipeg – Vegas 1
•Dallas – Tampa 2 (OT)

•San Jose – Pittsburgh 1 (OT)
• • •
I och med att Canes inte har någon skate kan Rangers hålla på och mölja (fint borlängeuttryck som vi använt alldeles för lite här i bloggen; ska användas med väldigt tjockt L) hur länge som helst och det innebär att jag får stå och vänta på Mika (för citaten i den här texten) tills det bara är jag och misstänksamt blängande materialförvaltare kvar i omklädningsrummet.
Han stannar nämligen kvar längst av alla, till slut helt själv. Jag blir nästan orolig och undrar om han petats och straffas med bag-skejting.
– Nä, jag har bara haft ingående samtal med special teams-coacherna, säger han.
Så nu vet ni det.
Utför Mika några fräckisar i PP mot Ullbrands killar är det för att bloggen stod och väntade länge i morse.
Kind of…
• • •
Äppeljuice är klart underskattat, slår det mig under en lunch på dinern närmast Garden på åttonde avenyn. Klart mycket godare än exempelvis apelsinjuice, som hela världen fått för sig att man ska dricka till frukost. Varför blev det så?
• • •
Now, att alla börjat tippa hela omgången i spåret är ju bara för festligt.
Vi borde få in en spelsajt som aktiv sponsor så vi kan bränna våra stålar också.
Eller inte.
Länsman bad mig om tre givna vinnare för en Trippel hos Svenske Spel igår och jag sa Toronto, Capitals och Sabres.
Han tittade på mig med en mycket skeptisk blick när allt var sagt och gjort…
• • •
Jag har aldrig orkat räkna efter, men jag har sett bortåt sex hundra matcher på Garden sedan jag började springa här – plus ett antal konserter med Springsteen och Strokes och Tom Petty och U2 och Swedish House Mafia (jo, faktiskt).
Ändå tröttnar jag aldrig på att sitta och begrunda det här mytomspunna taket.

Det är det vackraste i sitt slag i hela världen, törs jag påstå.
Eller hur har vi det med den arkitektoniska kollen i läsekretsen – finns det, menar ni, ett innertak i exempelvis Japan eller Dubai som knäcker det i the most famous?
• • •
De tar tyvärr inte med sig det greppet på bortamatcherna, men årets Hurricanes ska hyllas inte bara för sin hockey utan givetvis också för hur frejdigt och folkligt de firar sina hemmasegrar.
En av de senaste varianterna, när Justin Williams tog av sig hjälmen och rullade den som ett bowlingklot mot lagkamraterna och de föll som käglor…fem plus!
Allra bäst är förstås att gamla tjurnackar som Brian Burke hatar det.
Därför:
Mer! Mer! Och för fan – på bortamatcherna också! Då får Burken en stroke.
• • •
Vi har ett par blågula Garden-debuter på lut på Broadway i afton.
Dels tror jag bestämt att detta är första gången Lucas Wallmark – som etablerat sig i Canes-truppen på ett förträffligt sätt i år – spelar i Gardens gnistrande spotlight-sken, dels är unge kollegan Anton Johansson från Hockey News.se och TT här på sitt jungfru-uppdrag.
De är välkomna bägge två.
• • •
Har glömt att tacka för att ni var med och såg till att även Gabe The Babe Landeskog kommer till San Jose på All Star-party.
Det sena valet sätter ännu mer guldkant på resan västerut nästa vecka.
• • •
Apropå debuter:
Rangers har kallat upp rookie-backen Ryan Lindgren från Hartford och kastar in honom i elden direkt.
Och som Brooksie skriver idag – tänk om nån av Rangers propspects någon gång kunde explodera på det där Elias-sättet och bli en superstar på en gång.
Men underligt nog händer det aldrig här.
• • •
Det har bara hänt en gång tidigare, när Ottawa var här för många år sedan – men nu råkar även tvånuddsspelande Hurricanes slå en boll rakt på mina fötter när jag och Anton kommer gående mot mediahissen.
Kallsvetten bryter fram i pannan, för förra gången gick det sådär. Jag minns tydligt att en viss nummer 65 fnissade högljutt åt tjocke reporterns stelbenta snedspark.
Men faktiskt. Nu lyckas jag med en Simon Hunt-inspirerad vrist servera Sebastian Aho rena räkmackan.
Lycka.
• • •
Människor som är otrevliga på rutin, som tycker de har självklar rätt att vara korta och småirriterade och snorkiga mot andra helt utan anledning…fan, de enda jag tycker sämre om är de som är snåla, humorlösa, präktiga, tvärsäkra om allting och tar sig själva på för stort allvar. Och ofta sitter ju alla de egenskaperna ihop.
På förekommen anledning ville jag få det sagt.
• • •
Herregud, 10 500 tecken om en Carolina-match. Då vet man att det är lite för länge sen bloggen var hemma på Garden.
Men nu sätter vi punkt och låter the boys of winter göra upp i ännu ett fältslag.