Rocky Mountain High

Morgonsolen gnistrar i stadskärnans kluster av glas-skrapor och i den väldiga fonden i väst lyser Klippiga Bergens snöklädda toppar som i en saga. Luften är kall och krispig och på stereon i taxin som navigerar längs 17:e gatan börjar mannen som heter som staden sjunga traktens inofficiella nationalsång.

And the Colorado rocky mountain high
I’ve seen it raining fire in the sky
You can talk to God and listen to the casual reply
Rocky mountain high

Ja, amigos i NHL-bubblan – det var till Colorado och Denver yours truly Baloo flög efter matinén i Chicago igår eftermiddag.
Det kändes som en god idé att stanna till här på vägen till All Star-balunsen i Kalifornien och spana in bästa kedjan i världen, prata lite med kapten Landeskog och ta in atmosfären i en stad, och en arena, det var väldigt länge sedan jag senast besökte.
Just idag avgörs dessutom en Martin Luther King Day-matiné med nästan gränslös potential i Pepsi Center.
Avalanche och Predators, två av den ljuvliga possession-hockeyns mest gudabenådade apostlar, går upp i en tango adrenalinet garanterat kommer stänka om. Ja, kanske blodet också,
För de två kombattanterna har inte bara kvickheten hos skådespelarna i svartvita gamla stumfilmer, den tekniska briljansen hos Jimi Hendrix under nationalsången i Woodstock och den offensiva aggressiviteten hos Charlie Sheen när han i slutet av ”Plutonen” vräker sig upp ur skyttegraven och skriker ”It’s fucking beautiful!” – de håller också en frätande, fräsande osämja kokande.
Den tog fart på allvar under den skoningslösa serien i första playoff-omgången förra våren och har vuxit ut till en av ligans mest laddade konflikter nu när båda verkligen är med och slåss om herraväldet i Central-divisionen.
Så sätt er längst fram på soffkanten nu. Den här matchen kan mycket väl bli en Rocky Mountain High i sig själv.
• • •
Det visade sig att jag hade kunnat stanna hemma och skriva om Capitals United Center-flopp i lugn och ro – ja, om makalöse Robin Lehners nolla på Long Islands också – för kärran från JFK till Denver International var förstås kraftigt försenad.
Och när vi väl lyfte hade stormen som svepte in över östkusten under helgen bara bedarrat marginellt, så jag och den bastante cowboyen på sätet intill – ja, självklart hade de placerat passagerarlistans två största lass bredvid varann – for som strumpor i en torktumlare på högsta speed under tio första minuterna.
Vad man ändå utsätter sig för bara för att få titta på lite hockey…
• • •
De var etta på Veckans Lista igår, sure. Men jag blir ändå alldeles perplex över New York Islanders framgångar.
Det ska inte gå att vinna så mycket, och så övertygande, med det brandskattade manskapet – men de bara gör det ändå.
Och tänk om Old School Lou, som aldrig varit rädd för big splash-trejder, gör en stor affär innan trade deadline…vad som helst kan ju hända.
• • •
Denver och Pepsi Center – det var verkligen inte igår.
Jag har de facto inte varit här sedan Peter Forsberg spelade sin allra sista NHL-match i februari 2011.
Eller INTE spelade, snarare.
Vi hade följt honom i två bortamatcher i Columbus respektive Nashville och for hit för den stora hemkomsten, men när jag kom till den väldiga hallen precis i utkanten av downtown för morning skate berättade Av’s PR-man att nummer 21 istället skulle hålla presskonferens och tillkännage sin pensionering.
Då blev det åka av oss för utsända, om man säger så.
Sen fick vi se Calgary Flames slå det Foppa-lösa Colorado med 9-1, om jag inte minns fel.
Åtta år senare återvänder bloggen och allt har förändrats, men ändå inte.
• • •
Vi som valt att inte skaffa barn får ofta höra att vi aldrig kan förstå vad verklig lycka är.
Struntprat.
Jag är övertygad om att det jag känner när jag kommer till ett hotell i Denver där jag bokat ett helt vanligt rum och får veta att jag som lojal gäst uppgraderats till en stor svit står helt i paritet till det nyblivna föräldrar upplever på BB…
• • •
Så både Avalanche och Predators har till och från hackat en smula under vintern, det är sant. Innan 7-1-urblåsningen mot Kings i lördags spelade Av’s så klent att Carl Söderberg och Gabbe Landeskog själva pratade om att de bara haft flyt som lyckats hänga kvar ovanför strecket – och Preds visade i sin taffliga insats mot Florida för ett par dygn sedan återigen att inget går per automatik för dem heller, i synnerhet inte när JOFA-kedjan inte är fulltalig.
Men alla har svackor under grundseriens gång. Det här ÄR två lysande hockeylag och viktigast av allt:
De tar tar alltid fram det bästa hos varann.
Därför säger jag igen att det här kommer bli en sjuhelvetes match.
• • •
Förra året fick jag representera ”Finland Media” i New Jersey och nu – ja, kolla.

Och här går man omkring och tror att folk vet man är…
Humbling är ordet.
Men hej, som schweizare känns det ju hemtamt och fint att komma hit till Klippiga bergen…
• • •
En hel räcka exalterande svenska kommer uppträda på Pepsi Center-isen idag, men det är framförallt för en specifik jag tagit mig.
Gabe The Babe Landeskog.
Denna åttonde säsong är ju hans stora breakout-fest i världens bästa liga.
Han öser in mål som ingen annan svensk, skuggar själve Ovetjkin i toppen av skytteligan och har de facto Håkan Loobs blågula rekord på 50 fullträffar inom räckhåll.
Nu, innan han mycket välförtjänt drar iväg på sitt första All Star-äventyr, ska vi ta reda på varför.
• • •
Härmed utgår ett rungande grattis till Kajsa Kalméus på Hockeysverige.se
Hon är just ikväll på Idrottsgalan i Stockholm för att, tillsammans med Rebecca Candevi på Corren, ta emot Lars-Gunnar Björklunds sportjournalist-stipendium.
Det är hon så oerhört mycket värd, tycker bloggen!
• • •
Hej Schweiz!
Ja, förlåt, jag ville bara, som ombud för det lilla alplandet, känna på den.
• • •
Pepsi Center har genomgått avsevärda förändringar sedan jag satt här och såg Jarome Iginla och Olli Jokinen (!) leda Flames till den där 9-1-krossen 14 februari 2011.
Över isen hänger till exempel en lika monstruös jumbotron som den i Amalie Arena i Tampa, pressläktaren har flyttats ut på en luguber kant och loungen nere på ”event level” andas plötsligt lyx och modernitet.
Men det är ändå samma gamla majestätiska hall – den känns verkligen stor! – och jag förväntar mig inget annat än tryck monumentale idag.
• • •
Det börjar bära emot, men har man startat en tradition så har man och här kommer dagens tips:
•Colorado – Nashville 1 (OT)
•LA Kings – St. Louis 2
•Vegas – Minnesota 1
•Florida – San Jose 2
• • •
Det tar i allmänhet ett par dygn innan det börjar märkas, men make no mistake – då blir den som besöker Denver verkligen varse att stan ligger på påfallande hög höjd.
Även de mest vältränade får lätt huvudvärk och börjar flåsa i trappor – och då kan ni ju bara föreställa er effekterna på mig…
Framåt onsdag råder således varning för en Biff i samma skick som de fotbollsstjärnor som spelar landskamper mot Ecuador.
• • •
Att det alls spelas tidig match en sån här måndag beror alltså på att vi firar Martin Luther King Day idag.
Det är ingen av de verkligt stora högtiderna, som Memorial Day eller Labor Day, men den får mer tyngd för varje år och NHL utnyttjar den sedan länge för att pytsa ut matinéer av den här sorten.
Trevligt, tycker jag.
• • •
Nu har värmningen börjat.

Så nu tar vi några djupa andetag i den syrefattiga Colorado-luften och gör oss redo för ett riktigt fältslag.