Sunday Showdown, del 2

Jersey Turnpike ligger nästan öde när jag i arla morgonstunden krånglat mig ut från centrala Philadelphia och stävar norrut.
Det vet jag inte om jag nånsin sett tidigare, men det är rätt angenämt. Fridfullt nästan. Särskilt som Kris Kristoferson sjunger ”Sunday Morning Comin’ Down” på Sirius alltid utmärkta Outlaw-kanal.
Närmare New York blir trafiken tätare och vid nerfarten till Lincoln Tunnel är det som vanligt en mess, men jag kommer ändå genom rätt smidigt och inne på Manhattan går det fort till Hertz-garaget på 48:e gatan, vid andra avenyn.
Där lämnar jag min Dodge och promenerar sedan hemåt längs andra i söndagsstiltjen och tänker att det vore bra trevligt om jag klev upp och gick ut lite oftare på just söndagar, men så kommer det ju aldrig bli.
Hemma slänger jag väska och dator i ett hörn, går till dinern på hörnet och äter brunch – två ägg stekta over easy med corned beef hash, rostat bröd, apelsinjuice och kaffe – och fortsätter promenera en stund.
Nu har jag återvänt hem, sitter i sägnernas korresoffa och ska resten av eftermiddagen och kvällen se ett antal NHL-matcher.
Gör mig sällskap, vettja!
• • •
Eftersom den började rekordsent – 23.00 östkusttid, det händer aldrig! – hann jag bara se en period av toppmötet mellan Sharks och Bolts i Sharktank, men det verkar som att hajarna gjorde ett riktigt statement.
Sopar man till Tampa med 5-2 – som fram till fajten i Sharktank hade tagit poäng i sexton matcher i rad – är man bra på riktigt och nu när jag tänker på det…Bolts-Sharks vore fanimig ingen dum final.
• • •
De har byggt ut I-676 i gränstrakterna mellan norra Pennsylvania och södra New Jersey, så det är äntligen lite enklare att ta sig till 95:an/Jersey Turnpike från Philly – och därmed enklare att köra mellan östkustens två stora metropoler.
Det enda tråkiga är att man inte längre passerar dinern i Bellmawr med norra USA:s svagaste kaffe, men jag har blivit så själlös och tråkig att jag prioriterar kortare restid.
• • •
Kul Brookise-krönika idag.
Han listar de bästa från de stora hockeynationerna i samtliga tre Metropolitan-klubbarna (Rangers, Islanders, Devils).
Om ni inte orkar kolla länka rankas de svenska genom tiderna för respektive klubb så här.

Rangers: 1. Henrik Lundqvist, 2. Anders Hedberg, 3. Michael Nylander, 4. Tomas Sandström, 5. Anton Strålman, 6. Ulf Samuelsson, 7. Jan Erixon, 8. Ulf Nilsson, 9. Ulf Dahlén, 10. Mika Zibanejad, 11. Carl Hagelin, 12. Jesper Fast, 13. Kjell Samuelsson, 14. Niklas Sundström, 15. Kim Johnsson.
Islanders: 1. Bob Nystrom (som vi inte räknar som svensk, nej, men han är född i Sverige och det är födelseland Larry utgår från), 2. Stefan Persson, 3. Tomas Jonsson, 4. Kenny Jönsson, 5. Anders Kallur, 6. Tommy Salo, 7. Tommy Söderström, 8. Robin Lehner, 9. Mats Lindgren, 10. Göran Högosta.
Devils: 1. Patrik Sundström, 2. Tommy Albelin, 3. Johnny Oduya, 4. Johan Hedberg, 5. Adam Larsson, 6. Jesper Bratt, 7. Marcus Johansson, 8. Anders Carlsson, 9. Henrik Tallinder, 10. Mattias Tedenby.
Jag har inga särskilda invändningar, men skulle kanske ha Sandström och Hagge högre – och Fast Freddy Shoestring för tusan, var är han?
Mest är jag dock glad åt att Sunny Sundström får den cred han ska ha – och att Göra Högosta från Tunabro i Borlänge får ett omnämnande. Det är alldeles för få tunhukar i New York Post, det har jag alltid tyckt!
• • •
Dougie Hamilton var tydligen helt ok i rallymatchen uppe i Ottawa nyss – bland annat gjorde han mål.
Ändå sägs det att Canes är beredda att trejda backstjärnan för rätt pris.
Det brukar bli så när lag lärt känna honom lite närmare, men de som inte gjort det ännu fortsätter vara intresserade så räkna med att exempelvis Maple Leafs – som behöver minst en klassback till, jodå, för annars blir det svårt att ta sig förbi Boston och omöjligt att sänka Tampa – kommer gå all in.
• • •
Dallas Cowboys vann igår och hur kul var inte det. I dagens matcher har jag inga särskilda sympatier, men tycker ombyte förnöjer så om Kenta ursäktar ser jag helst att Bears slår ut Eagles.
• • •
En vecka, typ, bli Elias P borta.
Det är illa nog, men väldigt mycket kortare tid än somliga av oss befarade när han låg på Bell Centre-isen och grimaserade.
Prisa Guds.
• • •
Här i Midtown-holken kommer vi – jag och Korresoffan – inledningsvis zappa mellan matcherna i Vegas och Glendale.
Sedan får vi se, något säger mig att det blir bra drag mellan Wings och Caps, faktiskt.
Jag vill bara varna för att jag sov väldigt lite i natt, Tom Barbash-boken “The Dakota Winters” var för bra för att jag skulle kunna lägga den ifrån mig. Så jag är jäkligt trött och känner jag mig själv kan jag komma att somna rätt vad det är.
Men förhoppningsvis är matcherna så bra att det inte händer.
Nu åker vi.

s