Lavinfara i Brooklyn

Nu har vi kräm i burken igen – och iver i hjärtat, svikt i steget och massor av mer eller mindre absurda observationer på lut i pannloben.
Så nu glömmer vi gårdagskvällens snoozer på Garden och laddar om för en elektrisk matiné i ett kallt men soligt och förväntansfullt Brooklyn.
Alle man på däck?
Hurra!
• • •
Det kan ha varit gurun själv – Erik Granqvist – men jag är inte hundra.
Någon med koll på målvakter sa dock för länge sedan att Robin Lehner är den största råtalangen av alla blågula målisar i NHL.
Det vill säga:
Ingen annan, inte ens Henrik Lundqvist, har samma naturliga grundförutsättningar för swinging succé på nordamerikanska mållinjer
Innan den här säsongen har han dock aldrig lyckats leva upp till sin fulla potential, annat än ögonblicksvis, och för något år sedan började jag undra om min ”källa” – Erik eller vem det nu var! – verkligen visste vad han talade om.

Men jo, det visste han.
Big Time.
Det enda han inte hade koll på var att den färgstarke göteborgaren i åtskilliga år brottats med djävulska demoner och aldrig mått i närheten av så bra som man måste göra för att kunna prestera på högsta tänkbara nivå – eller någon nivå alls, really,.
De demonerna har Robin sedan han anlände till Brooklyn och Long Island, som vi lärde oss i den skakande text han publicerade hos The Athletic i höstas, fått hjälp att avliva och se:
Plötsligt är han ligans hetaste målis och leder statistiken för såväl räddningsprocent (ja, i teknisk mening gick La Kings Jack Campbell precis om, men han har bara spelat arton matcher) och insläppta mål i snitt.
Det är riktigt värmande feelgood-story – och en bekräftelse på att jag omger mig med begåvade sanningsvittnen.
Om han får spela idag – coach Trotz vill i vanlig inte säga något mer än att ”en målvakt kommer stå” – är det anledningen till att jag åkt hit.
Om inte så är det anledningen i alla fall.
• • •
Varpu frälser oss med sin närvaro idag också – och inte bara hon.
Professor Hugosson är här som guide för en gruppresa i Hockeysveriges regi och om jag inte misstar mig helt ingår vår Chall – ja, ni vet: Åsa! – i den gruppen.
Så idag får vi Saturday Night Fever mitt på blanka eftermiddagen.
• • •
Första gången jag själv träffade Robin pågick lockout. Han lirade då, hösten 2012, i Senators AHL-lag i Binghamton och vi hade stämt träff i samband med en bortamatch i Portland, Maine.
Det hade sagts mig att han kunde vara ”svår” och temperamentsfull och jag var lite nervös, som jag så ofta blir.
Helt i onödan, visade det sig. Ja, Robin kan vara barsk, men han är också intelligent, rolig och vänlig – och kan verkligen uttrycka sig. Så vi kom väldigt bra överens, direkt – och så har det fortsatt.
Därför tycker jag årets succé är extra skitkul.
• • •
Breaking News: Vi har en svensk i Montreal Canadiens igen!
Marc Bergevin trejdade nu på förmiddagen till sig Christian Folin – och Dale Weise – från Flyers i utbyte mot David Schlemko och Byron Froese.
Inte det mest gnistrande stjärnnamnet, nej – men ändå! All blågul representation i det stora hockeymekkat är välkommen.
• • •
Strax före nyår hade duellen här i Barclays idag varit ett toppmöte monumentale.
Men nu är det bara Islanders som fortfarande tillhör tabellens elitskikt.
Avalanche har kanat utför som en en femåring på kälke i Hundfjället och slåss i desperation för att återupprätta sin status som playoff-lag.
Jag fattar inte riktigt hur det kunnat gå till. De är för bra för det. De har för många lysande superstars. De egentligen vara med och utmana Nashville och Winnipeg om herren-på-täppan-positionen i Central-divisionen.
Men går det kollektiva självförtroendet förlorat kan vilka lag som helst börja hacka – och har man samtidigt målvakter som aldrig kommer in i the zone blir det ofta besvärligt.
Det är dock min övertygelse att Gabe The Babe och hans kompisar fortfarande kan hitta rätt kurs igen och en framgång just idag, mot Trotz finkalibrerade lagmaskin, skulle kunna vara själva vändpunkten
• • •
De serverar juicy äggröra i pressloungen i Barclays idag.
Den informationen tycker jag borde värma era frusna vinterhjärtan.
• • •
Ena dagen fjorton matcher, sedan en – och nu fjorton igen.
NHL:s spelschema kan orsaka regelrätta whiplash-skador.
Dessutom kan det dagar som dessa röja en tippande bloggares totala avsaknad av koll…fast det bjussar jag på och ber härmed att få presentera dagens rad.

•Boston – LA Kings 1
•Buffalo – Detroit 1 (OT)
•New Jersey – Minnesota 2
•NY Islanders – Colorado 1 (OT)
•Philadelphia – Anaheim 1
•St. Louis – Nashville 1 (OT)
•Ottawa – Winnipeg 2
•Arizona – Dallas 1
•Edmonton – San Jose 2
•Montreal – Toronto 1
•Tampa – Pittsburgh 1
•Washington – Florida 1
•Vancouver – Calgary 2
•Vegas – Columbus 2
• • •
Nu när jag skrev ut den raden slog det mig att jag borde varit i Montreal ikväll.
Habs mot Leafs en lördagkväll i februari när de ligger tvåa och trea i divisionen…där har vi fanimig en av den här säsongens hittills mest upphetsande happenings.
• • •
Jo, Lehner står.
Hurra!
• • •
Ni är antagligen trötta på att höra om hur sjukt kallt det är i den här hallen, så jag låter väl bli att berätta det den här gången.
• • •
Match-i-matchen idag:
Gabe The Babe mot Anders Lee.
I intervjun yours truly gjorde med honom i Denver förra månaden berättade ju Gabriel att det är Lee han studerat för att få upp sin målproduktion.
Han noterade att de är likartade spelare men att Lee nätade mer för att han oftare befann sig i de mindre behagliga ytorna runt kassen och styrde och skyfflade in returer, så stockholmaren började göra likadant och vips – personligt målrekord redan efter halva grundserien.
Nu får vi se vem av herrarna som har mest gift i huggtänderna i närstriderna med Lehner respektive Varlamov.
• • •
Jag ska inte heller säga nåt om att Barclays DJ i vanlig ordning försöker spräcka trumhinnorna på oss redan under uppvärmningen.
• • •
Nej, hörrni – ska vi sätta oss tillrätta och åka då?
Den långa, fullmatade lördagen börjar nu!