Arkiv för March 2019 - Sida 1 av 9

Årets match, del 5 – The End

TAMPA – WASHINGTON 3-6 (Slut)
• • •
Ah, den sista av fem texter – om Rakells show i Edmonton – lämnades just till redaktör Hagman i Stockholm.
Så mycket material producerar vi sällan, men i natt fanns det saker att skriva om.
Nu häller jag upp en liten bourbon, lägger mig i korresoffan och kollar på…tja, nåt ska vi väl hitta på Netflix.
• • •
Oilers är det svårt att inte fnysa åt.
Vad fan, liksom.
De har en sista chans att haka på i natt – och så sviker de sina fans med en av säsongens saggigaste insatser.
Jo, de har fortfarande en matematisk chans, men då ska de vinna allt som återstår medan Colorado inte tar en poäng till – och helst inte att Arizona, Minnesota eller Chicago heller gör det.
Morsning korsning och välkommen till golfbanan.
• • •
Att inte Leafs kan säkra borta mot Ottawa borde oroa fansen – ordentligt.
Inte för att de kommer missa playoff, men om de inte har mer killer-instinkt i sig den här tiden på året blir det ju omöjligt att vinna en endaste match mot Bruins nästnästa vecka.
• • •
Vilken pli Commendatore & co fått på sina potentiella VM-förstärkningar.
Ingen säger ett ord ”förrän alla matcher är spelade”.
En stackars reporter tvingas göra hemmaredaktörerna besvikna hela tiden…
• • •
Imorrn är jag helt ledig och tänker befinna mig på evig söndagspromenad i Central Park; en totalt meningslös match mellan Flyers och Rangers kan inte hindra mig. Hoppas Kenta förstår…
Därför – en liten tipsrad redan nu:
•Philadelphia – NY Rangers 2
(Flyers kommer vara helt tomma efter att ha ha hängts av)
•Arizona – Minnesota 1 (OT)
– Riktigt streckdrama och jag tror LAGET, för att låna HEK:s terminologi, tar sista chansen att haka på Av’s
•Pittsburgh – Carolina 1
– Ytterligare ett hett drama. Pens borde kunna pressa sig till seger, de har mer vana av den här sortens allvar.
•Buffalo – Columbus 2
– Given spik. Jackets ryck kommer här. Sorry, Julia.
•Detroit – Boston 2
– Wings har varit bra på slutet, men nu börjar Bruins vässa formen.
•San Jose – Calgary 2
– Sharks är lite spaka efter nattens emotionella urladdning mot Vegas, gissar jag.

Årets match, del 4

TAMPA – WASHINGTON 3-6 (Slut)
• • •
Jajamen, nog blev det en sevärd tredjeperiod i Amalie, helt klart värdig förhandshypen.
Bolts fick mer glöd i hjärtat och såg ut att vara på väg in i matchen ett tag, men nope – som vi såg från första början var detta Capitals kväll.
Nu ses de här giganterna inte igen förrän – eventuellt – i konferensfinalen i slutet av maj.
We can’t wait, boys…
• • •
Vi gratulerar New York Islanders till clinch.
Man har nästan glömt nu, men efter förra sommarens katastrof var alla överens om att de skulle dö sotdöden i år, men här är de – en contender i den stora festen.
Suveränt.
• • •
Sa ju det. Den här generationens – kanske hela hockeyhistoriens – störste målskytt älskar att spela i Amalie Arena så självfallet sätter han nummer 50 (och 51) där.
Det är åttonde gången i NHL-karriären han når den milstolpen.
Man, vi ska vara tacksamma att vi får leva mitt under Ale Ovetjkin-epoken.
• • •
Sharks och Golden Knights kommer, med all säkerhet, att mötas i förstarundan och det ser ut som att det sätts lite ton där också.
Ojvoj.
Jag tror jag har den matchen på i fortsättningen.
• • •
Nu är det dags att börja randa och fy – nu när ni ställt om klockan måste texterna fram en timme tidigare igen.
Sötebrödsdagarna är över…

Årets match, del 3

TAMPA – WASHINGTON 1-4 (Period 2)
• • •
Big Game Nicky slår till igen och nä, även om Miller till slut styr in en reducering tror jag inte Bolts kan komma tillbaka nu.
Caps är för hungriga, för revanschlystna, för bra.
Därför blir matchen inte heller riktigt lika oförglömlig som några av oss hade hoppats.
• • •
Nä, men vad är det med Vigge nu då?
Han försvinner ut i omklädningsrummet efter drygt halva perioden och har inte synts till sedan dess.
Det får inte vara nåt allvarligt med honom, då går jag ut i strejk.
• • •
Ja, HEK, Dante Fabbro är ett framtidslöfte av betydande dimensioner.
Hur har han sett ut so far?
• • •
I tredje smäller Ovie in 50:e, jag törs nästa lova det.
• • •
Suck, nu börjar det bli dags för er att ställa fram era svenska klockor va?
Den extra, gyllene timmen är alltså historia.
Men i framtiden sägs det ju att ni ska sluta ställa om klockan. Låt oss hoppas, då får vi den här femtimmarsskillnaden under betydligt längre perioder.
• • •
Äh, det kan väl bli lite grinigt i tredje i alla fall?
Det är sista chansen att sätta tonen inför Eastern Conference Finals 2019!

Årets match, del 2

TAMPA – WASHINGTON 0-3 (Period 1)
• • •
Capitals är on fire.
Nästan som Team Canada mot Ryssland i OS 2010, när Bryzgalov konstaterade att de påminde om ”gorillor som släppts ut ur en bur”.
Det tar ju nästan en halv period innan seriesegrarna lyckas avlossa första skottet mot mål – medan gästerna bara kör och smäller på och och pepprar skott mot stackars Vasse.
Ojvoj!
• • •
Klart Bäckis gör mål.
Han är ju Big Game Nicky.
• • •
Just ja, Michal Kempnys säsong tog slut i förra ronden i den här heavy weight-kampen – efter ett gruff med Paquette.
Det har Caps inte glömt, påminns vi om när Orlov efter bara några minuter proppar honom groggy i mittzonen.
Med lite otur – eller tur, om ni nu är såna – kan det här bli en barnförbjuden tillställning.
• • •
Nu är det ju så att Bolts också har förmågan att komma tillbaka från tunga underlägen – som mot Boston senast, till exempel.
Men 0-3 mot ett Washington som spinner på så här höga varv…det vetifan om de klarar.
• • •
Det går en stöt av oro genom hela skrockfulle Ekeliw när Steven med Kniven utan att tveka grabbar tag i President-trofén.
– Usch, heter det i sms.
Men Stammer gör helt rätt.
Vidskepelse bara förstör, den som vet att han är bra bryr sig inte om slikt.
• • •
Att inte NBC städslar Brian Engblom för jobb på de nationella scenerna. Han är ju bästa bisittaren av alla.
• • •
Bra start av Habs i Winnipeg.
Men man ska vara i 60 minuter, det har det på slutet sett ut som att de glömt.
• • •
Ett snabbt Tampa-mål i andra, kan man få önska sig ett sånt?
Det är ju när det blir jämnt och dramatiskt den här sortens matcher verkligen får den där extra dimensionen och blir larger than life.
• • •
Nu ska jag fundera på vad för mat som nån flink liten delivery-kille borde komma springande med ikväll.

Årets match

Som Donna Summer uttryckte det:

Lookin’ for some hot stuff, baby this evenin’
I need some hot stuff, baby tonight
I want some hot stuff, baby this evenin’
Gotta have some hot stuff

Och även om det kanske inte specifikt var hockey discodrottningen från Boston suktade efter är det precis vad vi som knarkar NHL kommer få ikväll
Hot stuff.
För tredje gången på två veckor går ju öst-giganterna Tampa Bay Lightning och Washington Capitals upp i ringen – den här gången i Amalie Arena i det redan sommarheta Florida.
I formell mening är det, egentligen, ingen särskilt viktig match. Sure, Capitals vill vinna sin division och skulle älska att dryga ut avståndet ner till Islanders och Penguins, men de har ett X vid sitt namn i tabellen och Bolts…well, de säkrade ju seriesegern redan när tomten höll på att slå in de sista paketen.
Men alla som såg senaste mötet, i betongbunkern i DC för tio dagar sedan, vet spelar det där ingen roll.
De var, utan tvekan, årets match ändå – och det finns inga skäl att tro att den ikväll blir sämre.
Tvärtom.
För 1. Både Bolts och Caps är enastående lag som spelar fruktansvärt attraktiv hockey. 2. Det är seriefinal i östra konferensen. 3. De har en infekterad relation sedan förra vårens konferensfinal. 4. Chansen är stor att de krockar i ny konferensfinal i maj. 5. Schemaläggarna har sett till att säsongens samtliga tre möten äger rum nu i slutet av mars – varför känslosvallet aldrig riktigt hinner lägga sig mellan matcherna.
Så håll hårt i plommonstopet nu.
Hot stuff coming up!
• • •
And then they were nine…
I och med förlusten mot Canes idag är alltså även Philadelphia Flyers eliminerade och missar playoff.
Ingen chock nu, efter allt som hänt, men för mig är det ändå årets största negativa överraskning. Jag var säker på att Broad Street-bröderna efter förra säsongens stod i begrepp att ta formen av riktigt elitlag.
Allt knas king general managern, den undermålige coachen och – som alltid – målvakterna blev dock för mycket och…ja, det är bara att tugga i sig att det inte blir några bilresor ner längs Jersey Turnpike den här våren.
Trist.
• • •
Det är verkligen inte bara vi runtomkring som ser fram emot fältslaget i Amalie.
Trots att ingen av de herrarna särskilt gärna tar de stora orden i bruk har det hörts på både Victor Hedman och Bäckis att de ser fram emot denna clash med en särskild sorts iver.
– Jo, det ska bli…jävligt kul, sa Bäckis för några dagar sedan och det fanns nåt i stämbanden som vanligen bara finns där inför de avgörande playoff-matcherna.
• • •
Ytterligare tre lag kan clincha ikväll:
•Toronto – om de tar minst en poäng mot Ottawa eller om Montreal förlorar, på vilket sätt som helst, mot Winnipeg.
•NY Islanders – om de slår Buffalo, eller om de tar poäng samtidigt som Montreal förlorar på vilket sätt som helst, eller kort och gott om Montreal förlorar under ordinarie matchtid.
•Dallas – om de slår Vancouver, på vilket sätt som helst.
Dessutom kan Calgary säkra förstaplatsen i västra konferensen om San Jose förlorar under ordinarie matchtid (då clinchar Flames Pacific-segern också) och Winnipeg samtidigt förlorar mot Montreal.
Glasklart, inte sant?
• • •
Det finns mycket hos Tampa man kan säga ”wow” och ”ojvoj” åt, men just nu är jag mest impad över hur de uppträtt sedan de säkrade President-trofén.
När man gör det så långt innan mållinjen passerats – och leder tabellen med så abnormt stor marginal – är det nästan omöjligt att hålla motivation och intensitet på tillbörliga nivåer, men på något sätt är det som att Stamkos & co inte bara håller foten på gasen – de fortsätter accelerera och kommer uppenbarligen braka in i playoff som endast de gör som blivit klara i sista omgången.
Det är huvudskälet till att jag tror att PT-förbannelsen bryts i år…
• • •
Beklagar att jag inte var med från början idag, men vi hade första vårdagen i New York idag, så när jag till slut kom upp – efter en natt med mycket dålig sömn, enär en gammal axelskada helt ovälkommet börjat spöka igen – var jag bara tvungen att gå ut och le lite åt känslan av allt är på väg att bli underbart igen.
Där rök två matcher, så min tipsrad är ju lite rumphuggen och kan inte räknas, men jag har ändå lite lust att berätta hur det kommer gå ikväll.
Så här:
•Winnipeg – Montreal 1 (OT)
•Ottawa – Toronto 2
•Tampa – Washington 1 (OT)
•New Jersey – St. Louis 2
•NY Islanders – Buffalo 1
•Nashville – Columbus 2
•San Jose – Vegas 2 (OT)
•Vancouver – Dallas 2
•Edmonton – Anaheim 1
•LA Kings – Chicago 2

• • •
Han har alltid trivts i Amalie – tänk när han ”värmde händerna” på klubban, till de lättkränkta Ekeliw-figurerna indignation… – så ikväll spränger Ovetjkin 50-barriären.
Det blir nåt att bevittna, det också.
• • •
HEK, du får ursäkta att jag tippar emot LAGET ikväll, men de hade en tuff fajt igår kväll och för Blue Jackets är det på liv och död nu.
Men by all means, säg emot mig om du tror att jag har fel!
• • •
Vårtecknen är lika många som exalterande just nu.
I förrgår började basboll-säsongen här borta – och i eftermiddags hade jag gamle kollegan Pelle Marklund i lurarna från Tegera i Leksand.
Det har verkligen blivit en tradition den här tiden på året, att höra honom referera Leksands kvalmatcher live.
Ångestfyllt några gånger, jo – men just nu är det trevligt!
Och apropå det:
Det var bara en i Tomas Ros fina enkät som tippade att LIF kommer svepa Mora…

• • •
Kul nyheter inför Tavares-återkomst-till-Long-Island-2.0 på måndag:
Leafs har kallat upp Calle Rosén till den matchen.
Plötsligt blev det ännu roligare att jag i morse fick bekräftelse på ackreditering…
• • •
One more year, Kronwall!
• • • 
OK, folks, harkla er och rätta till luggen.
Nu blir det Hot Stuff!

When The Blues Came to Town, del 5 – The End

NY RANGERS – ST. LOUIS 4-2 (Slut)
• • •
Det ser lite buttert ut i uppsynen hos Bluesmännen efter den här otippade lilla smällen.
Men någon timme senare antar jag att leendena är rätt breda på hotellet ute i Newark – dit de tar sig direkt för morgondagskvällens back-to-back-fajt mot Devils.
För i och med att Arizona till slut torskade i Pepsi Center är de ändå klara för playoff och får ett litet x vid sitt namn i tabellen.
Samma med Vegas. De åkte på 3-2-torsk mot Wild i T-dojan – men säkrade likafullt playoff-statusen.
Snart är Dallas där också, det behövs bara två poäng till, så egentligen är det bara sista wild card-platsen det råder ovisshet om i väst – och det lutar ju åt att Av’s tar den nu. Tre poäng blir besvärligt för Yotes att hämta in med bara fyra matcher kvar.
• • •
Rolig scen i i Rangers omklädningsrum:
Kevin Weekes har en liten knatte med sig för att han – knatten, inte Kevin… – ska få en klubba av Mika Z.
Plötsligt tar han upp telefonen, ringer sin mamma och slår på högtalartelefonen.
– Hej, mamma. Jag är i omklädningsrummet!
– Va? Vilket omklädningsrum?
– Rangers omklädningsrum!
– Va? Hur har det gått till?
Så skulle det låta även om jag ringde min mamma…
• • •
Men jisses vad bra Oliver var under sista perioden i Pepsi Center.
Man glömmer vilka oerhörda kvaliteter det finns hos honom.
• • •
I öst är det samtidigt bara tre lag – Lightning och Bruins och Caps – som clinchat.
Tack för det, lite spänning vill vi ha sista veckan.
• • •
Nu ska jag se “The Highwaymen” på Netflix och sedan sova.
Imorrn blir det stenhårt fokus på Bolts-Caps här i bloggen.
Vi hörs när den duellen börjar.

When The Blues Came to Town, del 3

NY RANGERS – ST. LOUIS 2-2 (Period 2)
• • •
Här händer det plötsligt saker.
Blues-männen slappnar av och Rangers får mer utrymme och gör två snabba mål – varav ett satan så snyggt när Buchnevich laddar på med ett direktskott som Binnington inte ens hinner registrera.
Då börjar Tarasenko & co spänna musklerna igen och ligger länge på ungefär som asfalten ligger på Broadway, men bulgaren är ON och håller fortet perren ut.
Det trodde jag icke.
• • •
HEK, ska predatorerna grinda sig till ännu en nolla, som mot Minnesota häromsisten?
Att de blivit så bra på den grejen…
• • •
Sunken är ett par centimeter från att mata in pucken här i slutet av perren.
Det kommer förhoppningsvis i tredje istället, för jag vill verkligen göra en intervju med honom – och få en humoristisk beskrivning av hur det gick till.
• • •
Absurt att Jake Chelios, gamle Chris Chelios pöjk, gör NHL-debut med Wings ikväll.
Han var en liten glytt som ramlade runt i omklädningsrummet första gångerna jag var i Detroit.
Nu gruffas han, rapporteras det, med Miles Wood på Little Caesars-isen…
• • •
Now, Rangers har haft enstaka perioder av den här lyckade sorten även tidigare i mars – för att sen skita en stor lök i tredje.
Låt oss se om de kan undvika det ikväll.
• • •
Ja, det var väl det hela for now.

When The Blues Came to Town, del 2

NY RANGERS – ST LOUIS 0-2 (Period 1)
• • •
Av det jag ser de få gånger jag lyckas fokusera på det som händer nere på isen är allt som vanligt.
Rangers har sina små stunder offensivt, de trummar på med viss ettrighet och fantasi – men i egen zon är de fan i mig en fars; ett stycke buskis, komplett med snubbel och halk.
Vore det inte förbjudet med lyteskomik skulle backarna kunna roa fyllskallar på Kiviks marknad i sommar
Alltså Perrons 2-0-mål…han får stå så ren, så länge, framför bulgaren att han hade hunnit ta upp telefonen och sms:a mamma.
”Slå på tv:n, jag ska göra mål nu”.
Man tar sig för pannan.
• • •
Helt riktigt, HEK. Det där med att hålla på och hoppas på ena eller andra motståndet i playoff är bara kontraproduktivt och bygger på en loser-attityd. En sann vinnare slår alla.
• • •
Mika gör ett väldigt fint mål, men det blir – helt korrekt – bortdömt för målvaktsinterference.
• • •
Det är inte ofta man ser mohikan-frissor på pressläktaren, men faktiskt – just nu gick det förbi en kollega i just sådan.
Kanske jag också borde börja med.
• • •
Vad jag kan minnas har Blues aldrig haft mycket till supporterfölje med sig till NYC tidigare, men ikväll känns det nästan som att Garden är belägen i Missouri.
De syns och hörs och ja, varför inte – deras lag är ju golden just nu.
• • •
Jag tycker mycket om blues – musikgenren alltså – och känner att jag kvällen till ära vill lista mina allra största favoriter
1. Howlin’ Wolf, 2. Muddy Waters, 3. Robert Johnson, 4. Lightnin’ Hopkins, 5. Etta James, 6. John Lee Hooker, 7. Big Mama Thornton, 8. Freddie King, 9. T-Bone Walker, 10. BB King, 11. Sonny Boy Williamson, 12. Blind Lemon Jefferson, 13. Buddy Guy, 14. Big Joe Turner, 15. Bukka White.
Frågor på det?
• • •
Just ja, det glömde jag ju i introt: Att Gabe The Babe Landeskog gör comeback är ju kvällens verkliga grej.
Nåt säger mig att jag kommer få söka honom på telefon framåt småtimmarna.
• • •
Vem blir inzoomad i jumbon och föräras kvällens jubel om inte Sean Avery.
Ah, när han spelade här, då var det fan kul – varje kväll.
• • •
HEK har en soloshow i spåret, ser det ut som.
Inte det sämsta – men var är alla andra?
• • •
Även Esa Tikkanen är in the house och renderas tunga ovationer, han med.
• • •
Nu behöver Baloo en vurre.

When The Blues Came to Town

Jaha, igen då.
En ny, genuint betydelselös match i the woooorld’s most famous arena.
Kackiga Rangers tar emot St. Louis Blues – ett lag som i praktiken redan är klart för slutspel och inte precis kommer spela med desperationens ångor rykande ur öronen.
Ursäkta gnället men jag tror faktiskt det är dåligt för själen att utsättas för så mycket kass, andefattig och ovidkommande underhållning som vi sett på Garden senaste månaden och just idag har jag nått nåt slags gräns.
Jag tyar inte längre, som Yellbear Hjalmarsson skulle sagt.
Jo, jag är på plats för det kräver plikten men ett par timmar innan puckdrop sitter jag och känner mig som Travis Bickle i Taxi Driver när han mal om att ”days go on and on…they don’t end”.
Därför kommer jag nog inte ha så mycket att säga er, allra minst i det här introt.
Hoppas ni kan ursäkta en gammal tiger.
Det kommer bli desto mer ramalama i korresoffan innan monstermatchen mellan Tampa och Washington imorrn, det är ett löfte.
• • •
Jaja, jag vet, jag vet – jag är bortskämd och arrogant som klagar när jag har ett så privilegierat liv och får betalt för att se hockey på Manhattan.
Andra sitter i torftiga ettor i Skövde och ska upp vid fyra för att köra truck på ett varulager, borde jag ta och påminna mig själv om, sura gubbjävel.
Men man ska vara ärlig också och sanningen är att det just nu känns väldigt oinspirerande att se hockey på Madison Square Garden, det bara är så.
Det blir snart bättre, slutspelet börjar om en dryg vecka och jag lovar – det kommer slå gnistor om papa Baloo då.
• • •
Titta vilket bildfynd – på Hästpolo-Gustav efter en liten nedslipning av i garnityret mot Blackhawks igår.

Hoho, guds straff för respektlöshet visavi äldre kompisar kan vara skoningslöst…
• • •
Nå, Blues ändå.
De är ju en av säsongens verkliga feelgood-stories.
Bedrövliga i höstas, ett tag sist av alla i tabellen – men sedan coachbytet i slutet av november har de spelat alldeles förträffligt och nu utmanar de Jets och Preds om förstaplatsen i Central-joxet.
Dessutom: laguppställningen kryllar av stora hockeyartister, bland dem Tarasenko, Ryan O’Reilly, Jaden Schwarz, Parayko, Pietrangelo, Vince Dunn (ett fynd i fantasy-ligan, faktiskt) och, inte minst, Sunken från Boden.
Så vad sitter jag här och muttrar för? Det ska ju bli skitkul att se den här hockeymatchen!
• • •
Här är en till bild på Skånes Dracula, just som olyckan inträffat.

Igen:
Ho ho!
• • •
HEK, LAGET i Pittsburgh – för repris av finalen 2017.
Hur känns det?
Jag tror det blir en väldigt sevärd match där.
• • •
Sunken, ja.
Han har fått sitt stora genombrott i år och det gläder mig väldeliga.
För Sunken från Boden är en verkligt förträfflig person, utrustad med lysande humor.
Exempel:
När han tidigare i vintras började matchas riktigt mycket, för att han hade spelat så bra, frågade hans agent hur det kändes.
Sunkens svar:
– Du måste fixa det här. Jag får alldeles för mycket istid, det är ju jobbigt…
Underbart!
• • •
En annan showdown det borde skvätta om i kväll är den i Pepsi Center mellan Avalanche och Coyotes.
Det är ju, i princip, en direkt uppgörelse om sista wild card-platsen i väst.
Ojvoj.
• • •
På bussen längs 34:e gatan idag var det en gubbe som plötsligt ställde sig upp och skrek ”I hate everything!”.
Sedan klev han av.
Jag kände sympati.
• • •
Så här vaknade jag i morse och kände att det kommer sluta i kvällens omgång:
•NY Rangers – St. Louis 2
•Pittsburgh – Nashville 2 (Straffar)
•Detroit – New Jersey 1
•Colorado – Arizona 1 (OT)
•Calgary – Anaheim 1
•Vegas – Minnesota 1

• • •
John J, du får inte bli för gramse när det om en månad eller så meddelas att Rasmus Dahlin nominerats för Calder Trophy, ihop med Elias Pettersson och Miro Heiskanen…
• • •
Min bäste vän här i New York heter Bennington i efternamn så jag kan inte sluta roas av att Blues nye målvaktsstjärna heter Binnington.
Det är, nästan, som att han skulle heta Bjirman…
• • •
Men att Montreal ställde till det så där mot Columbus igår…vet dom inte att dom förstör hela helgen för den förträffliga Julia med så lökiga framträdanden i de största matcherna?
• • •
Efter ikväll är de bara två matcher kvar på Garden den här säsongen – Ottawa är dyker upp på onsdag och Columbus på fredag – och sen stänger vi för sommaren.
Thank god, säger jag.
Det ska inte vara så här på Garden – och var heller aldrig fram till ifjol. År efter år från våren 06 framåt var Rangers med i playoff-racet och spelade bara stora matcher hela mars och början av april. Därför var det alltid roligt att gå hit. Exalterande. Kittlande.
Nu – zzzzzzz.
Gorton, general managern, får fan se till att vrida saker och ting tillrätta i sommar.
Fuck the rebuild, ge oss underhållning!
Och ni får gärna börja nu, med den match som står i begrepp att avgöra alldeles strax…

Sida 1 av 9