Dear John…Tavares återkomst till Long Island, del 2

NY ISLANDERS – TORONTO 1-1 (Period 1)
• • •
Ja, jesus.
Det är HELT galet här.
Faktiskt värre – eller bättre om ni föredrar det – än jag föreställde mig på förhand.
Stödet till hemmalaget är som under en Game 7 i SC-finalen – och hatet mot Tavares bortom all sans.
Ena stunden är det ”aaaasssshole”, nästa ”JT Sucks” och därefter ”We Don’t Need You” och ni behöver inte tro mig om ni inte vill men absolut hela hallen deltar.
Det gör den också i det vansinniga brölet varje gång han kommer in på isen – eller, nota bene, rör pucken.
Jag vet inte om jag nånsin upplevt nåt liknande.
• • •
Mitt i alltihop försöker två lag spela hockey också, och de gör det rätt ok – i alla fall med tanke på de emotionella omständigheterna.
Båda håller sig, på nåt sätt, i skinnet och låter sig inte svepas med i känslostormen.
Det hindrar inte att de trummar på duktigt och aggressivt och ställer till med mycket farligheter mest hela tiden.
Kul – det också.
• • •
De försöker verkligen med en hyllning i jumbon i första reklampausen, och vi ser bilderna men hör inget av vad som sägs för kommentarerna dränks i burop och vrål.
Hemmaspelarna slår dock klubborna i isen för att visa sin uppskattning.
De råkar ju veta att det handlar om en människa – och en fin och vänlig en, dessutom
• • •
Ja, satan – Beauvilliers kvitteringsmål är ju vackert som en dag och inte bara en dag utan alla dagar intill tidens ände!
• • •
Tavares reaktion?
Han försöker helt uppenbart koncentrera sig på sitt och han är ju faktiskt inne på isen när Hyman ger gästerna 1-0-ledning.
• • •
Egendomligt av Babcock att spela dansken igår och Sparks i den här inferno-matchen istället för tvärtom men han vill väl visa världen att han inte ser kvällen på ön som nåt speciellt…
• • •
Under bussresan ut berättade Ondskan, i mikrofon , om att Isles-kedjan med Cizikas, Clutterbucken och Matt Martin är ligans kanske hårdaste.
Gästerna lär nicka imponerat åt detta statement, för de ger i sanning syn för sägen.
•  • 
Ja, förlåt för det lite ryckiga slutet på introt, men vi kom alltså ut till Coliseum lite sent – för att trafiken var en killer och busschauffören dessutom tog en så egensinnig väg att vi behövde över två timmar på oss– så jag hamnade i tidsnöd.
Vad jag – bland annat – inte hann berätta var att den där ”asshoooole, asshoooole, assshoooole”-ramsan dånade redan under matchvärmningen. Och att nästan alla gjort egna versioner av 91-tröjan med bilder på ormar och ordet ”Tavares” omskrivet till ”Traitor”.
Som sagt:

Long Island har väntat på den här kvällen…
• • •
Utvändigt är Coliseum betydligt flashigare än förr, men interiört märker man ingen skillnad. Allra minst på den rangliga, hysteriskt trånga pressläktaren.
Enda skillnaden är att vi nu har världens mest kraftfulla kalluftsfläkt i bakhuvudet.
Jag sitter samma slags drag som vore jag ute och körde cab i Alaska och får jag inte nackspärr imorrn får jag det aldrig.
• • •
Otroligt att vara med om detta, det bara är så.
Men nu ska jag gå och försöka tina upp nånstans.