Dear John…Tavares återkomst till Long Island, del 5 – The End

NY ISLANDERS – TORONTO 6-1 (Slut)
• • • 
Ja, satan.

Det där var ingenting annat än av de största upplevelserna under alla år här borta.
Vad gäller grundserien – Top 5.
Eller rentav Top 3.
Ingen som var där kommer nånsin glömma.
• • •
Er Biff ska ju med bussen hem till Manhattan igen efteråt och vill inte låta Sportbladets ärade gäster vänta för länge, men jag hinner ändå ner till Isles helt nya omklädningsrum i Coliseum-ladan – litet men lyxigt – och får ett par ord med Mighty Robin Lehner.
Han är tagen han också.
– Fan, det var ju galet redan under värmningen. Jag försöker alltid komma in i rätt stämning genom att lyssna på musiken, men den gick inte att höra, säger han.
– Ännu värre var det under matchen. Jag kunde inte kommunicera med backarna. Man hörde bara publiken. Ändå lyckades vi hålla känslorna i styr. Det är jag oerhört glad över.
• • •
Under andra halvan av tredje, när Isles bara defilerade, blev ramsorna riktigt kreativa.
”Who’s your daddy” följdes av ”Past your bedtime”, ”Where’s your jammies” och – ah – ”Please don’t trade me”.
Hi hi.
• • •
Det enda abret med det här är att våra gäster – som var sugna på att skandera ”We don’t need you” när jag sist av alla kom till bussen för hemresa… – kommer uppleva Garden imorrn kväll som ett antiklimax.
Det lär inte vara ens en hundradel så häftig stämning där.
Men förhoppningsvis kan de njuta av hur betagande hockey knattarna från Montreal – med Drouin och Domi i spetsen – spelar.
• • •
Babcock har förstås en poäng när han fäller följande kommentar:
– Vilken ära att bli behandlad så. De buar bara om du är viktig.
• • •
Tony heter bajaren som tagit över den här resan.
Honom kommer ni få höra mer om.
• • •
Nu ska jag sova, som en big time stock, för det har varit en otroligt lång dag och den följs av ytterligare en likadan imorrn.
Den slutar, som sagt, med Original Six-möte på Broadway och strax innan det brakar igång kommer nytt intro.
Tills dess – några bilder.