Den otippade måste-matchen i Newark, del 2

NEW JERSEY – ARIZONA 1-1 (Period 1)
• • •
Jaha, jämnt skägg efter 20.
Och, mja, det är inte historiens största match vi ser.
Men den är okej.
Devils vill avsluta snyggt och Coyotes har allt att spela för.
De förutsättningarna genererar ändå hyggligt med intensitet och nerv.
• • •
Man ska lyssna på Sjöberg:
Det tar ju bara två och en halv minut innan hans profetia om OEL slår in.
• • •
Om farbror skulle ta och scanna av nyheterna innan han postar sina inlägg…Devils har ju fått tillbaka halva den där skadelistan idag.
Hischier, Palmieri, Wood, Quenneville och Mueller är alla på isen.
Morsning korsning.
• • •
Sean Connery hälsar.
De kör verkligen hans ”Welcome to The Rockhhh” på jumbon nuförtiden.
Fem plus.
• • •
Det är ändå hyggligt med folk här och det förstås – till skillnad från grannklubben inne på Manhattan ser Devils till att hålla biljettpriserna på hyggligt anständig nivå såna här gånger.
Då förtjänar man lite lojalitet.
• • •
Det är något år sedan jag såg honom live senast, tror jag, men under alla de stora Chicago-åren – när han var i bloggens blickfång för jämnan – gjorde Yellbear Hjalmarsson så djupt intryck att jag inte behöver se numret för att känna igenom – direkt.
Den där bredbenta åkstilen, den där småländska pondusen…omisskännlig är ordet.
• • •
När jag gäspar under en lite seg sekvens höjer Sjöberg, med större vana av ligor som inte gör anspråk på att vara bäst i världen, ett finger.
– Säg vad du vill om The Rock. Det här är ändå en roligare upplevelse än att se Örebro-Linköping en torsdag i november.
Point taken, jag sväljer gäspningarna i fortsättningen.