Back to vardagen igen.
Och ändå inte.
Dels BLIR det aldrig vardag i New York City; den pulserande energin där ute känns alltid ny, exotisk och inspirerande.
Dels är vi inne i grundseriespurten och då får hela NHL en annorlunda, mer spirituell glans. Inte ens matcher som den på Garden ikväll, mellan rökta tabell-liken New York Rangers och Detroit Red Wings, saknar attraktionskraft. Den spirande vårens hoppfulla stämningar blandas på något vis med de kittlande förväntningar inför det som väntar och ger även de de mest betydelselösa dueller lyster.
Så låt oss säga så här:
Efter tre veckor Ekeliw Speciale, med Suntrip-i-Nuevo-Estocolmo-upplägg och roadtrip genom spenaten och juicy ribs på Martin’s BBQ och allt, är bloggen tillbaka i sin vanliga situation ikväll-
Men vardag?
Nej, det är fest ändå.
Ni är alla bjudna och satan vad kul vi ska ha.
• • •
Men, ryter några av er upprört – varför är du inte på Long Island eller i New istället? Där avgörs ju betydligt mer intressanta matcher.
Sant. Vi har regerande mästarna, indragna i fräsande kamp om förstaplatsen i Metropolitan-divisionen, på andra sidan Hudson-floden och i Uniondale går Islanders – som Caps har emot sig i just den kampen – upp i tungviktsbatalj mot Boston Bruins.
Men nu råkar det vara så att Niklas Kronwall kan göra sitt allra sista Madison Square Garden-framträdande ikväll.
Han har vad jag förstår inte bestämt sig ännu, men risken är uppenbar att den nu 38-årige Scott Stevens-kopian från Järfälla lägger av efter den här säsongen och ja, i så fall är kvällens match hans allra sista i the woooorld’s most famous arena.
Den tänker jag missa lika lite som jag skulle missa min egen bar mitzva, höll jag på att säga.
För hör här nu:
”Kron Wall of Pain” är en av mina all time-favoriter. Ja, en fantastisk back under sin prime, och alltjämt betydligt bättre än får cred för – men framförallt har han varit en enastående person att ha att göra med. Rentav själva sinnebilden av den vänlige, artige, trivsamme svenske hockeystjärnan. En gentleman ut i fingerspetsarna – dag ut och dag in.
Saknaden när han kränger av sig tröja nummer 55 för sista gången kommer bli betydande, så ni får ursäkta – ikväll tänker jag verkligen njuta av Mister Kronwalls närvaro i 60 effektiva minuter.
• • •
Skrev jag något om ”den spirande våren” i första stycket här ovan?
Där tog jag i en smula.
Det är fortfarande tjurigt kallt i New York och fan, jag glömmer alltid det. Jag blir rusig som en sjöman som ser land efter två månader till sjöss när vi passerat vidriga januari och februari – och så kommer det som en chock att mars är månaden då Kung Bore, den jäveln, tömmer tankarna innan han går i ide.
Men vi håller ut. Snart är han färdig. Snart dör han. Snart blommar tussilagon.
• • •
Av alla tv-serier som går just nu är ”Billions” på Showtime min favorit, så ja – jag skrek rakt ut när de började bränna av Ovie- och Bäckis-referenser i säsongspremiären i söndags.
För ni hörde väl om det?
I en tidig scen när hedgefund-giganten Bobby Axelrod – spelad av Damien Lewis – försöker få en anställd att förstå att hon måste samarbete bättre med en underpresterande kollega säger han så här:
– Do you know why Ovi scores so much? Because Backstrom shares the puck.
Den anställda – kallad Barella – nickar, men replikerar sedan:
– Yeah, but when he does, Ovi goes bar down. This lame loses the puck between his legs or airmails it into the Goddamned glass.
Ett par sekunder senare får den underpresterande kollegan – Rudy – sparken.
Ah, när sånt händer – när man helt sömlöst vävs in i populärkulturen – har man blivit stor på riktigt.
• • •
Jag kan inte riktigt ta in det, men när Kronwall säger hejdå är alla svenska rödvingar som vann Stanley Cup 2008 borta – och ja, faktiskt hela den blågula NHL-generation jag började följa hösten 2005 pensionerad, sånär som på Henke Lundqvist och Alex Steen.
Det känns vemodigt och det känns konstigt, men det är bara att finna sig. Tiden visar ingen nåd, den bara fortsätter ticka – obönhörligt, skoningslöst.
• • •
Kommer tidigt till sjunde avenyn och passar därför på att gå ner till mina kubanska vänner på Penn Station för att få dojorna putsade.
– Hey boss, säger dom, Rangers game again, huh? They suck, don’t they?
Det finns inte så många svarsalternativ på den frågan.
They sure do.
Ett tag tyckte ju jag att de hanterade årets firesale bättre än den ifjol och stod för hyggligt värdiga insatser efter Zuccarellos, Hayes och McQuaids goodbyes.
Men senaste veckorna…ojvoj, så mediokert och andefattigt och platt det sett ut.
Säsongen kan inte ta slut fort nog och sen får ledningen fan se till att skruva upp hastigheten i sin förbannade rebuild med några spektakulära free agent-signingar.
Så här kan det inte fortsätta. Detta är New York, vi vill ha action och drama och underhållning – och vi vill ha det nu. Särskilt som biljetterna fortfarande kostar som en flygresa till Aruba.
Basta!
• • •
Allra första gången bloggen fick äran att hälsa på Kronwall var i gamla The Joe under mitt jungfrubesök i The Joe i januari 2006, inför OS i Turin.
Lidas tog med mig in i gymmet och presenterade en hårding som – förstås – satt på en träningscykel och trampade.
Han gav mig en skeptisk blick, nickade och mumlade ett ”tjena”.
”Svår stockholmare”, tänkte jag, ”vad synd när Lidas och Homer är så trevliga”…
Men som sagt:
Den där svåre stockholmaren kom att bli en verklig älskling, en av de det varit allra roligast och mest givande att träffa och prata med, och veckorna kring den nämnda finalen 08 – och den året därpå – tycker jag själv att bloggen nådde ett tidigt klimax just för att Kronner och några andra i samma lag, samt deras släktingar, bidrog med så mycket femplus-material.
Ah, sorry. Jag ramlar nerför memory lane här. Men det blir lätt så såna här kvällar.
• • •
Nu ber jag att få skjuta in min lilla tipsrad för kvällen.
Så här tror jag – nej, är övertygad om! – att de kommer denna högspänningsladdade omgång.
•NY Rangers – Detroit 1 (OT)
•NY Islanders – Boston 2 (OT)
•New Jersey – Washington 2
•Philadelphia – Montreal 1
(Här är den. Flyers sista chans. Vinner de ikväll börjar jag tro igen…)
•Carolina – Pittsburgh 1 (OT)
•St. Louis – Edmonton 1
•Nashville – Toronto 1
(Ett utmärkt prov för bägge och efter kanoninsatsen i San Jose senast känns det som att LAGET börjat varva upp på allvar)
•Minnesota – Colorado 2 (OT)
(Jo, jag vill gärna tro att Av’s samlar sig till säsongens urladdning och ser till att det blir ännu mer spännande kring västra strecket).
•Dallas – Florida 1 (OT)
•Calgary – Columbus 1
• • •
Favoritminnen av Kronwall på rak arm:
Conn Smythe-bytet med Lidas och Zäta i finalen 2008. Martin Hanzal-proppen i United Center i konferensfinalen 2009. När han bytte fälgarna på Hästpolos-Gustavs bil. En bunt explosionsartade släggor från blålinjen. Den hösten han var skadad och följde med på Elaine’s och det möjligen slutade med att en bloggare spelade luftgitarr med hans krycka. Och varje gång de zoomat in honom under nationalsången inför riktigt stora matcher. Den blick han, utan att veta själv, tagit fram i de lägena har sagt allt om vad det hockey går ut på, skulle jag vilja säga.
• • •
Ekan har landat tryggt och fint i Örby, men vi får se om han lyder uppmaningen att posta egna tipsrader i spåret.
Jag tvivlar, han är så belåten – som en katt som just överdoserat på kall mjölk! – över att det fenomenala laget han håller på redan säkrat President’s Trophy att han inte kan tänka på nåt annat.
• • •
Nu känner jag igen absolut ingen när jag går förbi under Wings förvärmning i zamboni-garaget.
Det är bara en massa valpar som står där och fnittrar.
Oerhört, faktiskt.
• • •
På förekommen anledning undrar jag vem i Rangers som förtjänar min Masterton-röst?
Vi i vårt lokala chapter ska lägga en sådan röst innan måndag och jag skjuter blankt varje gång jag försöker komma upp med ett namn.
• • •
Och Hästpolo…han avnjuter ju numer sin specialinflugna gåslever-pastej i Kalifornien.
Det är också konstigt.
Detroit utan Lille Skutt.
Vad fan.
• • •
Rangers värmer i St. Patrick’s-tröjor.
Meh, det var ju i lördags vi firade den högtiden och jag blir helst inte påmind…
• • •
Well, time.
Niklas Kronwall laddar bössan på Broadway för – kanske – sista gången.
