Back in The New York Groove!

Fast det var en utmaning…
Man får lätt för sig att det är en baggis att köra mellan Buffalo och New York. Städerna ligger ju i samma delstat och så långt ser det inte ut på kartan.
Men som min medpassagerare brukar säga:
Usch!
Sista etappen av Roadtrip 2019 blev den klart segaste och tråkigaste.
Det ÄR långt från västra delen av New York till megametropolen i det sydöstra hörnet – och landskapet man kör genom kan vara hela USA:s minst begeistrande. Runt Scranton och det där…det är som de deppigaste delarna av Bergslagen.
I slutet av november.
Men strax före åtta igår kväll landade vi äntligen i holken på östra Manhattan och låg sen där, utmattade, i varsin ände av korresoffan och blängde på målfesten mellan Flyers och St. Patricks-skrudade Maple Leafs.
Rätt bra match.
Under dramatiken i slutsekunderna satte vi oss faktiskt upp och ropade ”oj!” några gånger.
Nu är vi tillbaka i samma soffa och spela in nytt podcast-avsnitt och se de två lördagsmatinéerna – innan vi rundar av hela den här odyssén med en bättre middag på byn.
Först som sist dock – En Veckans Lista, med viss roadtrip-vinkel.
Alltså: Det bästa och sämsta från senaste tiden, enligt papa Baloo och Bamse från Örby.

VECKANS LISTA

1. Martin’s BBQ i Nashville
– Det här är Ekeliws val. Jag frågade nyss: ”Vad var bäst på resan?”. Svaret kom blixtsnabbt: ”Martin’s. Fem plus, alltihop”. Se det som en rekommendation. Ondskan kan sina grejor.

2. Arizona Coyotes
– Debut! Prärievargarna har, i alla fall vad jag kan minnas, aldrig tidigare nämnts annat än på den andra listan, här nedanför . Men nu kliver de inte bara i finrummet. De stormar rakt upp på andra plats. Så blir det när ett givet bottenlag, helt renons på stjärnor, chockar alla och blir slutspelscontender.

3. Elvis-straffen
– Om Kenta Nilson och Foppa fick en son…jo, man har ju senaste halvåret tänkt att svaret på den frågan lyder ”Elias Pettersson”. Och i natt fick vi det bekräftat.

4. Pittsburgh Penguins
– Bästa laget vi såg under resan genom NHL-landet. De kan komma att bli en mycket obehaglig överraskning för många favoriter i vår.

5. Nikita Kutjerov
– Välkommen till Vegas i juni, Nikita. Där och då ska du ta emot Hart Trophy.

6. Kanonen i Columbus
– Man håller ju på att kacka i brallan om man är oförberedd – och ibland även fast man vet att det ska komma. Men ändå. CBJ har en klassiker till gimmick i de där rungande salvorna.

7. Streckdrama
– Vad är roligare? Inget är roligare. I alla fall inte förrän festen de slåss om att få vara med på börjar.

8. Wingsen på 714 i Buffalo
– Det bästa i Buffalo sedan Dominik Hasek.

9. NHL Radio Network
– Bilresorna genom The Promised Land brukade ackompanjeras av musik. Nu har det eviga tjattrande på NHL:s Sirius-kanal konkurrerat ut Dylan, Staple Singers, The Band, Lucinda William, Elvis och alla andra.

10. Mowgli Ekeliw
– Medpassagerare, gästbloggare, podcast-partner, nörd monumentale, sångare, videostjärna, vän…han är bäst.

VECKANS BU

•Days Inn i Jackson, Tennesse
– Kanske hela USA:s mest ruttna motell. Där nådde Roadtrip 2019 sin low-point.

•Sabres
– Uh, de som var så bra i höstas. Nu – klart minst imponerande av de nio lag vi såg under tio dagar. Housleys grabbar har de kort och gott lagt av.

•Avalanche
– Och de här sjunker utan Gabe The Babe.

• • •
Det kom Inga tips från oss igår, det hanns inte med – men idag är vi redo och ger Vegas bookies en fajt om the line i tolv sprakande NHL-matcher.

Baloos rad:

•Pittsburgh – St. Louis 1
•Detroit – NY Islanders 2
•LA Kings – Florida 2
•Winnipeg – Calgary 1 (OT)
•Boston – Columbus 1 (OT)
•Montreal – Chicago 2
•Ottawa – Toronto 2
•Tampa – Washington 1 (OT)
•Carolina – Buffalo 1
•Minnesota – NY Rangers 1
•Arizona – Edmonton 1
•San Jose – Nashville 1 (OT)

Mowgli:

•Pittsburgh – St. Louis 1
•Detroit – NY Islanders 2
•LA Kings – Florida 2
•Winnipeg – Calgary 1
•Boston – Columbus 1
•Montreal – Chicago 1 (OT)
•Ottawa – Toronto 2
•Tampa – Washington 1 (OT)
•Carolina – Buffalo 1
•Minnesota – NY Rangers 1
•Arizona – Edmonton 1
•San Jose – Nashville 1
• • •
Ha en fin lördag, hörrni.
Vi återkommer med en slutpunkt i morgon.
Tills dess kan ni njuta åt lite bilder som blivit över

BUFFALO – PITTSBURGH 0-5 (Slut)
• • •
Vi inleder denna slutrapport med en liten video på Ekan i regnet utanför Keybank Center.

• • •
Och nu får han sammanfatta kvällen även i textform:

Det blev inte direkt någon dramatik i Buffalo…
5–0 till Pittsburgh, som visade att de verkligen är en contender i år igen – sjätte segern på de sju senaste matcherna.
Sabres? Nollade för tredje matchen i rad och rejält utbuade av hemmafansen.
Det var fantastiskt att se Rasmus Dahlins eleganta skridskoåkning live, men hans lag verkar onekligen ha gett upp den här säsongen. En riktigt håglös insats.
* * *
– Where’s Bjurman! Where’s Bjurman! Var är… där! Bjurman!
Målskytten Patric Hörnqvist förstod att en viss svensk hockeyjournalist skulle intervjua honom efter storsegern, och redan i korridoren utanför omklädningsrummet hörde vi att ”Bengan” visste vem som lurade runt hörnet.
Underbart att iaktta!
Han var förstås på gott humör.
– Vi har kommit igång som lag nu och är inne i en fin trend! De senaste tio matcherna har det känts riktigt bra, konstaterade Hörnqvist.
Jag tippade ju Pittsburgh som Stanley Cup-mästare inför säsongen, och efter några tröga höst- och vintermånader – som fick mig att tveka – börjar det kännas mer och mer realistiskt igen.
* * *
Evgeni Malkin kastade handskarna i den tredje perioden.
Vem han var förgrymmad på? En gotlänning.
Johan Larsson i slagsmål med Malkin, det hade jag inte förväntat mig…
Nu blev det inte mycket till fajt – domarna klev in och bröt uppgörelsen snabbt – men en högst anmärkningsvärd tvekamp ändå.
* * *
Jaha, då är det dags att åka tillbaka till korresoffan i New York i morgon.
Vi startade alltså roadtripen i Dallas för 1,5 vecka sedan, och därefter har det blivit åtskilliga mil på de amerikanska motorvägarna.
Om jag räknar rätt motsvarar sträckan vi har avverkat hittills ungefär densamma som om vi hade kört från Stockholm till Lyon. Och när vi väl kommer fram till New York skulle vi med samma räknesätt ha nått hela vägen till… Barcelona.
* * *
Bjurmans bränsle för att hålla sig fokuserad vid ratten är precis som i fjol, och under alla sina år i USA, de där obskyra, artificiella persikoringarna.
Orangegula och fula – och fullproppade med E-ämnen.
Jag provade en häromdagen, eftersom jag hade glömt bort smaken, och gav inget högt betyg. Bjurres svar:
– Jag vet, de smakar kemtvätt!
Ändå fortsätter han med samma bilgodis, roadtrip efter roadtrip.
Min diet på pressläktaren, kaffe och popcorn, må ha blivit ifrågasatt under nattens bloggande – men det smakar i alla fall inte… kemtvätt.
Nu fick jag det sagt, Baloo!
* * *
Nattens bästa för en Bolts-supporter som jag: Tampas vändning från 0–3 till 5–4 mot Detroit!
Nikita Kucherov uppe på 115 poäng nu. Sanslöst faktiskt.
Men jag vet, det är om en knapp månad allvaret börjar. Stanley Cup or bust.
* * *

Klart slut! Nu sätter jag punkt för den här gången och låter Bjurre ta över sin blogg igen. Ni ser ju på bilden, han trivs trots allt inte med att sitta syssloslös på pressläktaren – även om det säkert var behövligt med en ”night off”.
Hur som helst, tack för bloggförtroendet, Baloo! Och tack för alla fina ord i kommentarsfältet, chall, linyreg, Kung Kenta med flera.
På återhörande!
• • •
Ja, som sagt – nu åker vi mot New York City. Exakt när vi kommer hem imorrn är oklart (och Kenta, om du inte sett några tips framåt midnatt kommer det inga heller…), men någon gång under helgen fyrar vi av The End.
Hörs då.

Penguins leder med 4-0 och två minuter återstår.
Nu tar vi hissen ner till Pens rum.
Som Ekan utlovade kommer en slutkläm i någon form lite senare.

BUFFALO – PITTSBURGH 0-3 (Period 2)
• • •
Ekan says:

En mycket bättre period!
Båda lagen skapar farliga chanser, men det är enbart Pittsburgh som får utdelning. 3–0 till gästerna efter några riktigt läckra mål.
Det första tillkommer efter rena CCCP-spelet i powerplay. Jake Guentzel till Sidney Crosby till Phil Kessel. Klapp-klapp-klapp.
– Vilken uppvisning! Väldigt snyggt, konstaterar Bjurre, och det kan jag tveklöst skriva under på.
Det andra målet är också elegant. Evgeni Malkin – som häromkvällen noterades för sin tusende NHL-poäng – serverar Brian Dumoulin i slottet och det snärtiga skottet i krysset är det inget fel på heller.
Den tredje fullträffen… ja, den kommer jag in på snart.
* * *
Ut med Carter Hutton! Sätt in Linus Ullmark, för bövelen!
* * *
– Brieosten!
Bjurman blir alldeles till sig när en gammal bloggfavorit zoomas in på jumbotronen.
Danny Briere är på plats här i natt och möts av rungande applåder från Buffalo-fansen. Och från mannen intill mig på pressläktaren.
* * *
Men vad håller Tampa på med?!
0–3 mot Detroit är naturligtvis inte acceptabelt. Samtidigt kan jag förstå om motivationen tryter lite. Det är ju inte krisläge i tabellen direkt…
* * *
I introt glömde jag att nämna en av många detaljer som visar att Bjurman har blivit amerikaniserad under sina snart 15 år i det här stora landet.
Han bär alltid – ALLTID – skor på sig inomhus, och är numera helt oförstående till folk som inte gör det.
Till exempel lärlingen Mowgli, som inte lyssnar på Baloo i det här fallet.
Varje gång vi ska lämna hotellrummet måste Bjurre vänta in mig, eftersom jag behöver 30 sekunder på mig att snöra på kängorna.
I Nashville, en vecka in på roadtripen, fick han nog och talade från hjärtat:
– Jag hatar dina skor!
* * *
Han har genomfört processen minst 1 874 gånger säkert, så man kanske inte borde bli förvånad – men ändå:
Den minimala tid som Patric Hörnqvist behövde på sig för att ta av sig utrustningen efter morgonvärmningen, duscha och svida om till kostym, hade till och med gjort Gunde Svan imponerad.
Vad kan det ha tagit? Fyra minuter? Värdsklass.
På isen har han varit lika övertygande i natt. Det är ”Bengan” som sätter 3–0-målet för Pittsburgh i powerplay, där han på karaktäristiskt vis höll sig nära kassen och sprätte upp en retur i nättaket.
* * *
Det buas faktiskt ganska kraftigt när slutsignalen för den andra perioden ljuder.
* * *
Jaha, dags för min ifrågasatta superkombination igen då – kaffe och popcorn!
Kan varmt rekommenderas, förstår inte kritiken.
Det blir en liten slutkläm efter matchen också. Vi hörs då!

BUFFALO – PITTSBURGH 0-0 (Period 1)
• • •
Han blir lite stressad av att det ska gå undan med live-rapporterna, men här kommer nu Mowglis iakttagelser från förstaperren i Keybank Center:
• • •

För att citera bloggens ordinarie frontman knappa kvarten in i matchen.
– Det här är ju en riktig skitperiod!
Jag kan bara hålla med Bjurre, som annars verkar trivas med en ”night off” från tangentbordet.
Sabres skapade några hyfsade chanser i ett powerplay, och i bytet senare såg Alexander Nylander – i sin blott andra NHL-match den här säsongen – pigg ut och kom till avslut.
Men i övrigt finns det inte så mycket mer att skriva hem om, helt ärligt.
* * *
Förresten, med minuten kvar fintar Rasmus Dahlin bort landsmannen Marcus Pettersson på ett karaktäristiskt elegant vis.
– Han är för jävla rolig att titta på, konstaterar Bjurre.
Ja, med Dahlin på isen är det alltid en ynnest att få vara på plats som åskådare.
* * *
Jag knallar iväg till pressfiket för att hämta lite kaffe. När jag ändå är där ser jag att de serverar popcorn också, så jag tar med mig ett par nävar.
Väl tillbaka vid min dator utbrister Bjurman:
– Kaffe och popcorn!? Det är ju en helt sjuk kombination.
Är det verkligen det? Låt höra i kommentatorsspåret! Jag hävdar bestämt att det fungerar alldeles utmärkt.
* * *
Sorry, Kung Kenta! 0–2 mot Capitals i Flyers slutspelsjakt.
Jag håller faktiskt en liten tumme för ditt Philadelphia, för det vore en ruggig upphämtning – efter att ha sparkat både tränare och general manager – om Philly tar sig till playoff.
* * *
Inte tänkt på det förut, men Buffalo är den enda amerikanska NHL-staden där även Kanadas nationalsång sjungs inför varje match – även om lagen som möts båda är från USA.
Lite intressant. 
Samtidigt, gränsen till Kanada ligger ju bara ett hårt Jack Eichel-slagskott härifrån…
* * *
Måste nämna det här från den korta uppvärmningen inför matchen:
Jag brukar, av någon anledning, alltid hålla koll på vilka spelare som kör utan hjälm.
Vilka de handlade om just denna kväll här i KeyBank Center? 
INGEN! Ingen faktiskt.
Som Bjurre har varit inne på i tidigare blogginlägg diskuteras det inom NHL att helt förbjuda spelarna från att värma upp utan hjälm, på grund av skaderisken. Och precis som min käre roadtrip-kollega kan jag tycka att det är lite synd om vi inte får se Victor Hedman, Erik Karlsson och Brent Burns lufta sina hårfagra kalufser på isen inför matcherna längre.
Men jag blev lite upprörd när vi var i Nashville och såg Predators–Hurricanes. Där gled spelare som Colton Sissons och Jordan Martinook runt utan hjälm, och så kan vi inte ha det…
Traditionen går ju ut på att de största stjärnorna visar upp sig lite extra, inte brunkare långt ner i kedjehierarkin.
Nej, då är det lika bra med ett förbud.
* * *
Paus. Bara 16 skott i den första perioden, 9–7 till gästande Pittsburgh, som för övrigt har väldigt mycket fans på plats.
Dags att hämta mer kaffe. Och mer popcorn!

Klockan har inte blivit särskilt mycket och stämningen på sportbaren i Buffalo är fortfarande hyggligt hög när jag frågar Ekan om han vill ha en öl till.
– Nej, svarar han bestämt, jag har introt att tänka på.
Ah!
Introt!
Det är med det allvaret, den ambitionsnivån, det glödande engagemanget vår vän Mowgli tar sig an det årliga uppdraget som gästbloggare ikväll.
Så, ladies ande gentlemen, jag ger er Jonathan Ekeliw – känd som Ekan, Ondskan, Mowgli, Jonte, Youngblood, Bamse, Bambi och Junispåsen.
Ikväll, när Buffalo Sabres möter Pittsburgh Penguins inför våra prövande ögon i KeyBank Center, är scenen hans!
(Och allt han skriver publiceras i kursiv form, så ni vet det)

Hallå-hallå-hallå-hallå-hallå!
Det är med skräckblandad förtjusning jag tar mig an utmaningen att skriva i den här bloggen igen.
Jag menar, there’s only one Bjurre Biff – och att försöka fylla hans kostym är för mig en helt omöjlig uppgift. Både bildligt och bokstavligt talat…
Men äh, som Baloo säger i en viss filmsekvens varje julafton:
– Jag ska lära dig allt jag kan!
Lite borde Örby-Mowgli ha hunnit snappa upp vid det här laget.
Så häng gärna med här under natten, kära vänner. Det blir kul!
* * *
Kommer ni ihåg vad Mikael Tellqvist, i just det här forumet, sa om staden Buffalo en gång i tiden?
– Det finns tre lägen. Antingen är det grått, fruktansvärt grått eller så in i helvete grått att man inte tror att det är sant!
Nu förstår jag honom.
Av alla möjliga ställen jag och Bjurre besökt på våra roadtrips de senaste åren – alltifrån Washington DC till Jeffersonville, Ohio – är det här… ja, det just gråaste.
När vi i vår Kia-kärra började ta oss in i utkanterna av staden tornade ett gigantiskt, nedlagt stålverk upp i horisonten, och vid närmare anblick presenterade det Buffalo på ett ganska karaktäristiskt sätt.
Totalt, fullständigt färglöst.
Dessutom är det allmänt kallt, blåsigt och ruggigt här, kan jag utan tvekan vidimera…
Men de brinner i alla fall för sport, Buffalo-borna. Inte minst hockey, och det tilltalar förstås mig enormt mycket.
Trots att Sabres har missat slutspel sju år i rad – snart åtta – fyller fansen KeyBank Center kväll efter kväll, och jag ser verkligen fram emot att för första gången se en NHL-match i den här gråa staden.
På allvar.
* * *

Titta vem som sitter bredvid mig på pressläktaren i natt:
Pert Bjurman. PERT!
Helt hilarious.
Amerikanska pressvärdar är i regel dåliga på att stava svenska journalisters namn rätt – Bjurre brukar ju exempelvis vara framme med bloggkameran när det står ”Ekilew” eller ”Ekliew” på min ackreditering – men det här måste vara den bästa omdöpningen hittills.
Pert!
* * *
En som det ska bli väldigt intressant att se live – och som håller ett litet försvarstal för sin nya hemstad när vi träffar honom efter morgonvärmningen – är Rasmus Dahlin.
– Det känns jättebra att bo här, definitivt. Jag kan tycka att Buffalo har fått ett lite oförtjänt dåligt rykte. Visst, downtown är kanske inte så kul, men det finns många fina ställen runt omkring, säger superrookien och tycks genuint intresserad av att sälja in Buffalo som trivsam hemvist.
Och det här måste verkligen poängteras:
Han gör en riktigt fin debutsäsong i NHL, Rasmus. 37 poäng på 69 matcher är ett sensationellt bra facit för en 18-årig (18-ÅRIG!) back i världens bästa hockeyliga, och han säger faktiskt själv att det har gått ”över förväntan” hittills.
Nu börjar underbarnet få den speltid han förtjänar också. Under inledningen av säsongen var Dahlin ofta nere på 16–17 minuter per match – men senast, mot Dallas, lirade han nästan 25 minuter. Och ser man till de underliggande siffrorna (”fancy stats”, som ni poddlyssnare vet att jag älskar) är den unge västgöten lagets klart mest effektiva back, så självklart borde han användas så mycket som möjligt av coach Phil Housley.
* * *
Däremot går det ju inget vidare för Sabres som lag den här säsongen. Inte längre.
Det började ju så bra! I november hade Buffalo en segersvit på tio matcher och låg faktiskt etta i hela NHL ett tag. Jag kommer ihåg hur de övertygade stort spelmässigt mot tungviktare som San Jose, Winnipeg och, mitt gäng, Tampa Bay. Det kändes som att general managern Jason Botterill – som tog över 2017 och har gjort mycket rätt sedan dess – förtjänade att luta sig tillbaka på läktaren och konstatera att hans lagbygge börjar se rätt slagkraftigt ut.
Men sedan december, och inte minst den senaste månaden, har det mest blivit förluster för Sabres. Tolv poäng skiljer upp till den sista slutspelsplatsen nu, så säsongen är förstås körd.
Det som fattas, anser jag, för att Buffalo ska ta nästa steg och orka utmana på den övre tabellhalvan hela vägen in i mål, är egentligen bara två pusselbitar till. Dels en riktig andracenter (Casey Mittelstadt känns spännande på sikt, men är inte redo ännu) och dels ytterligare en bra back.
Det sistnämnda kanske klubben redan införskaffade vid trade deadline i februari, då Brandon Montour värvades från Anaheim. Jag ser stor stor potential i den killen och tror att han kan lyfta ordentligt nästa säsong, när han har hunnit acklimatisera sig på allvar i sin nya omgivning.
I sommar hoppas jag att GM Botterill går efter en center som… Kevin Hayes, förslagsvis. Just nu är Jack Eichel lite för ensam, men skulle Sabres staga upp sin centersida – i kombination med att lagets många unga spelare fortsätter att utvecklas – blir Buffalo verkligen att räkna med nästa säsong.
* * *
Ett tecken på personlig utveckling:
Jag har inte tappat bort n-å-g-o-n-t-i-n-g på resan än så länge.
Du läste rätt, inte ett skit på över två veckor.
Nu ska jag inte ropa hej för tidigt, för sista kvällen på fjolårets roadtrip slarvade jag bort passet…
Men jag måste faktiskt ge mig själv lite beröm för hur organiserad jag plötsligt har blivit med mina tillhörigheter. Det har till och med gått så långt att Bjurman yppade följande häromdagen:
– Du skulle bli en bra materialförvaltare, du.
Materialförvaltare?! Då måste man ha ohyggligt bra koll på saker och ting, och jag som tidigare har gjort mig känd för att vara ungefär lika förvirrad som Philadelphias Andrew McDonald i försvarszon.
Det har varit en lång bilfärd genom USA de senaste veckorna, men frågan är om inte just min personliga utveckling kommit ännu längre, tillryggalagt ännu fler mil.
Jag är faktiskt lite stolt!
* * *
Vänta, var har jag lagt plånboken nu…
* * *
Linus Ullmark! Vilken profil.
Vi träffade Sabres-keepern på värmningen i morse och säg så här: han har inte bara bra läder i plockhandsken, han har välsmort munläder också.
Ojvoj, vad den karln kan snacka.
Jag avbröt Linus och Bjurre när jag hörde att de pratade om kvalspelet för Modo och Leksand hemma i Sverige, och frågade om det är den invecklade slutspelsserien de försöker reda ut.
– Nej, svarade Ullmark bestämt och vände sig mot mig.
– Det är kanelbullens dag vi är inne på nu. Jag hörde att det är play-in, kvalserier och skit där också.
Jag hade ingen bra kontring på den…
Tyvärr är det inte Linus som står i natt.
– Nej, jag sitter och vaktar båsdörren. Då får man se till att fixa frillan, så att man ser snygg ut i tv. ”Henke” Lundqvist-flow.
* * *
Kul för övrigt att Erik Brännström NHL-debuterar i kväll, i Ottawas hemmamatch mot St Louis.
Där har Senators-fansen åtminstone något att känna framtidstro kring. Han kommer bli grym! Vi snackar inte samma nivå som Erik Karlsson eller, för all del, Rasmus Dahlin – men nästan.
* * *

Här har ni några äkta Buffalo wings! Inköpta på sportbaren 716 precis intill arenan.
Jag och Pert Bjurman hade en trevlig kväll där i går, och dessutom dök Henrik Sjöberg (från hockeynews.se) upp med sin flickvän och tog ett par glas med oss.
Kycklingvingarna på bilden är dock inte mina, ska erkännas. De är Bjurres. Jag beställde av någon obegriplig anledning ”boneless wings” (eller ”barnmat”, som Pert kallade det) och missade därmed chansen att äta den internationellt kända signaturrätten här.
Bjurmans betyg på måltiden, kort och gott:
– Det här var +++++!
* * *
Pittsburgh, då.
Jag tippade faktiskt dem som Stanley Cup-vinnare inför säsongen. Det kanske jag inte kan försvara lika bra i dag, men Penguins börjar komma in i en smygbra trend just nu, med mindre än en månad kvar till slutspelet.
Mästarna 2016 och 2017 har vunnit fem av sina sex senaste matcher, och en viss Sidney Crosby har formligen öst in poäng på slutet. Inte nog med att han producerar framåt, de underliggande siffrorna visar att motståndarna har extremt svårt att skapa chanser när ”Sid” är på isen. Bland Pittsburgh-fansen pratas det om att han borde vara aktuell för både Hart och Selke Trophy… och ja, det är faktiskt inte alls orimligt.
Men om det finns firepower i forwardsuppställningen – Malkin, Kessel och Hörnqvist är ju inte så pjåkiga de heller – är backsidan långt ifrån lika sexig på pappret. Speciellt inte med Kris Letang på skadelistan.
Jack Johnson, Erik Gudbranson, Zach Trotman… stora, klumpiga backar, ”omoderna” skulle man kunna säga, som verkligen inte ser bättre ut när just de där underliggande siffrorna granskas. Tvärtom.
Å andra sidan, Mike Sullivan verkar stå för precis den typen av försvarsspel som de behärskar. Det ska rensas rent framför kassen, sedan spelas sarg ut. Så enkelt som möjligt.
När Penguins vann Stanley Cup 2017 hade de näst lägst andel skottförsök framåt (corsi) procentuellt sett av alla 16 slutspelslag – ändå blev de mästare. Sullivan prioriterade inte ett stort puckinnehav, men när hans pingviner väl kom loss i omställningar, med den kompetens som finns offensivt, var de fullständigt sylvassa…
* * *
Pert Bjurman!
* * *
Vi gick förstås även in till Pittsburgh-lirarna efter morgonvärmningen, och det var en märklig syn.
Bortalagets omklädningsrum i Buffalo är nästan lika långsmalt och trångt som hotellkorridorerna jag och Bjurre har släpat våra väskor igenom den senaste tiden – och därför kan spelarna inte sitta mitt emot varandra längs med båda väggarna, som i normala fall.
Nej, i stället hade alla tryckt ihop sig sida vid sida i en enda lång jätterad.
– Det kanske är lika bra, sa svenske Pens-backen Marcus Pettersson med ett skratt när vi frågade honom om den bisarra utformningen av rummet.
– Nu slipper vi ju se varandra!
* * *
Jag har alltså inte tappat bort någonting under resans gång – för en gångs skull – men naturligtvis har jag gjort bort mig några gånger på andra sätt…
Bland annat lyckas jag alltid öppna fel dörrar i arenornas katakomber. Alltid.
Ett exempel:
När vi var i Dallas och precis hade betalat för pressmaten i American Airlines Center, klev jag bestämt in i det som jag helt säkert trodde var rummet där vi skulle äta.
– No, no, no, hojtades det bakom mig.
Då hade jag redan hunnit in, men stannade upp när jag såg förvånade blickar riktas mot mig.
Jag hade klampat in i spelarfruarnas matsal…
Deras blickar signalerade ungefär: Vad är det där för fjunig, bortkommen AHL-brunkare som kallats upp?
Jag hastade ut igen och tog rygg på en generad Bjurman i stället. Säkrast så.
* * *
Jag stannar där. Ett maffigt Bjurre-intro skulle ha varit dubbelt så långt, vilket känns än mer imponerande nu när jag själv testar på.
Men han, Pert alltså, ska för ovanlighetens skull få ta det lugnt på pressläktaren den här gången och åtnjuta en match utan att behöva stirra ner i tangentbordet. Och det är han värd.
Dags för Buffalo Sabres–Pittsburgh Penguins. Släpp pucken – nu kör vi!
• • •
Just ja, vi ska tippa också, ber jag att få tillägga här.

Kvällens frontman – Ondskan – tror att kvällens tio matcher slutar så här.

•Buffalo – Pittsburgh 2
•NY Islanders – Montreal 2 (OT)
•Philadelphia – Washington 2
•Ottawa – St. Louis 2
•Detroit – Tampa 2
•Minnesota – Dallas 1
•Winnipeg – Boston 1 (OT)
•Arizona – Anaheim 1
•LA Kings – Nashville 2
•San Jose – Florida 1

Och Backup-Pertan smyger in följande rad:

•Buffalo – Pittsburgh 1 (OT)
•NY Islanders – Montreal 1 (OT)
•Philadelphia – Washington 1 (OT)
•Ottawa – St. Louis 2
•Detroit – Tampa 2
•Minnesota – Dallas 2 (OT)
•Winnipeg – Boston 1
•Arizona – Anaheim 1
•LA Kings – Nashville 2
•San Jose – Florida 1

COLUMBUS – BOSTON 7-4 (Slut)
• • •
Kanonerna i Nationwide har tystnad och Columbus drar ner rullgardinen för natten.
Dags, sålunda, att sammanfatta dagens upplevelser och det gör vår egen videostjärna från Örby så här.

• • •
Imorrn fortsätter turnén i nordöstlig riktning och när vi kommit dit vi ska – till en stad som sällan jämförs med Rio, om vi säger så – ska vi sitta på en sportbar och käka chicken wings och kolla hockey.
Sen återkommer vi på torsdag kväll och då ni – då är det dags för Jontes årliga gästspel här i bloggen.
Vem vet, kanske han får för sig att filma Baloo för en gångs skull…

För enkelhetens skull tar vi och tippar och onsdagens tre matcher redan nu, så inte Kenta behöver skicka några stressiga mail just som vi checkar in på nästa hotell.

Baloo says:
•Toronto – Chicago 1
•Edmonton – New Jersey 1
•Vancouver – NY Rangers 1 (OT)

Ondskan says:
•Toronto – Chicago 1
•Edmonton – New Jersey 1
•Vancouver – NY Rangers 1

En kvar och Jackets leder med 6-4. Dom ska väl klara det nu.
Mer sen.

COLUMBUS – BOSTON 5-4 (Period 2)
• • •
Morsning korsning och välkommen till de öppna spjällens knäppa kväll i downtown Columbus,
Först dånar kanonerna oavbrutet i försäkringsbolagsladan. Blue Jackets går upp i 5-1-ledning och allt Tårtan drömt om sedan trade deadline slår plötsligt in. Dzingel spräckte sin nolla redan i första perioden och nu är det vem om inte gåtan Duchene som dyker upp framför Rask och piskar in sin första strut sedan flytten från Ottawa.
Känslan är just då otvetydig:
Det har lossnat nu.
Men B’s bara rycker på axlarna, svarar med tre raka – ett par riktigt slumpmässiga – och nu kan vad som fan helst hända sista 20.
Jisses, vad vi får vara med om.
• • •
Rask får lämna kassen efter femte smällen i rumpan och tja, coach Cassidy måste väl göra så.
Men Tuukka kan lastas lika lite för de där målen som Ekeliw kan lastas för att jag uttalar namnet Boeser på kackigt borlängemål i podcasten.
Duchene och Jenner får båda stå chockerande rena framför honom och göra sina mål.
Jag trodde inte Bruins backar ens KUNDE agera så tandlöst.
• • •
Panarin och McAvoy börjar slåss.
Då, om inte förr, vet man att det är en luguber kväll.
• • •
Josh Anderson måste ha spetsat frukostkaffet med raketbränsle i morse.
Han är bäst på isen, enligt mitt förmenande.
Vilken power han lösgör i varenda jäkla sekvens.
• • •
Nej, Taddson, du behöver inte bli mer explicit än så. Du har kort sagt motsatt problem mot de jag hade häromsisten.
Vem trodde att Montezuma hämnades även i värmlandsskogarna?
• • •
När Marchand reducerar till 5-4 tar sig Ondskan för pannan.
– Det här är ju som en match i oktober, utbrister han.
Precis.
Vi ser en höstshow i mitten av mars.
Sjukt.
• • •
Se där, Hästpolo hugger in sin första som haj.
Det ska bli ett sant nöje att ringa honom om några timmar – och påminna om att Kronwall kommer till stan nästa vecka…
• • •
Mer kaffe – jag tror det hjälper mot de här värkande bihålorna.

COLUMBUS – BOSTON 3-1 (Period 1)
• • •
Vad fan är det här?
De första-sex sju minuterna undrar hela Ohio Valley.
Jackets känns så tama och osäkra att man kan få för sig att dom inte heller vill höra den dånande kanonen – och det enda som händer när de får ett tidigt powerplay är att firma Marchand-Bergeron kontrar in en shorthanded-cannoli.
Men sedan är det som att Josh Anderson bara får nog av det plottriga tramset, störtar iväg i en soloräd och vräker in kvitteringen.
Därefter byter matchen skepnad fullständigt och nu är det B’s som behöver hosta upp sig och svara på hemmalagets glödande frenesi.
• • •
Här sitter jag och kluckar i väntan på hur Ekeliw ska reagera när de avlossar den där jävla kanonen – och så har jag själv glömt att de ger eld redan när laget kommer ut på isen och hoppar till så Sebbe skrattar ihjäl sig.
Ridå…
• • •
De gillar nationalsångsvokalisten Leo Welsh här – och hälsar honom med ett rungande ”Leo!” innan han ger hals.

Den är jag inte heller beredd på, men blir åtminstone inte så rädd att jag får ljumskbråck.
• • • 
Det är några hundra meter till Blue Jackets bås från det pressläktarhörn där vi sitter, men hettan i den kokande ilska Tortorella gör vad han kan för att tygla under hemmalagets tandlösa inledning känns tydligt ända hit.
Ojvoj.
• • •
När Anderson, Dzingel och Jenner nätar är vi ändå beredda och inväntar kanonaden med alla muskler spända.
Det låter som bara satan ändå, men vi dör inte…
• • •
Det gläder att höra att Hagge föräras en hyllningsvideo i Pittsburgh.
Han stod för avgörande insatser under dubbelmackan med Lord Stanley och SKA tas emot som en hjälte där borta.
• • •
Målet i slutsekunderna, som Jenner stångar in just som Jackets överlevt ett tre-mot-fem-läge, känns som ett sådant som kan vända på allt för Columbus.
Men vi får se. Det är Bruins de möter och är det nåt Bruins kan så är det att vända underlägen.
• • •
Taddson, jag är inte säker på att vi vill veta, men…varför sitter du på hemlighuset med radio mitt i natten?
• • •
I Ohio kan de brygga kaffe, det har jag alltid tyckt,
Mot kannorna alltså.