Vi hittade ingen mekanisk tjur på Billy Bob’s i Fort Worth – för det var, lill-lördagsrus till trots, lite slow och stilla på världens största honky tonk.
Men John Wayne Ekeliw red ändå.
Han blev, som ni ser, mäkta glad och är nu tokpeppad inför fortsättningen av The Glorious Roadtrip 2019.
Så står vi också inför en potentiell smash hit till duell i The Big D ikväll.
Stars mot Avalanche.
– Det kommer bli som en ren slutspelsmatch, som Mattias Janmark säger efter en intensiv morgon-skejt i American Airlines Center.
Ja, Dallas och Colorado är inte bara divisionsrivaler i största allmänhet. De är just nu indragna i streckdrama monumentale också. Innan puckdrop ligger Stars på första wild card-platsen med 73 poäng och Avalanche precis under strecket med 70 – och en match mer spelad.
Så buckle up, Dorothy.
Det här kan vara matchen vi ser tillbaka på som den som avgjorde The Western Race.
• • •
Trots att de inte dansade linedance med fullt lika iögonenfallande frenesi som vanligt på Billy Bob’s hade vi en fin stund runt The Stockyards i Fort Worth igår.
Det är den gamla delen av stan, en boskapsranch i rustik stadsmiljö, nerlusad med salooner, bbq joints, honky tonks, rodeo-arenor och boots- och hattbutiker.
White Elephant visade sig till exempelvis leva upp till epitetet ”en av USA:s 100 bästa barer” – som Esquire slog fast för några år sedan – och ribsen på H3 Ranch var ingenting annat än sensationella.
Och vi HADE det fint även hos Billy Bob.
– Det är ju som ett Vegas-kasino utan kasino, sa Ekan mellan Lone Star-klunkarna.
Exakt – och istället för pokerbord och crapsbaljor har de fem-sex jättelika barer, rodeo-manege (nersläckt just under vårt besök, tyvärr), restauranger, scener, dansgolv, miljoner biljardbord och souvenirbutiker där den som drabbats av Texas-fetisch får sitt lystmäte.
Här är några bilder.
• • •
Om Burger Klingberg plötsligt ser stressad och ofokuserad ut ikväll kan ni skylla på Ondskan Ekeliw.
Efter värmningen drar han nämligen sin teori om att den göteborgske Dallas-backen slår fler, och bättre, backhand-passningar än någon annan.
Visserligen föll den tesen tungt när Örby-Tarzan i tisdags började föra egen statistik och efter femton minuter satt med tolv forehand-passningar och en backhand-dito, men han insisterar – och Burger blir lite till sig.
– Det har jag inte tänkt på, men nu kommer jag ha det i huvudet ikväll. Och du får föra statistik hela matchen nu. Jag är intresserad att få veta, säger han entusiastiskt.
Ojvoj.
• • •
Tårtan forever ändå.
När han efter den knappa segern i Newark häromdagen höll presskonferens och började prata om det stundande dubbelmötet med Penguins kallade han dem oavbrutet ”PIT”.
– Det kommer bli tufft mot PIT…vi har två matcher mot PIT på kort tid…PIT är väldigt bra.
Varför?
Ingen vet.
Han fick bara lust att säga så.
• • •
Mer video. Vi tyckte vi såg några av Dallas tyngre backar köra ett extrapass i Fort Worth igår – och Ekan blev så till sig att han började ropa efter Roman Polak.
• • •
Kronkursen får mig att vilja röka crack, för att travestera Beck.
Kan ni inte börja köpa lite tvättmaskiner och grävskopor så den fördömde Ingves höjer räntan och normaliserar saker och ting igen?
• • •
Ekan och Klingberg blev riktigt nördiga och började prata om lajen på klubban också – apropå backhandpassningarna.
– Jag har rätt bra böj långt fram på bladet, men klacken är rak, sa han och Ekeliw lyssnade andäktigt.
• • •
Bilen?
En Kia i mindre SUV-variant.
Inte så jättesexigt precis, men den är rätt skön att köra och imorrn ska den börja få jobba på riktigt, norröver mot Little Rock och Memphis och sedan…no stop til’ Nashville!
• • •
När jag träffade Gabriel Landeskog i Denver i januari frågade han ”den där Ekeliw, vem är det egentligen?”.
Det visade sig att pappa Landeskog, Tony, är trogen podcast-lyssnare och brukar spana efter Ondskan på Hemköp i Örby, där även han bor.
Well, nu – efter Av’s skejt – får Gabbe träffa den unge legendaren och det blir så kärvänligt så. De pratar om olika delar av Örby – vem trodde att det fanns fler än en? – och Ekeliw lovar att ”gå ut med hunden bortåt ambassaden, så jag kan träffa Tony där”.
Hunden?
Ambassaden?
Man lär sig ständigt nya saker.
• • •
Ikväll är det exakt en vecka sedan vi såg John Tavares återkomst till Long Island.
Tiden går så satans snabbt – och minnet av den kvällen känns fortfarande overkligt. Som om det bara var nåt jag drömde, men nä – jag har ju gott om vittnen som kan bekräfta att jag faktiskt var där.
• • •
Av’s har lagt ut en matta med klubbmärke i gästernas kabyss och tror ni inte på fan, en oförberedd Ekan är på väg att sätta 46:orna rakt i A:et när han hastar fram för att hälsa på gamle kompisen Carl Söderberg.
– Ojojoj, säger han själv förskräckt och hoppar i sista stund åt sidan.
Ett missöde av den sorten kommer definitivt att inträffa innan vi kommit tillbaka till New York om en dryg vecka…
• • •
Julia, vi ser fram emot ditt sällskap framåt småtimmarna.
Men det är en myt det där, att jag skulle tippa emot Habs särskilt ofta – och att det de gångerna skulle ha positiva effekter på dina pojkar…
• • •
Avalanche har som bekant återförenat sin mighty förstakedja och det har inte förbigått kvällens motståndare.
– Det handlar mycket om att hålla den linan i schack och inte ta utvisningar. Då ska det kunna gå bra, säger backhand-Burger.
App-app-app…de har Carl Söderberg också, det ska motståndarna passa sig för att glömma.
• • •
Om Tampa vinner ikväll, samtidigt som Montreal och Columbus förlorar under ordinarie matchtid, då är Tampa klara för slutspel – näst tidigast i hela NHL-historien.
En jag känner är lite kaxig över det – tills jag påpekar att det ju också betyder att det fortfarande finns en teoretisk chans att de missar playoff.
Då blir han lite blek.
• • •
Drygt två timmar före matchstart är det tyst och öde i American Airlines.
Så tyst, rentav, att en vaktmästare nere på isen blir frustrerad.
– How come there’s no music? What the fuck are you doing up there, hojtar han så det ekar mellan de tomma läktarvalven.
Vi undrar vi också. Kan vi inte få höra lite Jerry Lee Lewis och Wilson Pickett, som på White Elephant igår?
• • •
Med Söderberg – som han tycker att han känner mycket väl för att de träffades på Garden för tre år sedan – pratar Ekeliw penalty kill.
– Vi är bara tre som spelar i de momenten hela tiden, berättar skåningen.
– Så du gör tre byten per penalty kill då, skrockar Ekan.
Det tycker Carl är lite roligt.
• • •
Så Steve Yzerman var i Gavlerinken ikväll.
Det är lite som när jag såg Lemmy på Östersunds flygplats.
På nåt vis.
Frågan är bara: Stannade han kvar och bodde på det, efter vad han är van vid, något spartanska Winn (där jag höll på att få på käften av Owe Thörnqvist en gång) – eller bara det raka vägen hem till Lidas i Västerås?
• • •
Den gamle mannen som vaktar pressläktaren i AA-ladan är the best in business. Han har övat in namnen sen senast, så när vi kliver ur hissen under sena eftermiddagen säger han ”Hej, Jonathan” och ”Hej, Per”.
”De utvalda”, kallar vi oss nu.
• • •
Att de visar live-bilder på baseboll-matcher, spelade under ”spring training” i Florida och Arizona, på bildskärmarna i pressboxen timmar medan vi sitter och väntar på action är alldeles underbart. Det betyder nämligen att vi har våren runt hörnet nu.
• • •
Kevin Shattenkirk är alltså healthy scratch ikväll och man kan verkligen undra hur han känner sig.
Han gick ner i lön för att få komma ”hem” till ett hårdsatsande Rangers.
Då går Rangers in i en genomgripande rebuild och själv sjangserar han så till den grad att coacherna en dag föredrar Neal Pionk.
Låter inte skoj.
• • •
Tillvaron förändras allt snabbare och mycket lite är vad det en gång varit, men nattklubbsstämplar som är svåra att tvätta bort består – och symboliserar för alltid good times.
• • •
Hm, PIT gör första målet på Tårtans pojkar.
• • •
Radulov var petad mot Rangers eftersom han kom för sent till en morning skate, men ikväll spelar han igen – förutsatt att han hinner hit i tid… – och lagkamraterna tycker inte det som hänt är nån biggie.
– Han är en vuxen man och vet att han begick ett misstag. Case closed, säger Tyler Seguin.
• • •
Det här är en av mina favoritskrapor i världen. Fountain Place i Dallas – ett stycke futuristisk glasdröm.
Om den inte byggts förrän 1986 hade den varit given i vinjetten till tv-serien ”Dallas”.
• • •
Miro Heiskanen och Esa Lindell sitter intill varann i Stars omklädningsrum och i morse skrockade de mycket gott ihop på finska.
Jag tänkte att Jarkko ville veta.
• • •
Japp, då så. Two tribes är på väg att gå i clinch i downtown Dallas och till skillnad från i tisdags känns det i luften att något stort och viktigt ska hända i American Airlines Center nu.
Håll i er.
