NY RANGERS – MONTREAL 1-0 (Period 1)
• • •
Vi nynnar på den vanliga melodin på Garden.
Big Heart Rangers är utmärkta så länge de befinner sig i offensiv zon, där lyckas de kombinera kvickhet och kreativitet med rätt sorts aggressivitet – men nedanför egen blå förefaller de lika stirriga och oklara över vad de ska göra som ett gäng 45-åriga ungkarlar på en dansrestaurang fem minuter innan stängning.
Eftersom Habs inte riktigt fått juicerna att koka ännu – och inte mobiliserar sina blankaste vapen ens i matchens hittills enda powerplay – räcker det för att hemmalaget ska ha ledning efter 20.
• • •
Brendan Lemieux längtar SÅ intensivt efter att få presentera sig för sina nya fans med ett par högerkrokar på väl vald hakspets.
Ikväll är pappa Claude dessutom in the house, så förr eller senare kommer det smälla på allvar.
• • •
Jag har Montreals tv-kommentatorer precis bakom ryggen och Henke – som varit mycket stabil hittills – får ursäkta, men jag vill så gärna höra dem utbrista i ett lyckorusigt ”but-but-but-but-but-but-but-but-but!!!!”
• • •
Det är Namestnikov som rätt elegant styr in matchens hittills enda cannoli.
Ögonblicket senare kan jag lova att Ekeliw – som sitter med gästerna med på läktaren ikväll – vänder sig till närmsta bänkgranne och säger ”Han har spelat i Tampa!”.
• • •
Matcher pågår alltså även på Long Island – igen – och i Newark.
Det är inte ofta samtliga tre lag från stan spelar hemma samtidigt.
• • •
Olberman kom aldrig, verkar det som. Han har fått ackreditering men stannar bara hemma.
Diva.
• • •
Vår vän Jerka – direkt från Lidingö – har lagt in ännu en växel ikväll.

Fem plus.
• • •
Tro på fan, från Long Island kommer rapporter om att det är slutspelsstämning ikväll också.
Man kanske borde skaffa sig ett litet radhus i Uniondale och hänga där istället.
That’s where the action is, helt uppenbart.
• • •
Om jag inte hör helt fel får Bajen-duon Robban och Tony – gruppresans verkliga artister– syn på bloggen när jag före första nedsläpp står bakom pressläktarbalkongen och språkar med Poppe och de ger hals.
Jag är inte alls förvånad.

Nu går vi på högvarv i bloggen och ber för tredje gången på två dygn att få veva igång en live-sändning.
Det blir ju så när Sportbladet flyger hit ett så förstklassigt gäng gäster – en gammal sång- och dansbjörn får sting i svingen!
Den här gången, när vi sätter oss till rätta för att se Original Six-dusten mellan New York Rangers och Montreal, börjar det med klassikern Veckans Lista.
Det vill säga – det bästa och det sämsta i NHL senaste tiden, som yours truly Baloo ser saken.

VECKANS LISTA

1. Tavares-kvällen på Long Island.
– Fel? Fult? Inte classy? Debatten rasar efter skitstormen Islanders-fansen blåste rakt i ansiktet på sin gamle kapten i går. Jag säger inte att någon har fel, man får tycka vad man vill, men det spelar ingen roll. Vi som var där och upplevde den direkt overkliga stämningen kommer aldrig glömma The Night Johnny Came Home.

2. B’s.
– Det har sagts tusentals och åter tusentals gånger förr, inte minst i den här bloggen, men nu säger det jag igen i alla fall: Bruins är en maskin. Och den maskinen är nu ett hot mot precis alla andra i National Hockey League.

3. Flames.
– Sju raka nu – and counting. Treliving ska kanske inte vara så ledsen över att han inte lyckades knyta till sig några blockbuster-namn när trade-lavinen gick. De pjäser som redan ingick i Flames-truppen klarar sig jävligt bra utan hjälp utifrån.

4. Patrick Kane.
– Går Hawks, mot all förmodan, till playoff är den lille artisten i dårhuset given Hart Trophy-vinnare. Och nominerad borde han bli alldeles oavsett. Det han gjort med den HÄR upplagan av det gamla mästarlaget är nog karriärens klimax.

5. Sportbladets gruppresa.
– Bästa charter-formationen sedan Suntrips resa till Nuevo Estocolmo julen 1979. Någon Stig-Helmer och Ole Bramserud vet jag inte om jag lyckats identifiera, men en Berra har vi och Ekeliw är en perfekt kopia av Ted Åströms reseledare.

6. Drouin & Domi.
– Här kan vi mycket väl ha kvällens stora attraktion; Montreals Piff och Puff, det minsta – men sannerligen inte klenaste – radarparet i ligan.

7. Robin Lehner.
– Här ska ni få höra det ett par gånger till: He’s for real, he’s for real, he’s for real!

8. Mojo i Boston och Hästpolo i San Jose.
– Nytt, annorlunda, fräscht – och perfekt. Så ska det kännas när trejd-fönstret slagit igen.

9. Kucherov.
– Det börjar nästan bli tjatigt med skyttekungen från Majkop, men det går inte riktigt att komma runt en tjomme som leder poängligan med tio poängs marginal.

10. Blue Jackets All In-satsning.
– Det är långtifrån givet att de lyckas, det kan fortfarande ta slut i förstarundan, men det är ändå ljuvligt att se klubbar som spänner bågen till max och bara går för det.

VECKANS BU

•Senators.
– Den sämst skötta klubben i hela NHL, värre än Oiler med en country-mil, sparkar alltså coach Boucher. NU! Vilka ärans praktnötter.

•Torontos backar.
– Sorry, folks. D-uppställningen är och förblir ett problem i Big Smoke. Risken finns definitivt att det tar slut i förstarundan mot Bruins i år också. Just därför.

•Hockeyguden som bröt armen av Zuke efter två perioder i Dallas.
– Det grymmaste Norges-skämtet genom tiderna.
• • •
För andra morgonen i rad utsattes Baloo idag för bagarväckning (dock inte bagarväckning monumentale; det är före 06.00 det – mellan 06.00 och 07.00 är bara vanlig bagarväckning) men vad gör man inte för Sportbladets gäster.
Idag hade vi stadstur i buss och fick se Theatre District, Columbus Circle, Upper West Side, Harlem, Upper East Side, Central Park, Fifth Avenue, Flatiron District, nedre Broadway, The Village, Soho, Chinatown, Financial District, Battery Park, World Trade Center, Tribeca, West Village och Chelsea.
Tack och lov hade vi en eminent svensk guide i Eva Engman, så jag inte behövde lura i någon att jag vet mer om min hemstad än jag gör. Istället satt jag tillbakalutad och njöt av vyerna. Det skadar inte att då och då bli påmind om hur fantastiskt coolt och vackert och allmänt underbart det faktiskt är här.
• • •
Dorion, Senators poor excuse of a GM, slarvar alltså bort alla stjärnor och kvalitetsspelare. 
Sedan, när han står där med en regelrätt AHL-trupp, blir han förbannad över att laget spelar så dåligt och sparkar coachen. I mars.
Det är ju för ren parodi.
Den där klubben kan bara räddas undan skam och förnedring om alla i ägar- och management-leden byts ut.
• • •
Sen fick jag hålla ett nytt litet peptalk inför kvällens showdown i hotellobbyn och passade då åter på att varna de fina resenärerna om att det vi får uppleva på Garden inte riktigt kommer matcha det vi var med om på Long Island.
Men det betyder absolut inte att det inte går att ha utbyte av denna fredagskväll i neonskenet på Broadway.
Garden är alltid Garden, en Original Six-fajt alltid en Original Six-fajt – och om det ”nya” Montreal – småväxt, kvickt, modernt, roligt – spelar lika inspirerat som mot Detroit i förrgår, samtidigt som Rangers visar lika mycket hjärta som mot Tampa, finns det förutsättningar för stor underhållning.
• • •
Och här har vi en noga – nåja – genomtänkt tipsrad för aftonen:
•NY Rangers – Montreal 2
•Buffalo – Pittsburgh 2
•New Jersey – Philadelphia 2
•NY Islanders – Washington 2
(Islanders brände allt krut igår; efter en sån emotionell urladdning är det omöjligt att ladda om. Tror jag)
•Carolina – St. Louis 1 (OT)
•Winnipeg – Nashville 2 (OT)
•Anaheim – Vegas 2
•San Jose – Colorado 1
• • •
Vår Jerka blev så tagen av det han såg och hörde och kände i Coliseum att han i morgon har bokat tid för att få Islanders klubbmärke tatuerat på bröstet.
Vilken hjälte.
• • •
New York-media har börjat tappa intresse för Rangers, fokus riktas från och med nu helt mot Long Island.
Likafullt är det riktigt fullknökat på pressläktaren ikväll.
Habs är ju i stan och de har alltid ett månghövdat mediafölje och när de nu är indragna i streckdrama tar fransktalande reportrar och fotografer över en scen som den i NYC helt och hållet.
Ja, många av dem har varit här ända sedan i onsdags och bara sniffat nyheter runt Rangers i väntan på kvällens puckdrop.
Det är inte dumt, livet som hockeyreporter i La Metropole…
• • •
Sorry, Sabres-fans, men nu tror i alla fall jag att det är kört.
Slutspelsfesterna i KeyBank Center får vänta.
Trist, jo – men i ett vidgat perspektiv har det nya, unga, uppgraderade Buffalo gjort precis vad de skulle – tagit avgörande kliv framåt och blivit en relevant klubb igen.
För att ta sig till playoff och nå contender-nivå krävs dock ännu mer. Många ynglingar som glänser under hösten kroknar i den horribla grinden i januari-februari och först när de slutar göra det, när de lärt sig att grundserien är ett maratonlopp bestående av en ofattbar mängd hockey, är nybyggda lag redo att utmana på riktigt.
• • •
Det finns inte så jättemånga i modern tid som representerat både Rangers och Canadiens, men vi har en svensk i den klubben på pressläktaren denna bella notte:
Poppe Popovic.
Han är ute på nordamerikansk scoutingresa och ska just ikväll kolla om Rangers-kvintetten Lundqvist, Claesson, Fast, Andersson och Zibanejad är nåt för Tre Kronor-truppen som för första gången i historien ska vinna tredje raka guldet.
Hurra, det är alltid ett nöje att träffa Poppe.
• • •
Det är över två år sedan vi sågs på en lunch med Zäta och Hästpolo i downtown Detroit och det gör jag mig inga som helst illusioner att han ska minnas, men tammefan. När jag passerar backstage-hörnet där Habs för-värmer vänder sig Tomas Tatar om och morsar glatt.
Det vittnar om gott minne och omsorg om andra. Det är vad man har om man verkligen tar notis om, och lyssnar på, människor man möter – om aldrig, som i det här fallet, så oviktiga.
• • •
Det drar i mina gäspmuskler just nu.
Drouin & Domi får vara schyssta och massera dem till stillhet.
• • •
Två stolar till vänster om Biffen har vi kontroversiella nyhetsankaret Keith Olberman idag.
Mycket ska man vara med om.
• • •
Jag ber att få påpeka en sak:
Nu har vi både januari och februari bakom oss.
Hu-fucking-rra!
• • •
Nu tar vi lite bilder från dagen – och sen kör vi.

NY ISLANDERS – TORONTO 6-1 (Slut)
• • • 
Ja, satan.

Det där var ingenting annat än av de största upplevelserna under alla år här borta.
Vad gäller grundserien – Top 5.
Eller rentav Top 3.
Ingen som var där kommer nånsin glömma.
• • •
Er Biff ska ju med bussen hem till Manhattan igen efteråt och vill inte låta Sportbladets ärade gäster vänta för länge, men jag hinner ändå ner till Isles helt nya omklädningsrum i Coliseum-ladan – litet men lyxigt – och får ett par ord med Mighty Robin Lehner.
Han är tagen han också.
– Fan, det var ju galet redan under värmningen. Jag försöker alltid komma in i rätt stämning genom att lyssna på musiken, men den gick inte att höra, säger han.
– Ännu värre var det under matchen. Jag kunde inte kommunicera med backarna. Man hörde bara publiken. Ändå lyckades vi hålla känslorna i styr. Det är jag oerhört glad över.
• • •
Under andra halvan av tredje, när Isles bara defilerade, blev ramsorna riktigt kreativa.
”Who’s your daddy” följdes av ”Past your bedtime”, ”Where’s your jammies” och – ah – ”Please don’t trade me”.
Hi hi.
• • •
Det enda abret med det här är att våra gäster – som var sugna på att skandera ”We don’t need you” när jag sist av alla kom till bussen för hemresa… – kommer uppleva Garden imorrn kväll som ett antiklimax.
Det lär inte vara ens en hundradel så häftig stämning där.
Men förhoppningsvis kan de njuta av hur betagande hockey knattarna från Montreal – med Drouin och Domi i spetsen – spelar.
• • •
Babcock har förstås en poäng när han fäller följande kommentar:
– Vilken ära att bli behandlad så. De buar bara om du är viktig.
• • •
Tony heter bajaren som tagit över den här resan.
Honom kommer ni få höra mer om.
• • •
Nu ska jag sova, som en big time stock, för det har varit en otroligt lång dag och den följs av ytterligare en likadan imorrn.
Den slutar, som sagt, med Original Six-möte på Broadway och strax innan det brakar igång kommer nytt intro.
Tills dess – några bilder.

6-1 till Islanders och bara några mionuter kvar.
Jag måste dra – och slutrapport blir sen, sen.

NY ISLANDERS – TORONTO 4-1 (Period 2)
• • • 
Man kunde kanske tro att det skulle lugna ner sig i andraperren.
Att de förbannade fansen fått skrika av sig.
Att känslorna svalnat.
Man nä.
Det är lika laddat nu, lika upphetsat, lika hatiskt och euforisk på samma gång.
Vi kommer aldrig glömma det här.
• • •
Inte har intensiteten i själva matchen klingat av heller.
Tvärtom, mister, tvärtom!
Båda lagen – men framförallt Islanders – gasar hårdare och hårdare och närmar sig nivån när det börjar kännas som att alla springer på skridskorna snarare än åker och om ingen stoppart dem kommer de fortsätta rakt genom sargen.
Goddamned.
• • •
Det finns inte mer coach-ämne i mig än det finns fria drinkar att hämta på Long Island för JT senare ikväll, men till och med jag känner till sån grundelementa som att två spelare helst inte ska gå på samma gubbe.
Men det är just vad Leafs ställer till med när Anders Lee snärtar in 2-1.
Fast det är snyggt det med.
• • •
Det gläder mig att Sportbladet-gästerna får uppleva Islanders-fansens orgiastiska målhopp.
One of a kind, det firandet.
Enda problemet:
En bajare vi nu känner väl kommer vilja ha svar på vad det där kommer sig, jag får försöka komma ihåg den historien nu…
• • •
Och vad ska man säga när Tyler Myers bara ger Cizikas pucken innan 3-1-målen.
Ett lag som har backar som gör så vinner inga Stanley Cup, det kan vi ju slå fast.
Horrible.
• • •
Jo, Lineryg – det är alltid bumper-to-bumper ut hitåt – och just därför åker man tidigare än man tänker sig.
• • •
Uh, det ser ut som Johnny Boychuk håller sig över strupen efter att ha träffats av en skridsko-skena här i slutet.
Väldigt otäckt.
• • •
Wes McCauley är den ende domaren i hela ligan som tycker det passar sig att add to the drama genom att göra en liten konstpaus innan han avslöjar om videogranskning visat om det var offside eller inte.
Haha, tomte.
• • •
Jag har ladans DJ precis framför mig. Tänk om fansen där nere visste att han har Mets-loggor på mixerbodet.
• • •
Ah, 4-1…det har väl Islanders nu.
Såvida inte Johnny T bara bestämmer sig för att göra sitt livs period och vänder alltihop på egen hand.

NY ISLANDERS – TORONTO 1-1 (Period 1)
• • •
Ja, jesus.
Det är HELT galet här.
Faktiskt värre – eller bättre om ni föredrar det – än jag föreställde mig på förhand.
Stödet till hemmalaget är som under en Game 7 i SC-finalen – och hatet mot Tavares bortom all sans.
Ena stunden är det ”aaaasssshole”, nästa ”JT Sucks” och därefter ”We Don’t Need You” och ni behöver inte tro mig om ni inte vill men absolut hela hallen deltar.
Det gör den också i det vansinniga brölet varje gång han kommer in på isen – eller, nota bene, rör pucken.
Jag vet inte om jag nånsin upplevt nåt liknande.
• • •
Mitt i alltihop försöker två lag spela hockey också, och de gör det rätt ok – i alla fall med tanke på de emotionella omständigheterna.
Båda håller sig, på nåt sätt, i skinnet och låter sig inte svepas med i känslostormen.
Det hindrar inte att de trummar på duktigt och aggressivt och ställer till med mycket farligheter mest hela tiden.
Kul – det också.
• • •
De försöker verkligen med en hyllning i jumbon i första reklampausen, och vi ser bilderna men hör inget av vad som sägs för kommentarerna dränks i burop och vrål.
Hemmaspelarna slår dock klubborna i isen för att visa sin uppskattning.
De råkar ju veta att det handlar om en människa – och en fin och vänlig en, dessutom
• • •
Ja, satan – Beauvilliers kvitteringsmål är ju vackert som en dag och inte bara en dag utan alla dagar intill tidens ände!
• • •
Tavares reaktion?
Han försöker helt uppenbart koncentrera sig på sitt och han är ju faktiskt inne på isen när Hyman ger gästerna 1-0-ledning.
• • •
Egendomligt av Babcock att spela dansken igår och Sparks i den här inferno-matchen istället för tvärtom men han vill väl visa världen att han inte ser kvällen på ön som nåt speciellt…
• • •
Under bussresan ut berättade Ondskan, i mikrofon , om att Isles-kedjan med Cizikas, Clutterbucken och Matt Martin är ligans kanske hårdaste.
Gästerna lär nicka imponerat åt detta statement, för de ger i sanning syn för sägen.
•  • 
Ja, förlåt för det lite ryckiga slutet på introt, men vi kom alltså ut till Coliseum lite sent – för att trafiken var en killer och busschauffören dessutom tog en så egensinnig väg att vi behövde över två timmar på oss– så jag hamnade i tidsnöd.
Vad jag – bland annat – inte hann berätta var att den där ”asshoooole, asshoooole, assshoooole”-ramsan dånade redan under matchvärmningen. Och att nästan alla gjort egna versioner av 91-tröjan med bilder på ormar och ordet ”Tavares” omskrivet till ”Traitor”.
Som sagt:

Long Island har väntat på den här kvällen…
• • •
Utvändigt är Coliseum betydligt flashigare än förr, men interiört märker man ingen skillnad. Allra minst på den rangliga, hysteriskt trånga pressläktaren.
Enda skillnaden är att vi nu har världens mest kraftfulla kalluftsfläkt i bakhuvudet.
Jag sitter samma slags drag som vore jag ute och körde cab i Alaska och får jag inte nackspärr imorrn får jag det aldrig.
• • •
Otroligt att vara med om detta, det bara är så.
Men nu ska jag gå och försöka tina upp nånstans.

Sommaren var som varmast när John Tavares till sist bestämde sig för att lämna Long Island och skrev på ett sjuårskontrakt med Toronto Maple Leafs, värt i snitt elva miljoner dollar per säsong.
Nu, exakt 242 dygn senare, när vintern är som kallast, får New York Islanders-fansen äntligen, äntligen chansen att upplysa honom om vad de tyckte – och alltjämt tycker – om det.
Sure, det framgick redan när de timmen efter den chockerande nyheten första juli tände brasor med hans matchtröja – tills röken låg tät över hela ön (lätt överdrift, men bara lätt…)
Det är dock först ikväll de känner att de verkligen kan låta sin förre kapten – franchise-spelaren som VAR Islanders i nio år och förkroppsligade hela den väldiga supporterskarans förhoppningar och drömmar om en ny storhetstid – hur genuint svikna de känner sig.
Hur sårade de är.
Hur arga.
Hur förbannade.
Hur oförmögna att nånsin förlåta.
Den som till äventyrs tvivlar på att känslorna verkligen svallar så våldsamt kan ju studera det här snudd på bisarra inslaget hos lokala nyhetskanalen News 12
Var redo: Mottagande kommer bli brutalt, buropen de högsta vi hört och ramsorna – till exempel den grundligt inövade ”We Don’t Need You” – en smocka i solar plexus.
”Men”, invänder vän av ordning, ”NHL-spelare byter väl klubbar hela tiden. Ska det här behöva vara så dramatiskt?”.
Jo, men Tavares och Islanders hade en relation lika stark som Lady och Lufsen och han lovade dem trohet så många gånger, bedyrade hela Long Island sin kärlek och vägrade bli trejdad så att de åtminstone fick något i utbyte innan han blev free agent. Det behövdes inte, han skulle ju ändå bli kvar, lovade han.
Sedan bara drog han – utan att klubben han vuxit upp hos fick så mycket som en rulle isoleringstejp i ersättning.
Tiotusentals hjärtan gick sönder i samma ögonblick.
Så, Dear John – välkommen tillbaka till The Island.
Det har gått 242 dagar sedan du reste dig från bordet och gick.
Nu kommer notan.
• • •
Jodå, det gick som vanligt när jag tidigt i morse mötte vår 40 man starka gruppresa på Courtyard i hörnet 35:e och sjätte – ett slagskott från Garden – och höll mitt lilla anförande. Jag blev besvärande torr i truten, visste inte var jag skulle göra av armarna och fick under ett par ögonblick minipanik över att se drygt tre dussin anleten i väntan på att få höra något spirituellt.
Min förståelse för ståuppkomiker som alltid exponerar sig för den sortens förväntningar – och blir utbuade om de inte levererar; den risken föreföll ändå ganska liten i mitt fall – har plötsligt fördjupats avsevärt.
Men sen gick det ändå okej. Dels kom jag på att det är bäst att ha händerna i fickorna, dels att det alltid går locka fram skratt om man skojar om Ondskan Ekeliw.
Sen är det helt uppenbart en riktigt skön uppställning NHL-fans vi fått hit.
Det kommer bli fyra fina dagar i New York City.
• • •
Vare sig Islanders eller Maple Leafs är särskilt förtjusta i den emotionella – för att inte säga förgiftade – inramning den här sällsamma matchen fått.
Båda försöker snacka ner Tavares-aspekten, framhåller att han var i sin fulla rätt att göra som han gjorde under sommaren, och att det handlar om att bärga två viktiga poäng – ingenting annat.
Men de – ägare, general managers, coacher, andra spelare – har ingen talan här.
Förr eller senare kommer de också checka ut och åka någon annanstans. Fansen blir kvar, vad som än händer, och det är deras rättighet att uttrycka sina känslor – om aldrig så bittra – såna här kvällar.
Däremot förstår jag att de inblandade gör vad de kan för att förhindra att det spårar ut helt.
Burop och ramsor är en sak, hatiskt pöbelvälde något annat.
• • •
Här har vi två gäster ni i spåret känner mycket väl.

Japp, det är Lisa och Stefan.
Hurra för dem!
• • •
Frågan är vad som händer när Islanders fyrar av den officiella jumbotron-hyllningen.
Det måste de, en superstar kan inte göra så mycket för ett lag som JT ändå gjorde för Isles utan att avtackas med en värdig salut.
Men reaktionen…nä, det lär inte ens bli som när Mats Sundin återvände till Toronto och hela hallen buade så fort han rörde pucken, men gav honom en stående ovation under den officiella hyllningsceremonin – och sedan fortsatte bua igen.
Här är stämningen för infekterad för såna lustigheter.
• • •
En annan gäst som redan hunnit göra intryck är Jerka – Lidingö-stjärna som går i Islanders-tischa och inte verkar kunna öppna munnen utan att säga något underhållande.
– Bli’re Lehner i baljan, var exempelvis en fråga under morgonmötet som väckte viss munterhet.
• • •
Ramsan ”We don’t need you” finns det faktiskt fog för – mot alla odds.
Tavares sorti sågs som dödsstöten för Islanders av en enig expertis. Han skulle lämna en sån Grand Canyon-artad krater efter sig, både kvalitativt och psykologiskt, att organisationen var rökt för åtminstone en generation.
Men under nya general managern Old School Lou Lamoriellos, och likaledes nye coachen Barry Trotz, fasta ledning har Isles istället tagit skepnaden av ett sant topplag som det är otroligt svårt att spela mot, framförallt för att de har en defensiv tajtare än skrovet på en isbrytare i East River – vilket är särskilt anmärkningsvärt eftersom de så sent som ifjol på den punkten inte utgjorde en större utmaning än ett kalhygge i skogen.
Sen har de, som fansen är särskilt snabba att påpeka, Mathew Barzal och han är ju i princip på väg att bli lika mycket stjärna som den förre kaptenen.
Remarkabelt, i sanning.
• • •
Efter morgonmötet på hotellet trampade gruppresan iväg till sjunde avenyn för en guidad tur på Garden.
Den bad jag vänligt men bestämt att få slippa, det hade nästan känts som en guidad tur hemma i lägenheten om ni ursäktar.
Istället satt jag mig på ett fik och började hacka på det här introt – och där flög det plötsligt in en talgoxe (ja, en liten fågel i alla fall; jag är ingen ornitolog och håller alla dörrar öppna vad det gäller den exakta artbestämmelsen) och tammefan satte sig på laptop-kanten.
Aningen obehagligt, men framförallt tog det som ett förebådande om att det snart blir vår i människobyn.
• • •
Dagens tipsrad
•NY Islanders – Toronto 1 (OT)
(Fast det är ju extremt svårt att sia om hur det ska gå i en så emotionell match)
•Columbus – Philadelphia 1
•Boston – Tampa 1 (OT)
•Ottawa – Edmonton 2
•Arizona – Vancouver 1
•Vegas – Florida 1
•LA Kings – Dallas 2
• • •
Under bussresan ut längs Long Island Expressway – som alltid en parkeringsplats den här tiden på dygnet, i synnerhet torsdagar – får både Mowgli och Baloo jobba hårt som guider och lexikon.
Heja Bajen, kan vi säga…
• • •
Ni på Garden som hade en svensk flagga med ortsnamnet ”Kramfors” skrivet i korset, läser ni möjligen denna blogg?
I så fall ska ni veta att Vigge Hedman såg er.
En halvtimme efter att vi surrat med honom i omklädningsrummet skickade han följande sms:
”Glömde att ge en shutout till grabbarna med svensk flagga som det stod Kramfors på. Stort!”.
• • •
Så vi ses igen, Nassau Coliseum.
Det trodde jag inte när vi klev ut på den öde parkeringen efter Game 6 i playoff-rundan mot Capitals 25 april 2015. Det var, hette det då, sista NHL-matchen i det gamla plåtrucklet och jag minns att det kändes lite häftigt att få uppleva.
Men här är vi igen. Ja, Isles har ju återvänt vid åtskilliga tillfällen sedan renoveringen som brakade igång den våren blev färdig, men för mig är detta första återbesöket och det känns lite underligt.
Men exalterande också. Här var alltid fantastisk stämning under de stora matcherna – som den ikväll – och på ingen pressläktare i hela ligan kommer man närmare isen.
Så hello old friend, nu ska vi baka fina minnen hos dig igen.
• • •
Ekeliw-storyn som – alltid – renderar mest kluckanden och fnitter är den om när han stod på klubbmärket i Nashville och hela Predators backuppsättning började gorma åt honom.
Men den om passet ifjol är också poppis…
• • •
OK, vi kommer in väldigt sent och jag har lite panik på slutet men nu gör vi det här.
En stor kväll väntar.