The Mowgli & Baloo Roadtrip 2019, del 12

Vad är det bästa man kan vara med om under NHL:s grundserie?
Det roligaste?
Det mest givande?
Ja, vi har ju de osannolika spektaklen i Vegas. Vi har ett fullsatt Bell Centre när Habs möter Maple Leafs. Vi har segerfesterna i Raleigh – och one-offs som kvällar som den vi hade turen att få oss till livs när John Tavares kom tillbaka till Nassau Coliseum förra veckan.
Men om push comes to shovel, om en upplevelse verkligen måste utses till den mest omistliga, slår jag fast följande:
Det finns ingenting som går upp mot en lördagkväll i Bridgestone Arena på Broadway i Nashville.
När de lokala hjältarna Predators just dessa kvällar – veckans höjdpunkt överhuvudtaget ju, i synnerhet i Music City – går upp i showdowns mot sina opponenter i världens bästa liga utbryter rent orgiastiska folkfester.
Nashvilles hockeyfans är gladare, rusigare och mer dansanta och partysugna än några andra supportrar i världen och piskar upp en atmosfär så rusig att besökare inte kan stänga av sina leenden på flera dygn.
Scenerna efter hemmamål, då Tim McGraws ”I Like It, I Love It” pumpar i högtalarna och bänkraderna ser ut som dansgolven på söderns honky-tonks…det ögonblicket vill man frysa in i evigheten för just så borde livet vara hela tiden. Forever.
Det var följaktligen aldrig någon diskussion om var vi skulle styra vår småtöntiga Kia efter dygnen i Texas.
Mowgli & Baloo vill alltid vara där människobyn når sina stora klimax.
Nu ska vi ha fest!
Eller som Ekan säger det under morgonvärmningen i partyladan.

• • •
Det blev en saftig etapp igår, från The Big D till centrala Tennessee. Vi tog oss genom nordöstra Texas, körde tvärs igenom Arkansas, korsade Mississippi in i Memphis och rattade ut på I-40 – kallad Music Highway under sträckningen mellan Memphis och Nashville.


– Var ska vi stanna för natten, frågade jag efter elva timmar.
Då började Ondskan sjunga John Cash-dängor.
–We got married in a fever, hotter than a pepper sprout, We’ve been talkin’ ’bout Jackson, ever since the fire went out, I’m goin’ to Jackson, I’m gonna mess around, Yeah, I’m goin’ to Jackson, Look out Jackson town, röt han.
Jackson fick det sålunda bli, men det var med motvilja jag tog av mot ett karaktäristiskt motellkluster strax väster om Carl Perkins gamla hemstad, för hela dagen var en enda lång påminnelse om att det inte finns någonting jag älskar mer än att köra bil genom Amerika.
Vägen och dess löften, det är min gospel och hade jag obegränsat med pengar och tid skulle jag alltid vara på rull där ute.
För evigt.
• • •
Det är Hurricanes som kommit till stan för denna Saturday Night Jamboree och man kan vid en slarvig anblick tycka att det låter som en munsbit för playoff-rustade Predators.
Men då glömmer man några kritiska fakta.
1. Canes gör sin bästa säsong på ett decennium. 2. Canes åkte på årets propp mot Jets så sent som igår och lär koka av revanschlust. 3. Preds har förlorat fem raka mot Canes – och Mrazek, som ska stå, har aldrig förlorat mot Filip & co.
– De är svåra att spela mot. Jobbigt lag. Men ja, nu är det dags att vi slår dem, säger Calle Järnkrok och virar morgonpassets tejp av benskydden.
Det hänger, ångrar jag att jag inte replikerar, på LAGET!
• • •
Den som inte tror att Ekan sjunger kan ju kolla hur det lät när vi passerade klassiska Texarkana.

• • •
Vi såg situationen när Big Ben mosade in Gabriel i kortplanket i American Airlines Center i torsdags men fattade inte alls att han gjorde sig så illa och skrek båda “Va? Vad fan!” när gossarna på NHL:s satellit-kanal – inrattad på bilradion mest hela tiden, är jag rädd – igår berättade att han blir borta fyra till sex veckor med kvaddad axel.
Det är ju ett sådant ohyggligt slag att det med ens känns som att playoff-racet i väst är kört.
Fan.
• • •
Vi såg Memphis skyline avteckna sig spöklikt i dimman när vi gled över Hernando de Soto Bridge igår och jag får erkänna att det gjorde lite ont i hjärtat att bara köra förbi.

Jag älskar Memphis. Det var första amerikanska staden utanför New York och LA jag besökte, back in 1992, och jag har återvänt så ofta det gått. Så det strider mot varje fiber i min ande att inte stanna, ta in på The Peabody, dricka ett par drajjor i lobbyn på det magnifika hotellet och sen leda ut min unge medresenär för lektioner på Beales Street, visa honom Sun Studios och Stax och Graceland och slutligen sätta honom på högmässa hos Al Green.
Men det här är en NHL-resa och vi måste ta oss så nära Nashville som möjligt för att hinna till lördagens skate i Bridgestone, så det är bara att fortsätta österut.
Sorry, Elvis.
• • •
Goda nyheter, mina vänner.
I natt händer det.
Vi ställer om klockan och får sommartid – och sen har ni roliga timmen i tre veckor.
19-matcherna börjar vid midnatt, 20-matcherna vid 02 och så vidare.
Det är nästan så ni kommer leva normala liv ett tag…
• • •
Days Inn utanför Jackson, dit Örbys Johnny Cash absolut ville åka, var inte precis Ritz-Carlton i Paris.
Mer ett ruckel Jim Jarmusch gärna hade använt i en sädig film om södern – komplett med parkering direkt utanför dörren, fläckig heltäckningsmatta som inte bytts sedan 1973, cigaretthål i överkasten på de hårda sängarna, så tunna väggar att grannens tv hördes lika bra som vår egen, fläckar i tidigare okända färger i badkaret och ett klientel på parkeringen utanför som man inte direkt fick lust att gå fram och dra ett hurtigt skämt för.
Men sånt hör också till såna här resor. Det är ju så…amerikanskt. Och efter tre-fyra Rolling Rock, inhandlade på Chevron-macken vägg i vägg, gick det faktiskt att somna.
• • •
Mattias Ekholm ser lite moloken ut när han trampar genom omklädningsrummet under förmiddagen.
Därtill finns en logisk förklaring.
Ida och lille knatten William har varit hemma i Sverige i tio dagar och kommer tillbaka först efter Preds västkustsväng nästa vecka.
– Så jag har lite tråkigt där hemma och vet inte riktigt vad jag ska göra, säger han.
Men desto mer energi går det ju istället att ägna hockey, väl?
Eky skiner upp.
– Exakt! Nu ska det bli kul att spela!
Håll koll på honom ikväll.
• • •
Martin’s BBQ?
Nej, det blir i morrn. Då har vi en hel day off i Nashville och brother, hur kul ska vi inte ha då, i honky tonk-dimmorna?
• • •
Det som hände Hurricanes igår var anmärkningsvärt – men det säger absolut inget av värde.
Alla – eller nästan alla – har en riktig flopp till match per säsong och det var deras.
De kommer definitivt häva sig upp på en annan nivå ikväll, det måste HEK vara beredd på.
• • •
Det regnar i Nashville, tidvis utav bara fan, och jodå – tornado-varning råder i nejden fram till åtminstone slutsignalen i Bridgestone.
Vi får nog ta och surra fast den inte alltför fetlagde Ekeliw i pressläktaren.
Jag ser framför mig hur han annars snurrar iväg som Bill Paxtons kossor i ”Twister” och så kan vi inte ha det.
• • •
Det känns lite underligt att se Mikael Granlund sitta i ett hörn i Preds omklädningsrum – samtidigt som Wayne Simmonds kommer knallande, i Preds-regalia, från kontoret där Lavy hållit powerplay-möte.
De är så förknippade med andra lag – Wild respektive Flyers – att det blir lite kortslutning i näthinnorna.
Men här är de nu – och det är alla alla glada för.
– Ja, det är riktigt bra killar vi fått in. Vi kommer ha stor nytta av dem, säger Järnkrok.
Men då har vi inte nämnt – host, host – en viss McLeod…
• • •
Nu var det länge sen man smakade en riktigt bra bourbon.
Then again – så kommer jag inte kunna säga på måndag.
• • •
Preds omklädningsrum, ja. Det var i det Ekeliw våren 2015 presenterade sig på allvar genom att ställa sig mitt på klubbmärket – och till sin förfäran fick en rejäl utskällning av hela Nashvilles backuppsättning.
Sedan dess har de byggt om och placerat klubbmärket i taket – antagligen just därför – men PR-Kevin tittar ändå oroligt åt Jontes håll och man vet ju aldrig. Han är rätt lång och kan snubbla till och nicka bort den sabeltandade tigerns gaddar…
• • •
Knappt två timmar före matchstart, när vi är typ ensamma i hela hallen, regnar det så satans mycket att det formligen dånar i Bridgestone-ladans tak av korrugerad plåt.
Lite läskigt, nästan – men jag ser det som ett omen. Preds kommer öppna alla spjäll ikväll.
• • •
Det enda som händer den här gången är dock att vår vän Mowgli börjar prata luguber penalty kill-statistik med Filip.
– Du har spelat 50 minuter i numerärt underläge och ändå bara varit inne på ett mål bakåt. Men två framåt. Så du har plus-statistik i penalty-killen, säger han andäktigt.
Filip skrockar.
– Ja, farsan ringde och berättade att det var någon som skrivit det på Twitter. Var det du det?
Det var det.
Ekan lyser av stolthet!
• • •
Gamla legendarer har sökt honom på telefon vid fyra tillfällen senaste veckan, men Hästpolo-Gustav ringer inte tillbaka.
En legendar säger:
– Man skulle spelat All Star-matcherna ändå. Verkar bara vara såna som duger nu. Räkan Karlsson, Big Joe, Pavelski, Burns…
Ha ha!
• • •
Det är ändå bara i Bridgestone countrysångare har egna sektioner för de som gillar brända och destillerade drycker.

• • •
Hackspetten från Kusmark har kompisar på besök i stan och ler ett härligt tandlöst leende när jag även för honom påtalar att det brukar bli hålligång när det är Saturday Night Showdown i Bridgestone.
– Ja, precis. Ikväll blir det skoj!
• • •
Kolla Baloo som sätter Sharks OT-segrar som ett smäck i tipset…
• • •
En first tror jag:

Och naturligtvis borde Ondskan byta lag och börja hålla på den enda organisation som visar honom sådan respekt att de stavar hans namn korrekt.
• • •
Det är bara några få år sedan jag åkte till Raleigh för att göra reportage om det nya svensklaget och ställde upp Elias Lindholm, Victor Rask, Viktor Stålberg, Joakim Nordström, Taco-Eddie, Klas Dahlbeck och Lucas Wallmark för plåtning på isen efter en träning.
Nu har alla utom Wallmark försvunnit till andra lag och andra kontinenter – och inga nya från ärans och hjältarnas land tillkommit.
Istället regerar Jarkkos pojkar.
Som det kan bli.
Men Wallmark har ju varit ett stort utropstecken under Brind’Amour och kommer – faktiskt – göra mål ikväll.
• • •
HEK, nu när vi är på plats kräver vi extra mycket support för LAGET från din sida.
Är du redo uppe i Bistol?
• • •
Ekan är fin i mörk kavaj och vit skjorta ikväll.

Är det lördagkväll i Music City så är det.
• • •
Coyotes till playoff!
Det är ett stridsrop som tilltalar mig.
• • •
OK, dansskorna är putsade, håret kammat och stämbanden uppvärmda.
Nu börjar partyt i Music City!