Band of Brother mot Band of Brothers, del 6

ST.LOUIS – DALLAS 2-4 (Slut)
BOSTON – COLUMBUS 1-0 (Period 1)
• • •
Världskrig indeed.
Det går att känna den beska smaken av adrenalin genom tv:n, uppfatta den stickande doften av svavel, ana den otäcka blodtörsten.
En lördagkväll vi sannolikt sent ska glömma pågår i Boston Town.
• • •
Att, som Riley Nash, inleda kvällsskiftet på jobbet med att bli mosad av Zdeno Chara…well, de flesta anställda i de flesta branscher skulle gå ut i strejk om de förväntades utstå den behandlingen på kneget.
• • •
Boston är lite bättre, lite starkare i närkamperna, lite vassare i attackerna framåt – och leder rättvist.
• • •
Får be om ursäkt för min barnslighet, men jag kan inte låta bli att fnissa varje gång Doc försöker uttala efternamnet på Columbus-backen Dean Kukan.
Det låter ju bara för dråpligt. Som att han säger ”Åh, K**** skjuter!”.
• • •
Men B’s hade ett kikarsikte riktat rakt i gamle lagkamraten Riley Nashs panna från start.
Han vållade Krejci skada med en tackling som inte var helt kosher i första matchen och det var inte alldeles populärt, om man säger så.
– Den killen…han satte vad jag kan minnas inte in en endaste tackling under sina två säsonger. Nu detta, fnös Marchand efter träningen igår.
Snabbt klipp till första bytet ikväll:
Där kommer Chara, där kommer Nash – pang bom krasch och hej då på en stund, Nash.
• • •
Och gissa vad mitt rättstavningsprogram vill ändra Kukan till…
• • •
Det tar tio minuter innan vi får en första inzoomning på Tårtan i båset.
Har producenten fått en stroke?
Vi vill se Tårtan och hans grimaser hela tiden!
• • •
Det finns lättare namn att uttala än Grzelcyk.
• • •
Som vanligt i NBC:s hockeysändningar matas samma tv-reklam om och om och om och om och om och om och om igen – tills man vill kräkas rakt ut.
En särskilt vidrig för ett kontokort det aldrig skulle falla mig in att nämna vid namn upplever jag som ren tortyr.
Tro mig, jag skulle hellre tatuera Mora IK:s klubbmärke i ansiktet än nånsin använda det kortet.
• • •
Wenny har väl inte gjort direkt outplånliga avtryck ännu, men han är ju också naturlig center så att kliva in på kanten intill Duchene och Atkinson kan inte vara jättelätt.
• • •
Han försöker, men det är inte alltid Milbury – utsökt som bisittare i övrigt, tycker jag – lyckas dölja att han är Boston-man.
• • •
Nu ska jag öppna fönstret och andas lite frisk Manhattan-luft, för nä – ännu har jag inte hunnit utanför dörren idag.