Do or Die i North Carolina och Texas, del 2

CAROLINA – WASHINGTON 1-2 (Period 1)
• • •
Caps-hockey var det, ja.
Hård, snabb och effektiv – och numer orubblig.
För fyra-fem år sedan hade Canes 1-1-mål spridit oro i leden och fått ledande spelare ur balans, men no more.
De noterar det knappt utan bara fortsätter pumpa.
Jag tror de som sköter sånt åt klubben kan börja planera resor till Brooklyn framöver.
• • •
Denne fågelman alltså.
Foegele.
Att han skulle bli en av förstarundans kungar var väl ungefär lika väntat som att Johnny Gaudreau skulle vara sämre än Leo Komarov.
Fast i Canes-lägret är ingen förvånad, försäkrade Lucas Wallmark förra veckan.
– Han är väl inte så namnkunnig så jag kan förstå att ni på utsidan är lite förvånade, men det är inte vi. Vi vet att han håller väldigt hög klass, hette det.
• • •
Alex Ovetjkin.
Räcker det inte så?
• • •
Canes gör det bra, de vägrar ge upp, men jag får åter det där intrycket från matcherna i Betongbunkern:
De kan inte riktigt hänga med Caps.
Om något år kanske. Inte nu.
• • •
Säger ju det, Burra är piggare än han får cred för när han väl är inne på isen.
Reirden borde använda honom mer.
• • •
Kenny Albert, Eddie Olczyk och lille Pierre…ni får ursäkta, men jag tycker det är ett dreamteam.
Fast jag skulle helst byta ut en av dem mot Joe Micheletti.
• • •
Nä, Hagge menade inte att slå så där hårt. Han är för snäll för att kunna göra illa nån.
• • •
Ikväll behöver bloggen kolhydrater, känner den, så nu är ett lass pasta på väg.
Tänkte ni ville veta.