Drömmar och tro på is

Det går att ana – eller i varje fall föreställa sig.
En hel stad, en hel region, ja delar av ett helt jätteland fyller lungorna med luft – och andas inte ut igen.
Det är dags nu.
Toronto Maple Leafs, största klubben i landet där hockey är gud, går in i Stanley Cup-slutspelet – och till skillnad från så många gånger förr gör de det med rimliga utsikter om att kunna triumfera.
Många som tippat, er bloggbjörn inkluderad, tror att de stupar redan på första hindret – och till med gör det tidigare än ifjol.
Men just nu är det irrelevant.
Just nu, när de tänt marschallerna som markerar vägen in till balens stora sal, finns bara hoppet.
Drömmen.
Tron.
Det bultar av förväntan i hela Hela Leafs Nation – vars tentakler av historiska skäl sträcker sig över hela Kanada; inget annat lag har så många fans utanför sitt eget så kallade upptagningsområde – denna späda vårkväll nådens år 2019.
God bless, säger jag
Det är just det – det där i bröstkorgen på supportrarna som aldrig slocknar och flammar upp till vådliga bål såna här kvällar – som gör hockey och Stanley Cup till så heliga fenomen.
Några av medborgarna i denna Nation ingår i den här bloggens stammis-följe och mitt ”god bless” riktas framförallt till dem.
De har varit lojala och tappra och skänkt vårt kommentatorsspår lyster i flera år.
Jag håller inte på Leafs mer än på Boston Bruins, absolut inte, men jag önskar er ändå belöning för att ni är såna fina vänner till bloggen.
Välkomna in i salen, akta så ni inte trampar på marschallerna.
Nu spelar orkestern upp, dansen kan börja….
• • •
Tandrapport:
När jag vaknade i förmiddags – okej, det var efter lunch, jag behövde verkligen sova och nätterna blir långa när det är playoff – hade värken gått över.
I tanden som det igår morse inte ens gick att komma åt kändes ingenting.
Underligt, men skönt.
Det innebär inte att allt är frid och fröjd, jag förstår det. Förr eller senare måste en tandläkare be mig gapa stort, men jag behöver – ta i trä – inte rusa iväg akut utan kan åtminstone för tillfället koncentrera mig på det jag längtat efter sedan vi gick ut i den varma Nevada-kvällen efter femte Stanley Cup-finalen sjunde juni förra året.
• • •
Innan några B’s-fans, exempelvis Bostonmolle, får tuppjuck:

God bless er med!
Drömmarna är inte mindre febriga på den sidan och passionen inte mindre glödande.
Ni vet vad jag tror:
Bruins slår Leafs och efter gårdagens underligheter i Amalie Arena känns det inte heller omöjligt att de stormar vidare till konferensfinal. Och där…well, kapaciteten finns.
Just ikväll har jag dock en underlig känsla av att Leafs faktiskt vinner – på ren iver och vi-ska-visa-alla-jävlar-attityd.
• • •
Korresoffan, gamle vän, nu ska vi ha säsongens ljuvligaste kväll ihop!
Slutspelshockey är alltid bäst live, såklart. Det är bara i det formatet man som åskådare kan bli ett med känslosvallet som pumpar i och runt matcherna.
Men just under den kalabalikartade förstarundan är det lite, lite frustrerande att sitta i en isolerad hall hela kvällar för då missar man alla övriga matcher .
Jag har till exempel ingen riktig känsla för merparten av serierna som startade igår, eftersom jag bara sett fragment av dem.
Så att nu kunna halvligga här i the holy korresoffan, med en hel kanna nybryggt kaffe på bordet framför, och ha tre sprakande playoff-dueller på lut i tv:n – det är också en formidabel känsla!
• • •
Apropå sjunde juni 2018 ska Washington Capitals ikväll spela sin roligaste och viktigaste match sedan dess.
De har längtat de också och kommer vara så upprymda att de skälver lite när de nu åter får inleda en resa som kan leda dem till samma himmel en gång till.
Särskilt Ovetjkin, tror jag.
Han var lyckligaste mannen i världen förra sommaren och vill bli det igen och se nu hur han flyger i denna första slutspelsvals på tio månader…
• • •
Ja, Sharks såg numret större ut igår kväll, så Golden Knights gör förstås rätt som kallar den förträfflige Nikita Gusev – ”bäste spelaren utanför NHL”, som Tobias Pettersson hetsade i ett meddelande i morse – över Atlanten på en gång.
Blir nåt för EK65 att sätta hajtänderna i om ett par dygn.
• • •
Calgary och Colorado går till storms sent ikväll också, inför The Sea of Red i Saddledome och jag vet att jag sagt att Avalanche ska skälla där men just nu, ett par timmar innan första urladdningen, emanerar så mycket pepp och tillförsikt och emotionell glöd från södra Alberta att det känns som att Klippiga bergens hjältar bara kommer bli…rolled over.
• • •
Mitt rättstavningsprogram är tydligen nere med kidsen från Orten och vill döpa om Gusev till Gussen!
• • •
Ha ha, det missade jag igår: en munter Tårtan anklagade alltså journalisterna i Tampa för att lukta ”B.O” – en förkortning för det rätt så otrevliga ”Body Odor”.
Men vad fan tror han, ett gäng mer eller mindre korpulenta murvlar sitter instängda i ett trångt rum en hel dag – i det fuktiga och heta Tampa!
Klart det börjar stinka ljumsksvett då.
• • •
Mot bättre vetande tippade jag ju matcherna igår så jag måste väl följa upp med tre nya gissningar ikväll – men i fortsättningen får ni sköta detta själva. Playoff är för mycket allvar för att hålla på och laja så här.
•Boston – Toronto 2
•Washington – Carolina 1
•Calgary – Colorado 1
• • •
Ny vårkväll, nya matcher på liv och död.
Så fantastiskt
Kom ihåg, nu när vi ger oss ut på Lord Stanleys stormande hav ännu en gång:
Vinna är inte allt. Det är det enda.