När längtan skriver om historien, del 3

TORONTO – BOSTON 1-3 (Period 2)
• • •
Längtan, begäret och åtrån hos Maple Leafs-stjärnor med möjlighet att formulera om sitt öde har ersatts av något annat nu, ser det ut som.
Oro, frustration och mental kramp präglar deras agerande på Scotiabank-isen.
De vill så gärna, men kan inte. Inte mot ett Bruins som ännu en gång tvingat fram en perfekt matchbild och bestämmer det mesta.
Och suckarna ekar som vätebombsdetonationer genom hela Maple Leafs Nation.
Inte konstigt.
Just nu känns det som det här kommer sluta precis som vanligt…
• • •
Det blir en blågul Awards-show i Vegas i år också.
Vi fick just Norris-nomineringarna mailade och se på fanken, Vigge Hedman hedras i år igen .
Han, Mark Giordano och Brent Burns gör upp om det ultimata backpriset på Mandalay Bay.
Bloggen jublar och viftar ivrigt med blågula vimplar.
• • •
Men man måste ju beundra Björnarna också.
De har en blänkande knivsegg tryckt mot adamsäpplet, men inte ens blinkar.
De bara gör det som ska göras – i fiendeland, omgivna av tiotusentals som vill se dem stupa.
Så agerar riktiga slutspelslag.
• • •
Idsint, du har inga problem med utvisningen när Gauthier ramlar, antar jag?
Du ser, sånt där jämnar alltid ut sig.
• • •
Snart kommer också beskedet att både Elias Pettersson och Rasmus Dahlin nominerats för Calder och då är detta till och med ett fetare svenskt Awards-år än 2012.
• • •
Kolla, Bjuppe Furmans hotellrums-tv.

• • •
Well, nu får Leafs-pojkarna visa vad de är gjorda av. Om de är vinnare eller förlorare. Huruvida de kan tvinga sig själva att spela bästa hockeyn i livet när det gäller som mest eller inte.
Det är det – eller en fasansfull Game 7 i TD Garden på tisdag.