Slut, Leafs vinner med 2-1
Slutrapport blir sen och kort, levereras först på Manhattan, när allt annat är lämnat.

NY ISLANDERS – TORONTO 0-1 (Period 2)

• • •
Den här rubriken var det inte många av er som såg framför er:
Calle Rosén skickar Leafs till Stanley Cup-slutspelet!
Nä, det vet vi ju inte ännu – men det är den unge smålänningen som helt otippat spräcker Lehners nolla med en muffins från blålinjen.
Första målet i NHL-karriären, det.
Väl valt tillfälle får man säga.
• • • 
Nu har det kommit ytterligare en byfåne och ställt sig framför oss, så vi ser absolut ingenting – men det gör å andra sidan inget eftersom vi frusit ihjäl.
• • • 
Robin ser inte glad ut när Roséns strumprullare går in, bara den berömda självbehärskningen (…) hindrar honom från att göra flisor av klubban.
Men han revanscherar sig ordentligt när han klipper med blocken som Lucky Luke på en missil avfyrad av – just det – Johnny T några minuter senare.
Då ekar den där LEH-NER-ramsan åter med tordön-styrkan hos kyrkklockorna i Palermo en söndagförmiddag.
• • •
Själv lovade jag Chris Johnston att Wille skulle göra två mål ikväll.
En prognosen känns väl inte helt vattentät just nu, men jag står fast vid det.
• • •
Capitals hade ledigt i södra Florida igår.
I’m just saying…
• • • 
Det går att höra hur hela Ontario drar efter andan när Matthews ligger och vrider sig i smärtor efter att ha täckt ett skott.
Går han sönder nu kan de lika gärna skicka veteranlaget från 1973 till Boston nästa vecka.
Nä – men nästan.
• • •
Även dansken gör en kanonmatch.
Bra besked inför playoff, Idsint – eller hur?
• • •
Glad nyhet:
Tim Peel ska sluta döma och gå i pension.
Då kan Furman till sist få sina stora chans, Kenta!
• • •
Nu kan jag försäkra att vi ska hitta nån annanstans att sitta.

NY ISLANDERS – TORONTO 0-0 (Period 1)
• • •
Ännu doftar hatet, eller hur det hette i Marie Fredriksson-dängan.
Decibeltalen är inte lika höga som 28 februari, atmnosfären inte lika sprakande elektrisk.
Men Long Island har – som sagt – inget förlåtit och tar i från fotsulorna i den brutala ”We don’t Need You”-ramsan.
Om det varit första gången hade man antagligen varit helt tagen…
• • •
LEH-NER, LEH-NER, LEH-NER!
Det är för häftigt att höra hela ladan skandera för Robin.
Men han förtjänar det.
Ojvoj vilken pondus han utstrålar, bjässen från Götet. Vilken säkerhet.
• • •
Helt klart dock:
Leafs är betydligt bättre förberedda på stormen ikväll och spelar med en helt annan skärpa och beslutsamhet än senast.
De sa att de inte lät sig bekommas då, men det förstår man ju nu att de verkligen gjorde.
• • •
Chall, såna enkla skämta aprillo får man ju inte gå på, he he!
• • •
Det går inte att inte vara impad över hur mycket ligans bästa fjärdekedja, i all sin råbarkade hårdhet, uträttar för Islanders.
• • •
Kul att vi har kallfläkten från helvetet bakom oss – och två byfånar som sköter musiken stående framför oss, mitt i blickfånget.
SÅ jävla glamoröst är det inte i det här yrket hela tiden…
• • • 
JT själv själv har också en annan, mindre hundögd framtoning ikväll.
Han tänker servera sin hämnd varm och göra ett mål, det är vad jag tror.
• • •
Vår vän Rosén har inte gjort några avgörande intryck ännu – och det betyder att han sköter sina uppgifter väl. Spelar enkelt och låter bli att begå misstag.
• • •
Jag har just lagt mina tre Masterton-röster.
En som är på isen är ikväll fick den första.
Ni får försöka gissa…
• • •
Nyss:
Nästan slagsmål med en brysk scout som tyckte det var en bra idé att trampa mig på tårna.
Sånt händer på denna hatthylla till pressläktare.
• • •
Nu ska vi gå och tina upp nånstans – och vrida våra fastlåsta nackar i led igen.

Det spelar ingen roll om det gäller första kyssen, första utlandsresan, första konserten, första hockeymatchen eller första roadtripen tvärs över USA.
Inget är som just första gången.
Första gången är alltid unik och går aldrig att återskapa.
Inte helt och fullständigt.
Det kommer inte kännas exakt likadant igen – någonsin.
När John Tavares ikväll ännu en gång återvänder till Long Island för att fejsa sina gamla fans ska vi följaktligen inte hoppas på samma omvälvande upplevelse som när New York Islanders-fansen för en dryg månad sedan för allra första gången fick leva ut all uppdämd besvikelse, all sorg och – låt oss kalla en spade för en spade – all avsky.
Det var den mest emotionella grundseriematch jag någonsin sett och nä – det kan inte bli på samma vis igen.
Med det inte sagt att inte den här kvällen i den gistna ladan i Uniondale också kan bli helt oförglömlig.
Jag har varit med om mer magiska kyssar än den allra första, sett konserter som vida överträffat jungfru-showen med Rockfolket – heja Burken Björklund! – i Borlänge Folkets Park 1971 och den senaste coast-to-coast-resan var den bästa genom alla tider.
Det har bara inte känts lika…det-här-har-jag-aldrig-varit-med-om-förr-revolutionerande.
Och det är ju inte som att Islanders Nation glömt, förlåtit och gått vidare.
De försmådda och arga kommer visa sitt gränslösa missnöje igen, förenas i dånande ”We don’t need you”-ramsor och kanske rentav kasta ytterligare en eller annan plastorm mot ”förrädaren”.
I wouldn’t miss it for the world, faktiskt.
Jag minns ju hur det var första gången…
• • •
Solen lyser lycklig från klarblå morgonhimmel när jag med två passagerare i hyr-chevan – Sjöberg från Hockeynews och Kajsa från Hockeysverige – rattar ut genom Midtown Tunnel och tar sikte mot Exit 38 långt där ute på den avlånga ön.
Sämre kan en vecka börja.
Men tro på fan – även vid denna tidiga timme, när alla borde vara på väg åt andra hållet, är delar av Long Island Expressway en veritabel parkeringsplats.
Hur är det möjligt – och hur kan de som sitter i denna trafik dag ut och dag in inte slå sönder pannan mot ratten av frustration?
Jag bara undrar.
• • •
The man of the hour själv – Tavares – förefaller lika samlad och oberörd som vanligt när han efter en kort morning skate håller presskonferens utanför gästernas omklädningsrum.
– Jag kan inte påverka vad människor känner och oroar mig inte för vad som händer runtomkring utan försöker bara spela min bästa hockey, säger han med en uttryckslös min.

Nu vet han ju dessutom vad som väntar.
Och inte bara det:
Han vet att det aldrig blir som första gången….
• • •
Hör fanfarerna eka för Ekan!
Jonathan Mowgli Ekeliws HC Lyftkranarna – don’t ask, hans lag bara heter så… – vann finalen i Bladets fantasy-liga mot Nacka Nuggets och är, som ett annat Pittsburgh, mästare för andra året i rad.
För mina killar i New York Dolls gick det sådär, men vi kom i alla fall trea i kategorin gjorda mål och fyra i avlossade skott mot mål – så oerfaret expansionslag vi var – och när general managern från Tunaslätten nästa säsong har bättre koll under draften blir det åka av.
Framförallt lovar jag härmed heligt och dyrt att NYD kommer sluta före Mr. Käck och Non Thai Drunks i 2020 års tabell!
• • •
Förra gången var det så uppjagat och stressat när vi väl kom ut hit med Suntrips Nuevo Estocolmo-resa a la julen 1979 att jag aldrig hann uppskatta hur mycket som hänt med Coliseum sedan det som skulle vara sista matchen våren 2015.
Men nu, under en Leafs-skate när hela bygget ligger öde och jag inte behöver fundera på om någon behöver berra hem Berra, framgår den nya fräschören desto tydligare.
Pressläktaren må vara samma gamla hopplösa rangel som alltid, men resten av innandömet har verkligen fått en modern, flott look – utan att den täta old school-känslan gått förlorad.
Det är inte alls svårt att förstå varför Islanders vill spela så många slutspelsmatcher som möjligt här.
• • •
Arizona Coyotes får guldstjärna för dagens bästa aprilskämt.
Uppgiften på Twitter om att OEL ska spela in ”Bachelor” i Tingsryd i sommar lär orsaka munterhet i breda lager…
• • •
Exteriören ska vi bara inte tala om.
Gamla Coliseum såg ut som Borlänge Ishall utifrån. Nu kan man få för sig att litet rymdskepp, som inte vågade sig ända in till Manhattan, landat ute på ön.

• • •
Det är ett imponerande tätt skägg Lill-Nyllet lyckats odla lagom till slutspelet.
Jag har inget minne av att pappa Michael nånsin poserade med en likadan matta.
I detta skägg ler William ganska roat när förra besöket på Long Island kommer på tal.
– Det var lite jobbigt för nummer 91, men samtidigt en speciell upplevelse. Lite roligt, tyckte jag. Sånt där händer kanske i fotbollen men jag har aldrig varit med om det i hockey.
Han tror det blir ungefär likadant ikväll, ”men vet vi ju hur det är” och hey – det känns aldrig som första gången igen…
• • •
– Playoffs, fuck yeah!
Så rakt på sak uttryckte sig Robin Lehner i en intervju på isen efter matchen här i lördags, när Islanders clinchade med en 5-1-seger mot John J:s killar.
Med den kommentaren visade han att han blivit en sann Long Island-bo – och vann ännu mer sympati hos de passionerade supportrarna.
Och det passar bra, för efter att växlat mellan Robin och Greiss genom hela grundserien verkar det som att coach Trotz tänker rida svensken nu – ända in i slutspelet.
• • •
Leafs kan clincha en playoff-spot ikväll, det krävs bara en poäng i den här matchen – och samtidigt kan Capitals säkra förstaplatsen i Metropolitan om de slår Panthers samtidigt som Islanders förlorar under ordinarie matchtid.
Men framförallt kan Colorado göra ett livsviktigt ryck i västra racet. Eller så här: De får under inga omständigheter torska mot Blues. Då kan Arizona gå om när de möter King imorrn.
Ojvoj, det här är verkligen sista dagars heliga – the NHL version.
• • •
Calle Rosén gör säsongsdebut för Leafs ikväll och jo, även han är redo för det kaos som kommer vänta.
– Jag såg förra matchen på tv och det var lite högljutt, ler han.
Det var ju det…
• • •
Så här tror er vän Baloo att kvällens holmgångar slutar:
•Florida – Washington 2
•New Jersey – NY Rangers 2
•NY Islanders – Toronto 1 (OT)
•Ottawa – Tampa 2
•St. Louis – Colorado 1 (OT)
•Chicago – Winnipeg 2
•Vegas – Edmonton 1
•LA Kings – Calgary 2
• • •
Eftersom jag nu varit här i ett och ett halvt decennium vet jag inte mycket hockeylagen som gör upp i slutspel och kvalserier hemma i Sverige, men jag läser på Sportbladet och det var då ett jävla gnällande på domare och motståndare och fans och otur och allt annat som man inte kan påverka.
Det är, i sanning, att fokusera på fel saker och de som gör det förlorar alltid.
Vinnare håller käft och spelar hockey.
• • •

De har fått upp de klassiska fanorna i Coliseum-taket, men jag saknar ett namn:
Kenny Jönsson.
Han har inte fått sitt tröjnummer pensionerat, nej, men han valdes 2012 in i Islanders Hall of Fame och fick då ett lite mindre banér uppskickat i taket. Det vet jag bestämt för jag var här och skrev om det.
Men den lilla tygbiten tycks ha försvunnit i alla flyttar.
Miniskandal, tycker bloggen.
• • •
Titta här, två blågula konkurrenter – Kajsa K från Hockeysverige och Sjöberg från Hockey News.

• • •
Återigen har de satt Baloo precis framför en kallfläkt och det är fanimig komiskt – jag skulle lika gärna kunna sitta nercabbat ute på The Expressway och blogga.
Hello nackspärr my old friend, I’ve come to talk to you again.
• • •
Andreas Johnsson spelar inte ikväll. Han åt middag på en lokal restaurang igår kväll och har sedan dess mest befunnit sig på hemlighuset.
Matförgiftning, lyder den officiella diagnosen.
Hör jag nåt om vilket etablissemang han besökte kommer upplysning, så alla kan hålla sig undan.
• • •
Nä, stämningen är inte alls lika förgiftad och hätsk idag, det går det att slå fast redan under värmningen.
Förra gången kunde Lehner, berättade han, inte höra musiken för att hålla hallen stod på tå och vrålade ut sin ilska mot den förre kaptenen.
Det buas och hojtas och hålls upp elaka budskap på plakat nu också – men det är inte i närheten.
Skönt på ett sätt, tråkigt på ett annat…
• • •
Mamma, jag fryser!
• • •
Men en bra hockeyfajt kommer det här definitivt bli ändå, det känner jag på mig.
Den börjar snart!