Hockeygudarna proudly presents:
Stanley Cup Playoffs 2019 – Vecka 3.
Den börjar nu.
Under dess inledning är det framförallt två tilldragelser i morgon som tornar upp sig som två obelisker i horisonten och får hela världen att dra efter andan.
Game 7 mellan Boston Bruins och Toronto Maple Leafs – följd av Game 7 mellan San Jose Sharks och Vegas Golden Knights.
Att invänta de fältslagen känns ungefär som att vara i publikhavet strax innan Elvis ska göra sensationell comeback – och några timmar senare dessutom Bob Marley.
Men redan nu, den tredje veckans första skälvande afton, har vi två showdowns som lär orsaka hårda hjärtslag och oregelbunden andning.
För sjätte gången sedan starten förrförra onsdagen går Carolina upp mot Washington och Dallas mot Nashville – och bägge fajterna har elimination-potential.
Hurricanes och Predators måste spela som om det inte fanns en morgondag – för annars gör det inte det.
Bloggen har återigen tagit sig tillbaka till Manhattan och sänder live från korresoffan kvällen lång.
I request the honor of your presence i kommentatorsspåret!
• • •
Ljudstyrkan i tjattret om att Commendatore Grönborg verkligen kan komma att bli första svenske NHL-coachen ökar, noterar jag.
Enligt min brother from another mother, Scottie Burnside, överväger Buffalo Sabres att erbjuda honom en deal.
Alltså, please – låt det hända!
Det skulle vara en mäktig hommage till svensk hockey – och det skulle vara topp tunnor kanonkul för en svensk NHL-bevakare.
Dessutom är jag övertygad om att han gör succé. Grönborg är inte typen som misslyckas, helt enkelt.
• • •
Capitals – Last man standing bland de stora favoriterna – kan alltså slå ut Carolina ikväll.
Min magkänsla – vad den nu är värd efter alla fatala missbedömningar – säger att det blir så.
Canes kommer vara bättre i BBQ-oset, och Tors-Hammare-draget, i PNC än i DC i förrgår, därom råder inga tvivel. Men mästarna kom upp på en ny nivå i Game 5. De började, med Bäckis ord, spela Caps-hockey. Det skulle förvåna mycket om de inte ser till att hålla sig kvar där och vrider om kniven när de nu har chansen.
• • •
Jag landade för en gångs skull på Newark under tidiga eftermiddagen och tog sedan tåget in till Manhattan. På vägen passerar man då Prudential Center i downtown Newark, och sedan kliver man av i källaren under Madison Square Garden, och det bara slog mig – herregud hur avlägsen den sömniga grundserien känns. Och lagen som fick gå på semester när den slutade…pfff, de finns ju inte ens just nu.
En förolämpning? Jag säger bara som det är.
• • •
Väldigt ledsen, HEK, men jag tror att även LAGETS öde beseglas ikväll.
De var inte bara klart sämre än det rockande Dallas på påskafton. Något var, och är, off med Lavys manskap. Spelare som egentligen är på tok för bra för slikt begick det ena iögonenfallande misstaget efter det andra – och offensiven var trubbig som en blyertspenna som inte körts i pennvässaren på hela vårterminen.
Man kan rentav säga att grundförutsättningarna förändrats. Innan serien började hette det att det skulle vara en skräll om Stars slog ut Preds. Nu är det snarare en skräll om Preds överlever denna Game 6 i galna American Airlines Center.
Så jag är glad att jag hann till Nashville och i alla fall fick uppleva en föreställning i Bridgestone Arena.
Slutspelet skulle inte vara fulländat annars – vad som än händer i övrigt.
• • •
Det var inte bara jag som såg grisen på parkeringen utanför PNC för en vecka sedan. Hela Hurricanes Nation noterade den lilla kultingens närvaro och nu har Hamilton, som han lustigt nog heter, blivit folkhjälte. Idag fick han till och med en guidad tur i PNC Arena – och verkade gilla puckar.
Svinkul, ju…
• • •
Det bara regnar och regnar i New York.
Oförskämt.
• • •
Men okej, två saker kan tala för Predators ändå.
1. Stars är ett grönt gäng – och nej, jag menar inte bara tröjfärgen här… – och kan få stora darret i knälederna när de nu har chansen att knyta ihop rosetten. 2 Preds kan ha blivit motiverade, för att inte säga förbannade, över att precis alla räknat ut dem redan. Och vrede har en tendens att få bra spelare att börja flyga.
Men jag tror det när jag ser det.
• • •
Ett par mål till från Valbo’s Finest i PNC skulle inte sitta dumt.
Då går han upp i ensam ledning i slutspelets skytteliga.
Det vore nästan lika uppseendeväckande som att Tampa och Pittsburgh och Winnipeg och Calgary inte spelar längre – men betydligt roligare.
• • •
Nu har Blue Jackets och Islanders fått vänta väldigt länge på andra omgången – och ännu dröjer det innan de får se action igen.
Det tror jag inte är bra. Visst, vila behövs i playoff – men inte så mycket att temperaturen hinner gå ner.
”Let’s go”, kan man känna att hela Long Island tänker bara man tittar åt det hållet.
• • •
Det blev inte mycket till honky-tonkande efter Sharks avgörande igår, bara en snabb matbit och tvenne pilsner. Sedan gick jag hem och klippte Jens Linds magnifika dokumentärserie om den svenska hockeyhistorien och yes, yes, yes – den visade sig ju vara precis så bra som Marcus Leifby slår fast i den här glödande krönikan.
Och jag reagerade precis som Marcus, jag blev utan att förstå varför helt gråtfärdig under några sekvenser.
Se!
• • •
Då så, är isen i PNC Arena i Raleigh strax spolad och för första gången på tio år gör sig Carolina Hurricanes redo för en do-or-die-match.
Det här blir nåt.

VEGAS – SAN JOSE 1-2 (Slut, OT-period 2)
• • •
Woah, Mark Messier från Tjeckien!
Det är ju Hertl – han som lovade vinst ikväll – som sätter sudden-pucken för hajarna.
Och det i numerärt underläge.
11.17 in i andra övertidsperioden.
Sicken grej.
Nå, nu får vi två Game 7 efter varandra på tisdag.
Kort sagt:
Där har vi en av de största hockeydagarna på många år.
• • •
Nu säger jag godnatt och tack från Nashville för den här gången.
Vi hörs från korresoffan imorrn kväll – när vi ju också har två elimination-matcher på schemat.

TORONTO – BOSTON 2-4 (Slut)
VEGAS – SAN JOSE 1-1 (Period 4, OT-period 2 väntar)
• • •
Ladies and gentlemen, låt mig presentera – äkta, galen, omtumlande Stanley Cup-hetta.
Jeeeesus kristus vilken kalabalik det är i några sekvenser i slutet av denna fjärdeperiod – som när Miller och gör veritabla snöänglar i målgården med kompisen Merrill över sig.
Man tror inte att det kan vara sant,.
Men det är det.
Lucky us!
• • •
Och yup, vi har oss slutligen en riktig maraton-förlängning i 2019 års slutspel.
Såna är sällsynta, som jackpots i staden där duellen äger rum, så honky tonk be damned – nu njuter vi.
• • •
Mitt Hästpolo-tips står fast. Han älskar sånt här, vill hamna i centrum och bli hjälte – och han är ju där och snorar runt kassen hela tiden, hugger och försöker.
• • •
Grejen är dock att ju längre en förlängning pågår, desto större risk föreligger att den blir ännu längre.
Risbenägenheten går ner, ingen vågar ta några chanser, matcherna saktar in.
Tills spelarna når en punkt när de är så trötta att börjar begå fatala misstag.
Då smäller det.
• • •
The night of Marty Jones‘ redemption, kan vi kalla den det?
• • •
Själv förstår jag inte hur de inblandade står ut just nu. Framförallt inte hajarna. Ett mål i baken, ett jävla misstag, så är hela säsongen över.
Men det finns inga andra alternativ än att gå och försöka köra tills bränslet tar slut – och sen köra ännu lite mer.

TORONTO – BOSTON 2-4 (Slut)
VEGAS – SAN JOSE 1-1 (Period 3, OT väntar)
• • •
Såklart, förlängning – bloggen hade ju hoppats hinna med en sista skvätt honky tonk där ute i neonskenet…
Förmodligen är det också därför vi nu får den samtida versionen av The Easter Epic – ett OT-drama som aldrig slutar.
Men hey, jag klagar inte, det här är det bästa som finns.
Mina hjältar: Wild Bill, som gör sin bästa match i årets slutspel – eller Hästpolo-Gustav.

TORONTO – BOSTON 2-4 (Slut)
VEGAS – SAN JOSE 1-1 (Period 2)
• • •
Det tog ett tag, men nu slår det upp lite flammor även kring den här matchen.

Framförallt har Knights – och då särskilt Wild Bill-kedjan – kopplat in raketmotorn och börjat köra utav fan.

Det ger resultat, Marchessault kvitterar och nu blir det raffel monumentale i period 3.
• • • 
Härligt att se att Stefan och Lisa firar skånsk påsk med lite nattlig live-närvaro i bloggen.
Känn er hjärtligt välkomna in i gemenskapen!
• • •
Däremot ser man inte så väldigt mycket av Stone och Pacioretty och Stastny längre.
Hajarna gör ett jäkligt bra jobb med ”slutspelets bästa kedja”.
• • •
Det här kan väl ändå inte vara det sista vi ser av EK65 den här säsongen?
Skulle kännas mycket konstigt.
• • •
Hm, kommentatorerna påminner om att Vegas aldrig – aldrig being ett relativt begrepp när det gäller ett lag som inte fanns för två år sedan… – clinchat en serie hemma i T-dojan.
Det kan man tycka att deras underbara fans förtjänar att få vara med om snart.
• • •
Marty Jones har spelat upp sig och är inte längre något stort problem.
• • •
Nu har mörkret fallit över Music City.
Neonen blinkar förföriskt, jag kan höra den klagande tonen från en steele-gitarr eka i den varma vinden, doften från rökeriet på Martin’s BBQ går att ana…

TORONTO – BOSTON 2-4 (Slut)
VEGAS – SAN JOSE 0-1 (Period 1)
• • •
– Vi är bättre laget och kommer tvinga fram en Game 7, sa en kaxig Hertl efter senaste matchen i Sharktank.
Det är nästan att göra en Mark Messier.
Men då ska man backa upp sina ord också och det hinner den 25-årige tjecken för all del fortfarande.
Men ännu så länge har varken han eller någon annan gjort skillnad i T-dojan.
Det är, so far, ett så kallat ställningskrig som pågår.
Vi behöver ett mål, tack.
• • •
Och just som jag skrivit det plaskar Logan Couture in en sjusatan till pärla på Fleury – med sex sekunder kvar.
En får tacka.
• • •
Det ser inget kul att för Paul Stastny att spela med bomullstussar i båda näsborrarna.
Strikt munandning under maximal kraftansträngning…ouch.
• • •
Hjärtat klappar för fine Bostonmolle, men det är svårt att inte samtidigt lida med spårets alla Leafs-fans.
Det här händer ju gång på gång på gång.
Stjärnorna från Big Smoke tar sig ända fram till paradisets tröskel och lovar att den här gången, nu, i år blir det annorlunda.
Sen blir det som vanligt i alla fall.
• • •

X:et på mitt tangentbord fungerar inte som det ska.
Lugubert.
Det är inte som att jag sliter ut den bokstaven till vardags.
Men kanske är det just därför den strejkar, den vill att jag använder den mer frekvent.
Så här:
Xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx!
Nöjd nu, din jävel?
• • •
Det är dock värt att påpeka att Leafs absolut inte är chanslösa på tisdag.
De har trots allt vunnit två matcher på Legends Way redan, de har dansken i kassen och serien följer fortfarande varannan-damernas-mallen.
Om det bara inte vore för historien…
• • •
Nu har vi snart skymning i Nashville och den tänkte jag att jag skulle ta och njuta lite av.

TORONTO – BOSTON 2-4 (Slut)
VEGAS – SAN JOSE 0-0 (Ska precis börja)
• • •
Som Sigrid skrek åt Beppe Wolgers:
Färdig!
Ni förstår, efter de här tidiga helgmatcherna blir det riktigt körigt för den europeiske NHL-skribenten.
Referat och krönikor ska fram så de hinner med i pappersupplagan och deadline går redan innan slutsignalen i den nordamerikanska hallen klingat ut.
Men nu är vi på’et igen med ny do-or-die-match i Vegas.
Sharks måste ta hela potten, annars är de bust och får lämna kasinot.
Hoppas några av er fortfarande står upp efter det utmattande sjöslaget i Toronto och hänger med.

Slut,Boston vinner.
Jag har text att producera nu och återkommer när de börjar i Vegas.

TORONTO – BOSTON 1-3 (Period 2)
• • •
Längtan, begäret och åtrån hos Maple Leafs-stjärnor med möjlighet att formulera om sitt öde har ersatts av något annat nu, ser det ut som.
Oro, frustration och mental kramp präglar deras agerande på Scotiabank-isen.
De vill så gärna, men kan inte. Inte mot ett Bruins som ännu en gång tvingat fram en perfekt matchbild och bestämmer det mesta.
Och suckarna ekar som vätebombsdetonationer genom hela Maple Leafs Nation.
Inte konstigt.
Just nu känns det som det här kommer sluta precis som vanligt…
• • •
Det blir en blågul Awards-show i Vegas i år också.
Vi fick just Norris-nomineringarna mailade och se på fanken, Vigge Hedman hedras i år igen .
Han, Mark Giordano och Brent Burns gör upp om det ultimata backpriset på Mandalay Bay.
Bloggen jublar och viftar ivrigt med blågula vimplar.
• • •
Men man måste ju beundra Björnarna också.
De har en blänkande knivsegg tryckt mot adamsäpplet, men inte ens blinkar.
De bara gör det som ska göras – i fiendeland, omgivna av tiotusentals som vill se dem stupa.
Så agerar riktiga slutspelslag.
• • •
Idsint, du har inga problem med utvisningen när Gauthier ramlar, antar jag?
Du ser, sånt där jämnar alltid ut sig.
• • •
Snart kommer också beskedet att både Elias Pettersson och Rasmus Dahlin nominerats för Calder och då är detta till och med ett fetare svenskt Awards-år än 2012.
• • •
Kolla, Bjuppe Furmans hotellrums-tv.

• • •
Well, nu får Leafs-pojkarna visa vad de är gjorda av. Om de är vinnare eller förlorare. Huruvida de kan tvinga sig själva att spela bästa hockeyn i livet när det gäller som mest eller inte.
Det är det – eller en fasansfull Game 7 i TD Garden på tisdag.

TORONTO – BOSTON 1-2 (Period 1)
• • •
Oh, sister. Oh, brother.
Det är ingenting mindre än gladiatorspel på fruset vatten som utspelas inför våra uppspärrade ögon. På liv-och-död-kamp som får hela tillvaron att lösas upp i sina beståndsdelar.
Just nu, just under den korta skärva av tid den här matchen skurit ut ur evigheten åt oss, finns inget som betyder något alls – mer än hur det slutar mellan Toronto Maples Leafs och Boston Bruins.
Gudarna har pressat upp detta avgörande mot de höjderna, gett utgången i dramat de dimensionerna.
Det är alldeles förtrollande.
• • •
Det börjar verkligt bra för Leafs, de spelar på precis det sätt de önskar att spela – och de gör det i ett tempo som får håret att fladdra på ett hotellrum 125 mil från Bay Street.
Och viktigast av allt:
De ser inte de minsta tagna ut. De bara kör, som att de bestämt sig för att nervositet bara är för morsgrisar.
Men så fort Bad Brad trycker in kvitteringen direkt på tekning svänger momentum tvärt. Plötsligt är det istället B’s som får spela på SITT sätt, tvingar fram ett par utvisningar och visst – det smäller igen:
Värst av allt:
Då några i hemmalägret se UT som morsgrisar…
Babs har rimligen mycket att säga sin pojkar nu i pausen, de måste ta tillbaka initiativet – direkt.
• • •
Dansken gör ett par tvättäkta Conn Smythe-räddningar sista minuterna.
Om B’s gått upp i 3-1-ledning hade det, nästan, varit kört.
• • •
Det där KAN ha varit mäktigaste allsångsversionen av ”O, Canada” i Scotiabank någonsin.
• • •
Tur det i alla fall inte blir mål när Big Z sitter utvisad för delay of game i början av perren.
Att pucken landar i Bruins bås, så Mojo kan ta den i handen och åka ut till domaren med värsta men-kolla-här-då-minen är en sak, där hade den ju kunnat hamna även fast den först passerat ovan plexit – men den var ju deflectad innan dess.
• • •
Det är som Mike Milbury säger, Brad Marchand har blivit förbryllande snäll i den här serien.
Undrar vad det kommer sig.
Men såklart, det är ju bättre när han spelar hockey och gör kongeniala mål som det idag.
• • •
Nu är det högtryck i spåret.
Över 80 kommentarer på en period ser vi aldrig nuförtiden.
Därmed har jag fått bekräftat att det var en bra idé att boka om den där flighten.
• • •
Vi får alltså två perioder till av detta – minst.
Ojvoj.