Dom säger att längtan kan förändra världen.
Att tillräckligt stark åtrå har potentialen att skriva om historien.
Att begäret i sig, givet att det att det fått sjuda länge nog, räcker för att riva berg, omdefiniera gränser och förverkliga omöjliga drömmar.
Toronto Maple Leafs – idag har ni chansen att bevisa riktigheten i den sortens påståenden.
I er klubb, och i er stad, finns mer längtan och mer begär än någon annanstans.
Det är inte bara det att ni inte vunnit Stanley Cup sedan 1967; där har vi förstås den stora enchiladan och ingen kommer få verklig ro förrän den konsumerats och processats i matsmältningssystemet, men det ska vi återkomma till för just den förbannelsen går inte att bryta ännu.
Faktum är ju att ni blåvita lönnlöv inte ens vunnit en playoff-serie sedan sista Mats Sundin-generationen knockade Ottawa i Game 7 i förstarundan 2004.
Sedan dess har det gått femton långa år och Big Smoke, som Kanadas största stad kallas, är som öppet sår som behöver sys med fyra, fem, sex eller sju stygn.
Och idag, påskdagen 2019, har ni – Auston Matthews, Mitch Marner, Frederik Andersen, William Nylander och alla andra lokala superhjältar – möjligheten att stilla längtan och hela såret hemma i Scotiabank Arena på pulserande Bay Street.
Ni har 3-2-överläge duellen mot sekelgamla rivalen Boston Bruins och klipper av er olyckliga slutspelssvit om ni pressar er till seger.
Den chansen får och kan ni inte försitta, för då blir det Game 7 i Boston på tisdag och alla bets are off och hela stan kan få en stroke, som sedan förbyts i djup depression om det går som det brukar.
Längtan per se kommer inte räcka denna eftermiddag, nej – men såväl den ni hör ryta i era unga hjärtan som den ni kan se i blicken på era fans borde få er att stegra och spela era livs bästa hockey.
Hur var det Erik Axel Karlfeldt diktade?

Klinga, du klagande strängaspel, sällskap i drömmarnas salar! Längtan heter min arvedel, slottet i saknadens dalar.

Dags att växla in den arvedelen nu, Leafs – och riva berget.
• • •
Bloggen säger hej – från Nashville.
Igen.
För jo, jag blev kvar här.
Det går ju inte att sitta på ett plan och krångla när det eventuellt skrivs historia i en elimination-clash mellan Leafs och B’s – som sedan följs av en dito mellan Knights och Sharks i T-dojan.
Så jag fixade och trixade och bokade om och flyger nu hem först i morrn.
Stackars mig som får en extrakväll i Music City, eh?
Men allt för er!
Och nu blir det hotellrumsblogg – näst efter live-sändning och korresoffa-sittning det bästa som finns!
• • •
Boston-björnarna kan förstås utnyttja Torontos bultande längtan de också.
Fast på rakt motsatt sätt, liksom.
De kan använda den till att bygga en eftertrycklig vi-mot-världen-feeling, understryka för varann att inget är roligare än att crasha partyn som motparten hoppas så innerligt att få arrangera, motivera sig med olyckan de har chansen att åsamka en community som hatar dem.
Det behövs bara ett tidigt mål för att så tvivel och väcka ångest.
Do it, Patrice…
• • •
Idag lyser solen över centrala Tennessee, som för ett poängtera att den dystra hockeyhelgen nu är över, och förmiddagens promenad bort till Sun Diner på tredje avenyn för en redig brunch på genuint onyttiga sydstatspecialiteter var en sann lisa för själen.
Inte gjorde det heller ont att sedan ta en lov längs Broadway, där live-banden står på redan innan lunch, och därefter vika av och spana in lite Emmylou Harris-T-shirts på Country Music Hall of Fame.
Den här stan, hockey lovers. Den skulle gå att bo i…
• • •
När matcherna sänds på NBC:s sportkanal börjar det ju alltid med ”uppsnack” – vilket fasansfullt fult ord – i påkostad studio och vi tittare får upp puls av bara farten.
Den här matinén visas dock på vanliga NBC-kanalen och då finns det inte utrymme för slikt; hockey är inte tillräckligt stort i de breda publiklagren för att Peacock-kanalen ska bränna en halvtimmes, eller ens en kvarts, tablåtid på prat.
Istället har nu fått värma upp med – Beverly Hills Dog Show.
Hm.
Voff.
• • •
Att Andreas Johnsson varit förträfflig i merparten av de fem första matcherna är alla överens om, men visst har även Lill-Nyllet övertygat sedan Kadri försvann och Bobby Ewing-började pilla lite i formationerna?
I’d say so,
• • •
Bäst bland jyckarna i Beverly Hills var, vad mig anbelangar, en jävligt cool blodhund med rena Rod Brind’Amour-näsan.
• • •
Nu knackar vi hål på det här hårdkokta ägget och önskar lyckat åt alla, i bägge läger, som väntat på denna eftermiddag hela livet – eller i alla fall sedan slutspelet började.

NASHVILLE – DALLAS 3-5 (Slut)
ST. LOUIS – WINNIPEG 3-2 (Slut)
WASHINGTON – CAROLINA 6-0 (Slut)
• • •
Där fick sig Hurricanes slutligen en riktig lektion i playoff-hockey, ja.
Och kan Capitals nu bara hålla sig på den här nivå – som de fått stånka oväntat högt för att nå upp till – är hela serien rimligen över på måndag.
• • •
Meh, jag skojade ju – men tro på fan om inte Hällebucken står och muttrar om tur och goaltender-interference nu också.
Vilken…nej, jag skriver inte ut vad jag tänker här, men ett är säkert:
Han kommer aldrig nå hela vägen om han inte ändrar attityd.
• • •
Bäckis delar alltså andraplatsen i skytteligan med Mikko Rantanen.
Ojvoj.
• • •
Jarkko och Ekeliw har i privata meddelanden nu enats om att det är första i början av oktober det blir kul med hockey igen!
• • •
Tack för denna påskafton, vi får se om jag hinner ut på nåt honky-tonkande – och vi får tillika se hur det blir med live-sändningen från monstermatchen i Toronto. Som det ser ut nu får vi förlita oss på United Airlines ombord-wifi…
Vi hörs – på något sätt.

NASHVILLE – DALLAS 3-5 (Slut)
ST. LOUIS – WINNIPEG 3-2 (Slut)
WASHINGTON – CAROLINA 3-0 (Period 2)
• • •
Winnipeg har the blues.
Jets – tippad mästare av många i Nordamerika i höstas – är ute och får släcka lyset för säsongen.
Blues, jumbo i tabellen vid nyår, fortsätter däremot vidare till andrarundan.
Något sånt har HELLER aldrig hänt tidigare.
Det här slutspelet, mina vänner…det stärker teorin om att vi fått en bugg i matrixen, gör det inte?
Nå, grattis till St. Louis.
Maken till magisk resa är det få som varit med..
• • •
Ha Ha, Bäckis bara fortsätter kötta in mål.
Storbombaren från Valbo.
• • •
Men goddammit, det hann bli riktigt rafflande på slutet.
Tänk om Laine kvitterat på sista skottet…my goodness, som Doc skulle sagt om han kommenterat.
• • •
– Om vi får igång Schwartz är det väldigt bra, sa Sunken på telefon från Winnipeg i torsdags.
Han vet vad han talar om, bjässen från Boden.
Ett hattrick i en match som den ikväll vittnar om sann storhet.
Men enligt Hällebucken hade han bara tur, antar jag?
• • •
Nu ser det ut så där i Betongbunkern igen, som att Hurricanes inte riktigt kan hänga med regerande mästarna.
De går i en lättare viktklass, helt enkelt.
• • •
Andrarundan kommer bli mycket annorlunda och egenartad, med så många lag som stått för skrällar och kliver vidare laddade med självförtroende och feelgood-feber i hela kroppen.
• • •
Jag vill till Pepsi Center, om inte annat så för att få se hur fansen där börjat hylla unge Cale Makar med grönkål (kale, som det heter här).
Sånt älskar man ju.
• • •
Hänger ni med under påskaftonens sista perre?
Vore kul, tycker jag.
 

NASHVILLE – DALLAS 3-5 (Slut)
ST. LOUIS – WINNIPEG 2-0 (Period 2)
WASHINGTON – CAROLINA 1-0 (Period 1)
• • •
Check out Washington – enda favoriten som står upp efter förstarundan.
Kanske.
De är i alla fall hela tiden numret större än Carolina i Betongbunkern och grejen är ju att Canes måste vinna även där om de ska kunna trotsa oddsen.
Blir inte lätt, det.
• • •
Skräll nummer ja-vilken-i-ordningen är under tillredning.
Blues har ju det här nu.
De är hetare, vill mer, har mer eld i sina hjärtan.
Jets?

De ser ut som att de…gett upp får man kanske inte säga, men de verkar förlikat sig med tanken på att de ska sitta ner för en avslutande lagmiddag på måndag.
• • •
Bäckis hugger in sin fjärde fullträff på Mrazek och är nu svensk målkung i årets slutspel.
Det visste vi ju att han skulle bli.
• • •
The Erikssons has left the building.
De har en lång roadtrip mot nordost imorrn, men vi ska ses igen i New York om några dygn så fler rapporter om dessa ädla människor kommer framöver.
• • •
Reklamavbrott med en minut kvar av en period.
Vilken fars.
Fast det är klart, det var ju knappt några avblåsningar under andra halvan av perren.
• • •
Personligen tycker jag det är härligt att se Devante-Smith igen.
Han är så förknippad med det som hände förra året att det automatiskt börjar bubbla av Stanley Cup-eufori i hjärtat så fort han visar sig.
• • •
Ikväll finns det inga önskemål om långa förlängningar.
Tvärtom, om alla matcher slutar när de ska kan det bli lite tid över för honky tonk igen…

NASHVILLE – DALLAS 3-5 (Slut)
ST. LOUIS – WINNIPEG 1-0 (Period 1)
• • •
Big time krig pågår i Missouri.
Det är som att se två jäkla bisonoxar ta sats och krocka skalle mot skalle – gång på gång.
Nästan otäckt. Men underbart.
• • •
Jo, det var goaltender interference på det tidiga Blues-målet,
Synd bara, att det var Big Buf som utförde brottet och störde Hällebucken.
• • •
Kolla, jag har sällskap på rummet

Sanna hockeynördar, de missar inte så här stora matcher – inte ens när alternativet är några skummande Heineken på Robert’s Western World.
• • •
Den där kedjan Sunken bildar med Schwartz och Schenn är ju the Big Easter Force.
Satan.
• • •
Skrev en liten krönika om påskmässan i jamboree-ladan.
Läs inte, HEK. Du kommer inte gilla insikten hur mycket tid får med Manfred den här våren…
• • •
Hällebucken anser antagligen att Blues bara har tur.
Han började mala på den tröttsamma gnällvisan efter förra matchen – precis som i konferensfinalen mot Knights ifjol.
Här i bloggen trodde vi att han lärt sig att den bristen på ödmjukhet, och den sortens förfelade fokus, inte leder någonvart.
Men nä.
• • •
Sunken kommer avgöra serien, jag känner det på mig.
• • •
Rummets lilla kaffebryggare på!

NASHVILLE – DALLAS 3-5 (Slut)
• • •
Furman Bjupp är tillbaka på sitt rum i den nya Marriott-skrapan strax norr om Bridgestone – förtjusande hotell, kan meddelas – och ska nu avnjuta ytterligare två smaskiga påskägg till playoff-duster.
Först Blues vs Jets i Enterprise Center i St. Louis, sedan Capitals vs Hurricanes i huvudstadens betongbunker.
Hänger ni på?
Vore festligt, tycker jag.

30 sekunder kvar, Stars leder med 5-3.
Jag rusar.
Mer sen, från rummet när övriga matcher brakat igång.

NASHVILLE – DALLAS 2-4 (Period 2)
• • •
Nu säger Nashville-borna precis som han som hängde på Golgata:
– Mina Predators, mina Predators, varför har ni övergivit oss?
Deras gula Messias-figurer är nere för räkning och såvida inga påskmirakel inträffar kommer de få sista smörjelsen av Dallas Stars inom kort.
• • •
Lite jobbigt är det för tillfället att de, av oklara skäl, stängt toaletten på pressläktaren.
Bloggaren skulle behöva, hm, gå.
Men det kunde vara värre, jag kunde vara en Ryan Ellis som Jamie Benn bara driver med på isen.
• • •
Så här tyst har jag inte hört Bridgestone i en slutspelsmatch sedan…ja, slutet av Game 7 mot Jets ifjol, var det väl.
• • •
Det konstigaste är att Preds – laget med The Big Four i försvarslinjerna – ser så taffliga ut i egen zon och sprider turnovers omkring sig som bevattningssystemet på en golfbana sprider vattendroppar.
Man blir en smula förvånad.
• • •
Så Hamhuis mosar Zuke med en fet tackling i mittzonen.
Ja, nåt ska väl han bidra med också.
Men lycka till, Miraklet från Oslo blir bara bättre när han utsätts för hårda tag.
• • •
Ja, Robin Lehner är alltså nominerad till Vezina Trophy.
Fan vad kul – och vilken ära.
Bjässen från Götet blir den tredje svenske keepern efter Pelle Lindbergh och Henke Lundqvist att hedras på det sättet.
• • •
The Erikssons i Bridgestone!

De håller såklart stenhårt på sin homeboy Filip, men de instämmer helhjärtat i intrycket att Stars varit det bättre laget.
• • •
Vilken förstarunda.
Helt abnorm.
Upp är ner, ner är upp och solen kommer gå upp i norr i fortsättningen.
Men vem klagar på det?

NASHVILLE- DALLAS 1-1 (Period 1)
• • •
Mja, ännu har Predators inte lyckats ta sig ner från korset.
Lite lossnar spikarna genom händerna när Rocco Grimaldi – denne nye playoff-specialist i Music City – stormar genom bortazonen och vräker in 1-0, men Pontus Pilatus Texas-soldater är snabbt framme och hamrar in dem igen och really – Dallas är bättre laget i den här perioden också.
Påskens anmodade lidande fortsätter i Smashville.
• • •
Pekka Pinne går definitivt på vatten, den kristna högtiden till ära.
Trippelräddningen han gör när det känns som att Dallas köpt VIP-biljetter för helt exklusiv närvaro runt målgården är ju för fan inte fysisk möjlig.
Som min bänkgranne utbrister:
– Good lord!
• • •
Vrålet under första reklampausen efter Grimaldis 1-0-mål landar högt på listan över Best-of-the-year-listan.
Det bara stegrar och stegrar och i minut efter minut.
Baby, det är påskafton i Nashville!
• • •
Well, inte är den oförvägne Burger långt ifrån när han redan efter två och en halv minuter dansar in mellan Preds backar och ger eld.
• • •
Predators har pratat mycket om att sluta ta så mycket utvisningar.
Men det är lätt att prata…
• • •
Amen snälla, när fick de som bestämmer i Bridgestone för sig att de måste försöka konkurrera med sina kollegor i Barclays Center i specialgrenen ”volym”?
Dra röven i koks, under uppvärmningen känns det som en basist står och sparkar mig i mellangärdet.
• • •
Preds tredjemålvakt heter Niclas Westerholm och kommer från – ja, du gissade rätt: Finland.
GM Poile har en fäbless för blåvita målisar, kan man lugnt slå fast.
• • •
Introt i Bridgestone inkluderar ett antal tunna, tunna dukar som hänger från taket och när de släcker ner helt och projicerar bilder på dem ser det otroligt häftigt ut. Som att SC-bucklan, eller klubbmärket, hänger fritt i luften.
Jag trodde bara det var i Vegas vi fick se så påkostade Cirque De Soleil-produktioner.
• • •
Man vet att hemmafansen är taggade när de jublar åt att bortalaget får byta tekare.
• • •
Nu ska jag gå och höra vad Örebro HK:s huvudcoach och hans framtida NHL-stjärna till avkomma tycker om sin första period i Bridgestone Arena.

Just idag År 33 – typ – befann sig Jesus Kristus i dödsriket och gjorde sig redo för påskdagens återuppståndelse.
En tuff uppgift. Snudd på omöjlig. Men han var piskad att klara det och samlade sig därför till tidernas kraftansträngning.
En grå, kall, regnsjuk lördag i Tennessee Valley ett tusen niohundra åttiosex år senare är läget detsamma för ett hockeylag som heter Nashville Predators.
De blev uppspikade på ett kors av Dallas Stars – Pontus Pilatus på skridskor – häromdagen och måste hitta ett sätt att göra mirakulös comeback idag. Annars står de med all säkerhet inför en golgatavandring rakt ut ur det moderna paradis som kallas Stanley Cup-slutspelet.
Precis som snickarsonen från Nazareth – ni vet, ur-hippien – kan de vädja till högre makter, i deras fall hockeygudarna, hur mycket de vill, men det är upp till dem själva n u. De måste överkomma sina tvivel, bli vad en av de mest trogna lärjungarna kallar LAGET och pressa sig till det allra yttersta som kollektiv. Ja, förmodligen krävs rentav att de går på vatten och se till att flera tusen mättas med några få slagskott och tacklingar…
Kan dom?
Bara gud vet.
De trosvissa apostlarna, alla draperade i guld, har i alla fall samlats i och runt katedralen – Bridgestona Arena, Nashvilles egen Peterskyrkan – för att be och stödja och hjälpa till.
Nu ringer klockorna.
Amen.
• • •
Ja, hallå och Glad påsk på er allihop!
Tack för den lysande insatsen i spåret under pappa Baloos frånvaro,
206 kommenterar på ett halvt dygn – det är ju fem plus.
Men så hände det saker värda att hetsa upp sig över också.
Detta är nu officiellt en av tidernas mest överraskningstäta förstarunda. Aldrig tidigare har båda de första-seedade lagen – i det här fallet Tampa och Calgary – åkt direkt, men det räcker ju inte med det. Även favoriter som Boston och Winnipeg och San Jose wobblar hjälplöst in the wind, stjärnspäckade Penguins har åkt hem och vare sig Washington eller Nashville har lyckats skaka av sig sina gläfsande uppstickare.
Fram med historieböckerna, vi kommer spränga dem fulla med stoff från våren 2019.
• • •
Själv hade bloggen en förträfflig fredagkväll med familjen Eriksson igår.
Det åts middag på Kitchen Notes (sällskapet inkluderade vegetarianer, då kan man inte gå på Martin’s BBQ…), inklusive legendariska Hanky Panky-drinkar, och sen följde en glad honky tonk-repa på södra Broadway.
Men tro inte att Furman Bjurman sitter här och är sliten idag. Jag har alldeles för mycket rutin för att översteppa mina boundaries när det vankas matiné..
Mer än en hanky panky blir det aldrig såna gånger – och nu, dagen efter, har jag vaknat som en torped!
• • •
Jaja, Preds-fans, jag vet att det står 2-2 i den här serien. Era pojkar riskerar inte att lida till döds på korset redan i eftermiddag.
Men jag råkar tycka att Stars genomgående varit bäst, och dessutom sett starkare och starkare ut för varje gång, så Flipper & co bör ändå behandla den här matchen som en do-or-die-pjäs.
Förlorar de och tvingas gå upp mot ett Dallas med slagläge i American Airlines Center på måndag…nä, då är skrällen ett faktum även i denna serie och Bridgestone får släcka för säsongen.
• • •
Men fan, HEK, vad kallt och jävligt ni har det i Tennessee.
Jag har inte sett solen, eller känt minsta varma vind mot kinderna, sedan Delta-kärran studsade ner på BNA igår eftermiddag.
Hur kan det vara så här, vem har bestämt det?
Det ska vara gassande vår när Predators spelar slutspelshockey.
• • •
Stars har länge varit oförmögna att leva upp till sin potential, men det börjar verkligen se ut som att coach Montgomery förlöst all talang och allt kunnande och all kraft nu.
När lag mitt i en sådan process får flytet i playoff kan nästan vad som helst hända.

Det är det som är så oroande för Nashville.
• • •
Det var förstås oundvikligt att någon skulle föreviga mitt och Lönta Lindqvists senaste gemensamma besök i Nashville med en staty.

Det är jag – Per Belushi – till höger.
• • •
Att Avalanche skulle kunna skrälla mot Flames hade ju jag på känn, men det är ändå inte läge för kaxigt twistande här i bänkraderna på pressläktaren i jambooree-ladan på Broadway, för dels har ju alla andra tips slagit åt helvete fel och dels var de oerhört mycket bättre, och mer överlägsna, än jag hade kunnat föreställa mig.
Här och nu skulle jag rentav vilja påstå att MacKinnon, Rantanen och Gabe The Babe Landeskog är de som imponerat allra mest i öppningsrundan. Jo, till och med mer än Islanders och Blue Jackets nya affischnamn.
Nästa motståndare – Sharks eller Knights – kommer behöva krama ur sig allt de har och det är långtifrån säkert att ens det räcker.
• • •
Som sagt:
Det levande miraklet från Oslo har snabbt blivit även Texas älskling.

Undra på det.
Mats har, som en impad Burger Klingberg flera gånger påpekat, gett Stars offensiv en helt ny dimension med sitt unika artisteri.
Själv har jag inte sett honom live sedan sista hemmamatchen med Rangers, mot Minnesota Wild 21 februari, och blir faktiskt lite nipprig över tanken på att få göra det igen.
• • •
Skådeplatsen till ära går bloggen all in på The Man In Black-temat idag.
Fast med en kittlande tvist.
Den svarta kostymen, den svarta skjortan och de svara pjucksen kompletteras med en salt slips i ljusblått, gult och vitt mönster.
Broadway, watch out ikväll…
• • •
Johnny Gaudreau lämnade alltså playoff med en enda poäng in protokollet – i form av en assist.
Fiasko.
Men som vi tjatar om både här och i podcasten är det inte så konstigt att de stora stjärnorna floppar i playoff.
De uppvaktas stenhårt av motståndarnas bästa shutdown-lirare, berövas all tid och allt utrymme och kvävs långsamt till döds.
Att några ändå lyckas – MacKinnon, Mark Stone, Matt Duchene, Max Pacioretty – beror på att de otroligt nog hittar en nivå till och inte går att stoppa.
Predators har några offensiva kanoner som behöver sluta sig till den skaran om de ska kunna ta sig levande genom förstarundan.
Ja, jag stirrar på dig, Hackspetten från Kusmark.
Han har visat förr att han vet precis vad som krävs i denna typ av matcher och visserligen har Stars gjort ett enastående jobb mot honom so far, men idag har jag känslan av att han blir hela febriga Nashvilles påskhare.
• • •
Skrivbordsskivan vid min pressläktarplats sitter löst.
Det är nästan lika irriterande som att grannarna på sätena intill babblar oavbrutet.
• • •
Delar av familjen Eriksson – Coach Nicke och hans son, Madison Capitols egen Roman Josi, Kalle – har förstås fixat plåtar och är på matchen idag,
Det betyder att även Filip – Kalles radarpartner under otaliga landhockeymatcher hemma i Leksand i barndomen – kommer lyfta i Game 5.
Blir så bara, jag vet det.
• • •
BostonMolle, du förtjänar en guldstjärna i bloggens särskilda lilla anteckningsbok.
I praktiken helt ensam mot spårets alla passionerade Leafs-fans – och ändå både tapper och storsint och värdig i alla kommentarer, även kvällar så tunga som den igår.
• • •
Frukostbuffén i medialoungen idag…oh, vår gamle vän Eken skulle suttit kvar åtminstone till mitten av andra perioden.
• • •
Patrik Laine kanske inte får uppträda i nästa runda och jag förstår att det svider, han är trots allt den blåvita motsvarigheten till Zlatan, men även om det inte blir så tycker jag Jarkko och andra finländare ska vara mycket nöjda med hur det här Stanley Cup-slutspelet artar sig.
Ni har ju briljanta förmågor som levererar överallt – inklusive i den serie bloggen droppar in i idag.
Pekka Pinne är Nashvilles stora hopp och hos Stars har kidsen Heiskanen, Hintz och Lindell tveklöst hört till de stora utropstecknen.
Ihana, pojat!
• • •
Litet problem imorrn:
Mitt plan tillbaka hem till New York lyfter en halvtimme innan decenniets match börjar i Toronto.
Vi får se hur vi ska knäcka den nöten.
Antingen bokar jag om och stannar en natt till i Nashville, eller så hoppas vi på United ombord-nät och kör vi en Up In The Air-blogg.
Vad skulle folket föredra?
• • •
Åker hiss med en gitarrist som övriga passagerare behandlar med väldig respekt, men jag kan inte komma på vem det är och vadå – det är väl först när Preds spelar konferensfinaler Music Citys största namn börjar vallfärda till Bridgestone?
• • •
Capitals gör fanimig också bäst i att ladda påskäggen med sin bästa hockey idag.
Hamnar de i 3-2-underläge inför ytterligare en showdown i Raleigh börjar det dofta mycket starkt av upset även i den serien.
• • •
Ingen Janmark Stars uppställning idag heller.
Vad surt.
• • •
Efter fem raka bortasegrar mellan Blues och Jets finns det de som menar att hemmalaget – Blues den här gången – till slut måste vinna ikväll.
Nä.

Det är samma ihåliga logik som hos de som tror att roulette-kulan MÅSTE landa på rött för att det blivit svart tio gånger i rad. Kulan har inget minne och landar där den landar, oavsett vad som hänt tidigare. Likadant är det, i alla fall i viss mån, med slutspelsmatcher.
Med det inte sagt att jag känner mig övertygad om att Jets överlever ikväll….
• • •
Burger Klingberg bakar en cannoli idag. Kanske rentav två. Men det gör Arvy och Filip också.
• • •

Okej, the congregation är samlad i kyrkbänkarna i hockeykatedralen på Broadway kan börja och kantorn inleder sin bön om återuppståndelse.
Påskmässan i Nashville kan börja.