Påskmässa i Nashville

Just idag År 33 – typ – befann sig Jesus Kristus i dödsriket och gjorde sig redo för påskdagens återuppståndelse.
En tuff uppgift. Snudd på omöjlig. Men han var piskad att klara det och samlade sig därför till tidernas kraftansträngning.
En grå, kall, regnsjuk lördag i Tennessee Valley ett tusen niohundra åttiosex år senare är läget detsamma för ett hockeylag som heter Nashville Predators.
De blev uppspikade på ett kors av Dallas Stars – Pontus Pilatus på skridskor – häromdagen och måste hitta ett sätt att göra mirakulös comeback idag. Annars står de med all säkerhet inför en golgatavandring rakt ut ur det moderna paradis som kallas Stanley Cup-slutspelet.
Precis som snickarsonen från Nazareth – ni vet, ur-hippien – kan de vädja till högre makter, i deras fall hockeygudarna, hur mycket de vill, men det är upp till dem själva n u. De måste överkomma sina tvivel, bli vad en av de mest trogna lärjungarna kallar LAGET och pressa sig till det allra yttersta som kollektiv. Ja, förmodligen krävs rentav att de går på vatten och se till att flera tusen mättas med några få slagskott och tacklingar…
Kan dom?
Bara gud vet.
De trosvissa apostlarna, alla draperade i guld, har i alla fall samlats i och runt katedralen – Bridgestona Arena, Nashvilles egen Peterskyrkan – för att be och stödja och hjälpa till.
Nu ringer klockorna.
Amen.
• • •
Ja, hallå och Glad påsk på er allihop!
Tack för den lysande insatsen i spåret under pappa Baloos frånvaro,
206 kommenterar på ett halvt dygn – det är ju fem plus.
Men så hände det saker värda att hetsa upp sig över också.
Detta är nu officiellt en av tidernas mest överraskningstäta förstarunda. Aldrig tidigare har båda de första-seedade lagen – i det här fallet Tampa och Calgary – åkt direkt, men det räcker ju inte med det. Även favoriter som Boston och Winnipeg och San Jose wobblar hjälplöst in the wind, stjärnspäckade Penguins har åkt hem och vare sig Washington eller Nashville har lyckats skaka av sig sina gläfsande uppstickare.
Fram med historieböckerna, vi kommer spränga dem fulla med stoff från våren 2019.
• • •
Själv hade bloggen en förträfflig fredagkväll med familjen Eriksson igår.
Det åts middag på Kitchen Notes (sällskapet inkluderade vegetarianer, då kan man inte gå på Martin’s BBQ…), inklusive legendariska Hanky Panky-drinkar, och sen följde en glad honky tonk-repa på södra Broadway.
Men tro inte att Furman Bjurman sitter här och är sliten idag. Jag har alldeles för mycket rutin för att översteppa mina boundaries när det vankas matiné..
Mer än en hanky panky blir det aldrig såna gånger – och nu, dagen efter, har jag vaknat som en torped!
• • •
Jaja, Preds-fans, jag vet att det står 2-2 i den här serien. Era pojkar riskerar inte att lida till döds på korset redan i eftermiddag.
Men jag råkar tycka att Stars genomgående varit bäst, och dessutom sett starkare och starkare ut för varje gång, så Flipper & co bör ändå behandla den här matchen som en do-or-die-pjäs.
Förlorar de och tvingas gå upp mot ett Dallas med slagläge i American Airlines Center på måndag…nä, då är skrällen ett faktum även i denna serie och Bridgestone får släcka för säsongen.
• • •
Men fan, HEK, vad kallt och jävligt ni har det i Tennessee.
Jag har inte sett solen, eller känt minsta varma vind mot kinderna, sedan Delta-kärran studsade ner på BNA igår eftermiddag.
Hur kan det vara så här, vem har bestämt det?
Det ska vara gassande vår när Predators spelar slutspelshockey.
• • •
Stars har länge varit oförmögna att leva upp till sin potential, men det börjar verkligen se ut som att coach Montgomery förlöst all talang och allt kunnande och all kraft nu.
När lag mitt i en sådan process får flytet i playoff kan nästan vad som helst hända.

Det är det som är så oroande för Nashville.
• • •
Det var förstås oundvikligt att någon skulle föreviga mitt och Lönta Lindqvists senaste gemensamma besök i Nashville med en staty.

Det är jag – Per Belushi – till höger.
• • •
Att Avalanche skulle kunna skrälla mot Flames hade ju jag på känn, men det är ändå inte läge för kaxigt twistande här i bänkraderna på pressläktaren i jambooree-ladan på Broadway, för dels har ju alla andra tips slagit åt helvete fel och dels var de oerhört mycket bättre, och mer överlägsna, än jag hade kunnat föreställa mig.
Här och nu skulle jag rentav vilja påstå att MacKinnon, Rantanen och Gabe The Babe Landeskog är de som imponerat allra mest i öppningsrundan. Jo, till och med mer än Islanders och Blue Jackets nya affischnamn.
Nästa motståndare – Sharks eller Knights – kommer behöva krama ur sig allt de har och det är långtifrån säkert att ens det räcker.
• • •
Som sagt:
Det levande miraklet från Oslo har snabbt blivit även Texas älskling.

Undra på det.
Mats har, som en impad Burger Klingberg flera gånger påpekat, gett Stars offensiv en helt ny dimension med sitt unika artisteri.
Själv har jag inte sett honom live sedan sista hemmamatchen med Rangers, mot Minnesota Wild 21 februari, och blir faktiskt lite nipprig över tanken på att få göra det igen.
• • •
Skådeplatsen till ära går bloggen all in på The Man In Black-temat idag.
Fast med en kittlande tvist.
Den svarta kostymen, den svarta skjortan och de svara pjucksen kompletteras med en salt slips i ljusblått, gult och vitt mönster.
Broadway, watch out ikväll…
• • •
Johnny Gaudreau lämnade alltså playoff med en enda poäng in protokollet – i form av en assist.
Fiasko.
Men som vi tjatar om både här och i podcasten är det inte så konstigt att de stora stjärnorna floppar i playoff.
De uppvaktas stenhårt av motståndarnas bästa shutdown-lirare, berövas all tid och allt utrymme och kvävs långsamt till döds.
Att några ändå lyckas – MacKinnon, Mark Stone, Matt Duchene, Max Pacioretty – beror på att de otroligt nog hittar en nivå till och inte går att stoppa.
Predators har några offensiva kanoner som behöver sluta sig till den skaran om de ska kunna ta sig levande genom förstarundan.
Ja, jag stirrar på dig, Hackspetten från Kusmark.
Han har visat förr att han vet precis vad som krävs i denna typ av matcher och visserligen har Stars gjort ett enastående jobb mot honom so far, men idag har jag känslan av att han blir hela febriga Nashvilles påskhare.
• • •
Skrivbordsskivan vid min pressläktarplats sitter löst.
Det är nästan lika irriterande som att grannarna på sätena intill babblar oavbrutet.
• • •
Delar av familjen Eriksson – Coach Nicke och hans son, Madison Capitols egen Roman Josi, Kalle – har förstås fixat plåtar och är på matchen idag,
Det betyder att även Filip – Kalles radarpartner under otaliga landhockeymatcher hemma i Leksand i barndomen – kommer lyfta i Game 5.
Blir så bara, jag vet det.
• • •
BostonMolle, du förtjänar en guldstjärna i bloggens särskilda lilla anteckningsbok.
I praktiken helt ensam mot spårets alla passionerade Leafs-fans – och ändå både tapper och storsint och värdig i alla kommentarer, även kvällar så tunga som den igår.
• • •
Frukostbuffén i medialoungen idag…oh, vår gamle vän Eken skulle suttit kvar åtminstone till mitten av andra perioden.
• • •
Patrik Laine kanske inte får uppträda i nästa runda och jag förstår att det svider, han är trots allt den blåvita motsvarigheten till Zlatan, men även om det inte blir så tycker jag Jarkko och andra finländare ska vara mycket nöjda med hur det här Stanley Cup-slutspelet artar sig.
Ni har ju briljanta förmågor som levererar överallt – inklusive i den serie bloggen droppar in i idag.
Pekka Pinne är Nashvilles stora hopp och hos Stars har kidsen Heiskanen, Hintz och Lindell tveklöst hört till de stora utropstecknen.
Ihana, pojat!
• • •
Litet problem imorrn:
Mitt plan tillbaka hem till New York lyfter en halvtimme innan decenniets match börjar i Toronto.
Vi får se hur vi ska knäcka den nöten.
Antingen bokar jag om och stannar en natt till i Nashville, eller så hoppas vi på United ombord-nät och kör vi en Up In The Air-blogg.
Vad skulle folket föredra?
• • •
Åker hiss med en gitarrist som övriga passagerare behandlar med väldig respekt, men jag kan inte komma på vem det är och vadå – det är väl först när Preds spelar konferensfinaler Music Citys största namn börjar vallfärda till Bridgestone?
• • •
Capitals gör fanimig också bäst i att ladda påskäggen med sin bästa hockey idag.
Hamnar de i 3-2-underläge inför ytterligare en showdown i Raleigh börjar det dofta mycket starkt av upset även i den serien.
• • •
Ingen Janmark Stars uppställning idag heller.
Vad surt.
• • •
Efter fem raka bortasegrar mellan Blues och Jets finns det de som menar att hemmalaget – Blues den här gången – till slut måste vinna ikväll.
Nä.

Det är samma ihåliga logik som hos de som tror att roulette-kulan MÅSTE landa på rött för att det blivit svart tio gånger i rad. Kulan har inget minne och landar där den landar, oavsett vad som hänt tidigare. Likadant är det, i alla fall i viss mån, med slutspelsmatcher.
Med det inte sagt att jag känner mig övertygad om att Jets överlever ikväll….
• • •
Burger Klingberg bakar en cannoli idag. Kanske rentav två. Men det gör Arvy och Filip också.
• • •

Okej, the congregation är samlad i kyrkbänkarna i hockeykatedralen på Broadway kan börja och kantorn inleder sin bön om återuppståndelse.
Påskmässan i Nashville kan börja.