Skarpt läge i Stanley Cup

Dag tre under vårt stora äventyr är här – och nu stiger insatserna.
Pulsen höjs.
Ångesten intensifieras.
Jo, faktiskt.
Redan ikväll går det definitivt att säga att vi hamnar i skarpt läge.
Dels börjar adrenalinet per automatik pumpa mer frenetiskt när de inblandade lagen har premiärmötet under bältet och går i clinch en andra gång; aversionerna spelarna emellan stegras dramatiskt, blotta åsynen, ljudet och lukten – särskilt den! – av vissa hatobjekt i motståndarlägret kan leda till överhettning i den kallaste hjärna.
Dels – och det är allra viktigast – vill ingen hamna i 0-2-underläge direkt. Framförallt inte de som spelar hemma – alltså just ikväll tiotaggarna Tampa och Winnipeg.
Så jag föreslår att ni tar ett par riktigt djupa andetag och rätar ännu mer på era ståtliga svenska ryggar nu.
Det vi sett hittills, onsdag och torsdag, har bara varit en mild bris av aggressioner.
Nu börjar det – på riktigt.
• • •
Bloggen har, förstås, återvänt till västra Long Island för Game 2 mellan NY Islanders och Pittsburgh Penguins och man, nu är det fredag i detta hörn av världen.
Det betyder ännu mer tailgate-röj på den väldiga parkeringen, ännu fler öl innanför västen hos de lokala Gris Olle-karaktärerna och, garanterat, ännu vildare stämning i den kantstötta ladan när zebrorna släpper pucken.
Om hemmalaget gör mål? De kommer yes-yes-yes-hoppa sönder hela bygget – som Springsteen-fansen på Ullevi 1985.
Pens-suuportrarna får hoppas att deras hjältar är beredda.
– Det var väldigt högt, sa en storögd Jake Guentzel sent i onsdags kväll.
Ikväll kommer han inte ens höra sig själv tänka.
• • •
Igen – Tampa och Winnipeg går verkligen in i must-win-tillstånd direkt.
I synnerhet Tampa.
Om de torskar även en andra match – hemma i Amalie – börjar red alter-lamporna blinka direkt och konturerna av tidernas fiasko torna upp sig i horisonten
Jojo, Capitals repade sig snabbt efter två hemmaförluster mot just Blue Jackets ifjol, men sånt händer nästan aldrig.
Som regel innebär två hemmaförluster i Stanley Cup Playoffs att säsongen tagit slut.
Det skulle dock förvåna om Boltarna inte samlar sig till en vansinnigt mycket styvare insats – i 60 minuter.
De är det överlägset bästa laget i serien – ja, i världen, goddammit – och de har inte förlorat två raka sedan Jonathan Ekeliw gick i blöjor, typ ( i och för sig inte så länge sen…ho ho!).
• • •
Bloggen får, första gången sedan Islanders återvände hem till sin vagga, göra en soloräd ut till Hempstead Turnpike idag.
Kajsa K befinner sig i Tampa medan Sjöberg flyger hem till Stockholm imorrn och inte vill tillbringa sista New York-dagen på The Island.
”Totalt jävla megainställt. Vid 13.00 imorrn är jag salongs på Manhattan”, svarade han när jag igår frågade om han som planerat skulle hänga på idag också.
Som småbarnsföräldrar – och Flyers-supportern Johan Gärtner! – brukar säga till sina knattar när de varit olydiga:
Jag är inte arg, jag är besviken…
Men then again, Baloo är en gammal solitär och jagar allra helst ensam över slagfältet – som Willem Dafoe i ”Plutonen” ungefär – så det går nog alldeles utmärkt.
• • •
Ser inga Tomas Jonsson-tröjor på parkeringen när tailgate-skivan tar fart under tidiga eftermiddagen – liten skandal, tycker vi från Dalarna – men väl en för Ziggy Palffy.

Det är ju ett av NHL-historiens coolaste namn, det får man ändå vara nöjd med.
• • •
En halvrisig gubbe – jag har börjat misstänka att åkommorna har med bihålorna att göra igen; symptomen flyttar liksom runt, allt är mycket mystiskt – måste få sina timmar hos John Blund, så jag skippar morgonvärmningen idag och det gör jag rätt i, för kollegorna som inställer sig får se just ingenting.
Bägge lagen har ”optionals” och inget av högdjuren – inte Bengan, inte Lehner – deltar och behöver därför inte heller träffa frågvisa murvlar efteråt.
Så jag tackar mig själv för det kloka beslutet.
• • •
Jets har förstås inte heller råd att gå ner i brygga inför de två matcherna i imposanta hockeykyrkan Enterprise Center, men där känner jag mig mindre säker på att ordningen kommer återställas.
Blues är så lugna och metodiska och, samtidigt, blytunga. Det skulle inte förvåna om de gnetar sig till ytterligare en uddamålsseger i det i the whiteout och sedan går för the kill nästa vecka…
• • •
Med vetskap om hur Long Island Expressway brukar se ut under fredagar tar jag mig dock ut i mycket god tid och tillbringar sedan några eftermiddagstimmar i lobbyn på Marriott-hotellet vägg i vägg med Coliseum-ladan.
Där är det alltid trivsamt innan matcherna, men ännu mer så just nu. Det sitter journalister och knattrar på laptops i soffor och fåtöljer all over the place – och ibland tar vi pauser och går och köper kaffe och står och pratar skit en stund.
Sen, framåt sena eftermiddagen, börjar det ramla in fans också och jag har blivit småbekant med en lokal kuf som påminner väldigt mycket om den Sudden Robert Gustafsson porträtterade i NileCity.
– We need more Swedes on the Islanders roster, ropar han när han får syn på mig idag och fnissar sen så axlarna hoppar.
Det har han för övrigt helt rätt i.
• • •
Ah, nu lyckas jag slutligen lokalisera Hall of Fame-fanan i Coliseum-taket.

Ser ni, längst ner står det ju Jonsson.
Det är dock inte, som jag allra helst skulle önska, Tomas Jonsson som hedras.
Det är Kenny Jönsson.
• • •
Penguins situation vore inte lika prekär som Tampas och Winnipegs om de torskade en andra raka ikväll, det heter ju att man inte hamnar i verkligt trubbel förrän man förlorat en hemmamatch, men helst bör de förstås vinna – och nån gång måste de ta en match i Coliseum om de ska kunna gå vidare.
Frågan är vad de ska göra annorlunda.
Well, de behöver starta betydligt mer stridslystet – och de behöver bli effektivare när de får lägen på Lehner. Men annars vet jag inte om det är så mycket de ska förändra.
Det var Islanders som inte spelade som de brukar i onsdags och – om allt går som de hoppas – framförallt kommer tajta till defensiven i denna Game 2.
Jobbigare för Pens i så fall, mm – fast det var den sortens motstånd de hade gjort sig redo för innan första matchen, så vem vet.
• • •
Hoppas kollegorna i Tampa duschat idag, så Tårtan inte behöver hålla för näsan när han ska hålla presskonferens.
The CEO of Everything ser i alla fall fräsch ut på bilderna från solen…
• • •
Meh, idag har de satt mig precis framför den förbannade kalluftsfläkten igen
Men glöm det, faktiskt. Det var, är jag övertygad om, när jag satt i det vansinniga draget jag blev sjuk så jag ställer till med en melodramatisk, snudd på tårögd liten scen – och vips har jag plötsligt en betydligt bättre plats i höjd med rödlinjen.
Så ska det vara, som när Ray Liotta och Lorraine Bracco under Scorseses hisnande kameraåkning glider in på The Copa i ”Goodfellas” och de snabbt som katten får fram ett bord åt dem – inga jämförelser i övrigt…
• • •
Sidney Crosby brukar alltid prata med media varje dag, men inför de här två matcherna har han plötsligt inte varit tillgänglig.
Hur detta ska tolkas vet jag inte, men lite lugubert är det.
• • •
Det låter som att det i praktiken är klart att Todd McLellan får jobbet i Los Angeles – lyckosten, var skulle det vara bättre att bo och ha ett välavlönat jobb än där?
Därmed är det bara…få se…Sabres, Flyers, Ducks och, troligen, Oilers kvar som ska ha ny coach.
Det är ju bloggens innerliga förhoppning att commendatore Grönborg får ett av jobben och fan, skulle han inte passa bra hos Rocket Ricky, Hampus Lindholm och Silfverberg i Anaheim?
Allra roligast vore det dock om han hamnade i Flyers. Då får jag nära – och Niclas Viberg på Svenska Fans blir så glad, så glad…
• • •
Om allt går som det ska – vidskeplig som jag är törs jag inte hoppa över de brasklapparna just nu – går jag upp väldigt tidigt imorrn och styr min Cadillac åt ett helt nytt håll.
Spännande, inte sant?
• • •
Coolast i den lilla jumbotronen här:
De använder klippet från ”The Warriors” när han gängledaren vrålar ”Can youuuu diiiiig it?”.
Ja, det kan jag, Coliseum.
• • •
En föraning: Marcus Pettersson kommer hamna i fokus under kvällen.
• • •
Det blir bekvämt för mig, jag behöver bara ta T-bana från Grand Central, men nog är det väl ändå märkligt att NHL bestämt att Islanders måste spela i Barclays resten av slutspelet – om de tar sig förbi den här rundan?
Jag hajar den ekonomiska aspekten, det finns närmare hundra lyx-loger i Brooklyn-hallen och här bara några få, så Isles – och ligan – går miste om en dryg miljon dollar per match som spelas i Coliseum istället, men fatta vilken sportslig let-down för både laget och fansen att plötsligt spela där efter de orgiastiska festerna i detta naturliga hem.
Nåt skaver i det upplägget.
• • •
Jag tyckte Phil The Thrill Kessel såg het ut i första matchen och räknar med att han varvar upp ännu mer nu.
• • •
De har, inser jag att jag glömt att påpeka, utomordentligt kaffe i det lilla presspentryt i Long Island-ladan.
Men får brygga själv med små burkar och grejor, precis som på hotell, och det blir guld i svart form.
Det hoppas jag att ni tycker är trevligt att höra.
• • •
Stefan Johansson, har vi dig och Lisa med oss live ikväll?
Vore väldigt skoj enligt min mening.
• • •
Jodå, redan innan matchvärmningen ekar Let’s Go Islanders-ramsorna så det skälver i hela pressläktaren.
Friday Night hallabaloo, baby.
• • •
Då hissar vi upp ridån på nytt.
Stanley Cup Playoffs 2019 Day 3 är här.
Må minnen för evigheten skapas igen.