Skarpt läge i Stanley Cup, del 2

NY ISLANDERS – PITTSBURGH 0-0 (Period 1)
• • •
För att travestera Arne Hegerfors i Detroit för 25 år sedan:
Nu firar vi Friday Night i Nassau Coliseum!
Det är full spätta från första nedsläpp, det smäller så det sjunger om det i varje sekvens, det käftas och vevas, det sprakar av energi och kraft – ja, det känns fanimig att vi lever!
Halleluja!
• • •
Islanders inleder med raketmotorn påslagen ikväll också, men den här gången är pingvinerna beredda och ser till att det blir en jämnare kraftmätning i 20 elaka minuter.
Momentum svänger fram och tillbaka och har inte landat någonstans under längre skeden – men hemmalaget kommer närmast fullgräddad cannoli med två och ett halvt powerplay och ett stolpskott,
• • •
Och HERREGUD, vilken ljudvolym det är i the old barn emellanåt.
Öronen kommer tjuta som efter en Motörhead-konsert om några timmar.
• • •
Jag tycker mig redan ha sett Crosby i mer het action än i hela inledningsmatchen.
• • •
Kommer plötsligt på att jag kan streama NBC-sändningar genom mitt hemma-abonnemang och sitter med matchen från Tampa på datorn mellan värmning och puckdrop.
Lyx.
Och jisses, vad är det som HÄNDER där nere?
• • •
Fast Mathew Barzal, Islanders unge artist, är isens stora sevärdhet.
Sicken kyla!
• • •
Var är Kenta?
Det brukar inte ta mer än en sekund när jag flaggat för blogg på Twitter förrän han både gillat och re-tweetat.
Nu:
Tystnad.
Papa Baloo blir orolig.
• • •
Bengan är en syn i Pittsburghs bås under nationalsången.
Han skakar och vibrerar och hoppar upp och ner som ett gasoldrivet el-aggregat som ska generera kraft åt en hel by i Gagnef i januari.
Så ser laddning ut.
• • •
Men det visar sig att good old Kenta bara haft strul md nätet.
Nu är han med oss igen och bloggen andas ut.
• • •
Matt Murray gör också ett betydligt stabilare intryck ikväll.
• • •
The Bjuppie view i Game 2 i Nassau Coliseum 12 april 2019:

Fem plus.
• • •
En av hemligheterna bakom coach Sullivans succé i Pittsburgh är att han fått bukt med Geno Malkins humör.
Det brukade vara lätt att få den – i alla avseenden – väldige ryssen ur balans och alla motståndare tjänade naturligtvis på att han var tjurig istället för magnifik.
No more av de senaste åren, dock – inte i de stora matcherna.
Men ikväll känns det, i alla fall inledningsvis, som att han är riktigt grinig och fokuserar på fel saker igen.
Iron Mike får höja rösten.
• • •
Åskan går över läktarsektionerna när gamla ikonerna Clark Gillies och Billy Smith dyker upp i jumbon.
Tänk om Tomas Jonsson bjöds hit också…då skulle jag sätta igång en egen version av den isländska vulkanen.
• • •
Här har vi ingenting emot att skoja med Ekeliw ibland, som bekant, men nu tycker jag faktiskt bara synd om den snälle Örby-pojken.
Tampas kollaps är hemsk.
• • •
Nu är jag, för att vara helt uppriktig, våldsamt kissnödig och ska rusa iväg.