Stanley Cup-premiär 2019

Nej, det tar aldrig slut.
Trots att det är fjortonde gången nu, trots att jag hunnit bli en 51-årig gubbe som borde vara blaserad och liknöjd, trots att jag har sån overklig otur att jag vaknar med elak tandvärk denna 2019 års hittills största dag – trots allt som talar för motsatsen dämpas inte känslorna det minsta inför starten av ännu ett Stanley Cup-äventyr.
Samma darrande förväntningar som första gången – våren 2006, i gamla Meadowlands i New Jersey! – vibrerar i bröstkorgen, samma eufori forsar genom vener och artärer, samma lyckorus fyller hela hjärnan.
Det ska bli så otroligt kul och upphetsande och magiskt att få vara med om det här igen; att få se de vita handdukarna och höra ”We want the cup”-ramsorna, att sitta genom oändliga övertidsdraman och känna glädjeexplosionen när en oväntad hjälte avgör en holmgång vid halv två på natten, att bli indragen i emotionella stormar kring tacklingar och domslut, att bli upprörd och häpen och upprymd – och vara vittne när världens bästa hockeyspelare kramar ur sig precis allt de har i två månader i sträck,
Det är större än livet självt och nej, det tar aldrig slut.
Välkommen, kära vänner i bloggen – till Stanley Cup Playoffs 2019.
• • •
Den här tandvärken är verkligen ett hänsynslöst skämt.
Som ni som hört senaste podcast-avsnittet vet har jag gått omkring och inbillat mig att det är något slags bihålegoof som fått det att värka i ansikte och käkar på slutet, men nu står det bara alltför klart att det är en specifik gammal tand som en tortyrmästare på Folktandvården i Borlänge utförde grymma experiment på i tidernas begynnelse.
Och just denna dag – som jag väntat på som Madama Butterfly väntar på löjtnant Pinkerton i Puccinis bästa opera – börjar den plåga mig. Hur kan man ha sån monumental otur?
Nå, spelarna brukar säga att i playoff spelar man även om man är skadad. Så jag gör det, jag också. Jag packar en burk smärtstillande i dataväskan och tar mig ut till Long Island i alla fall. Nu biter jag ihop (fast inte bokstavligt, då gör det ont…), sen får vi ta hand om det som måste tas om hand imorrn.
Förhoppningsvis går det bättre än jag befarar, men nu vet ni vad det beror ifall jag inte presterar på högsta nivå i alla spelvändningar.
• • •
Jamen, såklart – konspirationsteorierna svallar som Dalälven om vårarna efter draftlotteriet igår kväll.
För NHL-kontoret på Manhattan vill att just New Jersey Devils ska bli den nya supermakten?
Vad jag inte fattar är hur någon kan tro att de ägare som enligt de här tossiga resonemangen blir blåsta skulle gå med på det? Det är klubbarna själva som äger ligan – Gary Bettman och hans förtrogna är bara anlitade av ägarna – och de är alltså villiga att investera hundratals miljoner dollar och sedan bli lurade i en korrumperad verksamhet?
Morsning.
I det här hörnet av världen – mitt – gläds vi alltid när det händer oväntade saker och Rangers högst otippade skutt upp till andraplatsen väcker ju faktiskt ett realistiskt hopp om att vi slipper den här säsongens själlösa tristess på Garden nästa år.
Som Tobias Pettersson febrar om kan hela rebuild-projektet vara över nu, det krävs bara några feta free agent-signingar i sommar och så är underhållningen i Broadways skarpaste strålkastarsken säkrat.
Jippie.
• • •
Den spatiösa parkeringsplatsen utanför Coliseum badar i solljus när jag och Sjöberg anländer under tidiga förmiddagen och det är ju bra, för tailgate-festen pågår för fullt.
Nä, jag hittar inte på. En handfull sällskap i Isles-munderingar har redan innan 10.30 hunnit parkera sina truckar, packat upp trädgårdsmöbler och avnjuter en första bira i den svala vårvinden.


Då är det alltså nio (!) timmar kvar till match.
Man kan undra vad de gossarna kommer vara i för form under nationalsången.
Vad man inte behöver undra över är vad för slags helvetiskt tryck det kommer vara i den rustika gamla Long Island-ladan, för under dagens gång fylls samma parkeringsplats på med fler och fler festdeltagare av samma sort och till slut rasar rena rama Rio-karnevalen där ute.
Ha fjärrkontrollen redo, tv:ns högtalare kan komma att sprängas hos den som har för hög volym uppskruvad.
• • •
Fem dueller på en gång – i stötar 19.00, 19.30, 20.00, 21.30 och 22.30.
Ja, satan vilken rivstart vi får i år.
Här i bloggen kommer fokus av naturliga skäl ligga på Islanders-Penguins just ikväll, men hur gör ni andra?
Jag gissar att ni först vill se om Bolts pallar pressen i Amalie – för ikväll är den verkliga prövningen; vinner dom bara denna Game 1 är det lugnt sen – och därefter vill veta om Blues faktiskt kan utmana Jets. Därefter ska de verkliga styrkeförhållandena mellan Predators och Stars synas, antar jag – och avslutningsvis vill ni känna på hettan när hajar och riddare krockar i San Jose.
Mama, det händer nu…
• • •
Sjöberg tycker jag ska ta mig ut på isen under Penguins sammanbitna morning skate och be Bengan Hörnqvist fästa en tråd i min onda tand, knyta en puck i andra änden – och dra på ett dundrande slagskott.
Idén känns lockande, men jag har ingen tråd med mig så jag väntar nog tills Paul på Upper East Side tar fram borren – eller tången – imorrn.
• • •
Själv hade jag tänkt upphöra med de där beramade tipsraderna under playoff. De hör grundserien till, nu står alldeles för mycket på spel.
Men så ser jag era varianter i kommentatorsspåret och blir lite sugen, så va fan – här kommer en i alla fall
•Tampa – Columbus 1
•NY Islanders – Pittsburgh 2
•Winnipeg – St. Louis 2
•Nashville – Dallas 1
•San Jose – Vegas 2
• • •
Islanders har, som vanligt, sin morgonvärmning i Northwell Health Ice Center och dit hinner vi inte, men därifrån rapporteras att Robin Lehner gör sig redo för sin första playoff-match som förstekeeper.
Coach Trotz säger det förstås inte rakt ut – han avslöjar aldrig något om sin laguppställning – och Robin själv syns för en gångs skull inte till när mediauppbådet klampar in i omklädningsrummet, men alla vet.
Islanders kommer rida sin svenske hjälte så länge det går.
There’s a new sheriff in town.
• • •
Panthers gör ett kap med coach Q – också känd som Punggrepparn i den här bloggen – och Coach Q gör ett kap med Panthers.
Det är ett lag som bara väntar på att förlösa och är det någon som vet hur man förlöser lag – alltså får dem att leva upp till sin potential – är det han.
Dessutom har han, gissar jag, inget emot att få bo i södra Florida några vintrar i slutet av karriären.
• • •
När Evgeni Malkin ett par platser till höger om Bengan i Penguins omklädningskabyss – som alltid när det vankas slutspel nerlusad med gulsvart rekvisita, för hemtrevnadens skull – hör att jag och Sjöberg pratar svenska med lagkamraten från Sollentuna slår han ut med händerna.
– Varför är det ingen som pratar ryska med mig, säger han och låtsas vara indignerad.
Bengan kluckar.
– Geno, du vet ju. De ryska journalisterna är upptagna med Ovetjkin och Kutjerov nu.
Jätten från Magnitogorsk ler ett underbart, tandlöst leende.
– Ja, jag vet. Alla ska bara hålla på och babbla med Kutjerov. Kutjerov hit och Kutjerov dit. Fucking Tampa…
Det är en fin liten stund i lugnet innan stormen.
• • •
Pedram Effati skriver på Twitter att han laddat Ekeliws brandtal för Sharks i podcasten igår väckarklockan och man jublar ju; han kommer gå till jobbet med religiös inspiration i stegen för det var tamme Mowglis greatest hit – ett anförande någon borde skicka till Hedbä så han kan spela upp det i omklädningsrummet för Thornton & co.
• • •
Marcus Pettersson vet inte om det själv, men med sina 66 minuter i syndabåset han vann faktiskt svenska utvisningsligan i årets grundserie – före Robert Hägg och Alex Edler.
– Gjorde jag? Haha, ja nåt ska man kanske vara bäst på, säger Pittsburgh-backen.
Mja, han är allt duktig på annat också – men den fysiska och literåbarkade dimensionen kan sannerligen komma att behövas i den här serien.
Den blir garanterat brutal, och Pens behöver nån som kan ta hand om de allt annat än vänliga gossarna i ”världens bästa fjärdekedja” – Matt Martin, Casey Cizikas och Cal Clutterbuck.
• • •
Undras om vi kan få ett övertidsmaraton redan denna öppningskväll.
Det kan mycket väl komma här, på ön.
Vi är i så fall redo, inget – inte ens tandtroll – kan få oss att lämna våra säten innan allt är sagt och gjort.
• • •
– Det börjar bli varmt där ute. Se till att inte bli uttorkade, lyder coach Trotz råd till deltagarna i tailgate-yran på parkeringen.
Det är det sista han behöver oroa sig för…
• • •
Ojvoj, vad många som signat upp och deltar i bloggens bracket, skapad och administrerad av den förträffliga Chall-Åsa.
Ni kommer få stryk av mig allihop, men ändå – kul!
• • •
Det är så många små detaljer som påminner om att vi växlar upp – omisskänneliga playoff-markörer överallt.
Som när en armé av volontärer i skrivande stund, strax innan de öppnar entréerna, far runt och hänger brandgula T-shirts på alla säten i hela hallen.
Hjärtat bankar, nu känner en dans- och partybjörn att han lever!
• • •
Vi kommer få se färre kändisar på hockey i vår när vare sig Rangers eller Kings fått biljett till balen, men å andra sidan kan vi vara helt säkra på att de som dyker upp exempelvis här verkligen är riktiga fans.
Som Kevin Connolly, ni vet Eric från ”Entourage”. Han växte upp på ön, har brunnit för Isles sedan barnsben och är riktigt seriös supporter.
Med lite tur kanske Christie Brinkley och Billy Joel visar sig också, det skulle höja temperaturen ytterligare.
• • •
Bengan är så peppad så han kommer springa rakt genom kortplanket i första bytet om ingen stoppar honom, det både syns och hörs.
– Det är nu det börjar, det är för det här man håller på med hockey, säger han med nåt i stämbanden som skulle imponera på Hollywood-producenter.
Håll ett öga på den levande kärnkraftsladdningen.
• • •
Jag tror inte jag burit slips sedan Opening Night i oktober, men nu är det slutspel, så självklart – en och en halv timme före matchstart går jag in på toaletten bakom den fallfärdiga pressläktaren och knyter på mig en svart-beige klassiker som förgyllt många playoff-kvällar genom åren.
Proceduren genererar exakt den känsla jag är ute efter:
Något högtidligt står i begrepp att hända…
• • •
Första målet i årets Stanley Cup-dans kommer göras av Brayden Point.
• • •
De har placerat yours truly på samma B-sektion där vi suttit varje match sedan Coliseum öppnade igen, men tack gode gud – jag slipper i alla fall den vanvettiga kalluftsfläkten i nacken och kan åka hem utan nacke stelare än stolparna i Lehners målbur.
Och jag har har organisten precis till höger, inklämd under takåsarna. Det kan ni ju tänka på varje gång ni hör hans trudelutter i tv-sändningen härifrån. Baloo sitter alldeles intill…

• • •
Marcus Pettersson är inte slutspelsdebutant, vilket jag av någon anledning får för mig.
Han lirade med Ducks i förstarundan ifjol ju – mot Sharks.
– Men då gick det lite snabbt. Vi blev svepta i fyra raka. Jag hoppas få hålla på lite längre den här gången, ler han.
Ja, allt annat vore direkt chockerande.
• • •
18.43, långt innan ens matchvärmningen börjat ekar den första ”Let’s Go Islanders”-ramsan i ladan.
Som sagt – det blir ett makalöst drag här ikväll.
• • •
OK, det känns roligast om det här introt kommer ut innan första matchen, i Tampa börjar – så ni har en första playoff-post att kommentera till.
Så här är den – och sedan avlossar jag Del 2 i första pausen här på Long Island.
Nu börjar det, amigos i hockeybubblan, nu börjar det!
Prisa Gud!