Tavares vs Long Island 2.0, del 2

NY ISLANDERS – TORONTO 0-0 (Period 1)
• • •
Ännu doftar hatet, eller hur det hette i Marie Fredriksson-dängan.
Decibeltalen är inte lika höga som 28 februari, atmnosfären inte lika sprakande elektrisk.
Men Long Island har – som sagt – inget förlåtit och tar i från fotsulorna i den brutala ”We don’t Need You”-ramsan.
Om det varit första gången hade man antagligen varit helt tagen…
• • •
LEH-NER, LEH-NER, LEH-NER!
Det är för häftigt att höra hela ladan skandera för Robin.
Men han förtjänar det.
Ojvoj vilken pondus han utstrålar, bjässen från Götet. Vilken säkerhet.
• • •
Helt klart dock:
Leafs är betydligt bättre förberedda på stormen ikväll och spelar med en helt annan skärpa och beslutsamhet än senast.
De sa att de inte lät sig bekommas då, men det förstår man ju nu att de verkligen gjorde.
• • •
Chall, såna enkla skämta aprillo får man ju inte gå på, he he!
• • •
Det går inte att inte vara impad över hur mycket ligans bästa fjärdekedja, i all sin råbarkade hårdhet, uträttar för Islanders.
• • •
Kul att vi har kallfläkten från helvetet bakom oss – och två byfånar som sköter musiken stående framför oss, mitt i blickfånget.
SÅ jävla glamoröst är det inte i det här yrket hela tiden…
• • • 
JT själv själv har också en annan, mindre hundögd framtoning ikväll.
Han tänker servera sin hämnd varm och göra ett mål, det är vad jag tror.
• • •
Vår vän Rosén har inte gjort några avgörande intryck ännu – och det betyder att han sköter sina uppgifter väl. Spelar enkelt och låter bli att begå misstag.
• • •
Jag har just lagt mina tre Masterton-röster.
En som är på isen är ikväll fick den första.
Ni får försöka gissa…
• • •
Nyss:
Nästan slagsmål med en brysk scout som tyckte det var en bra idé att trampa mig på tårna.
Sånt händer på denna hatthylla till pressläktare.
• • •
Nu ska vi gå och tina upp nånstans – och vrida våra fastlåsta nackar i led igen.