Veckans Lista; Stanley Cup Speciale

Någon gång mitt i serielunken i vintras tror jag bestämt att jag erkände att jag ofta slår till med ”Veckans Lista” när jag inte har inspiration och energi nog för ett mer traditionell intro.
Det var sant – då.
Nu, när vi rasar vidare i playoff, svämmar både inspiration och energi snarast över, så det är sannerligen inte för att det ekar tomt i anden jag plockar fram denna evergreen idag.
Det är tvärtom för att jag känner ett starkt behov av att sortera, gradera och bringa ordentlig klarhet i allt som ägt rum under den händelsedigra och på många sätt förbluffande vecka som gått sedan de släppte den första pucken i öppningsmatchen i Amalie Arena.
Så here we go – det bästa och det sämsta Week 1 Stanley Cup Playoffs 2019.

VECKANS LISTA

1. Columbus Blue Jackets
– Det har av lätt förklarliga skäl varit mycket fokus på Tampas fiasko, men lika stor är ju Columbus skräll. De skulle inte ha en chans mot seriesegrarna, men visade sig i själva verket vara överlägsna i allt. Jackets hade bättre gameplan, bättre psyke, bättre målvakt, bättre stjärnor, bättre special teams och bättre coach. Red alert råder, alla framtida motståndare gör klokt i att ta Jackets på största möjliga allvar.

2. New York Islanders
– Om det inte vore för allt annat som hänt hamnat i skuggan av Tidernas Bomb skulle vi prata betydligt mer om det otroliga i att Islanders samtidigt svepte självaste Pittsburgh och de facto vred alla vapen under händerna på sådana som Crosby, Malkin, Kessel, Letang och Hörnqvist. Det är enorm bedrift av ett lag som för ett år sedan sågs som direkt enkelt att spela mot. Låt fanorna vaja på Long Island.

3. Robin Lehner
– Den förste svenske Conn Smythe-kandidaten sedan…ja, Zäta 2008. Lugnet, säkerheten och pondusen Robin utstrålar i Isles-kassen är inget annat förstummande.

4. Pacioretty-Stastny-Stone
– På förhand febrade vi om Marchand-Bergeron-Pastrnak, Gaudreau-Monahan-Lindholm, Stamkos-Cirelli-Kucherov, Forsberg-Johansen-Arvidsson och Hyman-Tavares-Marner. Men slutspelets mest grandiosa kedja återfinns i Vegas och består av tre nya George McPhee-fynd. ”De äter upp oss”, suckar coach DeBoer. Precis, Max och Paul och Mark kalasar på haj så blodet skvätter om mungiporna.

5. Nathan MacKinnon
– Stjärnorna har svårt att hävda sig i playoff, de blir neutraliserade och tystade nästan allihop. Men i Klippiga bergen finns en de inte kommer åt. MacKinnon är för snabb, för skicklig och för rödglödgat bestämd om att det hår våren tillhör honom.

6. Pekka Rinne
– Den främsta orsaken till att Preds leder mot Stars och fortsätter han på samma sätt kan de vinna också, utan att spela sin bästa hockey. För Pekka Pinne i absolut toppform hör till det mest magnifika som existerar på den här planeten – alla kategorier.

7. John Tortorella
– Fanns det en Jack Adams bara för playoff skulle de kunna skicka den med bud till centrala Ohio nu. Tårtan dansade twist som ett gammalt Chubby Checker-fan runt den bortkomne Jon Cooper.

8. PNC Arena
– När Stanley kom tillbaka till Raleigh efter tio år, då fick Raleigh fnatt. Det var en sann lisa att uppleva den himlastormande atmosfären under Hurricanes första playoff-match i den där skogsdungen på ett decennium. Bäst hittills – efter Coliseum på Long Island förstås.

9. Miro
– Hesikanen alltså, den finländske rookien i Dallas. Min hetaste Norris Trophy-kandidat i slutspelet efter tre matcher. Ett sånt litet hockeysnille. Och bäst när det gäller, uppenbarligen. Ingen egenskap är finare.

10. Mitch Marner

– Går Leafs vidare kan de ta fram måttstocken och börja mäta upp Marners framtida staty. Bara insatsen i slutet av Game 2 är värd en evig plats intill Sudden och Börje och de andra i Legends Row utanför Scotiabank Arena.

VECKANS BU


•Tampa Bay Lightning
– Det finns inge förmildrande omständigheter. Bolts har gjort praktfiasko och får leva med det tills de suddat ut minnet av den här våren och det kan de bara göra genom att vinna Stanley Cup.

•Brooklyn
– Islanders berövas en av sina största favörer när de nu tvingas lämna Long Island och får spela resten av årets slutspelsmatcher i lökiga Barclays Center. Jag förstår varför flytten äger rum, man kan inte fnysa åt de miljonintäkter ytterligare 90 lyxloger genererar, men vilken letdown för spelare och fans.

•Martin Jones
– En mört i hajstimmet.
• • •
Jaha, här kommer ytterligare en Stanley Cup-kväll värd att offra sömn, sinnesro, hjärtslag, stämband, svett och korresoffans kuddtyg på.
Den lär inte nå samma galna febertoppar som den igår, inga serier kan ju avgöras definitivt nu – men storartad hockey kommer vi se, olidligt spännande kommer det vara, lyckliga och ledsna och arga kommer vi bli och upphetsande kommer det kännas hela tiden.
Ni är redo, va?
Tänkte väl det.
• • •
Åh, Mowgli Ekeliw när vi spelade in podcast-avsnitt nummer 238 i morse…
Det var – som jag också konstaterar i sändningen – som det måste varit att tala med Hillary Clinton morgonen efter Donals Trump seger i november 2016.
Han bara stönade, pojken.
Men Farbror Barbro Furman fick honom snabbt på bättre humör och när showen blev utmärkt.
Lyssna om några timmar
• • •
Blir det en sån match som Leafs vill spela, det vill säga en med högt tempo – eller en sån som Bruins föredrar, alltså tyngre och mer fysisk.?
Det har hittills varit varannan damernas i serien och fortsätter den följa samma manus är det björnarnas tur att tvinga löven till underkastelse ikväll.
Men vi får se, det kändes som att Marner & co hittade in i en ny dimension i förrgår, att de kom på hur den här motståndaren ska tas och har trumf på hand på riktigt nu.
Och vinner de ikväll tror jag de tar hela konkarongen.
Om inte?
All bets are off.
• • •
Vår besvikelse kan förstås inte mätas med Ekeliws, men Bolts snabba sorti har utlöst nedstämdhet även i medialeden här borta.
Vi såg fram emot att ligga på rull till Floridas västkust senare i vår; hänga i tikibaren, äta makalösa biffar på Bern’s steakhouse, vakna i den mjuka sängarna på Waterside-hotellet, promenera i solen till den där mediaentrén på baksidan, ta spårvagnen till Ybor City, höra utombordarna puttra i kanalen…-
Men de har goda mackor i Columbus har jag hört.
• • •
LAGET, HEK, vad tror vi? Jag tycker det borde lossna snart, för det har det fanimig inte riktigt gjort ännu. Det är som sagt Pekka-pinnen som leder den här serien åt dem, men förr eller senare måste väl också såna som Arvy, Filip, Turris, Bonino, Subban och Josi explodera?
Jo, det tror jag.
• • •
Grönborg ny coach i Buffalo Sabres.
Den rubriken vill jag se snart.
• • •
Att Martin Jones gömde sig för media efter matchen i T-dojan igår bara stärker intrycket att han är helt ur balans.
DeBoer måste ju spela Aaron Dell imorrn. Det känns så lagom kul, det förstår jag – men just nu är det bättre än alternativet.
• • •
Det bästa med en Preds-vinst ikväll vore att en elimination-duell i så fall väntar i Bridgestone på påskafton och gissa vem som sitter och gnuggar händerna i den hallen då?
• • •
För att nu inte tala om hur mycket jag och ytterligare några rövare hade sett fram emot att hänga på den omsusade verandan hemma hos The CEO of Everything söder om Tampa.
Den skulle framåt slutet av andrarundan bli svensk mediacentral, var det tänkt.
Men han ska inte tro att han slipper mig, jag kör ner i sommar istället.
• • •
Avalanche kan också skaffa sig slagläge ikväll och ser det ut som senast kan Denver börja ladda för extatiska viewing parties under påsken.
Men Flames måste rimligen kunna mobilisera mer kraft och bjuda betydligt bättre motstånd denna gång.
Om inte ska jag aldrig mer tro ett ögonblick på den klubben.
• • •
Svenska mål ikväll: Lill-Nyllet gör ett, Hackspetten ett, Klingberg ett och Gabe The Babe Landeskog två.
• • •
Alright, som de sjunger i Tortorella-videon här ovan:
Let’s twist again!