Den största matchen i St. Louis historia, del 5 – The End

ST. LOUIS – SAN JOSE 5-1 (Slut)
• • •
Laura Branigans ”Gloria” ekar över hela St. Louis, för nu är det alltså helt klart.
Blues ska spela Stanley Cup-final mot Boston Bruins.
Det är bara att gratulera.
De har gjort ett suveränt slutspel och förtjänar sin plats på den största scenen, ingen kan säga något annat.
• • •
Det hindrar inte att det gör lite ont i hjärtat att se hur krossade hajarna är.

De ville så oerhört gärna hjälpa Big Joe Thornton fram till det där oförglömliga ögonblicket med bucklan i famnen – men nu är den drömmen död.
DeBoer börjar darra på stämbanden när han talar om det och Joe själv börjar nästan gråta när han ombeds sammanfatta sina känslor.
Fuck, det är en skoningslös bransch, detta.
• • •
Själv tycker jag att både Patti Smiths och Van Morrisons ”Gloria” är rätt så överlägsna Laura Braningans, men nu ska vi inte vara såna.
• • •
Alex har väntat i femton år på det här – och dessförinnan väntade pappa Thomas lika länge i Winnipeg.
Nu kommer äntligen belöningen för hockeyfamiljen Steen.
– Hehe, jo, lite så känns det ju. Det ska bli väldigt kul att träffa farsan nu, strålar Alex när han valsar in i det segerrusiga omklädningsrummet,.
Fuck, det är en vacker bransch, detta…
• • •
Jag vet inget alls, men min gissning är ett Erik – som enligt DeBoer bara varit hundraprocentigt hel och frisk i sex veckor under sin San Jose-sejour – har gjort sin sista match som haj.
Nästa gång vi ser honom spela NHL-match är det för…well, antingen Tampa eller Rangers eller Flyers eller vad som nu kan bli aktuellt.
• • •
Tack alla ni som förgyllde spåret med er närvaro ikväll – igen. Sorry att det inte kom några bilder, men den funktionen har upphört att fungera i bloggen. Ska ordnas, promise.
Nu tar jag en paus en stund och återkommer när det är dags för Stanley Cup-final nästa vecka.
Tills dess:
Peace!