Det bästa som finns, del 3

ST. LOUIS – DALLAS 1-1 (Period 2)
• • •
Förbluffande.
Blues avlossar arton skott mot mål och Stars ett enda, sketet ett.
Ändå står vår nagelbitare på något förunderligt sätt fortfarande och väger.
Men förr eller senare – om inte i tredje så i förlängning – måste status quo brytas.
Därför blir fortsättningen som klimax i ”När lammen tystnar” – bara hela tiden.
• • •
Zydden, precis som Idsint säger menar jag att bara det faktum att Burger tar sig fram i fyra chanser i en sån här match vittnar att han är i the zone.
Men visst, för att insatsen ska vara perfekt bör det blir lite kött på grillen också.
• • •
Det må vara hänt att Stars penalty kill är förstklassig, men det är verkligen ingen bra idé att fortsätta ge bluesmännen powerplay.
Förr eller senare kommer en svidande nota.
• • •
Nu har det börjat blixtra över Manhattan.
Då kan det bli spektakulärt skådespel i lägenheter på 48:e våningen, tro mig.
• • •
Biskopen har aldrig spelat i en Game 7 förut, säger dom.
Well, om det var någon coach som höll honom i båset tidigare lär den tjommen ångra sig nu.
Big Ben verkar trivas hur bra som helst i det brutala do-or-die-trycket.
• • •
Ge en Emmy till Kenny Albert.
• • •
Fast även om de dominerar kraftigt och vinner skottstatistiken så förkrossande överlägset skulle jag vill vilja sticka ut dubbelhakan och påstå att de superheta Blues-chanserna varit ganska få.
Och ni vet alla – får man inte ut något av övertag, och låter sin motståndare hänga kvar, kan vad som helst hända…